Med 43:orna på bordet

Nu har vi på Solkusten fattat beslut om att det är hög tid att bilda en ny förening. Altorpet i Swe har enligt facebook nyligen startat upp en sådan förening, och vi vill inte vara sämre här.

Nu anser ju klokare folk att man är lite tokig om man inte slår ihjäl allt och alla som inte har ben att gå på, så föreningen skall därför heta Tokföreningen Snokens Vänner, är det tänkt. På så vis ryms vi alla med.

Snokmadammen här är, som alla kan se, en mycket välväxt och kurvig skönhet med ca en meters längd. Hon har växt till sig med ungefär 10 cm per år dom senaste åren.

Snokparet har dock i skrivande stund ingen lust att bli kliade bakom örat, av två fullt acceptabla orsaker. Dels har dom inga öron och dels är dom fullt upptagna med att säkra nästa generation just nu. Det har madammen bestämt. Gubben har inget att säga till om, utan får bara finna sig i sin situation och hänga med så gott han förmår.

Läsarna kan alltså här se att dom innerst inne egentligen är precis som vanliga människor.

Så sätt fart nu och anmäl er omedelbart till den nya föreningen!

Medlemskapsansökningar tas emot vid alla tider på dygnet här nedanför. ↓↓↓

Härom dagen hade vi plötsligt riktigt filosofvänliga temperaturer i friskluften. Det innebar i vanlig ordning vidöppna dörrar med endast myggnätssvängdörren i tjänst. Gratis inträde både för friskluften och fågelsången.

I det läget kommer ofelbart en längtan efter att få se Morrloppans glatt viftande knorrsvans åter traska in och ut helt efter eget behag, men man kan inte få allt här i livet.

Alltså kompenserar man sig med nåt annat, och åkte på återbesök till småvovvarna som man agerat Husse hos. Man vill ju höra om dom hållit ordning på Matte efter hennes operation.

Jisses vilket mottagande man fick! Det var oändliga haranger vov-vov i en ljudstyrka som kunde få mindre modiga att blekna ända ner till vattenlinjen. Där fick man en minutiös redovisning för allt som hänt sedan man var Husse, och alla eskapader Matte haft för sig beskrevs i minsta detalj. Huhhuh…

Nisse har dock talat om för mig att jag inte bör berätta allt dom säger. Folk reagerar så konstigt på det, påstod han sig veta av egen erfarenhet.

Tjabo. Googlad bild.

Nu är det den tid på året då hela Nordiska Unionen NU går i festyra.

Småknattar och andra mindre seriösa varelser skyller firandet på Valborg, men inom den rojalistiska eliten vet vi bättre.

Kung Tjabo XVI fyller nämligen LXVII år i morgon, Anno Domini MMXIII, och det är minsann värt att fira. Googlade på Tjabo och fann den här bilden, så den får duga. —>

Tjabo är kung över svear, götar, invandrare och en del annat löst folk, ja faktiskt över nästan alla som bor i Svea Rike. Enda undantaget är då möjligtvis ett knippe vänstervridna republikaner, men dom tar vi ingen hänsyn till en dag som denna.

Inom Blogglandia har man alltid förstått att ta ut alla glädje ur dylika högtider och gör så även i år.

Följaktligen är Grötis´ mörtar uppklädda och dekorerade mer än någonsin annars, och Filosofen i söder har t.o.m. varit i bastun! Detta trots att varken midsommar eller jul infaller ännu på ett bra tag.

Nu skulle vi väldigt gärna höra hur ni andra förberett er inför denna stora tilldragelse. Berätta gärna här, och vi garanterar att alla uppgifter hålls sekretesstämplade. Enda tänkbara undantaget vore om dessa uppgifter kunde få Hebbe att stå för sitt ord ännu en tredje gång under innevarande femårsperiod, men annars är dom i säkert förvar.

Tack på förhand.

Vi har visserligen varnat för dom här farorna tidigare, men ifall nu någon av alla rara bloggtanter skulle ha råkat ut för lätt glömska eller – mot definitivt all förmodan – av tillfällig sinnesförvirring, så känner vi oss manade att återupprepa varningen: Akta er för solen! Solskyddsfaktor 217 gäller även i år.

Om ni av någon oförklarlig anledning verkligen måste gå ut så här års, t.ex. på Huuse, så stå inte still med en sida mot dom farliga solstrålarna. Resultat är skrämmande och kommer fortare än ni någonsin kunde ana.

Vårsäsongen för också andra faror med sig.

Som vi alla vet brukar vissa peedande vildar plocka fram sina ferrariröda trafikfaror så här års, och sedan fara runt med en fart som är rent livsfarlig både för levande och döda.

Här på Solkusten är vi dock extra väl förberedda på detta i år. Efter att hela vintern pressat polischefen Tusse Batong, och t.o.m. hotat honom med en spark på smalbenet, har vi äntligen fått en vettig och välbehövlig hastighetsbegränsning på Aveny Filosofen. Därmed känns det nu betydligt lugnare och bättre – åtminstone för den ena halvan av byns befolkning.

Vad gubben i andra ändan av byn tycker har vi ännu inte fått något besked om.

Det blir trångt i snarkofagen när en lagom liten Husse och två ovanligt utrymmeskrävande cockerspaniels ska dela på utrymmet. Min gode vän John B Lund ryms inte med alls, hur välkommen han än vore. Otaliga äro de nätter vi haft roligt tillsammans, fast då var inte två jyckar med i bilden.

Det började redan innan man kommit i vågrätt läge. Herr Cocker var betydligt snabbare än en filosof i övre tonåren och lade sig raklång som en vägbom tvärs över lopplådan, strax söder om huvudgärden. Det blev att baxa den vägbommen på andra ledden utefter väggen och sedan i rent dödsförakt slänga sig ner på den lediga yta som fanns, innan den ockuperades igen. Fröken Blondie visade dock en god förståelse för Husses sömnbehov och lade sig på hundmadrassen under bordet. Vilken klok liten hunddam! Man blir full av beundr…

Det var då hon anslöt sig till gänget genom att hoppa upp i sängen och sedan använda Husses mage som allfartsled till andra sidan. Hur i hela friden kan en liten jycke på 12 – 13 kg få 30 kg tryck i varenda plågsam liten tass när den ska dit den vill?

Sen fortsatte det i samma stil. Ena stunden kändes två knän som ett, då två ovanligt kraftiga jyckar klämde till från varsitt håll. En stund senare hade man plötsligt en lurvig nos intryckt i örat, samtidigt som en vänster framtass kollade om det fortfarande tickade i min halspulsåder. Det gjorde det, om än knappt..

Framåt kl. 05 föll man så äntligen i dvala. Om det var sömn eller medvetslöshet är svårt att uttala sig om, men just då spelade det mindre roll. Det var bara så oerhört skönt att glida bort i drömmens värld.

Kl. 05.10 var det tydligen morgon. Det är första gången i mitt liv jag väckts med pussar på båda kinderna samtidigt. Men att det var effektivt kan jag intyga. Slick och slafs kring bägge öronen kan väcka vem som helst.

-Upp och hoppa, Husse! Nu ska vi ut och vädra svansarna!

-Släng er i väggen! röt man – fast på telepatisk väg. Dels är det mitt i natten och Husse är sömnnödig, dels ösregnade det hela dagen igår och gårdsplanen ser ut som Saimen, Mälaren och Östersjön, fast i skala 1:12. Skulle Grötis se det här skulle hon fälla en tår av ren lycka, och på så vis höja vattenståndet i Saimen ytterligare.

Av farten på svansviftningarna att döma har dom här två inga större telepatiska talanger.