SalmoNELLA

Vi får skylla på bloggtanterna för att Zwei kommer med ett inlägg nu igen. Inspirationskällan Mumsen nämnde tidigare en fyra vindars mössa och naturligtvis går alla filosofiskt sinnade i en sådan här på Solkusten.

I min gröna ungdom, för flera veckor sedan, hade man ingen dator utan chattade via mobilen. I mitt tel.abonnemang ingår 1000 sms/mån, och oftast räckte det för alla djupa diskussioner som sedan fördes vid sidan om själva chatten.

På chatten fanns också SalmoNELLA. Märkligt nog fanns det dom som tyckte att det var nåt sjukt över signaturen. Helt obegripligt. Nella är en förtjusande rar lappländska, bortsett från att hon älskar snö och kyla och avskyr somrar. Jag trodde Nella var helt unik med en åsikten, men  nu har vi lärt oss att det nog finns en till med samma inställning.

En sån här fyra vindars mössa fick jag som gåva av Nella. Efter det att Zwei lovat komma upp och jojka en romantisk serenad under balkongen till hennes kåta kom den som ett brev på posten, ”för att hon skulle känna igen mig”. Serenadjojkare utan dylik huvudbonad var hon tydligen van vid. Nella lovade också att omedelbart bygga en balkong på kåtan, nån sån fanns inte. Hon bor i dom centrala delarna av Rovaniemi och där är det tydligen inte så vanligt med balkong på kåtorna.

Dessutom var det väldigt nära att hon kommit ner till Solkusten på besök. En noggrann studie av kartan visade nämligen att det går utför precis hela vägen. Alltså packade hon ett otal antal väskor med allt sådant som damer behöver för att överleva under några dagar, men när sedan avresedagen kom nåddes man av ett verkligt sorgebud. Hon hade fått punktering på sparkstöttingen och resan blev aldrig av.

Förresten drog jag igång en sällan skådad reklamkampanj också, för SalmoNELLAn koivet. ”Köp två paket och få en rulle Serla på köpet!”

Det blev en stor succé över hela sameriket, och långt ner i Norge. Jag vill minnas att aktiekursen på Serla steg markant också.

Den där chatten var riktigt intressant. Det var där jag lärde känna nuvarande marthaföreningsmedlemmen, den purfinske Ahmed. Det var också den som fick Toffe Taxells brorson att bli lite mer allmänbildad då han ställde Zwei frågan:

-Var ligger Hengenvaara?

-Dit kommer du om du inte stannar vid Lootmeivaara.

Barnprat

Läste på facebook om bloggtanten Yvonnes stora passion här i livet, nämligen att på allmänna färdmedel tjuvlyssna på vad barn pratar om. I detta fallet var det ett barn som pratade finska och mamman som svarade på spanska. Jag är den första att hålla med om att sådana händelser är värda att lyssna på om tillfälle ges. Man blir djupt imponerad av hur mycket barn tänker, och hur mycket dom kan lära sig med rätt stöd, rätt miljö att växa upp i. Soini och grabbarna kan förresten slänga sig i väggen.

Samtidigt påmindes jag om en händelse på en buss i Sthlm, när jag en ruggig höstmorgon var på väg till gymnasiet. Längst bak i bussen satt en liten tös i 6 – 7-årsåldern tillsammans med sin pappa. Tjusigt klädd, söt som en docka och med skotskrutig ryggsäck var hon full av liv, energi, glädje – en verklig solstråle. Hon pratade högt och mycket, om allt mellan himmel och jord. Mitt i allt dök en av livets stora frågor upp, en som nog fick alla morgontrötta resenärer att lystra till lite extra:

-Pappa, snarkar mamma?

Pappan studerade landskapet och den grå himlen med ett mycket plötsligt och nyfunnet intresse. Han verkade hoppas att frågan skulle försvinna lika fort som den dykt upp. Det var ett fåfängt försök, varenda passagerare förstod att det definitivt var dömt att misslyckas.

-Pappaa! Snarkar mamma??

-Hördu, den saken talar vi tyst om, sa pappan lågmält med en menande min.

Flickan tog honom på orden, och kom med en teaterviskning som måste ha hörts ända fram till chauffören:

-Pappaa, snarkar mamma?

Pappan insåg sig slagen, och tog i med verkligt tryck i stämman:

-Ja! Som en elefant!!

Av dom vanligen så morgontrötta och sura ansikten som annars fyllde bussen varenda dag syntes inte ett spår. Den lilla flickan och hennes pappa hade lyft humöret på varenda människa i sin närhet denna grå och kylslagna höstmorgon.

Gör som Yvonne, lyssna på barn. Alltid, inte bara när ni ”har tid”. Det är oftast verkligt givande.

Fester, fester

 

Det är mycket som ska firas vi denna tid på året.

Igår firade vi Mormorsdag genom att åka på besök till Mormor. Eftersom varken hon, Morrloppan eller Zwei har någon egen Mor att uppvakta på Morsdagen så bestämdes det i demokratisk ordning i filosofpalatset att vi firar Mormorsdag istället.

Mormor är envis som en röd gris i vissa frågor, och har i alla år predikat för hur gott det är med kaffe. Vi kontrar med djupsinniga utlägg om Earl Greys underbara inverkan på smaklökarna, men båda parter verkar vara lika omöjliga att omvända. Dock tar diskussionsämnena aldrig slut vid det köksbordet.

Med varm hand förärade vi Mormor det väldigt fina paketet här på bilden. Eftersom filosofen i stort sett är ensam om att dricka te i det huset så kändes det som en ytterst vettigt placerad investering av 1.69€.

Mormor blev väldigt glad över den fina gåvan, men när hon så småningom skrattat färdigt var hon sig lik igen:

-Ska du inte ha en kopp kaffe idag?

Ack ja, man har det inte lätt..

- – -

Idag firas en helt annan sak. Det är nämligen jämnt 8 år sedan Morrloppan och Husse slog sina torrfoderskålar ihop, hon flyttade ut till Solkusten, tog sitt nya revir i besittning – och så har vi levt lyckliga i alla dar sen dess.

Klart värt att fira den händelsen också.

 

Brottsutredning avklarad

Vi har alla med spänd förväntan följt den utredning av ett brutalt brott som begåtts i Grötbyn för några dagar sedan. Överutredare Pecca Patonci kan av förståeliga skäl inte yppa allt för allmänheten, men på Solkustens NotisByrå SNB tar vi reda på dom fakta som behövs. Rosentanten, vår ypperliga reporter på plats, klarar ingen av att stoppa när hon fått korn på stora och viktiga nyheter.

Här är hela det sorgliga händelseförloppet:

Grötpalatsets lätt wirriga drottning hade upptäckt maskar i sin swimmingpool på tomten. Hon behövde följaktligen omedelbart inhandla en maskbortplockningsmackapär på den lokala järnaffären, och det var verkligen bråttom med den saken. Maskarna hade nämligen redan hittat på att dö, och ingen kunde veta vad dom skulle hitta på härnäst.

Alltså ringde hon med andan i halsen efter en il-express-taxi, men hade därvid oturen att få en nybliven kusk med ett knappt godkänt Trafiprov som enda karta. Denne körde naturligtvis vilse, fastnade mitt i skogen och började dansa bossa nova med tretton älgar till Lasse Berghagens musik. Taxikusken i fråga är vida berömd för att underhålla alla, från sessor till älgar, med samma glada humör. Detta fick älgarna att skratta så hysteriskt så dom inte kunde förhöras på flera dar, vilket klart försvårade utredningsarbetet.

Nu var älgarnas antal egentligen bara två, men då den ena var känd som ”Karl den tolfte” råkade kriminalassistent Tusse Batong anteckna den andra som ”Nr. 13″. Detta lilla misstag försvårade utredningen ytterligare.

Under tiden blev den tilltänkta taxikunden allt mer wirrig och tog till den enda tröst hon haft under alla år, luktsalt och en rejäl slev på nära två meter. Vilt viftande med detta tillhygge gav hon utlopp för sin förtvivlan och råkade därvid vifta så olyckligt så en helt oskyldig måttskopa råkade verkligt illa ut. Resultatet blev helt enkelt ett allvarligt brott. Speciellt allvarligt är detta brott om man ser det ur det stackars måttets synvinkel.

Pecca Patonci har nu beslutat att detta ska ses som ett s.k. ”innsajd jobb”, och att all inblandning av utländsk maffia och d:o flodhästar bara var ett sätt att försöka dölja faktum och försvåra utredningen. Pecca Patonci är dock alltför slipad och erfaren för att gå på såna trick, utan han tar nog reda på sanningen.

Som straff döms därför denna wirriga palatsqueen att för alldeles egna pengar införskaffa nytt mått till hushållet. Hon bör absolut inte försöka belasta denna utgift på Husbonns konto, för risken är stor att denne då flyger i luften – vare sig han hittar sin pannlampa eller ej.

Så långt Rosentantens rapport, klar och tydlig. Den tackar vi för.

Zwei, che.fred.

Läsarfrågor besvaras

På Solkustens NotisByrå SNB har vi fått in massvis med förfrågningar från våra läsare om en och samma sak:

-Hur orkar den gode Oops peeda omkring i bygderna så till den milda grad som han gör?

Vi beslöt naturligtvis att ta reda på fakta i denna fråga som hållit bloggtanterna sömnlösa så länge nu, och här har vi svaret:

Fader Oops är ju, som bekant, omåttligt populär bland alla rara bloggtanter och dessa änglalika varelser har helt enkelt ställt ut tankningsstationer lite här och där utefter dom vägar där han brukar susa fram i en hiskelig fart. Självbetjäning råder dock, åtminstone tills vidare, men det är naturligtvis inget problem för en såpass mångkunnig herre.

Det gamla, envisa ryktet om att Oops skulle trampa runt med en 5-liters konjakskagge på pakethållaren kan härmed avskrivas för gott.

Hoppas denna informativa upplysning nu besvarat alla dom frågor ni haft om saken och att alla våra läsare är nöjda.

Om det är några andra frågor eller problem ni grubblat över så vänd er med förtroende till SNB. Vi gör allt i vår makt för att besvara och upplysa i fråga som fråga.

Zwei, che.fred.

 

När godsaken kom till byn

När mörtburken kom till byn, då fanns trinntyskan där,

då levde man trist – på korv och potäter.

Men nu blev det verklig skillnad, man njuter och lär

sig vikten av allt det läckra man äter.

För Hebbe, han är en gubbe, så gammal och klok

att trinntyskor både sätta och vårda.

När sen skörden har blivit bärgad gör Sambon ett kok,

- med Hebbe är risken stor att dom blir hårda.

.

Och alla ur Bäste Bror-klubben samlas då där

att avnjuta bordets himmelska fröjder.

Helt eniga dom bedyrar, dom lovar och svär,

man aldrig nått såna njutningens höjder.

Men Hebbe, han är sig lik, både listig och lömsk,

så tillverkar´n prisas ej i haranger.

Beror detta på att han sakta börjar bli glömsk,

eller avundas han blott Zweisteins talanger?

Födelsedagstant

Långt borta i konungariket i väster har vi en ickebloggande tant, annepauline, som firar födelsedag idag.

Vi hade ju hoppats på att hon skulle starta upp den efterlängtade bloggen Error 404 samtidigt, men tyvärr kämpar hon fortfarande med vissa småproblem med datorn.

Dagen kommer att firas på äkta maffiamanér med Antipasti, Pannacotta, Prosciutto, Malfatti, Berlusconi, Saltimbocca och en hel drös andra tvivelaktiga läckerheter som ingen normal nordbo ens kan uttala. Somliga slår på stort.

Annepauline är också känd som en mycket bestämd tant, och nu har hon bestämt att Zwei inte ska dikta nån rimmande vers här, för med undantag för högklassig haiku är hon inte road av poesi.

Alltså lyder vi så gott vi kan.

Gammal man gör så gott han kan,

rimmar f**n så illa.

Hela pannan rynkar Zwei

men tanken står orörlig.

.

Så go´vänner, häng med här nu:

Ett hjärtligt Grattis till en vild tant i sina bästa år!

Hipp, hipp!!

Monteringsproblem

På Solkustens NotisByrå SNB har vi med värme följt bloggaren runeparos beundransvärda insatser för att ungdomen inte ska hänga i gathörnen eller vid korvkiosken, utan ägna sig åt vettigare saker. Pojkarna kan spela bordtennis och flickorna ska gärna spela boboll, t.ex.

Dock har införskaffandet av utrustning till årets tjejturnering gett Rune en del oväntade problem.

På SNB har vi full förståelse för problematiken. Che.fred. Zwei råkade nämligen ut för liknande bekymmer när han skulle intervjua en av direktörerna på företaget i fråga.

Uppgiften blev övermäktigt svår.

Haiku

Det är en gammal, välkänd sanning att dom finaste sommardikterna skrivits mitt i smällkalla vintern – och tvärtom.

Den japanska haikun är en kort diktform som i sin europeiska version består av tre rader med 5-7-5 stavelser i raderna.

Vad vore då lämpligare än att skriva en haiku en dag som denna, när solen strålar en i ögat och Morrloppan mår så dåligt så vi ändå inte kan göra mycket annat?

Alltså, en ärlig haiku om kyla och snöyra:

Nej nej nej nej nej

nej nej nej nej nej nej nej

nej nej nej nej nej.

Riktigt fin dikt, om man får säga så själv..

Ny fabrik på Solkusten

Lagom till första maj kan vi på Solkustens NotisByrå SNB glädja våra läsare med nyheten om den storfabrik som äntligen öppnats här, Zweisteins Mörtkonserver U.P.A.

Filosofie konservatorn själv, gen.dir. Zweistein, var stolt som en tupp och sken ikapp med solen denna lyckans dag. Otaliga äro de kvällar vi haft roligt tillsammans och då har han alltid varmt förespråkat denna luxuösa delikatess. Nu fick han äntligen lön för mödan. Det hela har varit mycket efterlängtat, inte bara lokalt utan världsvitt.

Sålunda har den första månadsproduktionen redan beställts av en inbiten närpesisk fiskälskare, som dagen till ära iklätt sig nya vadarbyxor för 99€ och höll ett bejublat anförande under festligheterna.

Åhörarna fick en mycket saklig och ingående beskrivning av hur det första spadtaget togs med en nyinköpt spade från Fiskars, samt att festtalarens gode vän Pavel Nurmi hade tiden 1.27.19,3 på halvmaraton under olympiska sommarspelen i Kuala Lumpur vintern 1891. Den tiden sågs som mycket imponerande med tanke på att den gode Pavel glömt löparskorna hemma och sprang i hustruns högklackade.

En förmodligen lätt sinnesförvirrad åskådare som framförde tvivlande åsikter om sanningshalten i anförandet avlägsnades mycket smidigt av festtalarens gode vän och bastukompis Pecca Patonci på den utmärkta tiden 1.47,9 varefter festligheterna ostört kunde fortsätta med te och skålande i lagom starkt, hälsobringande mörtspad.

I sanning en dag att minnas.

M.v.h. Hubert Lindén, vik.red.

Fotnot stl 47:

Om ni klickar på bilden får ni en ännu större fabrik. Det är dock inte alls nödvändigt.

 

Bloggen.fi