Jag i ett nötskal
Här är jag, till beskådan för hela svenskfinland och eventuellt hela världen..;)
Jag är en drygt 30 år ung kvinna, tvåbarnsmor och sambo i Raseborg. Jag har varit med om mycket i mitt liv, många traumatiska händelser, dödsfall, ja nästan det mesta man kan vara med om. Detta har format mej till den jag är, och har delvis lett till mitt sjuka och tunga sinne. Jag har haft flera depressionsperioder, och är nu igen långtidssjukskriven, och blir antagligen invalidpensionerad i slutet av hösten. Hu, så hemskt det låter, men som tur är det inget permanent ”tillstånd”, det är egentligen samma som sjukskrivning fast med annan benämning. Som om man inte känner sej stämplad från förut redan..
Jag skriver min blogg egentligen för att mina vårdande läkare och terapeuer har uppmuntrat mej att skriva. Jag kommer knappast att ha några särskilt revolutionerande eller samhällskritiska (annat än min bitterhet gentemot FPA då) inlägg, jag kommer snarare att skriva personliga vardagsbetraktelser från mitt liv. Vissa dagar är bättre än andra, och då skall jag försöka skriva i mer positiv ton, men ärligt sagt är det lättare att ösa ur sej skit.
Det är fritt fram att kommentera mina inlägg och skriverier, jag har så mycket skinn på näsan att jag tål det mesta..;)
ungefär 2 år sedan
Hej,
surfar runt och hittade din blogg. är själv äntligen på väg att bli sjukskriven pga utmattning, har insett att det säkert finns nån som bloggar på temat. Har själv lekt med tanken att börja med det. Skriva och läsa är ett av sätten att både nå ut till andra som känner igen sig och få insikt om att det finns andra som mår lika som jag.
ungefär 2 år sedan
Hej!
Kul att du hittat hit! Samtidigt är det förstås tråkigt att höra att du hör till samma skara av oss som har det svårt. Och vi är verkligen många..
Om det känns bra för dej att skriva, så gör det absolut! Jag har inte ens orkat söka leta efter likasinnade bloggar, fast jag vet att de finns där ute. Då jag började blogga var jag helt enkelt så fjärmad från verkligheten och trött att jag inte orkade bry mej om andra och hur de mådde.. Jag började också skriva för att trycket i huvet blev för stort och jag kände att jag måste få utlopp för mina tankar och känslor i skrift. Jag trodde att min blogg skulle drunkna bland alla småtrevliga och glada bloggar, men till min förvåning har jag haft ganska många läsare. Så börja skriva du bara, här har du åtminstone en som är intresserad av hur andra har det då när livet inte visar sina bästa sidor. Nu är jag också såpass ”frisk” att jag orkar läsa och ta del i andra mänskors liv..
Kämpa på!