Imorse väckte Mannen mej för att jag skulle ringa till gastropolin. Jag fick tag i en person som verkade vara mitt uppe i något, och hon frågade om hon får ringa mej senare. Hon ringde efter en och en halv timme. Och hon var verkligen trevlig att prata med. Jag förklarade mitt ärende, hon kollade i mina gamla journaler och förstod precis vad jag menade (utan att jag varken behövde spela dum eller vara vresig och krävande). Vi talade ganska länge, och kom till slut fram till att jag minskar på medicindosen till upprätthållande dos. Så diskuterade vi själva scopin och jag förklarade vilket obehag jag har för den. Hon berättade vilken läkare som utför ingreppet och att hon skriver upp att jag har obehag och skall få lugnande plus svalgbedövning innan.

Nu känns det bättre. Fortfarande har jag samma obehag för själva ingreppet, men jag har känslan av att ha fått prata med nån som förstår mej och respekterar mej. Hon förklarade också att gastroscopin är viktig, för iom att jag haft så mycket besvär måste det tas provbitar, uteslutas bråck och annars kolla hur det ser ut, och undersöka eventuellt operationsbehov. Jag förstår ju allt detdär, och inser att det är för mitt eget bästa att jag genomgår detdär helvetet ännu en gång. Hoppas jag får högre dos lugnande innan, så att jag inte fattar nåt av själva ingreppet. Svårt bara då kroppen krampar av alla spyreflexer och känslan av att inte få luft så att två sköterskor får stå och hålla mej kvar på britsen.. Men vem vet, kanske denhär gången går bättre? Tredje gången gillt, sägs det ju…

Nu har jag äntligen fått nästan allt jobb gjort för denhär veckan, så nu ska jag ta barnen och gå ut i solen! :)