Bratrött

augusti 29, 2010 | 3 Comments

Nu blev jag frusen igen. Kom just in efter att ha varit ute sen halv tolv. Och hungrig är jag också. Blir en konstig kombination till middag i kväll: gravad lax, grynost, ett kokt ägg och så en kokt gul-och rödbeta, som jag väntar på just nu.

Började med att tvätta bilen, och jag hade tänkt vaxa den också, men iddes inte börja på – sorry bilen, kanske en annan gång. Sen har jag klippt, släpat, plockat, grävt och rivit och slitit och nu ser det lite bättre ut därute. Och så skönt det är att få hålla på utan att behöva avbryta förrän jag själv vill!

Nu blir det dusch, mat och sen ska jag gå på musik i augustikvällen i kyrkan. Tänk vad veckoslutet känns mycket längre då barnen kommer hem först på måndag i stället för  som normalt på söndag kväll.

Mätt och belåten är jag just nu, och lite småfrusen. Börjar snart vara dags att sätta på värmen i huset tror jag. Och beställa mer olja antar jag :( Men egentligen är det ju bara mysigt att svepa in sig in en filt på kvällarna. Och tända ljus! Och hälla upp ett glas rött. Och läsa böcker. Det är så skönt med höst!

Hade egentligen planerat att gå på bio i kväll, men det blir nog inget. Känner mig aningen trött. Kom hem för ett tag sen efter en tur på stan (kläder till dom växande…), veckohandling och ett par timmars kaffebesök hos ex-svärmor. Det var riktigt trevligt. Längesen jag träffat henne på tumanhand utan barnen.

Blir väl nog att ta repris på gårdagskvällen, dvs det ovannämnda, men med den skillnaden att jag ska försöka hålla mig vaken lite längre. Somnade på soffan i går medan jag försökte läsa, och det brukar sällan eller så gott som aldrig hända, så jag måste verkligen ha varit trött i går.

Nu känner jag att jag behöver en promenad för att få upp värmen lite.

Jaha, och så fick jag oväntat besök. Herr ex och barnen dök upp för att hämta flytvästar. Det var lite onödigt faktiskt. Hade varit bättre om jag hunnit ut innan. Ibland kan såna där grejer röra om lite fortfarande faktiskt.

Fattighuset nästa?

augusti 23, 2010 | 2 Comments

Nå, inte är det väl riktigt så illa inte. Men jag känner mig rätt matt just nu. Både efter jobbdagen, och av att ha betalt 590e för bilservice. Suck. Tur man är högavlönad (eller var det nu motsatsen – antagligen det senare).

Lite trädgårdsarbete får bli dagens terapi.

Tjugoandra

augusti 22, 2010 | 8 Comments

Konstiga drömmar man kan ha. I natt drömde jag att jag gick med i fb. Jag såg en väldigt tydlig anmälningssida och såg hur mina fingrar knapprade in mitt namn – dock mitt flicknamn. Vad månne det kan betyda. Att jag sist och slutligen ska få för mig att gå med ändå? Kanske jag borde ta drömmen som ett gott omen och göra slag i saken.

Annars är det skönt med en regndag i dag. Har hållits inomhus och tagit hand om allehanda husliga göromål. Började vara på tiden. T.o.m. snart femåringen påpekade i går att jag borde dammsuga.

Nu skulle det gälla att hitta på nåt mer att göra för att hålla ordning på tankarna som har hakat fast sig.

Intetsägande

augusti 21, 2010 | Leave a Comment

Nu har den här inläggsrutan varit öppen i dryga två timmar. Jag skulle skriva nåt, men så ringde syrran från Sverige och vi pratade och pratade – på den hederliga gamla trådtelefonen, så antika är vi – och nu har jag liksom pratat av mig och har inget att säga. Nå, ingen större skada skedd. Det får bli en annan gång.

Onödigt

augusti 18, 2010 | 2 Comments

Suck och suck igen. Det är av nån anledning mycket som går sönder här i huset just nu. Det senaste i raden är att det sticker ut en rätt stor, underlig metallgrej ur vänstra bakdäcket på bilen. Punktering blev det på hemvägen från fotbollsskjutsningen. Tursamt nog alldeles i hemknutarna. Blir att cykla till jobbet i morgon, för reservdäcket är nog mest för syns skull.

Och gissa vem som fixar det hela – jajjamensan, korrekt gissat!

Skolåret är två dagar gammalt och allt är väl. I går hade jag behövt fyra par öron för att lyssna till dagens händelser, nyheter och roligheter. Allt skulle ut på en gång.  Jag ska inte orda desto mera om de euforiska känslor som alltid dyker upp hos mig vid skolstarten på hösten. Ni får gräva fram nåt på gammal.bloggen.fi om ni är intresserade. Jag har säkert sagt allt förr.

Men jag vill ändå berätta hur glad och på nåt konstigt sätt rörd jag blir av att se alla cyklande och promenerande barn och ungdomar på väg till skolan på morgnarna. Dessa kyliga, klara daggvåta morgnar som jag gillar så mycket. Höst är bra. Fast egentligen är det ju nog mera sommar på eftermiddagarna ännu.

Allt skulle vara finemang om jag inte gått och dragit på mig en sensommarförkylning. Är trött och täppt och hängig. Skulle så gärna vara ute och jobba i trädgården efter jobbet, men jag orkar bara inte. Har varit på jobbet i dag trots lite stegring och det var inte alldeles lätt. Är i valet och kvalet gällande i morgon, och det brukar ju betyda att jag far, men vi får se i morgon bitti.

Egentligen är barnen hos sin far även denna vecka – utom i kväll, det är ju Konstens natt. Först retade det något alldeles oerhört, och folk sa: men hur går du bara med på nåt sånt. Sist och slutligen så var det nog det rätta. Jag skulle inte för nåt i världen ha velat vara utan denna kväll på stan tillsammans med barnen. Jag hade roligt, de hade roligt, och vi hade roligt.

Underbart väder var det. Mycket folk förstås och trängsel. Trodde aldrig att de skulle orka traska omkring så länge som de gjorde. Tyckte själv att det räckte till alldeles bra när vi åkte hem. Hade inte behövt nånting mer. Inte i kväll i alla fall.

Träffade väldigt mycket bekanta. Det var inte så pop bland barnen som tyckte att man väl inte behöver stanna och prata med alla man känner – det kunde väl räcka med att säga hej. Men jag njöt förstås också av att få prata med folk.

Nu är det dags att gå till sängs – full av glada tankar. Jag älskar er ungar!

Nöjddag

augusti 10, 2010 | 2 Comments

Tänk att man bara kan må så bra vissa dar. Känna sig nöjd och glad. Stark. Trygg i sig själv. Tillfreds. Och vi säger det väl då – t.o.m. lycklig!

Ok, kanske inte varje minut av den här dagen, men en stor del av den. Och det för ingen orsak alls. Snarare många små kanske.

Tacksam.

Jaså vi ser ut så här nu. Nå lite förbättring, men kan det faktiskt vara så här svårt. Och framför allt – kan det vara så svårt att sätta in ett par rader om det hela på infobloggen. Jag vill ju tro på att nån eller några gör sitt bästa, men lite undrar jag nog. Nå, vi får väl ta det som det kommer.

Hade bett exet komma hem med barnen en sväng före fotbollen i kväll så att jag skulle få krama om sonen som kommit tillbaks. Glad och nöjd var han och jag undrar om han inte vuxit nån centimeter på en vecka. Men hårt kramades han och försökte inte alls slingra sig undan. Dessutom bad jag hit dem för att jag ville få hjälp med att äta upp kalasresterna från igår

Efter att ha skjutsat fotbollsspelaren kom exet tillbaks för att fixa nåt på balkongtaket. Måste säga att det var lite underlig känsla. Först kaffet och glatt samspråk runt kaffebordet och att sen se honom springa ner i källaren och ut och upp på vinden och in igen och till ”plåsterskåpet” för att plåstra om sig och upp på taket och sen höra hammarslagen medan jag slöade med flickorna i soffan och tittade på TV – allt det där fick mig att tänka att: ja, så här kan man också ha det, så som det var en gång. Och även om det nu mest var ett konstaterande så måste jag ju erkänna att det stack till lite. Och väckte tankar och frågor kring varför det gick åt pipan. Men det är nu bara så att det gjorde det och det löns inte längre att använda tid på att analysera det hela.

Och här ska sannerligen inte analyseras, utan nu ska här hängas tvätt – om nu nånting torkar i denna fukt.


  • Inte alltid
    har vi någonting att ge.
    Ibland måste vi bara
    ta emot.

    Var stilla, lyssna,
    ta emot:
    Kärlek, vänskap, skönhet.

    Överlämna oss
    åt det groende, det växande.
    Överlämna oss
    åt sommaren.

    Berna Svensson

Bloggen.fi