……….trots att man kanske har bråttom, det är viktigt för att själen skall hinna upp kroppen. När jag kom hem igår , jag hade inte bråttom , så var själen och kroppen inte på samma ställe.Kroppen var i Lappfors men själen var i Lappland, kändes bara som om jag var på fel ställe. Det är så svårt att beskriva den här känslan…… det är nog något som man borde uppleva för att förstå.
Efter denna morgons utevistelse på skare, med överlyckliga hundar som sprang över åkrarna, började själen sakta förena sig med kroppen. Visst har vi det vackert och bra här också! …men saknaden är stor.Jag har en dröm , förutom Vasaloppet, och det är att få bo i Lappland från mars till september. Vem vet …en dag kanske, det är ju ingen omöjlighet…











