Det har inte blivit så mycket ridande på senaste tiden bl.a. p.g.a. av kyla och en inflammation i handen men nu har jag vågat mej upp i sadeln igen. Påbyltad som en bebis satt jag där, beredd att frysa men innan lektionen var slut dröp jag av svett. Vilken fart! Och äntligen klarade jag av att trava utan att klamra mej fast i sadeln. Varv efter varv. Tjuhuu. Det gick så bra att jag bestämde mej för att pröva på galopp också. Ett litet vitt troll, ja det borde varit en häst men i den vinterpälsen såg det mer ut som ett troll, hade just kastat av sin ryttare då den skulle få galoppera. Den lilla ponnyn tyckte väl att det skulle vara lättare utan ryttare. Just då klämde jag hälarna i sidan på hästen som i sin tur tänkte ”tjihuu” äntligen får man sträcka på benen efter att stått instängd i stallet hela julhelgen. Vilken fart. Det var jag inte beredd på. ”Yuäää”, vrålar jag och ridläraren ropar ”skrik inte, använd tyglarna”. Jodå det var lättare sagt än gjort. Där sitter jag med tyglarna indragna mot magen så långt jag kan och får inte nåt nytt grepp. Det enda som händer är att jag trycker arslet hårdare mot sadeln och det är ju som att trycka gasen i botten. Helst skulle jag vilja kasta mej fram och hålla i runt halsen.
När tösen saktat farten och jag slutat darra försöker jag höja mitt självförtroende igen 
med att trava runt några varv. Jag tycker att jag har koll på hästens steg, lättar med rumpan så det känns som om vi går i takt och utan att det gör ont där bak och utan att klamra mej fast i manen.
Nästa gång. Då blir det galopp.
Bättre lycka nästa gång! Men hästen hade säkert roligt
Jag är nog riktigt nöjd med det jag lärde mej. Kände mej lite mallig då jag ledde hästen från plan. Jag kan trava! Jag hålls i sadeln och det kändes inte ens klupigt,
God fortsättning tititu på hästryggen ! Och annars också på livets bana. Ha de gott!
SVAR: Tack ska ru ha.
Bra gjort Tititu, det där skulle inte jag våga, fast i dag for jag tre gånger i rutschbanan utan kudde, så jag gör nog vissa framsteg!
Hejsan på dejsan, har du kravlat dig upp på pålles rygg?? Jag blev aldrig nån hejare på galopperandet, för skraj?? Det blev för mycket framåtlutande hur jag än försökte… men vem vet om jag tar om det ännu nån dag.
Lycka till!
SVAR: Trodde i början att den framåtlutande ställningen var nåt som visade att ”nu ska det gå undan”. Och än är jag nog för skraj för galopp. Det var ett misstag. Men snart så…
Du är modig du!
SVAR:
Satt som barn på hästryggen när pappa ledde den, men inte för allt i världen skulle jag klara av att rida. Du är duktig Tititu.
SVAR: Duktig vet jag inte… det ser inte så duktigt ut. Men roligt har jag. Fick inte rida då jag var tonåring så jag får ta igen det nu då jag är stor nog att bestämma själv.
Iik, skulle aldrig sätta mig på en häst! Inte ens gå nära en frivilligt. De är fina djur, på håll! (Vadå rädd, jag?)
SVAR: Jag brukar inse att jag är rädd först då jag gett mej in på nåt.
Tacka vet jag agilitybanan
SVAR: Ja det har jag ännu oprovat. Men du ska få se snart va ja ska prova istället…
Det är underbart med hästar! Jag arbetade (ideellt) med hästar 1992-98. 11 hästar i stallet. Jag älskade att köra och min stora kärlek var en stor fjording vid namn Torino. Det var kärlek vid första ögonkastet. Men han gillade inte körning utan det var en annan fjording, en riktig söting vid namn Betty och hon var så social. Jag lärde mig köra med en shettis och det var ett jäkla krut i den damen. När hon hade en bra dag sprang hon som om hon hade eld i rumpan. Hon rymde också titt som tätt. Hon var rolig. När jag joggade satte jag på grimman så fick hon hänga med.
Jag tog också ridlektioner efter skillsmässan, det var otroligt trevligt och terapeutiskt
. För tillfället har jag inte varken tid eller råd med det men hoppas att jag någon gång har möjlighet att börja på nytt. Önskar dig ett Gott Nytt År!
Få se hur länge jag har råd. Då det rett upp sig med boendet så lär jag vara pank. Om jag inte flyttar till en etta…