Archive for Juni, 2007

Gaia,Bellona,homosexualitet mm.

Torsdag, Juni 28th, 2007

Några förtydliganden av bloggprästen Kalles midsommarpredikan ser inte ut att vara på kommande, och då det därtill regnar idag så att en tur med kanoten verkar mindre lockande skall Bloggfundamentalisten ta en liten titt på de utlovade miljöfrågorna.

 

Miljöfrågor börjar igen alltmer vara på tapeten i takt med att tecknen blir allt tydligare på  att växthuseffekten är reell och kommer att leda till en betydande klimatförändring under detta sekel. Vad skall man som kristen anse om detta temaområde?

 

Det är tydligt att mycket av miljöproblematiken har en religiös dimension. Tim Flannery (http://www.theweathermakers.com/) och många andra engagerade miljökämpar använder flitigt den s.k. Gaia-hypotesen om jorden som en ”organism”. Namnet kommer från en antik avgud, (http://www.paleothea.com/SortaSingles/Gaia.html) och Gaia fungerar inom New Age-rörelsen ibland just som en sorts gudafigur (http://www.kheper.net/topics/Gaia/goddess.htm). Wikipedia har en tämligen Gaia-vänlig artikel på:

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Gaia_hypothesis

 

som inte refererar till den tyngsta kritiken emot Gaia, t.ex. den som James Kirchner ger i följande artiklar:


http://www.seismo.berkeley.edu/~kirchner/reprints/1989_7_Gaia_can_it_be_tested.pdf
http://www.seismo.berkeley.edu/~kirchner/reprints/1990_8_Gaia_metaphor.pdf
http://www.seismo.berkeley.edu/~kirchner/reprints/1991_12_Gaia_testable_useful.pdf
http://www.seismo.berkeley.edu/~kirchner/reprints/2002_55_Kirchner_gaia.pdf

http://www.seismo.berkeley.edu/~kirchner/reprints/2003_62_Gaia_conjectures.pdf

http://seismo.berkeley.edu/~kirchner/reprints/2003_62_Gaia_conjectures.pdf

 

Gaia är en bekväm avgud som är tillräckligt diffus och illa definierad för att de Gaia-troende skall slippa seriösa teologiska resonemang, men ändå tillräckligt gudalik för att tillfredsställa den obotligt religiösa människans behov av att känna samhörighet med något större i tillvaron. Givetvis kan Gaia vid behov även vara en hård och hämnande gud, för att tillfredsställa vårt behov av gudsfruktan, se t.ex.

 

http://library.thinkquest.org/C004470/contents.htm

 

(Våra religiösa behov är i sig helt sunda, men det är inte Gaia som de är avsedda att riktas mot…). Om någon kristen fundamentalist spekulerar i om exempelvis AIDS-epidemin är ett Guds straff för homosexualitet eller annat syndfullt leverne så tycker man ofta att det är helt horribelt. Men om en miljövän föreslår att Ebola-viruset är Gaias hämnd för våra miljöbrott så kanske det inte leder till lika starka reaktioner:

 

http://library.thinkquest.org/C004470/warnreveng.htm

 

Typiskt för Gaia-anhängarna är vidare att de har starkare och svagare versioner av ”hypotesen”  och att de vid kritik retirerar till de svagare, närmast triviala versionerna av den (som konstruktivisterna inom pedagogiken, ett annat område där demoniskt inflytande är vanligt förekommande). Liksom det att ”hypotesen” ibland kamoufleras med vetenskapligt klingande beteckningar som geofysiologi eller annat, ungefär som kreationismen ibland kamoufleras som ”intelligent design”.

 

Andra tecken på att miljöfrågorna har en religiös dimension är det irrationella (jo, tyvärr kännetecknas vi religiösa människor ofta om än inte alltid av irrationalitet, vilket den tidigare diskussionen om evidentialism kontra fideism visade) sätt på vilket flere miljöfrågor hanteras. Man kan förundras över varför ”grönt” tänkande människor så envetet och mot bättre vetande avvisar kärnkraften – tills man inser att kärnkraften för sådana helt enkelt är rituellt oren, och att det är lika meningslöst att försöka övertyga en kärnkraftsmotståndare med sakargument som det är att övertyga en som av religiösa skäl avstår från svinkött eller alkohol om att en bit grisfilé och ett glas vin då och då inte är särskilt ohälsosamt. Samma sak gäller de genetiskt modifierade organismer som vi har allt skäl att acceptera och satsa på, men som i övrigt intelligenta människor skyr som pesten.

 

Vi kan också notera att miljörörelsen Bellona (http://www.bellona.org/) har fått sitt namn efter en gammal romersk avgudinna:

http://ancienthistory.about.com/library/dailygod/blg05063.htm

 

(Se på fan! Min egen födelsedag är Bellona-dagen. Alltid lär man sig något nytt när man googlar: http://www.infoplease.com/dictionary/brewers/dies-sanguinis.html)

 

Här ser vi igen att kristen fundamentalism, rätt uppfattad, och en modern västerländsk vetenskaplig världsbild stöder varandra istället för att stå emot varandra. Genom att använda vårt förnuft kan vi avslöja Gaia-hypotesen som strunt (se James Kirchners artiklar) och att kärnkraft och genteknik är goda dellösningar på klimatproblemet (sparsamhet och andra energikällor behövs nog också). Och genom att jämföra argumenten för och emot naturvetenskaplig respektive moralisk realism som i ”Varför kristendomen är sann” (se länken i kanten) är vi därtill på god väg mot en bibliskt kristen miljöetik.

Gaia,Bellona,homosexualitet mm.

Torsdag, Juni 28th, 2007

Några förtydliganden av bloggprästen Kalles midsommarpredikan ser inte ut att vara på kommande, och då det därtill regnar idag så att en tur med kanoten verkar mindre lockande skall Bloggfundamentalisten ta en liten titt på de utlovade miljöfrågorna.

 

Miljöfrågor börjar igen alltmer vara på tapeten i takt med att tecknen blir allt tydligare på  att växthuseffekten är reell och kommer att leda till en betydande klimatförändring under detta sekel. Vad skall man som kristen anse om detta temaområde?

 

Det är tydligt att mycket av miljöproblematiken har en religiös dimension. Tim Flannery (http://www.theweathermakers.com/) och många andra engagerade miljökämpar använder flitigt den s.k. Gaia-hypotesen om jorden som en ”organism”. Namnet kommer från en antik avgud, (http://www.paleothea.com/SortaSingles/Gaia.html) och Gaia fungerar inom New Age-rörelsen ibland just som en sorts gudafigur (http://www.kheper.net/topics/Gaia/goddess.htm). Wikipedia har en tämligen Gaia-vänlig artikel på:

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Gaia_hypothesis

 

som inte refererar till den tyngsta kritiken emot Gaia, t.ex. den som James Kirchner ger i följande artiklar:


http://www.seismo.berkeley.edu/~kirchner/reprints/1989_7_Gaia_can_it_be_tested.pdf
http://www.seismo.berkeley.edu/~kirchner/reprints/1990_8_Gaia_metaphor.pdf
http://www.seismo.berkeley.edu/~kirchner/reprints/1991_12_Gaia_testable_useful.pdf
http://www.seismo.berkeley.edu/~kirchner/reprints/2002_55_Kirchner_gaia.pdf

http://www.seismo.berkeley.edu/~kirchner/reprints/2003_62_Gaia_conjectures.pdf

http://seismo.berkeley.edu/~kirchner/reprints/2003_62_Gaia_conjectures.pdf

 

Gaia är en bekväm avgud som är tillräckligt diffus och illa definierad för att de Gaia-troende skall slippa seriösa teologiska resonemang, men ändå tillräckligt gudalik för att tillfredsställa den obotligt religiösa människans behov av att känna samhörighet med något större i tillvaron. Givetvis kan Gaia vid behov även vara en hård och hämnande gud, för att tillfredsställa vårt behov av gudsfruktan, se t.ex.

 

http://library.thinkquest.org/C004470/contents.htm

 

(Våra religiösa behov är i sig helt sunda, men det är inte Gaia som de är avsedda att riktas mot…). Om någon kristen fundamentalist spekulerar i om exempelvis AIDS-epidemin är ett Guds straff för homosexualitet eller annat syndfullt leverne så tycker man ofta att det är helt horribelt. Men om en miljövän föreslår att Ebola-viruset är Gaias hämnd för våra miljöbrott så kanske det inte leder till lika starka reaktioner:

 

http://library.thinkquest.org/C004470/warnreveng.htm

 

Typiskt för Gaia-anhängarna är vidare att de har starkare och svagare versioner av ”hypotesen”  och att de vid kritik retirerar till de svagare, närmast triviala versionerna av den (som konstruktivisterna inom pedagogiken, ett annat område där demoniskt inflytande är vanligt förekommande). Liksom det att ”hypotesen” ibland kamoufleras med vetenskapligt klingande beteckningar som geofysiologi eller annat, ungefär som kreationismen ibland kamoufleras som ”intelligent design”.

 

Andra tecken på att miljöfrågorna har en religiös dimension är det irrationella (jo, tyvärr kännetecknas vi religiösa människor ofta om än inte alltid av irrationalitet, vilket den tidigare diskussionen om evidentialism kontra fideism visade) sätt på vilket flere miljöfrågor hanteras. Man kan förundras över varför ”grönt” tänkande människor så envetet och mot bättre vetande avvisar kärnkraften – tills man inser att kärnkraften för sådana helt enkelt är rituellt oren, och att det är lika meningslöst att försöka övertyga en kärnkraftsmotståndare med sakargument som det är att övertyga en som av religiösa skäl avstår från svinkött eller alkohol om att en bit grisfilé och ett glas vin då och då inte är särskilt ohälsosamt. Samma sak gäller de genetiskt modifierade organismer som vi har allt skäl att acceptera och satsa på, men som i övrigt intelligenta människor skyr som pesten.

 

Vi kan också notera att miljörörelsen Bellona (http://www.bellona.org/) har fått sitt namn efter en gammal romersk avgudinna:

http://ancienthistory.about.com/library/dailygod/blg05063.htm

 

(Se på fan! Min egen födelsedag är Bellona-dagen. Alltid lär man sig något nytt när man googlar: http://www.infoplease.com/dictionary/brewers/dies-sanguinis.html)

 

Här ser vi igen att kristen fundamentalism, rätt uppfattad, och en modern västerländsk vetenskaplig världsbild stöder varandra istället för att stå emot varandra. Genom att använda vårt förnuft kan vi avslöja Gaia-hypotesen som strunt (se James Kirchners artiklar) och att kärnkraft och genteknik är goda dellösningar på klimatproblemet (sparsamhet och andra energikällor behövs nog också). Och genom att jämföra argumenten för och emot naturvetenskaplig respektive moralisk realism som i ”Varför kristendomen är sann” (se länken i kanten) är vi därtill på god väg mot en bibliskt kristen miljöetik.

Ond proveniens?

Tisdag, Juni 26th, 2007

Bloggfundamentalisten har misstagit sig och ber å det ödmjukaste om ursäkt! I förra bloggen skrev vi:

 

Det vore väl ändå lite för mycket begärt att förvänta sig att en liberal teolog skall använda begreppet synd eller citera typiska fundamentalistställen som Joh 3:16, ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”)

 

Men faktiskt har bloggprästen Kalle gjort just det i sin midsommarpredikan, som finns på

 

http://predikantbloggen.blogspot.com/2007/06/predikan-midsommardagen.html

 

och starkt rekommenderas för alla att läsa. Nu skall vi se om det finns skäl att kommentera något i den.

 

En god bit av början av predikan är oproblematisk och skulle kunna ingå framställningar av många olika teologiska inriktningar. Sedan kommer följande:

 

Johannes förkunnar syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop (Lk 3:3), till skillnad från det som var vanligt, nämligen syndernas förlåtelse genom offer i templet. Offerdjuren var väl inte helt billiga, så det fanns säkert sådana som av den orsaken tyckte att det var bra att slippa dem och istället låta döpa sig. Men Johannes låter inte lura sig. Huggormsyngel, får de höra. Bär […] sådan frukt som hör till omvändelsen (Lk 3:7f). Och när han får frågor om hur folk då ska bete sig, ger han instruktioner om rättvisa och hederlighet, inte fastor och böner och andra s.k. ”andliga övningar”. Han förkunnade en vardagsnära tro, som ändå var radikal, för den baserade sig inte på att betala för sina misstag genom offer, utan på att sträva efter att leva som hyggligt folk borde. Detta var omvändelsen.

 

Nu börjar begreppen bli förvirrade. Förhållandet mellan tro och gärningar är långtifrån okomplicerat, det finns det mycket om i Nya testamentet, samt i olika teologers produktion – Luther, Wesley med flere. Jakobs brev visar att en enbart försanthållande tro inte är en äkta kristen tro, en sådan tro kan även demoner ha. Man kan jämföra saken med begreppet ”tro” på t.ex. en presidentkandidat i politiken. Också kandidatens motståndare tror på honom i den bemärkelsen att de är övertygade om att han/hon existerar. Men kandidatens anhängare tror på honom/henne även i den bemärkelsen att de litar på hans/… löften och vill ha honom som ledare. Denna typ av tro leder oundvikligen även till goda gärningar (i hur hög utsträckning, och om helgelsen i detta liv någonsin blir fullständig, det må vara en separat diskussionfråga). Med hänsyn till detta kan vi med Jakob nog säga att en tro utan gärningar är en död tro.

 

Men att säga att en ” vardagsnära tro baserar sig på att sträva efter att leva hyggligt (dvs. att tron baserar sig på gärningarna istället för att leda till dem)  är ändå att blanda om grötarna och vällingarna för mycket. Inte blir det bättre av att säga att detta var ”omvändelsen”.

 

Men var och en av oss vet – liksom folk på den tiden visste – att vi inte i längden klarar av att avhålla oss från felsteg av olika slag. Därför förkunnade Johannes inte endast omvändelse, utan också dop.
Innan vi går vidare vill jag betona att detta ”Johannes-dop” visserligen är en förebild för det kristna dop som Jesus instiftar senare, men ändå är de båda dopen rätt olika. I det kristna dopet, där vi döps med vatten och Ande, blir vi Guds barn och får del av trons och frälsningens gåva, som vi bara har att ta emot. Att det tyvärr finns sådana som vägrar ta emot gåvan hör inte hit. Johannes-dopet [är] ett omvändelsedop (Apg 19:4), som närmast fungerar som en symbolisk reningsrit. Genom Johannes-dopet uttrycker den döpte sin vilja att renas från sin synd och vända sig tillbaka till Gud – men före Kristi död och uppståndelse och den heliga Andens utgjutande kunde dopet inte innehålla mer än så. Numera är situationen en annan.
Johannes förkunnade alltså syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop. Han menade att vi skall sträva efter att göra det rätta och utföra en symbolgärning för att inför Gud rena oss från det orätta. Och hans främsta budskap var att peka på Jesus som den Messias som skulle komma för att fortsätta och fullfölja det verk som Johannes hade påbörjat.

 

Här – och i följande stycke – gör Kalle en för stor affär av skillnaden mellan GT och NT. Den är inte betydelselös, men för att reda ut begreppen tro och gärningar använder ju både Paulus i Rom. och Jakob i sitt brev en långt äldre figur än Johannes som exempel, nämligen Abraham. Hans omskärelse var en symbol för den rättfärdighet han genom tron fick redan före omskärelsen. Kol. 2:12 gör en kraftig jämförelse mellan omskärelse och dopet; visserligen är vi då långt inne i det nya förbundets tid men varför i hela friden skulle vi bygga upp en radikalt annorlunda teologi kring Johannes’ temporära dop i gränsområdet mellan gamla och nya förbundet än den vi klart har både för gamla förbundets omskärelse och nya förbundets dop? Sedan upprepar vi följande:

 

I det kristna dopet, där vi döps med vatten och Ande, blir vi Guds barn och får del av trons och frälsningens gåva, som vi bara har att ta emot. Att det tyvärr finns sådana som vägrar ta emot gåvan hör inte hit.

 

Inte blev eländet bättre av att vi tittar på det en gång till. Den vanliga lutherska irrläran om att barndopet frälser, oberoende av tro. Här talas även om tron som en gåva, kanske syftar Kalle på den kalvinistiska tanken att Gud ger tron åt vissa men inte andra utan att deras eget val spelar någon roll, kanske på något annat. Och att det att endel vägrar ta emot frälsningen och tron INTE HÖR HIT? Att mission, evangelisation och andra strävanden att sprida en personlig, frivillig omvändelse och tro, det centrala i allt vad sund kristendom heter, skulle vara irrelevant tyder nog på att det är en helt annan religion som predikas här. Oavsett om det är kalvinism, universalism (tanken att alla kommer till himlen) eller något annat elände som Kalle syftar på här påminner vi om att ond proveniens tyvärr är något som förekommer i vår värld.

 

Jesu död och uppståndelse är en vattendelare i frälsningshistorien. Johannes befinner sig på ena sidan av den vattendelaren och vi på den andra. Vad kan vi då lära oss av honom och hans budskap?
Det viktigaste som Johannes gör är att peka på Jesus som någon som skall komma. För oss har han redan kommit, men vi kan ändå följa hans exempel och se till Jesus. Låt oss hålla blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som Hebreerbrevets författare skriver (12:2).
Också Johannes’ budskap om syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop är viktigt för oss. Eftersom vi inte praktiserar Johannes-dopet, utan det kristna dopet, kan vi inte överta tanken direkt. Till all lycka finns det något också i vår tid som har en liknande funktion som dopet hade för Johannes döparen.
Det jag tänker på är bikten.

 

De med rött markerade meningarna får alla varningsklockor att ringa. Vad menar Kalle riktigt med detta? Visst, Johannes pekar framåt mot Jesu första besök på jorden, då han dog och uppstod för hos. För oss alla människor, oberoende av om vi är döpta och/eller troende kristna eller inte har detta givetvis redan skett. Hur är det då med Jesu andra tillkommelse på domedagen, då endel kommer till himlen och andra till helvetet? Att predika att även den på något sätt redan skulle ha skett för oss istället för att vara en konkret, världsomfattande händelse i framtiden är ingen ny idé, se t.ex. 2 Tim 2:

 

16 Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg – i ogudaktighet, 17 och deras ord kommer att sprida sig som cancertumörer. Till dem hör Hymeneus och Filetus, 18 som har kommit bort från sanningen. De bryter ner tron för somliga, när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum.

 

(Var det inte f.ö. just detta ställe vi hade anledning att citera för en tid sedan när det var tal om ond proveniens?)

 

Mycket av det som därefter sägs om bikten i Kalles midsommarpredikan är helt OK, i sin frikyrkliga tillämping givetvis med tillägget att alla kristna är präster och kan ta emot bikt. Sedan har vi följande avslutning:

 

Omvändelse och goda gärningar gör oss till bättre människor, och det är förstås bra. Världen blir en bättre plats att leva i om alla strävar efter bättring. Men inträdesbiljetten till himlen kostar mer än så.
Den kostar allt vi har och mer därtill.
Endast Gud kan betala den. Vi själva klarar det aldrig.
Vilken lycka då att Gud verkligen har betalat den! Priset var oerhört högt också för honom, men på grund av sin nåd och kärlek ville han göra detta för oss. För så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv (Jh 3:16).
Nåden är inte billig, för priset är högt. Nåden är däremot gratis, för priset är betalt.
Men det är klart att vi ofta tar avstånd från sådant som är gratis. Nog borde väl en ordentlig karl betala för sig? Inte kan väl en ärbar kvinna ta emot hurdana presenter som helst?
Det är när vi kan frigöra oss från denna inställning som vi kan se det radikala i nåden, det radikala som Johannes strävar efter att förmedla. Sluta vara svin och omvänd er till att åter bli människor! Ta emot Guds förlåtelse! Håll blicken fäst vid Jesus! Tro, och tag emot det eviga livet – inte billigt, men gratis; inte med egen ansträngning, utan genom den radikala nåden.
Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud (Jes 40:1). Amen!

 

Hela avsnittet, med undantag för den understreckade meningen, skulle kunna vara klippt ur en evangelikal väckelsepredikan. Men den understreckade återkopplar till det tidigare:

 

Han förkunnade en vardagsnära tro, som ändå var radikal, för den baserade sig inte på att betala för sina misstag genom offer, utan på att sträva efter att leva som hyggligt folk borde. Detta var omvändelsen.

 

Det är förstås glädjande Kalle inte längre placerar Johannes så långt bakom en vattendelare att hans förkunnelse inte är relevant för oss i Nya förbundets tid. Men att inbäddat i fagert tal om radikal nåd, Guds förlåtelse, tro och evigt liv mm. som central tanke placera vad det – som jag uppfattar saken – egentligen handlar om: att sluta vara svin och sträva efter att leva som hyggligt folk borde är något mycket vilseledande. Visst är de goda gärningarna som konsekvens av tron och omvändelsen, och den Helige Andes frukt, mer än värda att nämna, men inte som verktyg för att fördunkla vad den radikala nåden och omvändelsen är. Det är mycket lätt för en icke personligt troende tillfällig kyrkobesökare som hör denna predikan att istället för att utmanas att omvända sig till tro på Jesus Kristus bara bli styrkt i sin uppfattning att man nu egentligen inte behöver bli en sådan där hallelujatyp, det räcker bra med att försöka vara en vanlig hygglig människa.

 

Var detta avsikten med predikan?

 

Diskussionen må gå vidare.

 

Midsommarfundamentalism

Söndag, Juni 24th, 2007

Så här skrev vi i förra bloggen:

 

För övrigt skall Bloggfundamentalisten snart ta en kort midsommarpaus, ifall inte något mycket ovanligt dyker upp (ss. ett begripligt uttalande om kristologi, synd och nåd av Kalle).

 

Nå, nu har Kalle den 21.6 skrivit följande:

 

21.6.2007 22:53:40

Jesu kärlek

I min ungdom gick jag omkring med en stor plojknapp (kanske 10 cm i diameter) där det på engelska stod ”I [hjärta] Jesus”, alltså ”Jag älskar Jesus”.
Det var intressant att kolla in folks reaktioner. De flesta helsingforsare hade förstås utstuderat neutral min när de kastade en försynt blick på knappen, men ett par reaktioner minns jag: ett gäng med unga flickor som föll mig om halsen och ropade att de också älskar Jesus, vilket förstås var förstås väldigt angenämt (alltså också att de älskade Jesus), och en alkoholist som undrade vilken ”sekt” jag hörde till och sedan förde en lång, varm och saklig diskussion om andliga frågor med mig.
En av mina äldre arbetskamrater på Församlingsförbundet undrade om det inte är viktigare att Jesus älskar mig än att jag älskar Jesus, varpå jag svarade: ”Jo, för mig är det förstås det. Men för dem som jag möter är det viktigare att få veta att jag älskar Jesus.” Och det svaret var hon nöjd med.

Den tanken tror jag bör genomsyra hela kristenlivet. Guds kärlek i Kristus är grunden för vår kärlek både till honom och till varandra. Det dubbla kärleksbudet vore meningslöst om inte Kristus hade dött på korset. Vi älskar därför att han först älskade oss, skriver kärleksaposteln (1Jh 4:19).
Kärleken mellan Gud och oss (i båda riktningarna) är starkt sammanknippad med tron och frälsningen. Den syns dock inte utåt, eftersom endast Gud kan se vad som finns i vårt hjärta. Det är genom att ”vågrätt” föra kärleken vidare till våra medmänniskor (till vår nästa, för att tala med bibliska termer) som den ”lodräta” kärleken kommer till synes. Och endast om det ”lodräta” och det ”vågräta” kombineras, bildas det ett kors. Om endera korsarmen saknas, har vi bara en käpp – ett användbart verktyg, kanske, men ingenting specifikt kristet.

Kristi kärleksbudskap är alltså mycket mångfasetterat – men allt grundar sig på och börjar med Guds kärlek till oss.

 

Det som står här är bra och helt i linje med biblisk kristendom. Vi har tidigare konstaterat att Kalle är en mycket god predikant, när han vill det. (Det vore väl ändå lite för mycket begärt att förvänta sig att en liberal teolog skall använda begreppet synd eller citera typiska fundamentalistställen som Joh 3:16, ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”)

 

Men bränt barn skyr som bekant elden, så vi inväntar nästa gång uttrycket ”Jesu kärleksbudskap” eller liknande dyker upp på Kalles blogg och ser då närmare på om användningen av det är en rimlig tillämpning av detta. Fundamentalisten är hård mot de hårda (*).

 

I övrigt har Bloggfundamentalisten som sommarlektyr Tim Flannerys ”Ilmastonmuuttajat”, den finska översättningen av ”The Weather Makers”, se

 

http://www.theweathermakers.com/

 

Men mera om kristen miljöetik så småningom. Först ska vi fira sommarlov lite; Björkö och kanoten väntar. Endel dagar lämnar fundamentalisten bloggen och rör sig bland sommarstugorna som en vanlig finländare (*).

 

 

 

 

 

(*) Gammalt bloggordspråk.

 

Midsommarfundamentalism

Söndag, Juni 24th, 2007

Så här skrev vi i förra bloggen:

 

För övrigt skall Bloggfundamentalisten snart ta en kort midsommarpaus, ifall inte något mycket ovanligt dyker upp (ss. ett begripligt uttalande om kristologi, synd och nåd av Kalle).

 

Nå, nu har Kalle den 21.6 skrivit följande:

 

21.6.2007 22:53:40

Jesu kärlek

I min ungdom gick jag omkring med en stor plojknapp (kanske 10 cm i diameter) där det på engelska stod ”I [hjärta] Jesus”, alltså ”Jag älskar Jesus”.
Det var intressant att kolla in folks reaktioner. De flesta helsingforsare hade förstås utstuderat neutral min när de kastade en försynt blick på knappen, men ett par reaktioner minns jag: ett gäng med unga flickor som föll mig om halsen och ropade att de också älskar Jesus, vilket förstås var förstås väldigt angenämt (alltså också att de älskade Jesus), och en alkoholist som undrade vilken ”sekt” jag hörde till och sedan förde en lång, varm och saklig diskussion om andliga frågor med mig.
En av mina äldre arbetskamrater på Församlingsförbundet undrade om det inte är viktigare att Jesus älskar mig än att jag älskar Jesus, varpå jag svarade: ”Jo, för mig är det förstås det. Men för dem som jag möter är det viktigare att få veta att jag älskar Jesus.” Och det svaret var hon nöjd med.

Den tanken tror jag bör genomsyra hela kristenlivet. Guds kärlek i Kristus är grunden för vår kärlek både till honom och till varandra. Det dubbla kärleksbudet vore meningslöst om inte Kristus hade dött på korset. Vi älskar därför att han först älskade oss, skriver kärleksaposteln (1Jh 4:19).
Kärleken mellan Gud och oss (i båda riktningarna) är starkt sammanknippad med tron och frälsningen. Den syns dock inte utåt, eftersom endast Gud kan se vad som finns i vårt hjärta. Det är genom att ”vågrätt” föra kärleken vidare till våra medmänniskor (till vår nästa, för att tala med bibliska termer) som den ”lodräta” kärleken kommer till synes. Och endast om det ”lodräta” och det ”vågräta” kombineras, bildas det ett kors. Om endera korsarmen saknas, har vi bara en käpp – ett användbart verktyg, kanske, men ingenting specifikt kristet.

Kristi kärleksbudskap är alltså mycket mångfasetterat – men allt grundar sig på och börjar med Guds kärlek till oss.

 

Det som står här är bra och helt i linje med biblisk kristendom. Vi har tidigare konstaterat att Kalle är en mycket god predikant, när han vill det. (Det vore väl ändå lite för mycket begärt att förvänta sig att en liberal teolog skall använda begreppet synd eller citera typiska fundamentalistställen som Joh 3:16, ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”)

 

Men bränt barn skyr som bekant elden, så vi inväntar nästa gång uttrycket ”Jesu kärleksbudskap” eller liknande dyker upp på Kalles blogg och ser då närmare på om användningen av det är en rimlig tillämpning av detta. Fundamentalisten är hård mot de hårda (*).

 

I övrigt har Bloggfundamentalisten som sommarlektyr Tim Flannerys ”Ilmastonmuuttajat”, den finska översättningen av ”The Weather Makers”, se

 

http://www.theweathermakers.com/

 

Men mera om kristen miljöetik så småningom. Först ska vi fira sommarlov lite; Björkö och kanoten väntar. Endel dagar lämnar fundamentalisten bloggen och rör sig bland sommarstugorna som en vanlig finländare (*).

 

 

 

 

 

(*) Gammalt bloggordspråk.

 

Klimatsmart fundamentalist på kommande…

Onsdag, Juni 20th, 2007

Vi fortsätter diskussionen:

Ända sedan Leonardo da Vincis dagar har mänskligheten drömt om en framtid där krigandet sköts av mekaniska soldater, där mänskligt lidande och civila offer är ett minne blott.I femtiotalets scifi hade det här redan länge varit verklighet år 2000. Ändå ser vi nu att kriget är minst lika skitigt, blodigt och brutalt i dagens hightech-värld,

Da Vinci skissade en hel del saker, inklusive helikoptrar och ubåtar. Kanske robotsoldater är nästa vision som förverkligas? Men visst kommer kriget alltid att vara brutalt. Det är bara så att militärerna försöker lösa de problem som är viktigast – för t.ex. USA är det främsta problemet idag just att hålla antalet egna stupade nere. Elektronikens utveckling de senaste decennierna har gjort obemannade stridsplan och -fordon till en seriös möjlighet, även om militärernas allmänna konservatism gör att det tar sin tid att slå igenom. Lite som med flygplanen i början av 1. världskriget – först fick de bara användas för spaning, senare insåg man deras vidare möjligheter. Den första allmänt kända tillämpningen av obemannade stridsplan kom 2002, gradvis har liknande fall blivit alltmer vanliga även om bemannade uppdrag ännu överväger:

http://www.usatoday.com/news/world/2002-11-04-yemen-explosion_x.htm

som då det var i Tempelherrarnas Jerusalem anno 1100nånting, där saracenska kvinnor, barn och åldringar föll för det kristna stålet från Toledo.

Det här med korstågen skulle vara värt en hel mässa för sig. Dels är den konventionella uppfattningen om korsfararna som ett gäng fruktansvärda barbarer jämförda med den goda och fredliga medeltida muslimska världen lindrigt sagt en sanning med modifikation, dels måste man komma ihåg att de frikyrkliga, evangelikala kristna som idag stöder t.ex. president Bush och Israel under medeltiden omgående skulle ha bränts på bål av katolikerna.

Krig är krig är krig, oavsett vilket år vi skriver, och det är alltid oskyldiga civila som får betala det slutgiltiga priset. Faktum är att trenden verkar vara den att krig i allt större grad riktas mot civila, oavsett vem det är som för kriget, och mot vem. Teknologin för blodlös cyberkrigföring har funnits i fler decennier, och hade kunnat tillämpas om viljan därtill funnits. Men det är inte det som krig går ut på. Krig handlar om att förolämpa, förnedra, besudla, våldta, bringa motståndaren på knä och be om nåd.

Det finns många olika typer av krig och krigförande parter. I västvärlden går tendensen mot en större känslighet för både egna förluster och fientliga civila sådana; många andra krigar på samma sätt som förut. Men visst är det sant att vi i en fallen värld med syndiga människor aldrig kommer att få se ett helt och hållet rättfärdigt krig.

Vi har det i våra gener. Från våra hominida förfäder har vi ärvt instinkten som får oss att våldta fiendens kvinnor i (det åtminstone delvis omedvetna)syftet att sprida vår DNA i deras genpool. Apor, i den mån de inte är utrotade redan, gör så här, det är forskat och dokumenterat. Människor gör det. Det är krig, och som vi vet så finns det inga regler i krig och kärlek. Kommer aldrig att finnas.

Intressant observation. Om det nu är evolutionärt förståeligt, varför klaga på saken? Vad säger ditt samvete?

Det torde vara bevisat hur många gånger som helst, också i modern tid. Trots Röda Korset, trots Geneve-konventionen, trots alla GPS-styrda, värmesökande kryssningsmissiler, blir vi djur då kriget bryter ut. Kosovo. Darfur. Irak. Vietnam. Bevismaterialet är överväldigande, och inget tyder på att framtiden skulle bli annorlunda. Förresten: den armé som ”krigar” i Irak idag ÄR elitsoldater, i den mån USA har sådana. De är inte de otränade, omotiverade värvade bonnpojkar som lät sig slaktas i Vietnam. Även om också pojkarna i Irak börjar vara rätt så osäkra på what the hell de egentligen gör over there.

Hmm, visst har den amerikanska arméns utbildning av genomsnittsoldater säkert utvecklats sedan Vietnam, men elitsoldater? Alla de mer än 100 000 som är i Irak? Knappast. Den amerikanska armén lider av svåra rekryteringsproblem och är ansträngd till bristningsgränsen. Stridsrobotar är ännu dyra, men om de likt annan elektronisk utrustning börjar sjunka i pris är steget inte långt till att börja se dem som en lösning.

Jonej, det inledda seklet kommer garanterat inte att bli stabilare än det gångna, det behöver man ingen kristallkula för att inse. Och USA, Israel och Iran har målat in sig i ett hörn så till den grad att det kan bli svårt att undvika en större sammandrabbning. Var säker på att vissa muslimer ser det som så – och de är precis lika övertygade om att de har rätt som de kristna fundamentalisterna – så är det de som borde utföra det där ”preventiva anfallet”.

Förmodligen är det just så det bli – när muslimerna inser att oljevapnet glider dem ur händerna, och att robottekniken gör det möjligt att hålla en högre profil mot dem, blir det dags för ett ”preventivt” anfall. Vilket vi borde förekomma med ett ännu mer preventivt anfall…

Frågan är bara vem som hinner först. Det enda vi vet med säkerhet är att det är oskyldiga civila som får betala notan. Hälsningar från den Anonyma Mamman vars högsta (men outtalade, för sånt Säger Man Inte) önskan är att den krigshetsande prästen/mullan skulle hålla käften och låta henne se sina barn växa upp till annat än kanonmat.

Det hjälper inte att prästen talar om fred, ifall mullan talar om krig. Då blir det som mullan vill. Om du träffar denna anonyma mamma så fråga henne om hon vill att barnen skall växa upp under muslimska sharia-lagar ifall det kan undvikas.

Marcus

PS. Jag glömde bifoga min favoritkommentar av Albert Einstein. ”Fjärde världskriget kommer att utkämpas med käppar och stenar”.

Förakta inte käpparna och stenarna, de var första steget på just den väg vi här talar om – teknologisk problemlösning.

Låt vara att det grundläggande problemet med vår syndiga natur hanterades med ganska enkel teknologi, spikar och trä format till ett kors.

För övrigt skall Bloggfundamentalisten snart ta en kort midsommarpaus, ifall inte något mycket ovanligt dyker upp (ss. ett begripligt uttalande om kristologi, synd och nåd av Kalle). Alla de hittills behandlade ärendena fortsätter vi att besvara och kommentera i den utsträckning intresse finns, men i den takt vi hinner skall även Bloggfundamentalisten bli klimatsmart och börja reda ut begreppen kring kristen miljöetik. Som vägkost för midsommarfunderingar citerar jag mig själv ur ”Varför kristendomen är sann”, kap 16:

16. KRISTEN MILJÖETIK (typ III)

 

I Bibeln ges människan ganska entydigt en särställning på jorden. Människan är satt att råda över och förvalta resten av skapelsen. Det här har av dagens miljörörelser setts som en för antropocentrisk, människocentrerad,  miljösyn. Uppfattningen att människan är viktigare än andra levande varelser skall enligt detta leda till en bristande hänsyn till miljön, vilket sedan får praktiska konsekvenser i form av en industrialiserad och högteknologisk västerländsk civilisation som utrotar arter och släpper ut gifter i naturen.

 

I stället vill miljövännerna ha en biocentrisk, livscentrerad, miljöetik där alla levande varelser jämställs och ingen art bör utrotas. En livsåskådningsmässig grund för detta kan enligt många miljövänner endast hittas i andra religioner än den klassiska kristna, företrädesvis de så kallade ursprungsfolkens naturreligioner.

 

Men allt detta är enligt min mening en missuppfattning av vad en kristen miljöetik borde gå ut på. Den är inte biocentrisk, men inte heller antropocentrisk, utan snarast teocentrisk, dvs den innebär att både människor och andra levande varelser har ett värde på grund av att det finns en objektiv moralisk verklighet (som vi kallar Gud) utöver den vanliga fysiska verkligheten. I förhållande till denna moraliska verklighet har människan ett större värde än andra djur, men samtidigt ett större ansvar. Det gäller att inte bara utnyttja naturen för att tillfredsställa mänskliga behov, utan också att på ett ansvarsfullt sätt ta hand om den, begränsa befolkningstillväxten och resursutnyttjande för att inte skada miljön på ett bestående sätt.

 

   Det är svårt att hitta någon rimlig grund för miljöetiken och i synnerhet människans speciella ansvar för miljöns tillstånd utan att hänvisa till en oberoende moralisk verklighet. Varför skulle inte människan få driva sina egna intressen efter bästa förmåga liksom andra djur, om vi nu enbart är en del av naturen och inte har någon särställning? Givetvis kan vi inte utrota hur mycket som helst av naturen utan att i längden skada oss själva, men är faktiskt detta den enda grunden för miljövård – att slå vakt om våra egna, låt vara långsiktiga intressen? Mitt samvete säger mig att naturen har ett egenvärde som går utöver dess användbarhet för människan.

 

Miljöetik är ett delområde av etiken som klassiska kristna tyvärr har visat ett ganska svalt intresse för; man har lämnat detta gebit åt liberalteologerna för att i stället ägna sig åt andra moralfrågor. Men det skulle finnas anledning att ompröva denna inställning eftersom miljöfrågor är ett område där det kan vara lätt för en stor del av dagens människor att se det befogade i en moralisk realism, och därtill ha en viss insikt om människans moraliska brist: det är många engagerade miljövänner som noterat att enigheten är stor om att miljön är viktig men att dessa miljövänliga åsikter hos allmänheten inte så lätt omvandlas i handling. Paulus ord i Romarbrevets 7. kapitel om att ”det goda jag vill, det gör jag inte, medan det onda jag inte vill, det gör jag”, är mycket träffande på den här punkten.

 

Sedan är det en annan sak att det inte är enkelt att reda ut vad som egentligen är bäst för miljön. Talar man om energiproduktion är det lättare att enas om den moraliska sidan av saken – att energin skall produceras på ett rent och säkert sätt – än den naturvetenskapliga (vilka energikällor som uppfyller detta krav). Denna omständighet stöder det tidigare framförda, att oenigheten i moraliska frågor inte nödvändigtvis är större än i naturvetenskapliga, och att oenigheterna inte fungerar som argument för att det sjätte moraliska sinnet skulle vara mindre verkligt än de fem vanliga.

 

Världarnas krig

Tisdag, Juni 19th, 2007

Väntar man på att bloggprästen Kalle skall förklara vad som egentligen menas med ”Kristi kärleksbudskap” eller hur han ställer sig till dem som förnekar centrala delar av klassisk kristologi får man nog vänta som på att tuppen skall värpa. Vi skall därför istället ta ännu en titt på det förmodligen kommande världskriget mot islam. Denna religion grundades på 600-talet och var krigisk från första början (till skillnad från kristendomen, som ”erövrade” romarriket utan våld och trots tidvis svåra förföljelser). Hundra år efter grundandet fanns de islamistiska imperialisterna vid Poitiers i Frankrike där de slogs tillbaka, men för en lång tid höll de stora delar av den iberiska halvön och senare även Balkanhalvön. En liten del av denna ockuperar turken fortfarande, men det senaste seriösa angreppet på centrala Europa var mot Wien i slutet av 1600-talet. Sedan dess har vi haft några sekler då den muslimska världen varit svagare, men nu börjar vi återgå till normaltillståndet mellan västvärlden och den muslimska världen.

 

Två viktiga trender kan noteras idag:

 

1. En strävan i väst att komma bort från beroendet av fossila bränslen, inklusive olja. Det sker inte över en natt, men mot mitten av detta sekel är det inte otänkbart att vi klarar oss utan Mellanösterns svarta guld.

 

2. En tilltagande utveckling av fjärr- och robotstyrda stridsflygplan och -fordon:

 

Det amerikanska J-UCAV, för tillfället nedlagt men så långt imponerande:

 

http://www.airforce-technology.com/projects/x-45-ucav/

 

En europeisk motsvarighet, Neuron:

 

http://www.airforce-technology.com/projects/neuron/

 

Och till lands har vi exempelvis följande:

 

http://usmilitary.about.com/od/armyweapons/a/crusher.htm

 

http://usmilitary.about.com/od/weapons/a/armedrobots.htm

 

Sammantaget innebär denna utveckling att vi om några decennier kan räkna med att t.ex. USA och EU har kapacitet att föra omfattande krig utan den politiska belastning stora förluster i stupade innebär, och utan att behöva bry sig om oljepriset. Naturligtvis blir det aldrig fråga om ett helt robotiserat slagfält, utan mindre mängder mänskliga elitsoldater kommer alltid att vara med. Men det är en helt annan sak än de vanligen dåligt tränade och lågt motiverade soldater som utgör huvuddelen av styrkorna i Irak idag.

 

För den grundläggande konflikten mellan västvärlden och den muslimska världen innebär detta att tiden arbetar emot muslimerna – om de inte inom de närmaste decennierna lyckas utplåna Israel och nå en stark världspolitisk situation blir förutsättningarna för att någonsin lyckas med det därefter betydligt sämre. Vilket torde leda till desperata attacker som får 9/11 att förblekna. Vilket innebär att det förnuftiga skulle vara ett preventivt anfall mot den muslimska världen så fort som möjligt. Vilket dock tyvärr inte kommer att ske.

 

Om det är någon som tycker att 1900-talet var kaotiskt, så finns det tyvärr ingen anledning att tro att detta sekel blir stabilare.

Världarnas krig

Tisdag, Juni 19th, 2007

Väntar man på att bloggprästen Kalle skall förklara vad som egentligen menas med ”Kristi kärleksbudskap” eller hur han ställer sig till dem som förnekar centrala delar av klassisk kristologi får man nog vänta som på att tuppen skall värpa. Vi skall därför istället ta ännu en titt på det förmodligen kommande världskriget mot islam. Denna religion grundades på 600-talet och var krigisk från första början (till skillnad från kristendomen, som ”erövrade” romarriket utan våld och trots tidvis svåra förföljelser). Hundra år efter grundandet fanns de islamistiska imperialisterna vid Poitiers i Frankrike där de slogs tillbaka, men för en lång tid höll de stora delar av den iberiska halvön och senare även Balkanhalvön. En liten del av denna ockuperar turken fortfarande, men det senaste seriösa angreppet på centrala Europa var mot Wien i slutet av 1600-talet. Sedan dess har vi haft några sekler då den muslimska världen varit svagare, men nu börjar vi återgå till normaltillståndet mellan västvärlden och den muslimska världen.

 

Två viktiga trender kan noteras idag:

 

1. En strävan i väst att komma bort från beroendet av fossila bränslen, inklusive olja. Det sker inte över en natt, men mot mitten av detta sekel är det inte otänkbart att vi klarar oss utan Mellanösterns svarta guld.

 

2. En tilltagande utveckling av fjärr- och robotstyrda stridsflygplan och -fordon:

 

Det amerikanska J-UCAV, för tillfället nedlagt men så långt imponerande:

 

http://www.airforce-technology.com/projects/x-45-ucav/

 

En europeisk motsvarighet, Neuron:

 

http://www.airforce-technology.com/projects/neuron/

 

Och till lands har vi exempelvis följande:

 

http://usmilitary.about.com/od/armyweapons/a/crusher.htm

 

http://usmilitary.about.com/od/weapons/a/armedrobots.htm

 

Sammantaget innebär denna utveckling att vi om några decennier kan räkna med att t.ex. USA och EU har kapacitet att föra omfattande krig utan den politiska belastning stora förluster i stupade innebär, och utan att behöva bry sig om oljepriset. Naturligtvis blir det aldrig fråga om ett helt robotiserat slagfält, utan mindre mängder mänskliga elitsoldater kommer alltid att vara med. Men det är en helt annan sak än de vanligen dåligt tränade och lågt motiverade soldater som utgör huvuddelen av styrkorna i Irak idag.

 

För den grundläggande konflikten mellan västvärlden och den muslimska världen innebär detta att tiden arbetar emot muslimerna – om de inte inom de närmaste decennierna lyckas utplåna Israel och nå en stark världspolitisk situation blir förutsättningarna för att någonsin lyckas med det därefter betydligt sämre. Vilket torde leda till desperata attacker som får 9/11 att förblekna. Vilket innebär att det förnuftiga skulle vara ett preventivt anfall mot den muslimska världen så fort som möjligt. Vilket dock tyvärr inte kommer att ske.

 

Om det är någon som tycker att 1900-talet var kaotiskt, så finns det tyvärr ingen anledning att tro att detta sekel blir stabilare.

Svar till Marcus

Måndag, Juni 18th, 2007

Många intressanta tankar från en bloggläsare! Jag skall ge några kommentarer ur mitt fundamentalistperspektiv.

 

1. Evigt liv i hmilen istället för att vara förtappad. Suck och stön. Definiera evigheten. Vad sägs om den med korpen som återvänder vart 1000:e år och hackar en gång med näbben på bergstoppen, och sen då den slitit ned hela berget, har en evighet förflutit.
Människor talar om evigheten som om de vet vad den innebär.
Myten och drömmen om evighet är en spottloska i ansiktet på själva livet, som blir ett nödvändigt ont, en kort men smärtsam vandring genom jämmerdalen, som man måste uthärda, men hej, belöningen väntar ju i andra änden, i evigheters evigheter.
Jag föredrar att tro att livet är här och nu, och varje förspilld möjlighet till att göra det mesta av det är ett förlorat tillfälle som aldrig kommer igen. Det är upp till dig och mig att ta vara på chanserna. Förtappad är den som vaknar upp på sin dödsdags morgon och inser att det är för sent att gå ut och plantera äppelträdet, och se det blomma.

Medges att mycket av detaljerna kring det eviga livet i himlen är oklara för mig. Detta liv är nog en jämmerdal ganska ofta, men lite försmak av himlalivet får vi här och där. Vi börjar plantera äppelträd mm. här och fortsätter sedan i nästa liv!


Liv blommar upp ur jorden på våren, och vissnar bort på hösten, liksom stjärnor tätnar från den interstellära dimman, blossar upp, brinner en tid, värmer upp sina planeter och kanske rentav hinner den se liv myllra på en av dem, och slutligen bränner den slut sitt väte och dör.
Livet är cykliskt, det ligger i universums natur.

Framförallt ligger det i universums natur att det är sådant det är oavsett hurudant vi skulle önska att det vore. Den cykliska tanken är populär idag, men kanske inte i alla avseenden helt sann.


2. Socialt arbete och goda gärningar. Något verkligt. Att göra världen lite bättre här och nu. Evigheten kan jag inte påverka, men jag kan göra något åt den här dagen. Jag vet inte vad det här har att göra med Kristi kärleksbudskap, ärligt talat bryr jag mig inte heller.

 

Ingenting i kristen fundamentalism talar emot socialt engagemang – men det är en konsekvens av något mer avgörande, frälsningen genom Jesus Kristus. För liberalteologerna är tyvärr det ”sociala” det enda som finns, resten bara tomma ord.

 

Jag anser för övrigt att kristna är ute på väldigt hal is då de tolkar en mans ord, som varit död i 2000+ år.

 

Pytagoras har varit död i 2500 år, det gör inte hans sats mindre sann idag. Tidsargumentet är ohållbart.

 

Det är som den gamla leken ”trasiga telefonen”, men med dödlig utgång.

 

Den som vill kan sätta sig in i vilka skäl vi har att tro att de vanliga evangelierna ger en ganska bra bild av vad denne man för 2000 år sedan hade att komma med. Något smått att börja med:

 

http://www.teolinst.fi/luennot/TJ170107.htm

 

http://www.leaderu.com/orgs/probe/docs/bib-docu.html

 

Historien har visat, att då man börjar tolka heliga skrifter, är det alltid någon som får ont någonstans. Vad är krigen mellan shi”iter och sunniter, mellan katoliker och protestanter, annat än meningsskiljaktligheter tolkare emellan?

Det beror på vilken helig skrift man tolkar. Ibland beror eländet på själva skriften, som i fallet med Koranen (eller Hitlers ”Mein Kampf”). Ibland på att man struntat i skriften. Bibeln var länge förbjuden litteratur i det ”kristna” Europa, och även bland statskyrkliga protestanter har den behandlats styvmoderligt. Frikyrkor och väckelserörelser som velat ha en kristendom grundad på individuellt bibelläsandet har ända in i modern tid förföljts och trakasserats – av både katoliker och lutheraner. (Till skillnad från detta har muslimerna aldrig haft något emot att enskilda läser Koranen själva). Idag är det få som regelbundet hör någon annan del av Bibeln än julevangeliet  (eftersom det är den nästan enda del av evangelierna där Jesus varken gör eller säger något, anses den tydligen vara tillräckligt ofarlig för allmänt bruk).

 

OK, jag ska avsluta med att bryta mot vad jag själv predikade nyss: jag ska tolka Kristi avsikter. Jag anser att hans kärleksbudskap gick ut på att vi skulle vara lite hyggliga mot varann och speciellt då dem som har det sämre ställt än vi själva.

 

Det är nog en viktigt del av Kristi avsikter. Men om det nu skulle visa sig att mänskligheten inte är så bra på att vara hyggliga mot varandra, månne han hade några synpunkter på hur det skulle lösas?


Här kommer kardinalsynd nr. 2: jag tolkar Kristi åsikter sådana jag tror de skulle vara ifall han existerade idag i någon form som möjliggjorde att han hade sådana.
Jag tror han skulle vara synnerligen deprimerad över alla ohyggliga dåd som begåtts i hans namn. Jag tror rentav att han skulle ångra hela sitt liv och sina gärningar, för så mycket lidande har de gett upphov till. Inte så att han hade avsett det, men som vi vet så är vägen till helvetet stensatt med goda förutsatser. (Om vi låtsas att en sådan plats finns, eller dess motpol för den delen.)
Man kan mena så väl, men ändå går det så fel. Och jag tror att den historiske personen Jesus från Nasaret var en god man med hjärtat på rätta stället, som om han kunnat förutse konsekvenserna, hållit aningen lägre profil.
Kärlek kan ibland vara icke-handling likaväl som handling.

Marcus

 

Den goda – för en del – nyheten är att vi alla en dag får tillfälle att diskutera saken öga mot öga med denne person. Utan att behöva bläddra i någon bibel. Och vem vet, kanske denne intressante person faktiskt idag exsiterar i någon sådan form att han har endel åsikter och till och med möjlighet att kommunicera med oss om dem. Den helige Ande, kallar vi fundamentalister detta. Varför inte framföra dina åsikter direkt till personen ifråga? Finns han, så hör han dig nog.

 

Peka finger

Söndag, Juni 17th, 2007

På Kalles blogg frågade jag nyligen om anser att Rigorberta Menchus bok är bra att ta citat från. Kalle svarade:

 

Nej.
Men det behöver jag inte vara. Jag publicerar ju inte boken, utan endast ett citat ur den. Det betyder inte att jag till fullo håller med om allt som står i boken, eller ens i citatet, utan bara att citatet enligt min mening innehåller en tänkvärd tanke eller synvinkel. Längre än så sträcker sig inte mitt ansvar.
Det betyder förstås att jag i princip kan tänka mig att citera t.ex. Koranen, Mormons bok eller Maos lilla röda, om det skulle finnas någon god och välformulerad tanke i dem.

 

Det är – rätt ska vara rätt – ett mycket förnuftigt svar. Frågan uppstår förstås om Kalle citerar Bibeln på samma sätt; plockar användbara saker därifrån vid behov och struntar i resten. Något senare, 16.6. har vi ett citat av Jerry Maneker:

 

 

The Bible is not God!”

The Bible is NOT God! To elevate the Bible to the status of God, not only is an injustice to scholarship and logic, but is a direct offense against God Himself. We are to have no idols other than God, and biblical literalists and many of those who seek to counter them, both use the Bible as an idol, elevating it to the point where they explicitly or implicitly believe that it contains all of God’s Word to us. Jesus is God’s Word, and Jesus makes very clear what God expects of His followers: to trust God over and above seen circumstances, and to love other people! That’s what puts the lie to homophobic professing Christians’ selective use of certain biblical passages to ”justify” and impose their hateful prejudices on others; their re-defining Christianity, and God Himself, in their own image, thereby using not only the Bible, but themselves, as their idols; ignoring Jesus’ words, work, ministry, and life!
The Bible is best viewed as a ”finger” that points us to a couple of the many dimensions of God. What the biblical literalists do is equivalent to the following: If I ask you where you live and you point in a given direction and I just keep staring at your finger, I’ll soon come to know everything about your finger, its size, shape, fingerprint, and every single detail about your finger, but I won’t come any closer to knowing where you live. I have to look to the place where your finger is pointing in order to know where you live. The same holds true for those who elevate the Bible as being the ”inerrant word of God.” No! Only God is the Inerrant Word!

 

 

Mycket i detta citat är bra – det är viktigt att uppfatta Bibeln som ett ”finger” som pekar på något och följa denna riktning. Men om vi nu för ett ögonblick hoppar över själva homofrågan så noterar vi att Maneker anser att [värdekonservativa kristna] omdefinierar kristendomen och Gud själv till sin egen avbild …. och ignorerar Jesu ord etc.

 

Vad kan månne menas med detta? Att Maneker inte bara är missnöjd med någon del av konservativ sexualetik utan även centrala teologiska frågor om synd, nåd, Jesu person och natur, död och uppståndelse mm.? Enligt Maneker gör Jesus det mycket klart vad Gud förväntar sig av sina efterföljare:

 

”to trust God over and above seen circumstances, and to love other people!”

 

Något spår av synd och nåd här? Vi kommer väl inte längre med Maneker, så vi följer istället länken till Kalles utredning om saken:

 

http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/11/verbi-divini-minister.html

 

varur vi citerar:

 

”Guds ord” är inte Bibeln, utan Jesus Kristus, Guds levande och verksamma ord som blev kött. Bibeln innehåller ord från Gud då den för fram Kristus, men den innehåller också annat. Exempel på sådant är de judiska kultiska föreskrifter som Jesus gjorde föråldrade. De fyller sin plats i Bibeln genom att måla upp en bakgrund till varför Kristus behövde komma till jorden, men de är inte Guds ord ens på det sätt som uttrycket i allmänhet förstås.
Bibeln är i sig är en mycket god bok och värd att studeras ingående. Men i vår kyrka konkurrerar den med Kristus om vem som är Guds ord. Denna konkurrenssituation bör vi reformera. Det är Kristi kärleksbudskap som är det väsentliga, inte vad vi nu råkar kunna pussla ihop av olika udda bibelverser.

 

Här skulle det vara intressant att veta vad som egentligen menas med ”Kristi kärleksbudskap”: 1. att den som tror pga av Jesu död och uppståndelse får evigt liv i himlen istället för att vara förtappad; eller 2. att vi skall utföra socialt arbete för de fattiga och andra liknande goda gärningar? Märk väl att det andra också är bra, men om man med ”Kristi kärkleksbudskap” menar något annat än det första så undrar jag nog vem det är som pusslat ihop udda bibelverser i stället för att följa fingrets riktning.