Aug
20
Information om Sar-El
augusti 20, 2010 | 1 Comment
Vad gör en 42-årig finlandssvensk fysiklärare från Vasa i israelisk arméuniform på en militärbas nära Tel Aviv? Läs här om det s.k. Sar-El-programmet! Kontakta mig gärna på adressen thomasillman@gmail.com
Sar-El (en hebreisk förkortning av ”Sheruit Leisrael” = tjänst för Israel) är ett program för internationella volontärer, även icke-judar, som fyllt 17 år (eller 15 med vuxen ledsagare), har normalgod hälsa och klarar sig på engelska. Övre åldergräns finns inte – även pensionärer kan delta! Man jobbar vanligen 2-3 veckor i uniform på israeliska armébaser med diverse underhållsarbete, allt från att testa och reparera radioutrustning för pansarfordon, röja bort vegetation kring gränsposteringar för att ge friare skottfält, rengöra och olja in lätta vapen till att packa och sortera mediciner och annan utrustning som en modern armé behöver. Vissa tider på året finns även kortprogram på 1 vecka, och den som vill kan vara upp till tre månader i taget. Jag var tre veckor på en ´medical supply base´nära Tel Aviv i juni 2010.
Sar-El-volontärerna har ett eget område i ett hörn av basen ( bild), med tre baracker där man bor enkelt (bild av ett rum, eller ‘stuga’, som man kallar det i den finska militären). Uniformen (bild) är försedd med de hebreiska bokstäverna ZHL från höger till vänster, vilket står för Zva Haganah Leisrael = hären till Israels försvar. Axelmärkena har i vitt på blå bakgrund orden Mitnadev (frivillig) Sar-El.
Ledare, ”madricha”, är en 19-årig värnpliktig soldat, Or. Hon har två silverstreck på ärmen, vilket innebär graden ’rav turai’, vilket brukar översättas till ‘corporal’ på engelska men närmast motsvarar undersergeant i det finländska systemet. Hon leder gruppen mycket proffsigt, fördelar och övervakar arbetet under dagen och arrangerar kvällsprogram några gånger i veckan. (Bild: Or mellan två amerikanska volontärer, Walter och Rodney, under en utflyktsdag i Tel Aviv då gruppen besökte Independence Hall där Israels självständighet utropades 1948 och ett armémuseum).
WC , dusch och tvättutrymmen finns i separata byggnader som även tjänstgör som bombskydd. Instruktioner för hur man skall agera ifall larmet går finns uppsatta på väggen. På vägen till matsalen syns provisoriska bombskydd gjorda av betongelement bakom de israeliska värnpliktiga soldaternas kaserner (bild). Vid frukostbordet sitter dessa med bössan nära till hands….(bild).
Fördelen med att vara på en bas nära Tel Aviv är att kvällsprogrammen bjuder på intressanta gäster som på grund av sin ålder ogärna reser till mer avlägsna baser. En kväll har vi besök av Sar-El-organisationens grundare, den pensionerade brigadgeneralen Aharon Davidi. Han föddes 1927 och gick med i Haganah och Palmach redan innan staten Israels grundande, deltog i slaget vid Mitlapasset i Suezkriget 1956 och blev på 1960-talet chef för fallskärmsjägarna och infanteriet. Under det första Libanonkriget 1982 bodde han på Golanhöjderna och noterade problemet med brist på arbetskraft i skördetiden när många reservister var inkallade. Då föddes den briljanta idén Sar-El-att låta utländska medborgare, till och med icke-judar, komma några veckor i taget till Israel och bidra med sin arbetsinsats.
Resten är, som man säger, historia. Idag kommer tusentals frivilliga varje år för att jobba med enkla underhållsuppgifter i israelisk uniform på baser runt om i landet. Också några tiotal finländare deltar varje år.
Jag är såvitt jag vet den första finlandssvensk som genom Sar-El-programmet arbetar i Israels armé – en mycket tvivelaktig ära som jag gärna skulle överlåta åt någon annan, ifall någon känner till tidigare finlandssvenska deltagare. Det kommer fler Sar-El-deltagare från Finland än från det övriga Norden tillsammans, och Finland har en egen landsrepresentant som sköter kontakterna till Sar-El i Israel, medan de övriga nordiska länderna har en gemensam.
En annan extremt inspirerande gäst var Zipporah Porath, som i sin ungdom kom som journalist och studerande till Jerusalem 1947 och var där under självständighetskriget och belägringen. Hon blev i hemlighet medlem av Haganah och sysslade bland annat med att smuggla vapen (t.ex. handgranater gömda under blusen) förbi de övervakande brittiska myndigheterna och förutom studielivet dagtid delta i vakthållningen mot arabiska överfall beväpnad med en ”befriad” brittisk Sten-maskinpistol nattetid. Sina upplevelser från den tiden har hon gett ut i bokform med titeln Letters from Jerusalem 1947-48. Den gamla damen utstrålar energi och entusiasm som få, och alla volontärer sitter fascinerade och hör henne som var där på plats berätta om nationens grundande, i en situation där det rationellt sett inte fanns någon chans att överleva omgiven av fiender på alla sidor – men där undret ändå skedde och Israel klarade sig.
När gruppen av volontärer sitter på den lilla samlingsplatsen mellan barackerna, trötta av dagens arbete i hettan men ovilliga att gå och duscha och ta av sig den uniform man bär med en stolthet som inte kan beskrivas med ord, när Mellanösterns magiska natt sänker sig men den blåvita flaggan med Davidsstjärnan ännu fladdrar till i någon välkommen vindpust, när någon stämmer upp Hatikvah, då känns det som om ingenting är omöjligt…
Förutom arbetstjänsten på basen ingår i Sar-El-programmet endel exkursioner till olika delar av Israel. Denna gång gick turen till Zichron Yaakov och Cesarea, samt några muséer i Tel Aviv. Till skillnad från de vanliga israeliska soldaterna har sarelnikar inte personliga vapen och måste vara civilklädda utanför basen; dock eskorterades vi alltid av två beväpnade flickor på exkursionerna (bild).
På veckosluten är sarelnikarna lediga och vi transporterades på torsdag eftermiddag till centrum av Tel Aviv, med order om att infinna sig på Tel Aviv Central Bus Station vid ett visst klockslag söndag morgon (detta är ju veckans första arbetsdag i Israel). Jag tillbringade första veckoslutet på Beit Oded, ett soldathem där internationella frivilliga och soldater som inte har någon familj att tillbringa veckoslutet hos kan bo gratis (bild, huset till höger är Beit Oded, till vänster baren Cardo).
För att hitta till Beit Oded skall man söka sig till hörnet av Jerusalem (Yerushalaim) Street (eller Boulevard – gatunamnen i Tel Aviv varierar lite) nummer 5 och den lilla sidogatan Sgula Street nr 2 (bild) . Kanske tjugo meter in längs Sgula Street hittar man en anspråkslös dörr som man ringer på och visar upp sitt Sar-El-identitetskort för kameran invid klockan (bild).
Dörren öppnas då av en beväpnad vakt som granskar ens kort och jämför det med en lista på förhandsanmälda (det sköter vår madricha om på basen). Vakten kan se ut så här : bild. eller så här: bild.
Många av vakterna är etiopiska judar som hör till eller härstammar från dem som flögs in till Israel under Operation Moses och Operation Solomon under 1980- och 1990-talen.
Rummen på Beit Oded har 8 bäddar ganska trångt (bild) vilket gör att luftkonditioneringen nattetid inte är den bästa. Jag valde liksom flere andra att sova på taket till huset, med utsikt över Medelhavet (bild). Stjärnhimlen fick fungera som tak… Eftersom Beit Oded finns i södra delen av Tel Aviv, nära det gamla Jaffa där stadens arabiska befolkning till övervägande del bor, hörs med jämna mellanrum böneutropen från en moské. På Beit Oded bor även sarelnikar från andra baser än den där vår gamlingsgrupp tjänstgör, bland annat amerikanska collegestuderande som jobbat med att underhålla pansarfordon i Negev. De är vid sidan av studierna vid ett civilt college där hemma enrollerade i den amerikanska militärens ROTC-program (Reserve Officers’ Training Corps) och blir reservofficerer efter kompletterad utbildning. I dagens läge räknar de med att bli skickade till Afghanistan, så Sar-El-programmet erbjuder en viss möjlighet att bekanta sig med regionen på förhand.
Andra veckoslutet valde jag att bo på hotell Adiv på Mendele Street några kilometer längre norrut längs stranden i Tel Aviv. Hotellet frekventeras av äldre Sar-El-volontärer som anser förhållandena på Beit Oded vara för spartanska och bjuder på en bra rabatt för dessa, man får ett fint enkelrum för ungefär halva priset jämfört med vanliga turister. Alltför snart är de tre veckorna av Sar-El-programmet förbi och efter en mycket ingående säkerhetskontroll på Ben Gurion-flygplatsen satt jag på ett plan hem till Finland, där ännu en dryg månads sommarlov väntade.
Tips för den som vill resa:
Kontaktinfo mm. finns på hemsidan www.sar-el.org, följ länken International Contacts för adresser till landsrepresentanterna för Finland respektive Sverige/Norge/Danmark. Mina erfarenheter är av en bas nära Tel Aviv, om man placeras i någon helt annan del av Israel kanske man vill söka inkvartering på någon annan ort.
Billiga resor från Helsingfors till Tel Aviv finns med Czech Airlines som jag åkte med via Prag, men även med Baltic Air via Riga och Turkish Airlines via Istanbul.
Bo på veckosluten kan man göra gratis på Beit Oded i Tel Aviv(Jaffa) om det finns plats, eller skaffa hotellrum. Gruppchefen, madricha, ger en lista på lämpliga hotell. Beit Oded hittar man på Google Map genom att zooma in på södra TA, nära stranden, sök korsningen mellan Sderot Yerushalaim och Derech Shlomo (som om jag minns rätt kallades Salma Street på gatskyltarna…latiniseringen av hebreiska namn är lite konstig ibland). Lite norrut från korsningen hittar man på öster sidan Gesher Theater, Beit Oded finns i samma byggnad/kvarter med ingång från Sgula. En annan möjlighet är olika ´hostel´i TA, under en promenad gick jag förbi Old Jaffa Hostel som såg bra ut, nästa gång funderar jag på att kanske ta det. De erbjuder även logi på taket till ett pris som motsvarar endast ca 15 euro per natt – sommartid är det att rekommendera!
Längs Shlomo (?) Street kan man promenera till TA Central Bus Station på cirka en dryg kvart. Tidtabeller här. Promenerar man vidare några hundra meter, över en viadukt, kommer man till tågstationen Hahaganah. Tågtidtabeller finns här. Till flygplatsen Ben Gurion kommer man med ett tåg som har ändstationen Modiin Merkaz, Ben Gurion är första hållplats från Hahaganah. Resan tar bara ca 10 minuter.
För icke-judiska Sar-El-deltagare som vill besöka en kyrka kan man fundera på Immanuel Church i Jaffa nära Beit Oded. Jag besökte den inte själv, trots att den syntes i de kvarter jag rörde mig i, men deras trosgrund verkar sund. Den är formellt luthersk men accepterar även folk från andra evangelikala inriktningar som medlemmar och tar klart avstånd från Luthers antisemitism. Pastorn Christian Rasmussen är från Norge och diakonissan Sari-Johanna Kuittilo från Finland.
Nära denna finns Beit Immanuel med ett guest house som inkvarteringsalternativ. (Observera dock att religiös (”proselytizing”) och politisk aktivitet under programmet är förbjuden – detta är endast avsett som information för intresserade).
I övrigt rekommenderas Dizengoff Center, ett stort shoppingcenter – missa inte Israel Army-butiken! Finns på nätet också, men de ger 10% rabatt åt Sar-El-volontärer, favoritprodukten är förstår vår egen T-skjorta! (Som man alltså får via nätet också, men den känns bättre när man skaffat den på ort och ställe…)
Lite filmsnuttar om Sar-El
- en från TV7, delar av programmet är på engelska
- en från Youtube
- en till från Youtube
- ännu en
och ännu en
Sar-El för skolelever och gymnasiestuderande
Sommartid finns särskilda International Youth Groups för 17-25-åringar (även 15-16-åringar kan delta om någon vuxen är med). En i gruppen på vår bas, Aaron, kantor i en judisk församling i New York, hade en 16-årig sonson som servade pansarvagnar nere i Negevöknen samtidigt som vi packade mediciner.
Programmet kan vara en värdefull erfarenhet för unga som siktar på en militär karriär, vilken i Finland och Sverige idag allt oftare innebär även internationella uppdrag. Den israeliska armén är betydligt mer jämställd än de nordiska och de kvinnliga ledarna kan fungera som positiva förebilder i detta avseende. Kontakta din skola och fråga om deltagande i Sar-El kan tillgodoräknas i studierna, i USA har det förekommit att man fått college credits för det. I det finländska gymnasiet tycker jag att deltagande i Sar-El borde kunna räknas som en ”övrig kurs”. Gymnasiestuderande som är intresserade av den möjligheten uppmanas dock som sagt själva kontakta sin skola och fråga om hur den ställer sig till saken.
Det kunde också vara en intressant idé att göra Sar-El som klassresa, exempelvis kortprogrammet på en vecka gör att kost och logi sköts av Sar-El, man behöver bara skaffa flygbiljetterna och betala en 90 dollars avgift själv (se organisationens hemsida för närmare instruktioner om ansökningsprocessen). En möjlighet är att kombinera en Sar-El-resa med besök på någon skola i Israel, nedan några engelskspråkiga sådana:
Anglican International School of Jerusalem (har även ett International Baccalaureate-program, liksom flere skolor i Finland och Sverige)
Walworth Barbour American International School in Israel
Tabeetha School in Jaffa
Jerusalem American International School (tidigare bara lägre klasser, håller nu på och utvidgar till high school).
Modern hebreiska
Man behöver inte kunna hebreiska för att delta i Sar-El utan allt klaras på engelska. Men det är intressant att bekanta sig med grunderna i detta språk, se t.ex. här.
