Forts. på föregående inlägg.
”Hur gick det?” Erik tittade upp på personen som, till hans förtret, hade skrämt honom. Det var till hans förvåning en kvinna, mer såg inte Erik på grund av mörkret i cellen. ”Hur är det med hjärtat?”, fortsatte hon retsamt.
Erik harklade sig och reste sig upp.
”Det är bara bra, blev lite överraskad bara”, var det enda han kom på att säga. Erik tog upp sopborsten som låg bredvid honom på golvet. ”Varför är du här?” frågade Erik ”Enligt de andra vakterna skulle det bara finnas två män här nere?” fortsatte han sedan.
Kvinnan skrattade igen. ”Ser jag ut som en man kanske?” Hon klev närmare gallret så att han kunde se henne bättre. ”Du behöver inte känna dig generad, de har gjort så här med varenda nykomling de senaste månaderna”. Erik tittade på kvinnan och kunde inte säga annat än att han nog tyckte att hon var väldigt vacker. Hon hade axellångt, brunt hår, kristallblå ögon och överlag behagliga anletsdrag. Även i den enkla fångdräkten skulle hon, enligt Erik, ha passat tillsammans med vilken kunglighet som helst. Han kunde inte slita blicken från hennes ögon.
Efter vad som verkat ha varat i en evighet, kom Erik på sig med att bara stå och betrakta kvinnan. Han harklade sig generat och ursäktade sig. Han tog upp plastpåsen och började röra sig mot utgången. Kvinnan ropade efter honom, så han vände sig om och gick försiktigt tillbaka. Han kände sig malplacerad och klumpig. Kvinnan bad honom komma närmre och gick på samma gång efter en pall som hon hade i sin cell.
”Det blir väldigt ensamt här, jag får väldigt sällan några besök”, började kvinnan och tittade vädjande på Erik. ”Kan du inte stanna kvar en stund och prata lite?” Erik kände hur det hettade till i kinderna, för att dölja detta gick han istället in och hämtade pallen som fanns i cellen mittemot.
”Jag borde egentligen inte dröja mig kvar, men hur skulle det kunna göra någon skada”, sa Erik mest för att övertyga sig själv. ”Vad vill du prata om?”, frågade Erik medan han satte sig ner.
”Berätta lite om dig själv eller blir det för personligt?”. Kvinnan lade benen i kors och knäppte händerna över knäna.
”Om mig själv?” Erik funderade en stund och ryckte sedan på axlarna. ”Det går väl bra antar jag. Jag heter Erik och är 28 år gammal. Jag tycker om att spela fotboll och jag spenderar min fritid med att vara med mina vänner.” Erik tog en kort tankepaus men fortsatte sedan med att berätta litet om sina andra fritidssysselsättningar och andra små detaljer om sitt privatliv. Kvinnan satt och lyssnade, kommenterade vissa saker och ställde nya frågor för att hålla samtalet vid liv. Efter en tid avbröt Erik sin redovisning över sin hemby, med ett förvånat uttryck i sitt ansikte.
”Jag har nog aldrig berättat så mycket om mig själv på så kort tid för någon annan i hela mitt liv. Här har jag nu suttit och bara talat om mig själv. Du får ursäkta mitt själviska beteende”. Kvinnan log åt Erik.
”Ingen fara, det är bara trevligt att få höra en vänlig röst mellan dessa väggar”, sa hon varmt.
”Nu då jag har berättat om mig själv, kan inte du berätta lite om dig också?”, frågade Erik försiktigt. ”Bara om du själv vill förstås”, tillade han genast.
Kvinnans blick for ner i marken ett ögonblick, som för att begrunda det hela, för att sedan nästan genast fokusera sig på Erik igen. ”Nåja, du har berättat lite så jag måste väl göra det jag också. Mitt namn är..” kvinnan tvekade. ”Mitt namn är Skuggan. Jag har lagt mitt förra namn bakom mig, så nu kallar jag mig bara för Skuggan”. Hon tog ett djupt andetag. ”Jag är 27 år gammal och har levt de flesta av mina levnadsår på flykt från olika personer.” Erik höll sina frågor inom sig och väntade på att hon skulle fortsätta. Det gjorde hon inte.
”Så, Skuggan, får jag fråga varför är du här? Inte kan jag föreställa mig att du skulle göra något så hemskt som de andra som sitter här”. Skuggan skrockade åt Erik
”Troligen värre” Erik såg klentroget på henne.
”Vad är riktigt orsaken till att du sitter fast här?” Eriks nyfikenhet växte för varje minut som gick.
”Vill du verkligen att jag skall berätta det?”, undrade Skuggan och såg på Erik med en stenhård blick.
Erik mötte hennes blick och svarade med ett enkelt, ”Ja”.
”Jag kan börja med en kort historia om en liten flicka som hette Emma”, Skuggan började berätta.
Nästa del är min personliga favorit 
Missa inte den 
Lite lamt kanske men vi hadd kul.
The mega-mycke Choko:
Le Boys in ma Sofa:
