Avsaknad av intressen leder till galen fokusering.
En manlig släkting till mig lär ha sagt: ”För mycket och för lite skämmer allt” och det är sant som det är sagt såt.
Jag sitter rätt ofta på kafé ensam och bara läser eller arbetar och då hör jag andras konversationer. Jag blir alltid lika irriterad när jag hör en konversation mellan en grupp unga och inte som så unga som bara handlar om alkhol och fylla. Här om veckan hörde jag en abi som börja såhär ”Jag har börjat RÖKA!” , hon lät jättestolt samtidigt tänkte jag ”idiot! det var din största miss”. Abin fortsatt sedan med de andra att diskutera hur full hon och de andra skulle vara när och var och om en resa till Lappland som skulle bli ett sjutusans supparty och vem som hade tappat huvudet p.g.a. sin alkholkomsumtion och så fortsatte det….inget annat diskuterades.
Igår kom det ett program om skönhetsoperationer på SvT och då var Jane i fokus, hon som levde på skönhetsingrepp och var 24 år. Bloggerskan Jane är inte nöjd med det ena och det andra och vill då ta till olika ingrepp för det ena och det andra. Hur ser hon ut? Men framförallt varför har ingen sagt att kanske du borde satsa dina pengar på en terapeut och diskutera din bristande självkänsla? För Jane blir inte mer nöjd efter nya ingrepp. För visst är detta även en fylla, för i hennes liv kretsar allt kring hennes utseende.
Det tredje exemplet är ett tydligt behov av att sitta och ältra folks och sina egna problem (det som kallas att ”ha issues”). I brist på något annat att samtala om kan man ju tala om hur man känner sig eller andra är eller vad de har för problem. Seriöst hittar man inte någontingt mer relevant att fundera på än detta?
Mina exempel handlar om när saker och ting blir i obalans. Har man inget annat att fokusera på blir en fylla det som upptar allt mer av vår tid. Har man inget annat gemensamt med andra så är det nästa fylla som man diskuterar och egentligen har man inget liv. Liv för mig är när man har intressen och relationer som fyller en vardag och som får ofta negativt beteende att verka tråkigt. Har man inte ett liv får missbrukbeteende en allt för stor plats i livet.
Att fira påsk tillsammans
I min faders familj har traditionen alltid varit att släppa in personer som är ensamma. I år hade jag mina föräldrar och min bror med sambo hos mig och så min granne. Min granne har barn men hade inget inplanerat och jag har känt grannen hela mitt liv så jag sa att kom och ät med oss redan för några dagar sedan och det gav mig idag världens påskkänsla, vi åt tillsamman liksom Jesus gjorde. Jo, jag är troende men inte religiös men idag upplevde jag verkligen påskens budskap.
Sedan får jag väl erkänna att jag var i högform när det gäller mina kokkonster så alla så verkligen nöjda ut när de lämnade bordet. Och grannens barnbarn som jag lekte med på morgonen var också glad över vår tid tillsammans. Jag vill säga att jag har upplevt påskens budskap till 100% detta år och så tackar jag en speciell person i Björkö för trattisarna som vi åt idag.
GLAD PÅSK!!!
Lyckliga livet
Jag är en lycklig människa med fint hem (den vakraste bostaden i staden), har bra familj, bra vänner och en underbar arbetsplats. Det är bara en sak som saknas i mitt liven familj. Nu är det så att jag är moderskapsvikarie och har jag tur får jag arbeta fram till nästa nyår. Har nu sökt nya arbetsplatser inför nästa år men det ser mörkt ut eftersom jag inte ha behörighet att undervisa kemi och fysik.
Min moder fråga vad gör jag då om jag inte har arbete, jag svara då kan jag ju passa på att bli mammledig. Mamma svara GÖR DET! jag sa att det skulle vara bra om det fanns en far i barnets liv. Gravid kan man ju lätt (eller relativt lätt) bli men jag skulle nog tycka att även om jag inte levde med barnets far så skall barnet ha en fader i sitt liv. Mamma har redan tidigare lovat mig att hon och fadern ställer upp bara jag skaffar barn.
Nå skall vi se 0m jag lyckas med min plan. Som min vännina AyliK (vi kallar henne så, alla som vet vem jag är vet vem hon är) brukar säga att man kan inte få allt när (det är en klische, jag vet!) när vi talar om detta men hon har rätt. Nå jag får väl glädas åt att bli moster i höst och att grannens barnbarn kommer och häxar till mig i morgon.
Att bo i ett hus där 5 år är snabbt.
När jag var 2 år flyttade vi in i lägenheten min fader hade bott i som barn, grannen hade även hon varit granne som barn i lägeheten brevid. Nu kom vi en ny generation barn på våningen födda 1977, 1979, 1980 och 1981 och sedan en 1986. Huset vi flytta till är ett av stadens äldsta högshus och ritat av Stenfors. Vi flyttade sedan kring 1994 till ett något yngre hus, även det från mellankrigstiden.
Jag visste att jag alltid kommer att flytta tillbaka, grannfrun är fortfarande samma grannfru och jag har fortfarande två rum med fammos tapeter från 1950-talet, liksom när jag var barn.
I höstas fick ett brandalarm fnatt hos mig när jag var borta och det ledde till att brandkåren kom på besök. Han som hade tillkallat brandkåren sa sedan: ”det är bara att köpa en ny list” (till ytterdörren) och jag tänkte ”det är inte bara”. Han och jag är ganska i samma ålder, erfarenheten med vårt hus, 30 år till min fördel. Listen visades sig måste som tippat specialbeställas till priset 53 e/st (för vi tog 3 st) och det innebär ett meterpris på 23,70e. Att listen kom på plats inom en månad var ju snabbt i vårt hus. Han som ringde brandkåren tänkte väl att 1-4 dagar skulle det ta att fixa dörren. Idag, nästan 6 månader senare, har jag målat listen och eftersom jag målar med linoljefärg så tar det ju ca 10 dagar innan jag målat klart. Men vart har jag bråttom?
Mjölkfritt är inte samma som laktosfritt.
Jag hör till den skara människor vars allergier kommer i vuxen ålder. Det började med pollenallergi i samband när jag skrev min gradu i statskunskap (ca 2001). Följande år i test konstaterades pälsdjursallergier och växtallergier.
Förra sommaren var jag till en hudläkare som föreslog att jag kanske hade gluten- och mjölkproteinallergi. Jag hade ju varit utan gluten en tid ca 1,5 år tidigare och min hud hade varit bättre. Men i samband med att jag skulle genomgå en gastroskopi för att undersökas om jag hade celiaki hade jag ätit gluten igen (mamma konstaterades ha celiaki 1979). Jag kunde också konstatera att min kost börjat innehålla allt fler mjölprodukter hade nog min hy blivit sämre. Dessutom har jag aldrig riktig mått bra av mjölk och inte ens laktosfri mjölk har varit behagligare. Så jag valde att först ta bort mjölken och sedan även gluten. Huden blev bättre, men tyvärr när det gäller vuxnas matallergier finns det inga test så jag äter minimalt med mjölprotein för jag mår inte bra av det.
Nu kommer vi till rubriken. Detta irriterar mig: jag säger ”Är det mjölkfritt?” och folk svara ”nej, men det är laktosfritt!” Men det var ju inte min fråga och mitt problem. Laktos är inte mitt problem utan mjölkprotein. Det som stör mig är när människor i kostbranchen svara mig så, för de borde ju veta att mjölk består av proteiner, laktos (mjölksocker) och enzymer och lite annat.
Det som också stör mig är när det står på ett paket ”laktosfritt” när det de facto är mjölkfritt, jag måste då läsa på alla förpackningar innan jag köper. Varför kan det inte stå de högsta dietnivån? Om det är mjölkfritt då är det ju laktosfritt men nödvändigtvis om det är laktosfritt så är det mjölkfritt.
Gott Nytt År!
Har inte bloggat på länge men livet utanför bloggen tar allt för mycket tid. Funderar på att komma tillbaka och tala mera om hur vi kan stimulera svenskainlärningen i Finland. Arbetar nu på en skola där vi har många som kommer helt och hållet från en finsk bakgrund och vad vi gör för att de skall bli bättre på svenska.
Gott nytt år!
och
God fortsättning på året 2012!
Om vikten att lära sina barn att reagera konstuktivt.
Jag är enligt 3 elever hagga, idiot, skitstövel, inkompetent, dum etc, resten av gruppen verkar inte hålla med och mina andra elever håller inte med de tre eleverna. Vi har även tidigare haft problem med samma pojkar och då har de riktat samma kommentarer mot en elev. Sedan har vi en annan pojke som väljer att gå ut mot läraren när han är frustrerad. Med alla elever som här exemplifieras har vi behövt koppla in skolans kurator för att lära de eleverna hur de skall hantera sina känslor och hur man skall reagera.
Ena eleven kommer från ett missbrukar hem och de andra verka komma från rätt vanliga hemförhållande men tar ändå till ton mot andra studerande och mot lärare. Vems är felet? Lätt kan vi säga att det inte är mitt fel för jag kommer in i barnets liv när de är 16-17år (i detta fall) och då skall jag hålla på och förfina beteende inte att lära ur grunderna i hur man beteer sig eller i hur man hanterar känslor. Föräldrarna har faktiskt huvudansvaret även om många vill styra över det ansvaret på skolväsendet.
Jag har inga egna barn men jag har umgåtts mycket intensivt med barn, och jag har redan från första stund jag träffat barnen varit noga med att dra gränser (även när barnen mindre än 0 år) men också varit nog i att fråga barn om deras känslor, därmed har vi haft öppna kanaler. Jag har även med många studerande/elever fått dem att vara känslomässigt öppna med mig och då jag fått en stabilare närvaro bland de elever. Men är det så att vi vuxna inte kan hantera våra känslor på ett konstruktivt sätt så leder det till att våra barn tar modell och du kan ju gissa att om du anser att ditt barn beter sig galet att det är du eller barnets andra förälder som kan vara rot till det beteendet.
Om det nu inte var självklart varför det är viktigt att lära barn att reagera och agera sin känslor på ett konstruktivt sätt så kan jag ge två viktiga orsaker: era barn blir impopulära i omgivningens ögon och era barn skapar otrivsel och t.o.m. psykiskt illamående i sin omgivning.
Att systemförändra
De senaste dagarna har jag och mina kolleger varit på fortbildning som syftar till att göra våra elever mer driftiga och ansvarstagande. Fortbildningen håller på i några repriser till så vi ser var det bär, åtminstone kan jag inte som en kamrat säga att summa av kardemumma på dessa två dagar är ” olika människor känner och reagerar på olika sätt!.
Syftet med utbildningen är förändra hur vi jobbar på skolan och för en gångs skull har vi även ledningen med. Risken är ju annars att vi förändras medan förutsättningarna som schemaläggning och arbetsgång förblir detsamma och vi egentligen inte uppnår några nya resultat.
Men även om vi i lärarkollegiet börjar vara överens om vad vi förväntar oss av studerande så vet vi att studerandes förväntningar på oss är det totalt motsatta som vi vill att de skall vara. Ta nu exemplet med vad de som går i skolan kallas, de är inte elever utan studerande. Vi som lärare anser att studerande innebär att personen som tar ansvar och driver sina studier framåt. Våra studerande vet inte att de är studerande utan kallar sig elever och elever är en passiv inlärningsroll där vi som lärare skall mata våra elever med all kunskap och där de inte behöver tänka själva. Nu märker ni att det är en schism på gång.
Vi vill allt mer driva våra studerande att själva ta ansvar för sitt inlärande men i vårt fall betyder det att vi måste drastiskt ändra vår sätt att arbeta. Blir det enkelt nej men är det nödvändigt ja.
Till sist, mina kolleger som varit längre i branschen och i jämförelse med mina gamla klasskamrater kan vi bara konstatera en sak. Elever och studerande blir allt mer passiva fast vi som lärare vill få eleverna och studerande mer aktiva. Alla lärare måste börja arbeta med att aktivera eleverna och kanske t.o.m. ställa högre kunskapskrav på eleverna. Ställer vi inga krav behöver inte eleven kämpa och i dagens grundskola behöver den någorlunda begåvade eleven (alltså majoriteten) inte kämpa alls.
Allt bra i högerns rike, ursäkta någon slog mig i huvudet.
Jag undrar ibland om allt är riktigt väl i detta land, alltså i det politiska Finland. Vi har kanske den mest passiva regeringen på de senaste 30-40 år och den mest passiva ledaren är mest populär i detta land. Vad säger det om detta land?
Jo, vi blir allt sämre på att analysera det politiska budskapen som politikerna levererar. Likt i många högerländer har inkomstskatten blivit det som högern fokuserar på, medan den för fattiga och även andras konsumtion viktiga skatten Momsen har blivit det som högerpolitikerna spelar med för att balansera statsfinanserna. Tyvärr inser den som tänker efter lite att Momsen är det som delvis håller hjulen rullande i detta land. En progressiv inkomstskatt däremot gör det möjligt för de med små inkomster att konsumera och uppnå en skälig levnadsstandard.
Nå varför skall vi bry oss i att folk lever på en vettig nivå? Ju större klyftor i samhället dess större problem med missbruk, kriminalitet och våld får vi uppleva. I ett ojämlikt samhälle accentuerar politiken som stävar till att bara göra det bra för den styrande klassen medan i ett jämlikt samhälle strävas att skapa ett bra samhälle för ALLA.
När det går sämre för vissa grupper blir lockorden som lägre inkomstskatt lockande eller politiker som inte säger egentligen något mer attraktiva för många grupper. Faktum är att t.ex. Kiviniemi inte säger något hon bara kopierar Sverige, Soinis politik är att rasera välfärdsstaten och en tro på isolationism, Samlingspartiet vill bara ha plattskatt och SFP bryr sig i att sitta i regeringen (till den grad att man kan tänka sig att sitta i regeringen med SF, det är som om Nazisterna och Judarnas parti skulle ha varit i samma regering).
Tron på att politikerna har helhetssyn växer bland de vanliga medan den synen krackelerar allt mer bland samhällsvetarna. Kritiken mot de styrande i Helsingfors och där dess tjänstemannalakjer växer medan den vanliga bara tror mer på regeringen, som t.ex. i NordKorea.
Hur skall du tillaga färskkorv för ett bra resultat.
Jag har opitmerat tilllagningen av färsk fårkorv och annan färskkorv. Alltså ännu ett mattips.
Börja med att koka korven några minuter i osaltat vatten. Sätt samtidigt igång att steka tärnat rökt sidfläsk när korven kokat några korta minuter så steker man korven i sidfläsket och dess fett, sätt lite hack i korven. Sidfläsket blir extra gott om ni drar av stekpannan och sätter lock på.
Kan rekommendera den klassiska blomkålsgratängen till.
Om färskkorv, den måste man lära sig och äta. För är man van med vanlig korv är det stor skillnad och svårare att tillaga. För det första är det nästa 99% kött i färskkorv vilket vanlig korv inte är och det gör att den lätt upplevs som torr även när den inte är torr.
