En idé på hur vi kan få fler turister till norra åländska skärgården

Postat den 24 april, 2012 av svens

Läste nyligen en artikel på Nyans nät. artikeln är från 2007 och beskriver hur Ben & Anders satsade på Bärö restaurangen Glada Laxen

Tänker man stort så (inte bensin reklamen ;) är en variant att köra med en katamaran byggd i kompositmaterial mellan Åbo hamn (!) – Galtby – Houtskär – Lappo (Brändö) – Bärö (Kumlinge). På så sätt kan vi transportera dem som vill avnjuta god mat (och inhandla en kasse med flytande varor) snabbt mellan stad och skärgård. Största delen av färden går rel inomskärs men i stora farleder så påverkan på fågelliv etc blir minimal.

 

Det finns ett behov i den åländska skärgården att skapa en ringväg med hjälp av förbindelsefartygen mellan Houtskär – Asterholma – Lappo. Men jag har skannat av en del nätsidor och det jag kan se av kommentarer etc om skärgårdens ringväg i åboland är att det saknas cykelleder och motortrafiken är tidvis intensiv närmare fastlandet. Därför förefaller det naturligt att ha ett fartyg som utgår från Åbo stad med snabbrutt för lätt trafik via Galtby (Nagu) – Houtskär – Asterholma (Brändö) -Bärö (Kumlinge).  För att få någon slags ekonomi i säsongstrafiken så kan man ha ‘kioskförsäljning’ ombord (precis som flygets ‘kiosk’ i terminalen). Tänk de som vill fira tex. midsommar i Nagu eller Houtskär far på kryss via Brändö för att fylla på förråden eller hoppar iland på Lappo, äter middag på Galeasen och far sen hem till stugan igen på kvällen med snabbrutten?!

Cykelturismen som kan färdas med samma fartyg slussas tryggt förbi tung landsvägstrafik och lotsas snabbt och miljövänligt med fartygen från Åbo hamn/city direkt ut till skärgården! Komposit fartygen är givetvis gasdrivna, inga svavelosande rostholkar!

Tänk om vår åländske finansman skulle damma av det vilande AW line igen och sätta in en ny Flying Cat, men denna gång i de mer skyddade farvattnen mellan Åbo – Bärö? Det vore ingen konkurrent till storfärjorna utan ett nytt koncept för skärgårdshavet. Bäddar för exklusiv turism! Ta tåget, flyget eller kryssningsfärjan till Åbo, hoppa ombord på Katamaranen och nå semesteranläggningen i skärgården på 1h? (Jämför med Göteborgs skärgård)

Marknadsunderlaget för en sådan trafik är större om fartyget utgår från Åbo med 200 000 invånare än Mariehamn blygsamma 12 000.  En sådan gemensam satsning i skärgårdshavet skulle lyfta hela regionen. -och skapa en helt ny turism!

På köpet får vi skärgårdsbor snabbtrafik till storstan åtminstone 6 månader om året. Månne det finns EU medel att söka?! Glesbygdsutveckling och för oss en helt ny form av tonnage i skärgårdshavet.

 

 

 

 

Publicerat i skärgårdsliv, skärgårdstrafik | Lämna en kommentar

Anpassa jordförvärvsrätten för skärgårdskommunerna !

Postat den 18 mars, 2012 av svens

Hur definierar man ‘bykärna’ på en ö som mäter knappt 1km på bredden?

Är det verkligen så att ålands självstyrlese står och faller med att villkoren för att äga mark i skärgårdskommunerna skulle mildras? Min hemby Asterholma håller på och dör ut. Vi behöver akut mer weekendgäster och gärna även ny generation av permanent boende. Men hur ska det gå till?

Det finns inte en suck att någon från fasta Åland skulle satsa i norra skärgården. Det är bara att inse att vår marknad finns på fastlandet! Men hur ska vi kunna få fastlänningar till den åländska skärgården då de ej får äga en fritdsbosatd utan att ha jordförvärsrätt?

För Asterholmas del skulle 10 till 20 st vinterbonade fritidsbostäder gör att byn överlever och att det finns hopp för framtiden. Äger man en ‘premium’ stuga så besöker man den året om, inte bara sommartid. Idag får den som inte har hembygdsrätt enbart köpa en tomt som understiger ca 2500m2 och absolut inte ser havet på något vis. Vem av oss skulle köpa en sådan fritidsbostad i utomlands?

Tomtplätten ska  enl. regelverket ligga ‘i bykärnan’ eller inom planerat område. På Asterholma ställs det på sin spets, ön mäter ca 1km på bredden och byärnan är 100m. Dvs idag får du avslag om du inte har hembygdsrätt och försöker att bygga på en redan exploaterad ö närmare havet men 50 m från närmsat hus?!

Regelverket för rätten att äga mark i skärgården måste anpassas efter behovet. Landskapet måste ge skärgården anpassade villkor som gör att det räcker med nationellt medborgarskap för att få äga en 2500m2 stugtomt dock under speciella premisser.

Mitt förslag:

Anpassa jordförvärvsrätten för och enbart i skärgårdskommunerna (Dvs de samhällen som enl ÅSUB är def.  som skärgårdskommuner)

Det anpassade tillståndet ska gälla på de öar som idag redan har ett byasamhälle tex Asterholma, Lappo, Björkö och dit det finns färjekommunikation eller väg.

Idag får den som kommer utifrån inte äga mark ända ner till havet. Men det är ju egentligen löst i och med att ’tillandningen’ inte ingår i ägorna. Den måste lösas in separat! Tillandningen sätts så att det är allmänning dvs hör till byagemnskapens områden. Av den får man sedan få arrendera/hyra plats fören egen lite brygga, sjöbod etc. (alltså inte göras som privat mark). Fiska får man göra på byns fiskekortsvatten (borde finnas i varje by!), pengarna från fiskekort bör går till sättfisk och vattenvård.

Ställ som krav att för den som inte har hembygdsrätt så ska man vara finsk medborgare och vid byggnation anlita enbart skärgårdsentreprenörer för byggandet. Det ska finnas som klausul i ev. bygglov.
Ev. försäljning får enbart ske till finska medborgare. ( det är ingen vidare utveckling på fastlandssidan att man säljer ut allt till icke finska medborgare från öster)

Det är ganska riskfritt att låta några hundra personer får bygga i skärgården med enbart medborgarskapet. Vi vet själva här ute hur lite vi kan påverka makten i Mariehamn ‘per distans’ var i ligger risken, vad är det man är rädd för?

Rent hypotetiskt. Om jag äger en fritidslägenhet på Kanarieholmarna, inte tänker jag på något sätt försöka försvenska eller påverka det samhället för det? Jag är där för att leva mitt liv, koppla av och må bra! Ju fler vi är som kan få trivas och må bra i den åländska skärgården desto bättre mår hela Åland!

 Så snälla Landskapsregeringen, sätt er ner och se över jordförvärvsrätten engång till och nu denna gång med skärgårdens ögon. Ok?

Publicerat i debatt, skärgårdsliv | Lämna en kommentar

energipolitik på lokal nivå

Postat den 14 mars, 2012 av svens

I väntan på att något positivt ska hända med inmatningstarifferna så kan väl Landskapet införa ett investeringsbidrag för solelpaneler hos mikroproducenter? Dvs sporra att egnahemshusen genererar själva en del av den elenergi som vi konsumerar. I Sverige har den svenska energimyndigheten ett sådant system. Varför inte hos oss?

Borde sitta en 2kW panel på varje hus!

Publicerat i skärgårdsenergi | Lämna en kommentar

Musikundervisning i skärgården

Postat den 13 mars, 2012 av svens

I dagens åländska nyheter har Kökar gett sin syn på musikundervisningen i skärgården:

”Musikundervisning en rättighet – även i skärgården Skärgårdsbarnen borde ha samma rätt till musikundervisning som barnen på fasta Åland. Det säger Gunnar Sundström som idag ansvarar för fiolundervisningen på Kökar för såväl barn som vuxna. Verksamheten bedrivs med fondmedel som söks från år till år, efter det att musikinstitutet för några år sedan drog in de timmar man haft utlokaliserade till Kökar.

Ett realistiskt scenario vore att ett par kunniga musikpedagoger kom ut ett par gånger per termin och höll workshops med alla elever i skolan säger Sundström som också efterlyser distansundervisning från ÅMI via nätet. Han har själv testat ett rikssvenskt musikforum på nätet för sina elever.”

källa: http://www.radiotv.ax 13.03.2012

Det är ojämt fördelat i skärgården anser jag med möjlighet till bl.a musikundervisning för barnen. Att jag nu skriver om det här ämnet beror på att det finns ett tomrum att fylla när det gäller kulturprojekt i skärgården för barn och skärgårdsungdomar.

Projektet Kultur i skärgården är avslutat sedan en tid och styrgruppen lämnade in ett förslag till Landskapet (LR) om hur arvet från projektet kan få leva vidare och utvecklas. -efter det har det inte hänt så mycket.

Av tradition har ibland kyrkan ofta stått direkt för de extra musiklektionerna i kommunerna vilket är ett koncept som haltat ordentligt. Kvaliteten har varit allt annat än tillfredsställande och ibland direkt avskräckande!

Senaste erfarenheten kommer i från Brändö – Kumlinge församling, ”musiklärare” (utanför skoltid) som uteblir utan förvarning, ej är van att jobba med barn och inte orkar resa mellan öarna. Vad liknar det? Är det så församlingen ser på barn & ungdomar? Som förälder är jag maktlös och har inte heller själv möjlighet att lära mina barn spela instrument etc. eftersom att jag kommer från en familj som inte heller har varit direkt musikaliska.

En ambulerande kulturskola vore en otroligt värdefull resurs både för skärgårdsskolor och föreningar. Barn i ‘mellanåldern är otroligt intresserade och taggade bara de får möjligheten. Musik och övrig kultur skapar gemenskap över by och kommungränser och ger en värdefull resurs för barnen att bära med sig genom livet. Jag vill inte att mina barn ska ha samma gråa kulturliv som jag haft. Barn och ungdomar i skärgården är värda att få det stöd de behöver och ska ges samma möjligheter som barn och ungdomar i tätorterna!

Så  kom igång med den ambulerande kulturskola nu! Låt gärna skärgårdsförsamlingarna vara med och bidra med resurser men anlita personer som kan och vill jobba med barn & ungdomar. Integrera och samverka med undervisningen i skolorna.

Det är dags att Utbildnings- och kulturavdelningen vid LR får tummen ur och börjar satsa på barn och ungdomar i skärgården.  Vad händer egentligen vid LR’s Utbildnings- och kulturavdelning – Ungdom? Till viss del så ser det ut som att luften gick ur ungdomskonsulentprojektet i mitten på år  2009. Låter en aningen märkligt när man på samma gång läser på (C) hemsida om hur (C) ”stödjer” kultur i skärgården.

Vad händer med ”Förslag till Ungdomspolitiskt program
för landskapet Åland år 2009-2012″?

Det känns som att LR’s Kulturbyrån som  ”handlägger ärenden som förutom kultur gäller biblioteksverksamhet, idrotts- och ungdomsverksamhet, fritt bildningsarbete och hantverk.” bedriver sin verksamhet idag ganska långt bort från skärgård och glesbygd!

Jag säger som en bekant sa häromveckan: ” Landskapsregeringen och Mariehamns stad är i stort sett samma sak idag, allting stannar i staden. Och alla beslut som tas så gynnar bara centralorten”.  Och den nyvalda politiska makten tycks gå i precis samma spår som de föregående?!

Publicerat i skärgårdsliv | Lämna en kommentar

nytt år nya utmaningar

Postat den 23 februari, 2012 av svens
  • Fick ett brev hem att jag officiellt är vald till ersättare i styrelsen för Ålands yrkesgymnasium ,ska bli intressant att få vara med på ett hörn att forma framtidens yrkesutbildningar.
  • Fick förtroende att bli ordinarie medlem av byggnadsnämnden i Brändö
  • Är from nu ‘med på riktigt’ i styrelsen för Kumlinge AHL, vi valde i veckan ny styrelseordförande och har många utmaningar framför oss.
  • Vi jobbar också vidare i styrelsen för Asterholma Vindenergi AB och vindkraftssatsningen i södra Brändö

Så i år finns det inga fritidsbekymmer vad det verkar :)

Publicerat i skärgårdsenergi, skärgårdsliv, skärgårdstrafik | Lämna en kommentar

Skärgårdens ringväg del II

Postat den 5 februari, 2012 av svens

Norra linjen Brändö-Gustavs färjan Viggen bör flytta sin hamn i Gustavs från Osnäs till Heponiemi i samma region. Då skulle Ålandstrafikens färja kombinera direkt med Arctias fartyg  som trafikerar i Iniö och Houtskär arkipelagen. Trafiksäkerheten blir bättre då resenärer slipper passa  Vartsala linfärjans tidtabell, -speciellt under högsäsong.

Kollektivtrafiken fungerar bättre då fler färjor anlöper samma färjelägen, dvs det finns underlag för att ha kombinationstrafik året om med bussar till och från Åbo. Miljön skulle vinna på minskad biltrafik över Gustavs och belastningen minskar betydligt på vajerfärjan vid Vartsala om Viggen skulle byta hamn i Gustavs.

Sjöresan i sig skulle bli dubbelt längre med ändring av ruttområde. Men tidsmässigt blir det för resenären +-0 då man skulle slippa ifrån vajerfärjan och väntetiderna där. Om linjen överlåts i privat regi (tex GE) skapas också nya möjligheter. Eftersom att linjen egentligen inte hör till ålands skärgårdstrafiks basområde då de färjorna är skärgårdsbornas landsväg mellan åländska öarna och även till fasta åland så skulle det vara möjligt att tilläggsfinansiera bunker kostnaderna på samma vis som flyget till och från Åland. (Konceptet skulle liknas vid hur Öresundstrafiken såg ut före Öresundsbron kom till.)

Tidtabellerna bör naturligtvis även synkroniseras med Arctias fartyg så att skärgårdshavets trafikområde blir en helhet.

Skärgårdshavet, som ligger i Östersjön mellan Åland och Fasta finland är Europas största skärgård och en av världens mest vidsträckta skärgårdsområden. Många kallar området för världens vackraste skärgård .
(ref källa:http://www.visitfinland.com/sv_SE/web/guest/fishing/waters/coast-and-archipelago/archipelago-ea)

Skärgårdens ringväg
Landsvägsfärjan mellan Pargas och Nagu Skärgårdens ringväg är ett turistprojekt, som uppmärksammar möjligheten att bekanta sig med skärgårdskommunerna längs Skärgårdsvägen med dess landsvägsfärjor, fortsätta med förbindelsebåt via Iniö eller Rimito och den finskspråkiga skärgården och återvända till Åbo längs kusten i norr. Den ”stora ringvägen” via Iniö är ca 250 km lång. Ringvägen lämpar sig för såväl privat bil som buss eller cykel (eller kombinationer av de två sistnämnda).   Ringvägen öppnades officiellt 1997. En del av förbindelsebåtslinjerna upprätthålls specifikt för ringvägen
(ref källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A4rg%C3%A5rdshavet)

Publicerat i debatt, skärgårdstrafik | Lämna en kommentar

Skärgårdens ringväg via Åland

Postat den 31 januari, 2012 av svens

Läste just att Skärgårdens ringväg (Åboland) har valts till årets inhemska resmål år 2011 på Resemässan i Helsingfors den 19/1-12.

Nu är det dags att vara med och ta vara på möjligheterna som projektet ”Archipedalo” och Skärgårdens ringväg har skapat. Cykelturismen passar skärgården väl och bör utvecklas.  Våra vägar och färjor samt boenden lämpar sig utmärkt för denna turism. Det som vi behöver göra är att utöka samarbetet med Åboland och för Brändös del bli en länk av Skärgårdens ringväg. Tex. bör förbindelsebåten m/s Karolina som trafikerar i den väståboländska skärgården och som idag har begränsad tidtabell till Torsholma anpassas så att den bygger ihop Brändö bättre med bl.a. Iniö. Då skapar vi ett kortare alternativ till resväg runt Skiftet för dem som bara vill vara ute på länk i en vecka.

Så här borde det se ut i varje skärgårdshamn. Sjönära boende för bl.a  cykelturister, inte som idag att de flesta stugorna ligger mitt upp på land och rysligt ofta omringade av träd & buskar. (bilden är inlänkad från www.havsstugor.se)

År 2012 är året då det dags att förverkliga planerna för Asterholma Camping!

SKÄRGÅRDENS RINGVÄG – en kort beskrivning för cyklister.

Skärgårdens Ringväg (250 km)

 

Publicerat i skärgårdsliv, skärgårdstrafik | Lämna en kommentar

Ålandstrafikens kontor & bokning

Postat den 30 december, 2011 av svens

Dags för årets sista inlägg. Nu finns det ett gyllene tillfälle att utlokalisera Ålandstrafikens bokning & kontor till skärgården. Dels söker man ny personal men även då nu Ålandsbanken stänger sitt kontor i Kumlinge by så blir en perfekt lokal ledig!  Kumlinge kommun har i och med stängningen av ÅAB kontoret mist minst en arbetsplats inom ekonomi & administration.Och inga nya finns egentligen i sikte.

Julhelgen fick mig också att inse hur totalt bortkastat det är att ha Ålandstrafikens bokningsenhet inhyst i en dyr lokal i Mariehamn.  Dels är inte öppettiderna direkt frikostiga och sen hade man inte ens bemödat sig med att hänga upp jultidtabellerna för skärgårdstrafiken.

Flytta ut skärgårdstrafikens boknings enhet nu!

I den tillgängliga lokalen i Kumlinge har man dessutom nära till fibernätet, huvudcentralen är i samma byggnad!

Publicerat i skärgårdsliv, skärgårdstrafik | Lämna en kommentar

vindkraften, åland och skärgården

Postat den 16 november, 2011 av svens

Läste just näringsministerns Tobbens inlägg om kampen för vindkraftsstödet.

Det ser fortfarande dystert ut på inmatningstariff fronten.  Och mitt intryck är att det är nästan mörkare nu än i början på sommaren (jo jag vet att vi är snart inne i december också). Det har stått också att läsa i fastländsk media att den nya regeringen har aviserat förändringar i stödsystemet till nackdel för en stor del av intressenterna i förnyelsebar energi. Det drabbar både vi som vill satsa på vindkraft och även den inhemska vindkraftsindustrin. Vi är tre st. initiativtagare i skärgården som  har plöjt ner en hel del eget kapital, tid och energi i Asterholma vindenergis projekt för förnyelsebar energi. För min del  så börjar kallsvetten nu att komma. Tänk om allt nu är kastat i sjön?

Utan inmatningstariff så blir det inget av vindkraftsprojekten i norra skärgården. Satsningen på skärgårdsbaserad vindenergi (vårt företag har hemmahamn i Brändö) är tänkt som en finansiell motor i skärgårdssamhället och innebär den genom tiderna största landbaserade satsningen i skärgårdskommunen. Men återigen så vilar skärgårdens överlevnad och framtid i händerna på myndigheterna, denna gång på riksnivå.

Med ett skärgårdsbaserat vindenergibolag och ett eller flera vindkraftsprojekt i MW storlek så har vindkraft potential att bli en betydande finansiell motor i skärgårdsekonomin. Sedan bidrar det till lokala arbetsplatser för ekonomisk administration samt service & support (dessutom ska man inte glömma byggperioden och all omsättning det skapar). Ser man till den ekonomiska utvecklingen för skärgårdskommunerna (som vi följt på nära håll under hösten) så kan nu vindkraften bli  nyckeln till överlevnad. Men utan inmatningstariff blåser möjligheterna bort.

Jag hoppas verkligen att riket ger grönt ljus för att Åland kommer med i tariffstödet men sedan att Åland funderar över alternativet att ställa upp en klausul att för den som vill ta del av stödet på Åland så ska företaget eller dotterbolaget vara registrerat i den kommun där vindkraftsverken står placerade fysiskt. Det skulle gynna skärgårdskommunerna oerhört och ge en stabil inkomstkälla till att finansiera den kommunala servicen. Då skulle läget förändras från mörkt till ljust för bl.a. Sottunga och Kumlinge om alla bitar faller på plats. Mellan tummen och pekfingret kostar det ca 1,2 milj. € per MW i investeringar för den som bygger. Då borde riket se tariffstödet som en glesbygdssatsning och kanske vara lättare att få igenom rent politiskt i den kyliga snålblåst som råder på fastlandet.

Den som reser med M/S Alfågeln till Torsholma så kan se Asterholma vindenergi AB’s 80m höga vindmätningsmast på höger sida av hamnområdet vid Lilla Hummelholm. (på vänstersida för den som kommer med M/S Viggen och reser vidare från Torsholma). Planerad byggstart av företagets första  vindkraftverk är hösten 2012 om vindarna är med oss på alla nivåer. Projektet initierades 2008.

Det är bara att streta vidare i motvinden och hoppas på det bästa.

Publicerat i skärgårdsenergi | Lämna en kommentar

om en gemensam myndighetsbil i varje skärgårdskommun

Postat den 10 november, 2011 av svens

Nyheter – Ålands radio och tv AB.

Förslaget om en  gemensam myndighetsbil i varje skärgårdskommun låter som en helt genomförbar idé. Den behöver putsas lite och i såfall knytas ihop primärt med frivilliga brandkåren som finns i  varje skärgårdskommun. Men då ska det vara en mer generell insats bil för brand, räddning och övervakning. Jag tror på att man behöver knyta samarbetet närmare mellan polis, sjöräddning och frivilliga brandkårerna i skärgården. Bilen ska kunna användas även som bårbil och markör vid helikopterlandningar då det idag ofta är sjukvårdarna själva och sköterskor som ska agera allt från vårdpersonal, ambulans och helikopter landningsplats arrangör (vilket jag tycker att lokala brandkåren borde vara mer delaktig i). Idag saknas ofta lättillgängliga bårfordon på skärgårdsöarna. Är fel person bortrest så strular det till sig med transport av sjukling.

Det är positivt att det rör på sig!

 

Kan vara en variant ;)

 

Publicerat i skärgårdsliv | Lämna en kommentar