Barbro Sundback

Ja söta öden att man sku få uppleva vanvård i äldreomsorgen för vinstens skull. Jag kommer ihåg när ÅHS skulle byggas om. Det har varit många ombyggnader men den här gällde nya utrymmen för kirurgen. Vi byggde alltför många kirurgisalar. Motivet var att ÅHS skulle börja operera för pengars skull. Stockholmare och många andra skulle söka sig till ÅHS eftersom vi skulle ha så många salar att operera i. Ingen hade gjort några marknadsutredningar, ingen hade gjort några avtal med andra sjukhus och ingen hade några tillförlitliga kalkyler på alla pengar som skulle strömma in. Då framförde jag farhågor över att föra in vinstänkande i vården. Ingen tyckte det var relevant. Varken journalister eller andra politiker. Tänk att dumma ideer slår så fort fotfäste. Särskilt om man tror att de ska inbringa snabba pengar. Girighet kallas det. En av döddsynderna. Man undrar vad alla de där etiska föreläsningarna inom företagsvärlden kostade och man undrar om de aldrig hölls i bankvärlden. Där finns vår tids största girigbukar. Bonussystemet i finansvärlden är som smörolja i girighetens maskineri. Ju större risker du tar med andras pengar dess större bonus kan du tänkas tjäna. Det hjälper inte med tobinskatt för att råda bot mot girigheten. Det måste nog kraftigare bandage för att bota den åkomman.

I ekonomiska diskussioner talar man ofta om den privata sektorn å ena sidan och den offentliga sektorn å den andra. Däremellan tycks man utgå att dett inte finns något. En dualistisk syn på samhällsekonomin. I verkligheten finns det en sektor till. Tredje sektor är ingen liten ekonomisk aktör. Men i nationalekonomin passar inte tredje sektor in alltså finns den inte ?

Tredje sektorn borde betrakats som en del av den nordiska samhällsmodellen. Man borde utvidga synsättet och räkna med tre ekonomiska aktörer, den privata, den offentliga och tredje sektorn. Inom tredje sektorn produceras socialt kapital och i vissa fall humankapital. Ideella värden som är svåra att värdera i pengar. Trots det så är det fråga om samhälleliga resurser och de borde räknas in i BNP. Men tredje sektor producerar också varor och tjänster. I vissa fall representerar olika föreningar och stiftelser betydande ekonomiska intressen. Jag brukar ta Mariehamns segelförening som exempel. Föreningen driver en stor marina, man säljer tjänster och har en restaurang som man hyr ut. Föreningen skapar tillväxt, sysselsättning och överskottet går till att utbilda unga seglare och utveckla segelsporten i Mariehamn. Denna förening uppfattas dock av offentlig sektor som ideell, icke-kommersiell och bör därför inte ha rätt till s.k. ERUF medel (europeiska regionala fonden). ERUF fondens medel uppgår till 6,5 miljoner euro i landskapets budget för åren 2007-13. Offentlig sektor läs näringsavdelningen har svårt att få ut pengarna. Istället för att saluföra dem till föreningar typ MSF överför man en del av dem till LBU dvs landsbygdsutvecklingsprogrammet. Och vem får pengarna ? Ja just lantbruket, som redan är favoriserad med tiotals miljoner i året. Detta är dålig samhällsekonomi. Tredje sektor äger många konkurrensfördelar som kan användas för att utveckla det åländska samhället . Bättre finansiering av tredje sektor behövs för att belöna alla de tusentals som jobbar frivilligt med något de tycker om och som är till nytta och glädje också för andra. Dags för förändring också här. Jordbruket är mera subventionerat än tredje sekor. Är det klok näringspolitik ?

Sällan för att inte säga aldrig har jag ätit pizza ute i Västerhamn kl19.00 i spetember. förunderlig höst. Det är svårt att tycka illa om klimatförändringen när den har så angenämna följder. Det tycks ofta som om Åland skulle vara skyddad från allt ont, större katastrofer och eländen. Knock on wood.Bridemaids var inte något särskilt bra. Typisk amerikansk komedi med snygga brudar som beter sig som 11 åringar. Ända roliga var egentligen persongestaltningarna. Storyn har man sett många gånger förr.

Allt oftare händer det att jag blir tillfrågan om jag inte snart ska gå i pension. Allt oftare känner jag mig smått obekväm med den frågan. Eftersom jag fyllt 65 år antar jag att många tycker att det är dags för mig att trappa ner och småningom sätta mig i gungstolen för att sticka yllesockor åt fattiga barn i världen. Jag känner mig inte mogen för det. Jag vill jobba. Jag vill inte sitta stilla och titta på när andra sliter. Jag tycker jag är ganska kunnig på många samhällsområden. Jag tycker jag har mycket att ge. Jag kommer ta mig tusan inte att gå i pension. Jag ska gå till jobb varje dag jag känner att det är kul och jag har något nyttigt att bidra med. Jag har ju inte fyllt 70 ens. Tillhör med andra ord inte äldreäldre. Då kan det bli dags att fundera om jag ska gå i pension.

Länge har jag retat mig på just den saken. Tänk att det ska vara så svårt. Samma boll, samma storlek på plan, samma antal spelare och båda lagen i nationella ligan. Men ändå inte samma utrymme i tidningarna. Inte ens när Åland united avancera till etta får de större utrymme än IFK som sjunker i sin serie. En förlust för IFK är en större nyhet än en vinst för ÅU på sportsidan. I senaste nummer av Nya Åland upptar IFK:s förnedrande förlust nio spalter, mer än halva mittuppslaget. ÅU gjorde det igen säger rubriken men vad de gjorde är något oklart eftersom de ryms på bara tre spalter. De inte bara vann igen utan de avancerade till toppen. Men enligt Nya Åland är det hälften mindre värt jämfört med IFK som också gjorde det igen dvs förlorade. Den som påstår att det inte råder ojämställdhet mellan kvinnor och män i sporten kan inte ha alla bollar på rätt. Det är uppenbart att när damfotbollen inte längre kan prestera mer så är den ändå  underordnad herrfotbollen trots att allt annat är lika. Kön spelar inte bara roll utan också fotboll.

Det händer alltsom oftast att högt uppsatta socialdemokrater uppträder på finlandssvenska evenemang för att politiskt ge sitt stöd åt svenskheten i Finland. Nu senast har president Ahtisaari lett en bred folklig grupp tillsatt av Finlands svenska folkting med uppgift att komma med konkreta åtgärder för att trygga svenskans ställning i Finland. Paavo Lipponen var huvudtalare på den stora finlandssvenska sångfesten i Åbo för en tid sedan. President Tarja Halonen vidtalas ofta för att visa sitt stöd för finlandssvenskarna. Årligen besöker hon Åland och denna höst till och med två gånger. Hur många gånger har Sauli Niinistö anlitats i samma syfte. Inte många. Hans profil är en annan. Man tycker att svenska folkpartiet och de svenska institutionerna nu skulle vara entusiastiska över Paavo Lipponens kandidatur till presidentposten. Men nej där brister det i ömsesidighet och lojalitet. SFP:s ordförande Sven Wallin hade en sval kommentarer till Lippponens kandidatur. Stefan står givetvis som åsnan mellan hötapparna. Ideologiskt vill ha rösta på Niinistö men språkpolitiskt vet han att Lipponen är något att hålla i när stormen går. Av ren anständighet borde Wallin glädjas över Lipponens kandidatur och se den som en möjlighet att trygga svenskan i Finland en lång tid framöver. Surt sa räven ?

Det förvånar för att inte säga upprör att medierna inte har några kommentarer på ledarsidorna om Högsta domstolens beslut att skärpa straffet för den man som nyårsnatten år 2008 misshandlade sin ex-sambo svårt. Det som behöver analyseras är inte bara det att straffet skärptes men också att Högsta domstolen tog upp ärendet till behandling. Tydligen har HD här gjort bedömningen att man som högsta rättsinstans har ett ansvar för att domstolarna i Finland får enhetligare normer när det gäller att besluta om straffsatser för misshandel av kvinnor. Ålands lagtings, Feministakademins och Nya Ålands aktivitet i denna fråga under flere år har tydligen gjort intryck. I det aktuella fallet kan man ju konstatera hur olika de olika rättsinsatserna har agerat. Man blir minst sagt förvånad över att det inte finns tydligare normer för domstolarna i detta sammanhang. Högsta domstolens beslut är därför inte bara viktigt för ex-sambon som säkert lidit mångfalt pga av domstolarnas vacklande inställning utan också för att nu måste domstolarna beakta HD:s utslag vilket i sin tur kan leda till bättre rättsskydd för alla stackars kvinnor i Finland som utsätts för våld och sexuella övergrepp. Bravo Högsta domstolen.

Jag mår bra och är frisk. Tycker om livet och njuter av sommaren. Vill göra allt möjligt som jag tycker att är både viktigt och kul. Men varför är jag då så dödstrött. Varför värker det i ryggmusklerena. Och varför mår jag illa och har yrsel. Drick mera vatten ! Javisst. Jag dricker så det sprutar ur öronen. Hoppa inte över någon måltid ! Tvärtom jag äter regelbundet, gott och har aptit. Gick och la mig kl.19.00 på midsommardagen. Trodde att döden var nära.

Vaknade trots allt till en ny dag. Kände mig utvilad och kry. Funderade över kroppens ilska. Vid morgonkaffet kom jag på det. Magnesium. Jag saknar magnesium. Därför värker musklerna. Därför är jag så otålig och okoncetrerad. Fort till apoteket. In med två magnesiumtabletter. Vad tror ni hände sen ?

Jag frågade kroppen och den svarade med stillhet och lugn. Nu värker det inte mer. Nu är jag pigg och koncentrerad. Jag tror förbanne mig att det beror på magnesiumtabletterna. Det är väl inte helt omöjligt att kroppen inte hela tiden har allt den behöver för att leva ett behagligt liv.

När stadsstyrelsen höll sitt sista möte den 16 juni ville alla att mötet skulle gå fort. Solen och sommaren flödade utanför och kvällen kändes gjord för annat än sammanträde. Ett extra ärende presenterades i elfte timmen. Stadsdirektören föreslog att vi skulle bevilja en privatperson rätt att skjuta måsar i staden. Enligt anhållan utgör måsarna ett hot mot befolkningen. De stjäl smörgåsar ur händerna på folk som äter på stadens uteserveringar. De tar sig friheter som verkligen inte passar sig. Jag hörde den ena skräckhistorien efter den andra om måsarnas framfart. Det lät minst som Hitschkocks film ”Fåglarna”.Stämningen bler alltmer hätsk och alla förutom jag ansåg att det var självklart att den potentiella måsslaktaren måste beviljas tillstånd för att utföra sitt nödvändiga värv. Jag satt mest och förundrade mig över hur snabbt hatet mot måsarna stegrade sig och funderade samtidigt på hur själva avrättningen skulle genomföras. Skulle skytten gå omkring i stan med gevär och genast en mås uppenbarade sig skulle han lägga geväret vid skuldran, sikta och pang. När det blev dags att fatta beslut kände jag bara NEJ det här är inte rätt. Efteråt tänkte jag att detta sklutande kan utvecklaa. Många tycker det finns för mycket kattor i stan. När en ansökan om att få skjuta kattor som gör sitt tarv lite här och där dimper ner på stadsstyrelsens bord. Hur gör man då ? Nån annan ogillar mopedister och en tredje finnar. Tänk om….. Nej nu gick jag för långt. Men i alla fall tycker jag att varje gång man tror sig lösa samhällsproblem genom att använda vapen är det dags att säga att överväga att säga NEJ.

Det är inte länge sedan media ägnade stor uppmärksamhet åt en debatt om ungdomspolitiken i lagtinget. En del ungdomar hade bjudits in och de deltog med liv och lust i diskussionen. Som grund för debatten låg ett meddelande som minister Britt Lundberg presenterade. I meddelandet kan man läsa om hur ungdomar skall göras delaktiga, få möjlighet att påverka och ges ansvar. Vackra tankar utan konsekvenser för den faktiska politiken. Läste en notis i dagens tidning om att näringsminister Tobben Eliasson tillsatt en kommittén för att reda ut hur man ska rationalisera behandlingen av studiestödet. Hur många studerande tror ni att ingår i kommittén ? Ja just det inte en enda. Hur ska ungdomar kunna tro på politiker när så många pratar en sak och gör något helt annat i praktiken. Svekfullt och respektlöst. Ungdomarna bad om att få ta ansvar. Att välja in en par i kommittén hade varit helt naturligt. Tänk er en kommitté om jaktfrågor utan jägare eller en skärgårdskommitté utan skärgårdsbor. Nej Tobben och Britt ska inte räkna med att bli tagna på allvar åtminstone vad gäller ungdomspolitiken.