Tänkta tankar

Det går kanske framåt! Ja, den slutsatsen kan man faktiskt dra om min sinnesnärvaro om man studerar den ur ett longitudinellt perspektiv. Sommaren 2006 rapporterade jag här på bloggen om att jag inte mindre än två gånger samma kväll var på väg att gå ut genom ytterdörren utan en tråd på kroppen. Det var varmt, jag var gravid, naken och tankspridd. Dock lyckades jag båda gångerna hejda mig innan jag strosade ut på gräsmattan iförd endast gravidmage.

I dag har jag ingen gravidmage men i stället två barn. De var lättare att hålla reda på då de var i magen (en i taget, alltså). I förmiddags smet båda ut genom ytterdörren och eftersom det var vackert väder och de är för små för att vara ute ensamma fick jag haka på. Vi gjorde dittan och datten, åt blåbär och smultron, A grävde i sanden, M åt gräs, jag konverserade deras far ett slag eftersom han råkade befinna sig i närheten.

M blev lite sömnig så jag bestämde att det var dags att hämta vagn och ståbräde och gå en sväng med barnen längs cykelvägen. Jag kontrollerade vad barnen hade på sig för att veta om de behövde mer, mindre eller renare kläder. Nå, de verkade vara i skick så då råkade jag slänga en blick på min egen outfit. Hoppsan hejsan, det var inte YSL, inte Christian Dior, inte Santarelli, inte Mexx, inte Esprit… det var… PYJAMAS!

Nå, jag är inte speciellt pryd av mig så det gör inget om någon råkar se min pyjamas, däremot är jag lite tveksam till hur det månne uppfattas av förbipasserande om jag strosar omkring i pyjamas utomhus nästan mitt på dagen. Krampaktigt försöker jag i alla fall tänka att det går framåt, jag var ju i alla fall inte naken. Men å andra sidan så gick jag ju aldrig ut den gången 2006 då jag var så nära att gå ut nakupelle. Nu var jag ju faktiskt ute, dock någorlunda påklädd. Kanske det inte har gått framåt? Men förvärrats har det väl inte heller? Dött lopp?

Och vad ska man säga om min make som både såg mig och talade med mig ute utan att lägga märke till min klädsel? Mina ögonfransar kanske var så trollbindande att han bara såg mitt ansikte…