Där satt den! 4.2.2012 fick inka och jag vår sista nolla och tävlar nu i klass 2.
Efter många om och men beslöt syrran och jag oss för att åka på tävling trots kylan (-29 grader denna dag i Lapua där tävlingen hölls)
Vi fick ett info meddelande om att tävlingen hölls i en isolerad ridmanege och att det där var mycket varmare än utomhus. Dom skulle också fixa så att man kunde värma upp hundarna inomhus och hundburarna skulle rymmas på läktaren.
Så inomhus denna dag var det ca. -10 grader och det gick bra att värma upp hundarna, lite deltagare så det gick ganska snabbt. (Många som inte kom pga. kylan)
Första banan ut och jag trodde allt att detta skulle gå precis som i Björneborg, eftersom Inka inte hade fått träna agility på en hel vecka och pga kylan hade vi inte varit på någon långpromenad heller på 3 dagar. Jag hade en tickande energi bomb i kopplet som samlat på sej energi i 3 dygn.
Jag var redan på lite dåligt humör för att det var så kallt ute och visste att det skulle gå åt pipan. Så när jag stod där i starten så tänkte jag bara : F*n ta den här skiten! Jag tränar bara och kör en träningsbana.
Inka tog tjuvstart och jag trodde det skulle gå åt pipan redan mellan andra och tredje hindret, men inte. Vi fortsatte och jag bromsade henne mycket och körde säkert och litade på henne och tränade i princip.
Allt precis ALLT gick hur fint som helst! snyggaste banan ever, och jag fick inte den på film. Så vi gick in på banan sura och kom av banan överlyckliga.
Första banan i klass 2 gick då istället som jag trodde första banan skulle göra. Där exploderade min tickande energibomb! och dessutom var det ju en hoppbana (inte vår starka sida)
(har också funderat på att byta tillbaka till min gamla blogg då jag använt upp allt utrymme för bilder här. Och använda denna som ”hemsida” med endast resultat uppdateringar m.m.)









































































