Ibland kan man höra hur deras kisstrålar når ner i stolens vatten. Underbart.
Jag har valt en trög men säker väg – hålet i mitten har vuxit fram under två veckors tid och det har inte skitit sig en enda gång.
En fördröjningsring
Två katter till salu. Att gå över från inget hål alls till ett (mega) hål var inget vidare. Sumppo vägrade. Letade lite tips och hittade bland annat det ni ser på bilden – en plastplatta som jag klippt ut för att passa som golv. Försiktigt ska jag börja karva ut en större och större portal i den, fiffla. Den som är grundlurad är trots allt jag själv.
Är beredd att ge upp allting och drömmer om hur skönt det skulle vara att ställa tillbaka den stora skitvänliga lådan på golvet, fylla den med en påse sand. Frid och fröjd och jag skulle när som helst och hur gärna som helst gå och plocka bort deras klumpar. Varifrån fick jag den idiotiska idén om wc-träning? Lämpligt nog har jag läst en del om missnöjda litterkwitteranvändare. De skriver att det har kunnat ta upp till ett halvt år innan eleverna lärt sig. Ni kan ju tänka er vad det betyder i kattsandspengar.
Ljuset i tunneln består trots allt av att Sumppo imorse gick med på att skita i vår nya byggställning och att han verkar grymt (ordagrant) förtjust i de nya kycklingbitarna jag köpt som belöning. Den nästintill stumma nallen gav ifrån sig ett vrål när Vippi skulle stjäla en.
Igårkväll drogade vi ovetande ner fluffarna totalt med att spraya lite kattmyntespray på deras sovplatser. De var inte riktigt ”med” oss. Borde ha tagit en bild.
En vessaportal?
Har bytt till det ”oranga” steget för en stund sen. Nu finns det alltså ett hål i mitten av sandlådan. Målet är att katterna ska ha framtassarna och åtminstone en baktass på vita ringen då de uträttar sina behov. Det lär ta cirka två veckor. Jag är beredd på protester, stinkeye och demonprat, men har ju varit med förr. Nu har det gått 4 och en halv vecka av totalt cirka 8 veckor.
Ingen väljer själv sitt namn till att börja med.
Några nattliga inlåsningar i vessan har gett effekt – skiten hamnar där den ska. Enda orosmolnet är att Sumppo (på bilden) har börjat ge mig stinkeye för att ha blivit oskyldigt instängd med systern på nätterna. Jag håller med om att det är orättvist, men det skulle bli ett ännu tyngre lopp att löpa om de befann sig på olika sidor efter spöktimmens inbrott. Gasten var ju som bekant framme ett par gånger på vardasgrumsmattan.
Imorgon har det gått en vecka sedan jag lyfte upp Kwittern på wc-stolen. Jag har fortsatt smörja in mattor med doftpelargon, lyft upp katterna några gånger per dag på wc-stolen (som för att påminna), belönat dem och varit allmänt tillgjord. Jag tänker köra en och en halv vecka till så här innan jag övergår till oranga steget, alltså den ringen som har det minsta hålet i mitten. Ska ta en bild på det hela senare.
Det märkligaste hände inatt. Klockan är fem. Jag drömmer eller ser en kattmänska med svarta lockar som står ut ur öronen, övre kroppen katt och nedre mänska. Svarta jeans och läderboots. Stirrar hypnotiskt rakt in i mig.
Jag vaknar och rusar ut i tamburen. JA. Där kryper Vippi fram, nosar på dörrmattan och ser intill-döden-skitträngd ut. Jag har rullat ihop hennes vanliga skitplats och dränkt den med doftpelargonsaft.
Profetisk dröm?
Och så börjar den s.k. pottdansen (kallas pottydance på litterkwitter.com). Jag stänger in mig i badrummet med henne. Lyfter upp damen på Kwittern, vägrar låta henne krypa ihop och hålla sig. Så dansar vi i 20 minuter. Tills hon lägger sig platt mitt i sanden – till och med hennes stinkeye tonas ned. Jag hämtar hennes sovlåda och stänger in henne och den andra katten (som skött sig prickfritt) i badrummet för resten av natten.
Efter att jag i onsdags lyfte upp Kwittern på toalettstolen har Vippi nämligen tvä nätter i rad skitit på vardagsrumsmattan. Klockan halv nio tar jag ett djupt andetag och ser till henne. Drömmen har talat, hon har skitit i Kwittern. Jag vet att det är hennes bajs, eftersom det har en kännspak sur arom och den andra katten levererar en kort stund efteråt. Enorm lättnad. Får köra samma rumba inatt igen. Hoppeligen ingen dans, men nog instängning.
Tomt på scenen.
Igår flyttade jag Kwittern upp på wc-stolen. Då hade den varit dryga veckan på golvet. För tillfället pågår viljornas kamp. Katterna vet nog vad jag har tänkt och vad jag vill, jag lirkar på som vanligt, men ännu har de inte levererat. Det har gått c. 22 timmar.
Det stod i bruksanvisningen att katterna kan försöka skola upp en att göra som de vill istället för tvärtom. Med jämna mellanrum är de uppe och krafsar och känner sig för, men jag anar att det bara är för att retas och eventuellt få belöning. Sumppo lyckades lura till sig ett godis genom att forma en hög av kattsanden, jag trodde han täckt över sitt kiss. Så sitter de stilla i mörka tamburen med en tryckt min och stirrar på mig. Jag fattar, men tänker inte ge mig.
Vippi har slutat med sin jag-skiter-snart-på-mattan-min. Allt mitt tvättande, kelande, belönande och förföljande har gett resultat. Känns otroligt (och jag låter som en riktig stalker).
Dag 3: Flickorna fungerar som de ska och använder alltid Kwittern. Detta skulle aldrig ha lyckats om jag haft en vanlig arbetsplats.
Har som tur räknat fel vad kalaset kommer att kosta: det går att återanvända en stor del av kattsanden! Damerna accepterar att jag sparar de ”kristallflingor” (silica-kattströ) som inte fått piss eller skit på sig. Bara jag ser till att tvätta Kwittern. Jag häller alltså ut de orörda flingorna i ett extra kärl så länge jag skurar. Så länge det går så här bra är jag glad att vara deras slav.
Tips på växt som håller katter borta: Jag tar några blad och smörjer in lister eller saker som jag inte vill att de ska klösa på. Doftpelargon alltså. Lämnar heller inga spår efter sig. Upprepa insmörjningen några gånger de första dagarna.
Få se om pusselbitarna (läs kattskitklumparna) faller på plats om åtta veckor. Det vill säga i wc-stolen. Känns som om man skulle ha spädbarn igen.
Om cirka två månader är det meningen att våra inomhuskatter Vippi och Sumppo (steriliserade honkatter, 2 år gamla) på egen hand ska kunna använda vår toalettstol. Träningsredskapet heter LitterKwitter och går att köpa i välsorterade djuraffärer. Det består av ett antal plastringar, som går att fästa på en vanlig toalettstol och fyllas med nedspolningsbar kattsand.
Igår ljöd startskottet. Jag tror katterna var lika obekväma med det hela som jag. Hur ska baken få plats i en så där liten låda? Det finns ju knappt nån kattsand i den! Vi tassade runt varann en god stund, skräckblandad förväntan. Kände hur jag tagit mig…kattbajs över huvudet och utbrändhetskänslan knackade på.
Tanken är att man börjar skolningen på golvet bredvid wc-stolen. Där placerar man LitterKwittern, fyller den med sand. Stället som tur nog varit våra katters ”gamla” lådas plats. Efter cirka två veckor trycker man fast anläggningen på wc-stolens porslinskant.
Man tar bort en ring i taget med två veckors mellanrum. Meningen är att katterna ska hinna vänja sig vid att hålet i mitten blir större och större och att det samtidigt finns mindre och mindre kattsand att krafsa i. (På adressen www.litterkwitter.com kan ni titta mer på hur det funkar och här en exempelvideo http://www.youtube.com/watch?v=4SRmL0EMtwE.)
Inget hände på cirka två timmar, men sen! Min hjälte Sumppo tömde ur sig ett gult hav…på rätt ställe! Hon som jag aldrig hade trott skulle ge sig. Så var det bara att börja byta all sand direkt, för enligt rekommendationerna ska man göra så, katterna lär ta avstånd från sunkiga ställen. Så det är inte enbart kattsandsindustrin som lurat mig, hoppas jag.
Vad jag räknat ut kommer jag under träningsperioden att få punga ut med cirka 460 euro totalt. Kattsandspåsarna kostar 5 euro i veckan, och det verkar gå (skit inte på er nu) en påse om dan…men mängden som behövs avtar efter fyra veckor. Enligt vad jag fått behålla av mattekunskaper tycker jag mig se att jag har betalt tillbaka hela kattsanslasset inklusive Kwittern på cirka ett och ett halvt år. Hittills har det gått cirka 350 euro per år i kattsand, så nog lönar det sig. Och självklart hamnar man spola ner bajset med jämna mellanrum. Vatten kostar ju också en del. Men vi ska se hur mycket det börjar lukta först.
Hjälten fortsatte att imponera nu på morgonen, hon både bajsade och kissade i den nya anläggningen. Jag har försökt smeka och tala gott till katterna varje gång de är i närheten av LitterKwittern och ger godis om de krafsar eller uträttar behov…men ännu har Vippi inte gjort något i den. Måste hålla henne under uppsikt. Katter lär alltid välja den enklaste vägen och kan därför söka upp trygga platser för att skita – t.ex. våra sängar! Dörrar hålles alltså stängda.
Såhär uppåt såg Vippi ut tidigare på dagen, men sen gjorde hon mål efter lite övertalning. Receptet heter att om och om igen visa henne var hon ska skita, smeka henne och förfölja/övervaka henne på ett positivt och enträget vis.
2500 euro. Vilket betyder att ett nytt serieprojekt kan köra igång, en serienovell som kan följas via telefonen (och förstås webben). Det ska bli en favoritblandning av inskränkt religiositet, en annorlunda bar vid riksåttan och ett mord. Min man Simon ska fixa en app för det hela, så han får också en del av summan. Ännu håller jag på och formar manuset, så det tar sin tid förrän den första strippen svänger upp på landsvägen. Jag tror den lyssnar på Lana del Reys Born to Die och The Ataris Boys of Summer.
Har kommit fram till att jag tagit en kreativ paus, tror jag. Därav inga Kaffi i ÖT på en tid. Får se om serien återuppstår i något skede, vet inte -
Just nu läser jag grafisk design vid Berghs School of Communication i Stockholm. Låter nästan som om jag bodde i Stockholm, nej det är till största delen en distanskurs.
