Majas tecknade

Håller på med min serienovell iallafall och kan konstatera att en tiondel är färdig ritad. Om man har en cirkel kan man se den kakbiten, alltså alltid något! Började med själva ritandet för en månad sedan. Försöker få två rutor klara varje ”arbetsdag”. Jag återkommer.

För ett par år sedan blev en av deltagarna (inte jag) på småstadens buddistiska veckoslut konfunderad. Laman rökte, men var inte sitt rökande, menade han.

I mitt stilla sinne undrade jag vad annat han gjorde som han inte var. Kan man göra vad som helst så länge man inte identifierar sig med det? Det finns väl enligt dem något som heter karma. Eller ska man på buddistiskt vis följaktligen 1) bereda sig på samt 2) avidentifiera sig med att bli född som en groda i nästa liv? Fast vid det laget är man kanske redan upplyst – för grodor är väl här och nu och funderar inte desto mer på lidandet.

Ibland verkar det som om buddismen skulle vara lika fatalistisk som vissa fanatiska kristna som inte bryr sig om Jorden går under – kanske rentav  längtar efter domedagen. Fast kanske man inte ska vara ”fäst” vid sin rädsla för att planeten ska gå under. En av lasterna enligt buddismen är vår tendens att fästa oss vid saker. De frågar: gör det att du håller fast vid något dig lycklig?

Då någon frågade hur man ska vara en tillräckligt bra mamma, sa laman att det inte går, eftersom ordet ”enough” inte går att definiera. Okej, han är väl high tech på hur man undviker subjektivt lidande, inte någon allmän prusiluska.

Frågan kvarstod ändå:. Finns det inga gränser/förpliktelser? Beror väl på perspektivet. Kanske han ordnar fortsättningskurs?

Köpte två minibonsaiträd för en euro styck i värsta mörkret. Tänkte att buskarna får dö eller att katterna ändå mal ner dem.

Men nej. De har något magiskt kring sig. Som att ha en vibrerande trollskog på matbordet. Och de skjuter ut nya grenar och blad varje dag. Föder inspiration, på ett lugnt sätt. Sånt att man inte MÅSTE kläcka ur sig det där mordmysteriet. Att man kan säga viktiga saker på andra sätt, sätt som man är van vid.

Att jag skriver ett Mordmysterium verkar vara lika konstlat som att Michael Monroe skulle sjunga I will always love you eller något.

Typsnittet ”Year supply of fairy cakes” i serien är gjort av www.pizzadude.dk.

Gubbin miin tipsade om den här fantastiska biten. Måste bara klistra in den.

.

hette artikeln om finlandssvenska tecknade serier, som finns i novembers nummer av Samarbete. Där var jag med, även om jag ser mitt serietecknande som en av hundra saker jag gör. Den här rutan kom med: