Nu utlovar jag ett litet pris till den som först löser gåtan!

FBI-agenter bröt sig, efter ett hett tips, in på ett hotellrum för att gripa en misstänkt mördare. Det enda de visste var att mördaren hette Henry. I det rökfyllda rummet satt sju människor och spelade poker, en bankdirektör, en smed, en lastbilschaufför, en rockmusiker, en byggjobbare, en ingenjör och en rörmokare.  De anhöll omedelbart smeden. Varför?

Jag har sett några avsnitt av Lyxfällan på TV3 och jag fattar inte att folk kan göra av med så mycket pengar. Hur har de råd? Nåja, det har de ju inte, de lever på kredit! Det var en ung singelkvinna som hade ett matkonto på 14000 kronor (!) i månaden! Hur i allsin dar? Om jag så skulle inta både frukost, lunch och middag och alla mellanmål på värsta lyxkrogen i Karlstad så skulle jag inte kunna äta upp 14000 kronor på en månad! Jag skulle inte ha råd heller!

Vi efterkrigstidsbarn fostrades inte till att leva ett liv i lyx. Vi fick lära oss att inte köpa något som vi inte har råd med och att rätta munnen efter matsäcken! Det är kanske inte så lätt att vara ung idag! Heller!

Idag är jag ledig och jag har haft så fullt upp med att läsa andras bloggar att jag inte ens kommit på tanken att skriva något eget inlägg. Och inte gör väl det något!

I eftermiddag ska jag till Säffle på en kopp kaffe!

Jag är inte så mycket för att skriva visdomsord här på bloggen. Så många andra gör det så mycket bättre. Men jag ska göra ett undantag nu, bara för att helvetesmånaden november snart är slut!

Tänk er att ni varje morgon när ni vaknar får 86400 kronor att göra av med under dagen. (Ni som lever med euro får räkna om. Räkna med tio så blir det lätt huvudräkning!) Om ni inte har gjort av med pengarna vid midnatt så är de borta för alltid. Och nästa morgon får ni, om ni lever, 86400 kronor igen. Som måste slösas bort före midnatt. Skulle ni inte sätta sprätt på så mycket pengar som möjligt?

Så är det med tid också. Vi har alla, ALLA, 86400 minuter per dygn. Vid midnatt är de borta för alltid!

Det gäller att ta vara på tiden för den kommer aldrig igen!

Minkä nuorena oppii sen vanhana taitaa! Så sant, så! Stoppat strumpar har jag inte gjort på … ja, det måste vara mer än 45 år. Men nu hade mina favorityllesockor blivit utslitna på hälarna och jag bestämde mig för att försöka. Och visst, det gick hur bra som helst. Nu håller de länge än!

I NWT (Nya Wermlandstidningen) läste jag för ett tag sedan att ”Svensson” är 50 år fyllda. Hur kan ”Svensson” ensam vara fyllda? Vad jag kan förstå så är det inte åren som är fyllda, utan ”Svensson”. Han borde väl vara fylld, eller ha fyllt? Hur kan en sådan, i mitt tycke,  språklig orimlighet, bli allmänt vedertagen?

Ibland blir man bara så glad! Idag fick jag, helt oförhappandes, ett paket från Terjärv! Tack Greta!

Någon adventsstämning vill inte infinna sig, lite svårt med åtta plusgrader och regn. Men det är ju ny vecka så det är bara att börja ”måra på”!

Nu är det något fel som har gått sönder!!! För tillfället inte en enda Zweistein på listan över mest kommenterade! Ingenting är längre som förut!

Jag kom att tänka på det när jag drog på mig jeansen i morse. Jag är 60 år och går klädd i jeans! Inget konstigt med det. Men tänk er 40-50 år tillbaka i tiden! Jag kan inte ens föreställa mig vilket ramaskri det hade blivit om en 60-årig tant hade kommit till Terjärv kyrka, iklädd jeans, eller ens långbyxor på 50-talet!

Men tiderna förändras. Jeansen kommer nog att följa vår generation till ålderdomshemmet och graven. Liksom rockmusiken!