I dessa  allhelgona- och novembertider kommer man ju att tänka på alla begravningar man bevistat i sina dagar. Det har ju blivit några under åren. Jag har varit på både finlandssvenska och finska och svenska begravningar och det är lite skillnad dem emellan.

Tre purfinska begravningar i östra Finland har jag varit på. De var mycket olika dem jag har varit på i svenska Finland. Några finska begravningar i Sverige har jag också upplevt. Med finsk präst och finska psalmer.

Men än så länge har jag bara upplevt en enda riktigt, riktigt traumatisk begravning i mitt liv.

Jag säger svensktalande, tycker det klingar bättre. Men här på bloggen har jag märkt att många säger svenskatalande. Så nu har jag googlat på det och det är tydligen så att här i Sverige heter det svensktalande men i Finland svenskatalande. Det är ju inget problem, jag förstår vad svenskatalande betyder, men själv vill jag inte använda det.  Jag bara undrar, säger ni också finskatalande och engelskatalande?

I brist på annan sysselsättning tog jag mig för att läsa vad jag skrev på bloggen för ett år sedan. Det sista inlägget jag skrev i oktober förra året var ett kort och ointressant inlägg med rubriken ”Förbannad på ÖT och Vbl”. Det handlade om att jag inte kunde komma in på deras nätsidor. Och så såg jag att det fanns 135 kommentarer till inlägget. Hur i all sin dar hade det kunnat komma  så många kommentarer till ett så menlöst inlägg? Den första kommentaren kom från Nörden och den har jag missat att besvaraa. Förlåt Nörden, men nu tycker jag att det är lite sent att besvara den. Det var en seriös kommentar som höll sig till inlägget.

Men redan i den andra kommentaren började det spåra ur lite. Och så fortsatte det. Ett gott skratt fick jag mig i alla fall när jag läste igenom kommentarerna. Inte behöver det alltid vara så seriöst här på bloggen !

Det har ryktats här på bloggen att Herbert ska återkomma i oktober. Det börjar bli lite bråttom nu, oktober är snart slut! Kom igen nu, Herbert!

Oj, vad den här dagen blev lång! Och vad mörkt det blev redan vid femtiden! Inte någon bra timing för ryggskott heller. Finns det någon mer som har haft ont i ryggen 25 timmar på ett dygn?

Det har diskuterats huruvida datorn är en hon eller en han. Ja, på ren svenska bör man väl säga den. Men i min dialekt har vi kön på substantiven och datorn är absolut en han. Men hur kan jag veta det? Det är snart 42 år sedan jag flyttade från Finland och på den tiden fanns det inga datorer. Ändå vet jag med bestämdhet att det är en han.  Liksom andra substantiv som slutar på -or, t.ex. motor, traktor, mentor m.fl.

Mitt äldsta barnbarn heter Vilma Vera Minerva. På hennes dop var det en liten flicka som hörde fel och tyckte att det var lite konstigt att heta ”min älva”. Men jag tycker att ”min älva” är ett alldeles utmärkt namn.

De här senaste dagarna har jag tänkt mycket på ögon och syn. Och så kom jag att tänka på min svärfar, Seppä-Veikko, som har befunnit sig i saligare jaktmarker sedan 1988.  Han var en gammal karelare, född 1909, som hade varit med i kriget. På äldre dagar förlorade han ett öga en gång när han var ute på tjuvjakt och råkade få en gevärskolv i ögat.

Körkort hade Veikko inte i sina yngre dagar.  Men på sin ålders höst tyckte han att han borde ha det och köpte en Wartburg .  Körkort fick han också och körde Wartburgen, trots porslinsögat, intill dödsdagar.

Jag är inte mycket för piller, så länge jag kan klara mig utan. Men idag har jag tagit flera, receptfria. Jag kom att tänka på en sak som hände för länge sedan, det är nog snart 20 år sedan. Jag hade fått någon inflammation i svanskotan, jag kunde varken stå eller sitta eller ligga och jag hade fruktansvärt ont hela tiden.

En kompis, som hade fått en nervskada efter en bråckoperation, gav mig några tabletter. Jag var lite orolig för att ta dem, men hon sa att hon brukade ta 16  stycken om dagen och hon hade inga biverkningar alls! ( Och hon körde bil!)

Jag skulle ha ätit skit om det skulle ha hjälpt mot smärtan, så jag tog ett av hennes piller. Sedan satt jag och flickorna vid köksbordet och plötsligt såg jag att deras halsar blev jättelånga och deras huvuden satt liksom på ett långt skaft. Jag förstod att det berodde på pillret som jag tagit och tänkte att jag måste gå och lägga mig en stund.

Men trappan till övervåningen gick RAKT upp, och jag kröp uppför trappan på alla fyra! Efter att ha sovit några timmar blev jag mig själv igen!

Jag tog ett piller och blev helt knäpp! Min kompis tog 16 stycken om dagen och hade inga biverkningar alls! Mediciner är inte att leka med!

Inte nog med att vi får vintertid i helgen och att november ligger i startgroparna och att mina glasögon är kaputt, nu har jag fått ryggskott också! Jag trodde att man får ryggskott av att lyfta något tungt. Jag kan inte påstå att det jag lyfte var särskilt tungt. Jag skulle bara slänga ett äggskal i soporna… och där blev jag stående!

Men jag ska inte klaga eller gnälla, många här i världen har det mycket värre!