Sakarias

som var i går: Jesus segrar över frestelserna. Texten är från Matt 4:1-11. Här ett litet utdrag ur predikan:

En märklig händelse det här. Jesus fördes av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. Strax innan hade Jesus blivit döpt och Anden hade sänkt sig över honom. En röst hördes: detta är min älskade son, han är min utvalde. En övernaturlig himmelsk scen alltså. Sedan konstaterar Matteus i följande vers: Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen.

Från den starka andliga upplevelsen bär nästa steg in i den kalla verkligheten: Jesus blir sänd ut i öknen. Samma Ande som sänkte sig ner över Jesus skickar iväg honom ut i öknen för att möta djävulen i en duell. Där i öknen blir Jesus hungrig efter att ha fastat i 40 dagar och 40 nätter.

Jesus har mänskliga drifter: han blir hungrig. 40 dygn utan mat är väl nog den längsta tid en människa klarar sig. Jesus måste ha varit prövad till det yttersta då frestaren kommer till honom och säger: Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.

Visst skulle det vara enkelt, bara ett ord och stenarna skulle bli bröd.  Jesu tankar går kanske till barndomen då mor Maria knådade degen för hand, formade kakorna och gräddade i stenugnen. Det doftade i hela huset. Frestelsen måste ha varit grym.

Den enklaste vägen är inte alltid den rätta. Jesus står emot det som han vet är till skada. Poängen är inte den att han vägrar göra stenar till bröd. Poängen är den att han säger NEJ till djävulens försök att få Jesus på sin sida. . . .

Jesus blir förd till den heliga staden Jerusalem. Högst upp på tempelmuren ställer djävulen honom och säger: Om du är Guds son så kasta dig ner. Gud skall sända sina änglar för att skydda dig. De kommer att hindra dig från att krossas mot stenarna.

Utsikten från muren som var byggd på bergssluttningen mot Oljeberget var fantastisk. Jesus såg över hela Jerusalem och områdena runtomkring. I Norge sysslar man med en sport som kallas klippdykning. Man släpper sig ner för branta stup och utmanar livets gränser. Såg en dokumentär där utövare av den här extremsporten berättade i något som liknade andliga termer om frihetskänslan  då de släpper sig ut i tomma intet. Jag föredrar skidåkning.

Lugnt men bestämt konstaterar Jesus i enlighet med de skriftens ord han kände till: Du skall inte sätta herren din Gud på prov. Gud låter sig varken provoceras eller bevisas. Han vill lära oss att leva av tro och inte tecken. . .

var det i går i Vörå då vi skidade Botnia Vasan. 53 km härlig skidåkning i fantastisk solsken. Bra glid trots den kalla snön. Fästet perfekt. Perfekta spår, som gjutna i betong. Allt var bra. Jag parstakade i god fart, men konstigt nog så blev inte sluttiden så bra. Måste ha varit något fel på tidtagningen…

var temat för söndagens gudstjänst. Predikotexten är Matt 3:13-17 där Jesus går till Johannes för att bli döpt av honom.

Ett utdrag ur slutet av predikan:

Jesus står alltså där på stranden och ställer sig i dopkön tillsammans med alla andra som försöker hitta sin väg i livet. Där finns han och identifierar sig med dem som ångrar det de gjort, med dem som är ensamma och söker. Han blir en av dem.

Kan det vara så att det är människan Jesus som vill bli döpt? Det är människan som behöver bli döpt och ta till sig sitt dop. Ett dop är ett dop då jag tar det till mig och lever i det. Om en människa säger till mig: ”jag har blivit döpt som barn, jag tar till mig mitt dop och jag vill leva i det”, då har jag ingen rätt att ställa mig i vägen för den nåd Gud ger henne. Det avgörande, som jag ser det, är inte dopsättet eller tidpunkten för dopet, utan det avgörande är om jag tar till mig mitt dop och lever i den omvändelse som dopet innebär.

Paulus omfamnar alla kristna då han säger: ”Alla är ni genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus, har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. (Sen skulle jag vilja tillägga baptist eller lutheran, pingstvän eller metodist, ortodox eller katolik, men eftersom man inte får lägga till något i guds ord, så tänker jag bara högt). Paulus fortsätter ännu: ”Alla är ni ett i Kristus Jesus” (Gal 3:26-28).

Tänk vad fint: dopet förenar oss kristna! Vi är döpta in i Kristus, vi har iklätt oss Kristus! Fantastiskt! Dopet förenar alla kristna oberoende av samfund och församling. Jesus Kristus och dopet i honom förenar.

Ett utdrag ur nattvardsstunden i går, på nyårsdagen:

Vi har många skäl till tacksamhet och glädje, vi får också komma med våra brister och det som kan kännas svårt. Vi får börja det nya året i Jesu namn. ”Vårt liv är i Guds hand” är temat för nyårsdagen.

Namnet Jesus betyder ”Herren hjälper”. Det är tryggt att ha hoppet hos Jesus Kristus som är vår Frälsare och Herre.

Det nya året innebär att Gud ger oss möjlighet att börja på nytt.

Bön:

Himmelske Fader, du har bevarat oss i alla skeden av vårt liv. Ge oss din nåd också under det år som nu har börjat. Låt oss få leva nära dig i allt som du låter ske med oss, och hjälp oss att se din vilja när vi söker vår väg. I dag då vi börjar det nya året gör vi kanske upp planer fyllda av tillförsikt, men vi anar också svårigheter och sorg. Bara du kan överblicka vår tid. Gud, ta hand om vår framtid. Ta hand om vår ovisshet. Var oss nära alla dagar. I Jesu namn ber vi. Tack för att du hör vår bön, amen.

Under året som gått har min goda fru bakat

51 bondlimpor

277 rågblandbröd

30 batongbröd

233 semlor

687 kanelbullar

…och jag har hjälpt till med att äta. Kan en karl ha det bättre?

Övrigt som hänt under året:

-jag har skidat ett långlopp

-deltog i alla deltävlingar i Bastucupen och fick medalj

-började på en ny arbetsplats och trivs mycket bra

-har lärt känna många nya människor

-läst någon bok också

-varit på resa i östra Finland

-kommit en bit på vägen i att lära mig LEVA

-varit lyckligt gift i aderton år

…och mycket mera.

ur predikan jag höll i dag:

Vi har julens idylliska bild från stallet fortfarande framför oss då vi kommer till bibelns händelser strax efter Jesu födelse. Det är som att vända ett blad, börja ett nytt kapitel eller gå in i den andra akten, vilken bild vi nu vill använda. I alla fall verkar det som att också här kommer vardagens verklighet emot.

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon. Han beskrivs som en from och rättfärdig man som väntade på Israels tröst… han lyfte Messias Frälsaren i sin famn och prisade Gud: ”Herre , nu låter du din tjänare gå hem i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk”.

Guds närvaro var så stark i Symeons bön och i hans person att Jesu föräldrar häpnade inför det som de hörde. Symeon tar den här familjen under sina välsignande händer och Maria får höra de här orden: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen”.

Vilken märklig välsignelse! Kring deras son skulle det bli strid och också genom Marias egen själ skulle det gå ett svärd.

Symeon, som var en gudsman, förstod att Gud hade satt något i rörelse. Han kände igen barnet som Messias och förstod att konflikter och problem var att vänta.

Guds rike tar ett steg framåt. Jesus är satt som en trafikdelare, en refug, mitt på vägen, eller som en klippa som klyver strömmen mitt itu.

Att Jesus kom tycks inte automatiskt betyda att nu är allting bra. Livet fortsätter utmana. Skillnaden är den att Gud finns med sin närvaro mitt i livet…

Ett utdrag ur predikan jag höll  i julottan, tema: ”Gud med oss”:

Det går inte att ta miste: julens budskap är så nära människan, i den kommer Gud till oss. Tänk att människan har en sån plats hos Gud, då han kommer stavas hans namn ”Gud med oss”.

Kan det vara så att ingen skall behöva lämnas utanför? Att det finns plats för alla? Ängeln talade visst om en stor glädje för hela folket.

Men ändå är det så att det finns barn som gråter sig till sömns, barn som fryser och är hungriga, människor som lider av ensamhet mitt i staden, en familj har mist sin pappa i svår sjukdom.   -Och någon frågar: hur kan man påstå att Gud bryr sig?

Ändå läser vi i skriftens ord att Gud väljer att födas, att bli människa. Att bli Gud med oss. En Gud som är med oss i allt. Är det därför han är frörtrogen med allt, trots att livet är som det är och vi har inte svaren? Gud väljer att från första början gå den svår vägen, för att ge människan en möjlighet och ett hopp.

Jesus visar med sitt liv att det aldrig är omöjligt att leva. Livet segrar alltid eftersom Gud är med oss. Jesus seger för livet kulminerar med orden ”det är fullbordat”. Gud är med oss alltid. Inte ens döden kan skilja oss från honom.

Den är så olik alla andra dagar.

Något speciellt, så mycken förväntan, god mat,

att få vara med dem man älskar och delar livet med.

Och så Kalle Anka och hans vänner som önskar oss God Jul!

Tack för julaftonen.

Ett litet utdrag ur predikan på söndagsskolans och scouternas julfest:

”…vem mera har vi i julevangeliet? Jo, herdarna förstås.

Vad gjorde herdarna riktigt? Jo, de var riktiga proffs på att vakta får.

Men ibland kunde deras jobb vara lite tråkigt. Att gå där på fälten och vakta och vakta, det var inte alltid så roligt. Ibland kunde förstås en och annan varg komma som de fick slå ner. Men annars var det lugnt.

Men den här natten händer något spännande!

Också herdarna får träffa en ängel! Det var många änglar i farten den här julen.

Och ängeln säger till dem: Bli inte rädda nu, det är bara jag, en ängel. Jag har kommit för att berätta en superbra nyhet för er. I dag har Jesus blivit född, han är cool, för han är allas frälsare.

Och då blev herdarna ivriga att få träffa Jesus och de for iväg till Betlehem. De sökte sig till stallet, till Jesus.

Då är man en hjälte, då man vågar gå till Jesus.”

God Jul till er alla!

Tänk att jag alltid blir så ”snål” av att se på ”Halv åtta hos mig”. Tur att vi hade kvar lite restpizza i kväll.

”Hur Gud vänder min nöd vet jag inte –

men att han vänder den är jag viss om.”

…är större än allt annat.

Han kan övervinna alla svårigheter i ditt liv.

Lita på det och du skall få uppleva att det är sant.”

Det här med bordsbön i skolan. Jag tänker så där att det kan väl aldrig skada så länge det är frivilligt att delta. En fin tradition som jag tycker man kan hålla fast vid. Att visa tacksamhet för att vi har mat på bordet är bra på allt sätt.

Det här med undervisningen i finskan har varit på tapeten. När lär man sig inom de instanser där man besluter om undervisning i skolor att man lär sig inte ett så helt främmande språk som finskan (om man är uppvuxen i ett enspråkigt svenskt hem) om man inte får praktisera det i undervisningen. Grammatiken överbetonas, fram med mera praktisk undervisning.

Det här med att så få i Kronoby kan tänka sig att göra civiltjänst i stället för militärtjänst tror jag till stor del beror på att Kronoby saknar frikyrkliga traditioner.

En bordsbön som jag och Nilla började be då vi gifte oss:

”Mat på bordet i dag igen,

tack vår Gud som har gett oss den.

Dig vill vi tjäna så mycket vi kan,

äta oss mätta och älska varann.”

Nu ber vi i vår familj en kortare variant:

”Välsigna Gud den mat vi får. Amen.”

På läger brukar vi ha en rolig bordsbön, vi sjunger: ”Mat halleluja, amen!”

Max Lucado skriver i sin andaktsbok: ”Lev som om någon ser dig.”

Rhododendron i november.

Temat för predikan den här söndagen, då också det andra ljuset är tänt och vi firar självständighetsdag, är ”trygghet”. Predikotexten är Psaltaren 23.

”Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.”

Det här orden låter som något friskt: en porlande bäck, eller en sjungande fågel i den spirande vårgrönskan, som just nu känns så långt ifrån oss, men i alla fall: Han vederkvicker min själ!

På finska: ”Hän virvoittaa minun sieluni.” Virvoittaa, det låter som att törsten blir släckt, som då man häller ur en Jaffa flaska.

Det låter som det där iskalla, friska vattnet i bäcken uppe i norska fjällen. Efter en flera timmar lång vandring (åtminstone kändes det så), kommer vi till en bäck med kristallklart vatten och får ösa upp med kåsan och dricka. Det är vederkvickelse för själen. Gud ger nytt liv, ny kraft.