Rockin' mama

Så.. nu skriver vi vidare på hur jag känner mig som ensam mamma.

Dagens rubrik säger allt, idag tänkte jag skriva om stålthet som ensam mamma. Det är inte meningen att hylla ensam mammor över andra mammor, inte alls. Vill bara berätta min sida och hur min mamma roll har förändrats.

Innan jag skilde mig från barnens pappa var jag ganska passiv mamma, en som gav ganska mycke ansvar åt pappan och vi delade på uppgiften. När M var 10månader så började jag jobba, så då tog X hand om M hemma och gjorde ett fantastiskt jobb som pappa. Det var där som M och X skapade sånt starkt band mellan varandra. Jag fanns där när jag inte jobbade, men jag var rent ut en lat mamma, en sån där som gosade med sitt barn och lekte lite nu som då, men absolut inte en rolig mamma. Det är så jag skäms.

NU är jag en närvarande mamma, en mamma med många olika roller. Jag är både mamma och pappa. Jag ställer regler, gosar, leker, tjatar om städning åt tjejerna, bakar, kokar, tvättar, pussar, myser, läser sagor och allt som en mamma ska göra med sina barn. Har helt enkelt blivit en aktiv mamma, en sådan mamma som jag har alltid velat vara.

Tyckte mitt förra inlägg blev så tung och jobbig så slänger in lite bilder på nått som gör mig gla’ o go.

Att skriva om hur det är att vara ensam mamma väcker många känslor i mig. Ilska, kärlek och stålthet. Starkaste är absolut kärleken. Men det finns stunder då ilskan tar sånt grepp över mina tankar att det nästan kokar in i skallen på mig. För att komma igång med inlägget så börjar jag med det minst roliga ämnet, ILSKA. Ber om förlåtelse redan innan jag börjar öppna mitt hjärta.

För över ett år sedan gjorde jag mitt livs största beslut. Jag var trött, arg, besviken och hopplös. Jag orkade inte leva ihop med människan som var mitt livs största kärlek, flickornas pappa. Som ni kan förstå så är det allt runt detta ämne som gäller ilska. Först tyckte jag det var otroligt jobbigt och tungt. Men det kändes ändå helt okej och en typ av lättnad. Jag började bygga upp ett liv åt mig och tjejerna. Där ändå det fanns en närvarande pappa som tog hand om flickorna varannan helg (förlängd helg). Det fungerade inte länge. Flickornas pappa träffade en ny tjej och bestämde sig för att inte vilja/orka ta hand om flickorna. Han hade såklart andra orsaker också varför han inte ville/orka ta hand om flickorna. Helt plötsligt stod jag där med två barn och ingen egen tid.

Vi höll oss mest hemma med tjejerna. Jag hade varken ork eller intresse för att ge mig ut och träffa vänner eller få nya vänner. Här ger jag ett långt minus för BVC:n, jag bad många gånger om hjälp, men jag fick INGEN ABSOLUT INGEN hjälp. Det var väldigt frustrerande. Min underbara mamma tipsade om dagklubben och så började M på dagklubben, det gav mig några timmar i veckan  att handla och gosa med F.

Sen kom nyheten av flickornas pappa att han har bestämt sig för att flytta bort från vår stad och till och med land. Han skulle flytta tillbaka till Sverige. Han flyttade dirrekt till sin nya tjej. Det var deras andra dejt då han flyttade in. (Hör ni min bittra ton? heh) Visst gjorde det ont och visst var jag arg. Han lämnade sina barn helt! Jag var så ledsen och arg. Jag grät och grät och skälde upp honom flera gånger. M som alltid varit sådan pappas tjej blev plötsligt helt utan en närvarande pappa. Hon slutade att äta som normalt, hon började gnissla med tänderna på nätterna. Hon reagerar som ett barn gör. Hon var arg och trotsade mig. Största felet barnens pappa gjorde var det att han aldrig tog sin stund och förklara varför han flyttar. Sen gick det fort och vid påsk var han borta. De sista orden han sa åt mig när han kramade hejdå var ”Vi hade kunnat fixa detta!” Jag glömmer aldrig dom orden, ALDRIG!

Fortfarande idag är jag arg på honom.. så arg! Jag försöker bita ihop och åt flickorna så pratar jag bara gott om honom (det känns så orättvist!). Kontakten kommer till 98% från min sida. M har inte nångång sagt att hon vill ringa honom eller ta kontakt.. ibland känns det som om jag tvingar på M&F sin pappa. Önska han kunde ta tag i sin pappa roll även om det är långt mellan dom. Att han skulle prioritera barnen nångång. Han sa åt mig för länge sedan att för honom så går inte barnen först. Vilket i mina öron låter helt skadat och idiotiskt, men så är det.

Vill inte svartmåla honom, han var mitt livs stora kärlek och jag själv är absolut inte felfri.

vad är det som rinner ner från våra näsor.. jo snor snor snor snor bara vanligt snor snor.

..är mina sessor!

Haloj små russin rumppor!

Fick en spark i rumppan igår att blogga av underbara människor. Så nu kör vi!

Tjejerna växer så det knakar, det där med att tiden går så fort får en helt ny betydelse då man tar en titt på dom små. Det känns konstigt att jag har snart varit ensam mamma i ett år, himmelens vad tiden går fort. Så mycket jag/vi fått uppleva. Så många tårar vi fällt, så många skratt vi skrattat. Det är sån otrolig girl power i vår lilla familj.

Nu ska rocking mamma ta o vila på soffan en stund. Återkommer snart med lite bilder o sånt skoj!

Ja, så var det en ny vecka igen. Hade en helt underbar söndag med barnen. När vi steg upp så tog vi in alla täcken och filtar in i vardagsrummet och la dom på golvet framför tv:n. Där låg vi alla tjejerna o myste. F iofs bara kröp runt och var gla’. Efter lunch tog vi vårt pick o pack och åkte till mina föräldrar för att bada bastu. M och jag badade bastu, iofs så tycker M mest om att bada i baljan med dockorna och plaska runt. In i själva bastun kommer hon inte. Här kommer det tydligt fram att hon är halv svensk, haha! Efter bastun så gick jag och la F för dagssömn, somnade själv också. Skönt att kunna somna så, tackvare min mamma och pappa som lekte med M under den tiden. Har jag sagt det innan, att mina föräldrar är helt underbar? Det är dom! Verkligen! Tack för att ni finns för oss.

Idag är det ”maanantai, pyykkipäivä” Ni har väll sett den youtube versionen av miljonääri äidit? Sossuäidit! <– tryck på linken och skratta så ni faller av stolen. Idag är jag verkligen ingen supermamma, mera av en tråkig och trött mamma. Tycker det är helt okej att inte vara en supermamma varje dag, man gör sitt bästa och det är det som gäller.

Har sökt dagisplats åt M idag igen, men det tycks inte gå så bra.. Söker alltså dagisplats åt M så att hon skulle ha någon i samma ålder att leka med. Det är inte så där jätte roligt längre att leka med mamma eller lillasyster. Det är tydligt att hon behöver få vänner nu. Även om hon inte kanske förstår vad dagis är så blev hon jätte lessen idag då jag igen fick ett nekande svar. No jaa, hon får nöja sig med tråkiga mamma en tid ännu. Visst skulle det hjälpa mig massor om M fick dagisplats. Snart är också min mammaledighet förbi och ska börja söka jobb.

Jag har lärt M hur man använder kameran. Hon tycker det är jätte skoj, ska visa upp lite av bilder hon tagit. Få se om hon blir en fotograf när hon blir stor. Nää, för någon vecka sedan skulle hon bli läkare. Sötnöten min.

Denna bild har M tagit från vår mysiga söndag morgon.

M har också lärt sig att teckna, det kom helt plötsligt. Ända tills nu har hon bara ”klottat” lite konstverk, men nu ser man vad hon tecknat. Igår sa hon mitt i sitt tecknande ”MAMMA, titta.. jag gjorde hjärtan” och sen efter det blev det gubbar, ballonger, tårtor och fina saker.

Här är mini hjärtat och stora hjärtat. Duktiga M!

HA EN SKÖN MÅNDAG!

Idag sa en vän till mig att jag är en supermamma. Först fnös jag och tänkte ”yeah right!”, men efter en stund så förstod jag att jag verkligen är en supermamma. Tycker de flesta mammor som jag känner är supermammor.

Det finns många olika typer av supermammor. Det finns de som jobba/studerar. De för sitt/sina barn till dagis och sen skyndar sig till jobbet/skolan. Hämtar barnen, fixar hemmet, gör jobb hemifrån/gör läxorna, gör mat, nattar barnen och sen är man minst sagt slut. Extra bonus fås i denna kategori om man är ensam mamma.

Hemma mammorna, folk tycks ha en lite vrängd syn på mammor som är hemma. Dom tror det är en dans på rosorna, men tänk er själva. Väckning kl 06-08. Mata barnet/barnen, klä på ALLA, fixa hemmet, sen igen mata barn, sen eventuelt få barn att sova dagssömn, pusta ut en sekund tills man påminns av tvätthögen, fixa tvätten, sen ge barn mellanmål, så kommer oftast en pappa hem o hjälper. MEN ensam mamma får här igen bonus poäng. Leka med barnen gör man mellan varven hela tiden, städar efter barn så som leksaker så också i köket efter matningarna, koka middag, BOLIBOMPA DAX! Här njuter ensam mamma över en liten stunds lugn o ro. Paren kanske kör här det nästa legendariska Bompa sex, haha. Sen blir det kvällsmat och det fasansfylda nattningen. Jaa, sen ramlar man pladask själv i soffan eller i sängen. Det här är bara en kort version av dagen. Ibland händer det att man måste iväg också och om fint väder så drar man ju ut alla kidsen. Pust!

Det här ”jobbet” kör man 24/7 och alla dagar ända tills barnen flyger ut ur boet. Dåligt betalas det också för det. Tycker politiker skulle tänka lite mera efter hur mammapenningen ska ges. Tänk här, en ensam mamma som kör med minimi mammapenning får mycke mindre pengar än en mamma som har jobbat och nått en högre mammapenning. ÄNDÅ gör väll båda mammorna samma ”jobb” hemma med barnen.. borde inte de båda få då lika mycke pengar? Ni politikerna är hjärtligt välkomna hem till oss och följa en vanlig dag och säg mig sedan att ni tycker jag har en lagom stor ”lön”.

VISST absolut får vi den bästa lönen, barnen <3 Ville bara ge er en inblick i hur vi mammor har det. Det absolut värst jag vet är när nån som inte har barn dömmer en mamma. ”Dåligt exempel för barnen” eller nått annat spydigt. Men jag vet allafall att jag kan vara 100% nöjd med mig själv, när mina barn säger att dom älskar mig och smäller till med en stor puss. Mina barn är absolut allt för mig och dom går alltid före allt annat.

Mammor som tar sitt uppdrag på största alvar är SUPER MAMMOR! Kämppa på!

Jaa ni mina söta läsare, det var en tid sedan jag senast skrev något här. Mycke ha hänt och vet inte riktigt var jag ska börja. Så jag måste börja från det tråkiga och jobba mig fram till det roliga?! okej? håll i hatten för nu kör vi..

Jag och min sambo (flickornas pappa) har gjort slut, för ca. 3-4 månader sedan. Vårt break up var bråkigt och jobbigt på alla tänkbara sätt. Mitt fel, men massa onödiga saker hände. Folk som blanda sig i som inte har något att säga om saken, verkligen onödigt.

Blev ovän med min ”bästa”vän. Detta är en lång historia i vilket jag inte tänker gå desto mera djupare in på. Tycker att man inte ska peka på nån med ett långt finger innan man kan se sig själv i spegeln och ha gott samvete. Ska KANSKE skriva mera om detta allt som hänt nångång när jag hunnit tänka klart vad allt som hänt.. MEN det spelar ingen roll, nu vet jag vilka är mina vänner och återfunnit en vän som jag kan lita på.

Så, har vi fått gjort om vårt hem ganska mysigt och fint med tjejerna. Vi trivs och mår jätte bra (om man inte räknar med att vi varit jätte sjuka nu i 10 dagar).  Flickorna växer och mår bra. Felicia har börjat krypa och Minja är nu 3år. Mina babysar blir så stora.

Själv så är jag väldigt trött hela tiden, önska Minja fick dagis plats snart. Hon är ganska trotsig av sig och det märks på henne att det inte alltid är så super roligt med en lillasyster som kräver så mycke tid av mamma. Men, jag försöker hitta lite egen tid med Minja under tiden Felicia sover.

Ska slänga upp massa bilder på flickorna.  Jag lovar att höra av mig snart igen.

Don’t give up on me. Vår dator säger error error tilt och jag kan inte uppdatera bloggen, men ge inte upp. Jag kommer igen!

KRAM