En gång pyssellisa – just nu mest mamma.

Min syster, hennes man, deras två söner och min mamma och pappa befinner sej i detta nu i Taiyuan i Kina. Det är en speciell resa med ett alldeles speciellt mål, de ska hämta hem en liten älskad dotter.

I morse plingade det i telefonen, av mamma fick jag en bild av min syster med dottern i famnen. Nu har de fått henne! Sen dess har jag tårögd irrat på som en osalig ande här hemma, jag får inget gjort och kan inte tänka på något annat än fina lilla Ebba. Jag väntar och väntar på uppdatering på bloggen, på mer information om hur det går.

Att bli moster är sannerligen något stort! Jag har 4 syskonbarn från förr och att ha sin syster i Kina är minst lika spännande som att sin syster på BB. Nu ska jag vänta vidare… och försöka få något vettigt gjort.

Tänk. Ett barn i Kina just för dem. Ett barn som kommer flytta hem till Finland och bo granne med oss. Ett barn som kommer bli mina barns lekkamrat. Ett barn som kommer bli så oerhört älskad av så många. Wow.

Oj, vilket långt uppehåll det blev här! Nu börjar det verkligen bli dax för en uppdatering. Sen sist har…

…. Melker blivit bråckopererad en tredje gång, denna gång på Mehiläinen.

Vi har firat jul och och välkomnat ett nytt år.

Melker växer så det knakar och det skiljer nu ett drygt kilo på vikten, en halv centimeter i skostorlek och cirka 10 centimeter på längden mellan syskonen. Vi får allt oftare frågan om de är tvillingar. Madicken är torr, men av lathet sätter vi ännu på blöja nattetid även om den så gott som alltid är torr på morgonen. Melker pottränar med varierande framgång.

Det är full rulle från morgon till kväll. Barnen slåss ganska mycket just nu och det går mycket tid åt att mäkla fred. Nätterna är dåliga än och för ett par veckor sen drabbades jag av Den Stora Tröttheten, men nu är jag piggare igen.

Vi försöker simma en gång i veckan, jumpar på tisdagar, träffar vänner, gör små utflykter och är ute så mycket det går. Jag längtar efter vår och värme och vi planerar en Stockholmsresa så småningom.

Det var ett axplock från de senaste månaderna.

Trots att det ännu snoras massor här, att Madickens antibiotikakur inte är avslutad än och att Melker hade lite feber ikväll igen så känns det som det håller på reda upp sej på sjukfronten. Jag är en väldigt trött mamma idag, jag har haft hand om de fyra senaste katastrofnätterna (åtminstone ett uppvak i timmen) så inatt ska jag stänga in mej i lekrummet med öronproppar och sova.

Jag och barnen tog en promenad idag för att få lite luft och omväxling.

Det påminde om förra vinterns pulkaturer:

Denna vinter får vi nog snällt skaffa en Stigakälke till för husfridens skull, för jag har svårt att tro att nån av barnen nöjer sej med att bara sitta på istället för att styra. Hur tänker ni där andra med barn tätt eller tvillingar? Ska barnen nöja sej med att dela eller ska de få samma chans som de skulle ha fått om det skilde flera år mellan dem? Då är det ju kanske inte så ofta samma sak som är ”inne”, till exempel är trehjulingen kanske inte så intressant för storasyskonet om det redan är i cykelålder. Vad tycker du?

Jag har just badat bastu och det ska bli riktigt skönt att snart krypa under täcket. Madicken var eld och lågor när hon märkte att vi har en bastu här hemma också, precis som i simhallen. Jag tror det är ett tecken på att vi borde använda den liiite oftare. Fast används gör den ju, den funkar fint som klädgarderob. (På tal om det: alla ni som bygger hus, planera in alla garderober i grovköket så man får plocka in kläderna direkt i skåpen! Så skulle jag absolut vilja ha det. Varför har man överhuvudtaget klädgarderober i sovrum?)

Höstens första snuva ledde till höstens första öroninflammation. Jag var till Sanator med Melker igår, vänster öra var mer inflammerat än högra och på vänster sida fanns inte röret kvar mer.

Den här gången har varit den mest gråtiga av alla, eller så har vi glömt förra vintern. Eller så beror det på att Melker är större nu och uttrycker sej mer. Hur som helst känner jag samma hjälplöshet när Panadolen och Pronaxenen inte vill räcka till och han gråter och gråter. Han är så trött och snuvig och uppgiven. Stackars, stackars Melker.

Idag har Madicken börjar nysa och snora, men jag hoppas hennes öron håller sej friska. Maken är också förkyld, så det är sjukstuga för hela slanten idag.

Jag hann precis dra igång min Friska-hösten-kampanj (koka tuttar och tvätta gosor ofta, ladda barn och vuxna fulla med Relatabletter) så hittade första bobban hit. Jag gissade något var på gång, för Melker har varit supergnällig de senaste dagarna. Idag rinner snoret och han har feber. Dessutom har han knottriga utslag på armar och ben och en stor vattkoppsliknande prick på rumpan.

Så här ser armar och ben ut. Vad kan det vara? Huden är inte torr. Pricken på rumpan är som sagt på pricken (haha) lik vattkoppor. Men det är ju bara en. Prickar är svåra. Jag har ju en sjukskötarutbildning med inriktning på barnsjukdomar som grund, men när det gäller min egna barn kopplar hjärnan av på något vis och jag är bara mamma. 100% mamma. Jag hoppas i alla fall på en god natt och snabbt tillfrisknande.

Storasystern är frisk fast hon ser rätt hängig ut här på bilden. Det är tidig morgon och hon har packat alla sina favoritsaker i lådan vid tv:n.

Förutom att packa är det Duplo som gäller här nu, för båda barnen. Vi bygger hundra fähus per dag och radar alla djuren om och om igen. ”Nu far Jesper (morfars stövare som vunnit flera jaktpriser) ut i skogen och jagar en mus.” Och så bygger vi ännu ett till föus.

Här lyckades jag samla båda barnen för en sagostund, det händer sällan. För antigen slåss de om vilken bok som ska läsas eller så har de bråttningsmatch och sällan har båda ro sitta still samtidigt. Men plötsligt händer det och då är det hur mysigt och gosigt som helst. Mina finaste små pluppar!

Det var lite vad som hänt de senaste dagarna.

Ikväll tänder jag ett ljus för vår bloggvän Geta som har flyttat hem till himlen. Vila i frid Geta.

Vasadag för familjens del och sovdag efter nattjobb för min del är det som gäller idag. Jag har sovit första passet, laddat med mat och ska nu krypa under täcket igen.

Jag har en ovanligt bra bok på nattygsbordet och det känns riktigt, riktigt bra att få ta en dag med lugnt tempo.

Som ni kanske vet är jag en vän av rutiner och scheman när det gäller barnen. När det är sovdax är det sovdax och lunchen ska inte flyttas fram mer än max 30 minuter för då blir det bara onödigt gnäll och skrik. Men måndagkvällar är ett undantag, för då är det familjesim och vi kliver upp ur bassängen exakt då barnen annars brukar stoppas i säng.

Tisdagar är barnen därför extra trötta, så också idag. Det brukar lösa sej med en lite längre tupplur på dagen, men idag vägrade Madicken sova. Det händer allt oftare, tydligen börjar hon så småningom vara redo att helt hoppa över dagsömnen. Men jag vill inte. Det är ju så otroligt skönt att själv ta en tupplur. Hur har ni andra det med era tvååringar? Sover de tupplur än? Hur många timmar sover de på natten?

Melker är ju en riktig klättrare. Så fort jag vänder ryggen till passar han på att smita till något intressant och förbjudet ställe. Att gå har han däremot ingen brådska alls med, kanske för att han inte hinner träna på det på grund av all klättring, men säkert också för att han kryper i 120 och hinner bra med på det sättet. Madicken började gå vid 10 månader, så jag hade väntat de första stegen för länge sen. Där ser man hur olik syskon kan vara! Och ja, han hinner. De flesta börjar ju nog gå förr eller senare.

Trots alla intressanta ställen man kan krypa upp på har Melker en absolut favorit: mammas famn. Den här killen är så mammakär så jag trodde inte det var möjligt. Helst skulle han sitta klistrad 0 cm från mej största delen av dagen. Och överösa mej med blöta pussar, kramar och gos i massor. Jag är lyckligt lottad, jag vet, men det är svårt att få något gjort med en tio kilos mysklump i famnen.

Så till avdelningen hur man roar en tvååring i timmar:

Allt som behövs är en hink med vatten och en målarpensel. Sen är det bara att måla, måla och måla allt möjligt. Hur roligt som helst tydligen!

Och så till sist: finaste dottern med sina ljusa lockar. Nu ska jag ta ett glas rött, lite brie och titta på Halv åtta hos mej. Det är min stund på dagen det.

Premiär för parken idag och visst gick det riktigt bra. Två timmar park och dottern var totalt slut, sa ”Nu vill jag gå sova” det första när vi klev över tröskeln till hemmet och sen sov hon två timmar.

Jag har fin supermama-känsla här idag. Jag har lekt mycket med barnen, vi har varit ute i timmar. Jag har tacklat gräl och trots fint, vi har ätit tillsammans, skrattat och busat.

Jag har badat båda barnen före läggdax och som final storstädade jag nedre våningen. Nu ska den här järnkvinnan lägga sej nöjd på soffan och inte röra ett finger mer ikväll. Vitsi vad jag är bra ibland.

Mammor: skryt lite extra på er ikväll – det är ni värda!

(Förresten gäller det ju pappor också. Och mormödrar, ensamstående, studerande, förvärvsarbetare, singlar, chefer, unga och gamla.)