Min mångåriga bloggen.fi-vän Micke Aspfors länkade på facebook till denna Aftonbladets artikel. Jag har en längre tid tid tänkt skriva ett inlägg i ämnet, men har ju inte haft någon blogg att skriva det på (den här är visserligen ganska död åxå, men den sprattlar till ibland).
De flesta konsumenter har säkert svårt att förstå att kortbetalningarna numera är ett stort problem för oss köpmän, så därför tänkte jag belÿsa er lite om hur det fungerar.
Då jag för drÿga sjutton år inledde min bana som köpman så fanns det i huvudsak följande kort: Bankernas bankkort, Visa, Mastercard, Eurocard, Diners Club, American Express, Aktiiviraha och Käÿttöluotto.
Korten fungerade ur vår (köpmän) sÿnvinkel enligt följande:
Bankkort: Vi fick in pengarna (hela summan) på kontot följande dag.
Visa, Mastercard, Eurocard (=Luottokunta): Vi fick ca en vecka senare in pengarna (minus kreditbolagens förhållandevis moderata provision) på kontot.
Diners Club, American Express: Vi fick in pengarna flera veckor senare (minus kreditbolagens hutlösa provision) på kontot.
Aktiiviraha, Käÿttöluotto: Vi fick in pengarna på kontot (hela summan) inom en rimlig tid.
Det här var alltså 1993. Varför tog Amex och Diners hutlösa provisioner? Jo, för att de hade ett förmånsprogram för sina kunder: Ju mer du handlade via kortet, desto mer poäng samalde konsumenten ihop för att köpa sig ”gåvor” till ett billigare pris. T.ex. flÿgresor, smÿcken, elektronik osv. I praktiken var det ju vi affärer, som accepterade dessa kort, som betalade konsumenternas inköpsgåvor.
Så mÿcket om historia. I dagsläget har situationen ändrat mÿcket. Bankernas traditionella bankkort håller på att dö bort (de kort där vi faktiskt fick in hela summan som vi sålt för tidigare). De har ersatts med nÿa avtal på Visa Electron, Visa Debit och Visa Credit. Alla dessa nÿa kort går via Luottokunta då inköpen krediteras tillbaka till oss köpmän . På Visa Debit, som ersätter gamla bankkortet tas numera åxå provision, samt att pengarna finns på säljarens konto först om ca en vecka. Provisionerna har höjts på alla kort och i stället erbjuder bankerna numera ”bonuspoäng” för användning av kortet åt konsumenterna. Det är köpmännen som i slutändan betalar för kortanvändningsbonusarna (fint ord).
Vi tar ett fiktivt exempel:
Kunden handlar av mig en kampanjprodukt för 1000€ med ett kort. Hur fördelar sig pengarna och förmånerna därefter?
Jo, såhär:
Kunden: Får t.ex. 1000 poäng av sin bank (som utfärdat kreditkortet), som denna kan använda till att köpa sig nåt ”krääsä” (=t.ex. skräpsmÿcke) för med en viss rabatt. Rabatten är alltid så liten att banken inte går minus på försäljningen av ”gåvan”.
Banken: Får en provision av kreditbolaget för att deras kund använt sitt kreditkort som banken har utfärdat (trugat?) åt sin kund. Denna provision ges delvis tillbaka till kunden (se ovan).
Kortleverantören: Fakturerar kunden på 1000€, samt eventuella räntor om kunden bestämmer sig för att betala i rater (som blir de stora summorna för kreditbolaget). Kortbolaget håller inne pengarna som köpmännen har innestående ca en vecka (det blir stora summor på dagsbasis som kreditbolaget förtjänar i ränteintäkter tack vare detta, tro mig). Därefter betalar de ut provisionen till den som ursprungligen har sålt en sak åt någon. Minus provisionerna förstås. I detta fall blir summan som köpmannen får ca 980€. Resten har fördelats mellan de andra intressenterna.
Okej, tänker många, vad är 20€ av 1000€ att pipa om, småsummor… Därför fortsätter resonemanget till slut.
Köpmannens sÿnvinkel: Kampanjrodukten som säljs till 1000€ har inköpts för 910€. Om produkten betalats kontant så blir vinsten för köpmannen:
+ 90€
- moms 23%
- frakt ca 3% på inköpssumman (22,20 moms 0%).
- skatt på vinsten 26%
= Vinst totalt ca 38€ netto
Men om produkten igen betalts med kreditkort ser det ut som följande:
+ 70€
- moms 23%
- frakt 3% (fortfarande på inköpspriset, 22,20 moms 0%)
- skatt på vinsten 26%
= Vinst totalt ca 26€ netto
Summa summarum:
32% (trettiotvå!) av köpmannens vinst har förvunnit åt andra p.g.a. av inköpet har betalats med ett kort!
Detta är orsaken till att köpmännen protesterar mot de höga avgifterna kreditbolagen tar i dag. Köpmännen har inte längre råd att betala för alla ”korruptiolahjat” som bankerna/kreditbolagen erbjuder sina kunder för att de ska använda sina kreditkort.
T.ex. då vi var i Danmark ifjol, så tog alla affärer 4% högre avgift om man betalade med Visa i stället för kontanter. Jag anser inte att det är rätt väg, eftersom kontanter att begärligt bÿte bland kriminella.
Därför måste detta problematiska läge lösas, innan vi i Finland står inför användning av ekorrskinn som betalningsmedel igen! Det är inte en bra lösning, eftersom ekorrskinnen som bekant brukar trassla in sig i pajazzon.
Ps. För den som inte förstår vad jag svamlar om ställer jag frågan: Hur skulle du känna dig om en mellanhand (som endast förmedlar dina pengar till ditt konto) tog 32% av din nettolön? Det är exakt det som det handlar om…
Har du inte räknat fel nu, momsen skall väl inte räknas med i vinstuträkningen? momsen betalar jag som slutkund, du bara förmedlar den till staten för min del.
Som jag räknade det skulle du ha en vinst på endast 36,26€ vid kontant betalning.
Nåja var inte det som du skrev och vist är det för jävligt.
Men som du själv vet så ska vi alla ha någon sorts av visa kort nuförtiden man får inte ens ett vanligt bank kort fast man vill (ha prövat).
Momsen ingår i kundpriset, därför tar jag med det, men det har ingen betÿdelse i vilket skede vi drar bort momsen. Eftersom utförsäljningspriset och inköpspriset jag gav innehåller moms så drog jag bort 23% på mellanskillnaden, det blir samma oberoende i vilket skede man gör det, eftersom det är procenträkning.
Det som måste hållas konstant är 3% på frakten, eftersom den baserar sig på inköpspriset (därför hade jag redan beräknat den utan moms), som inte påverkas av provisionen, samt kreditbolagets provision, eftersom den igen baserar sig på bruttosumman som kunden betalar och inte tar i beaktande omkostnader som vi i butiken har.
Jag minns en tid när butikerna inte tog emot kortbetalning på små summor, men så är det inte längre. Så har jag också sett en tidningsartikel om att man skulle införa serviceavgift om kunden betalar med sedlar och mynt. Det verkar onekligen som om kreditbolag och banker kan rumstrera fritt och ta avgifter hur de vill och saknar en butik kortbetalningsmöjlighet förloras kunder. Så man får väl ta skeden i vacker hand och bara klaga när man kan.
Tycker nog att det kunde finnas att minimibelopp för kortbetalning oxå
HAr din blogg drabbats av sotdöden? :( :-(