Äntligen lite tid över att skriva här på bloggen.fi också. Ända sedan början av detta år har det varit fullt upp och jag är tacksam för varje möjlighet jag har fått och får att åka runt och träffa människor. Framförallt för att jag får dela med mig av Guds kärlek till de jag möter. Senast jag skrev hade jag varit i England. Sedan dess har mycket skett och jag har bland annat gjort en 10 dagars resa i Tyskland där vi predikade evangelium för mc burna knuttar och också annat folk.
Resan till Tyskland var mycket bra och vi har redan bokat in samma tid nästa år. Trots att vi reste långt varje dag, upp och ner och hit och dit så försåg Gud oss med den kraft vi behövde för att förkunna det glada budskapet.
Jag och min son, Sebastian hann också med en veckas resa på våra hojar till Stockholm och Jesusmanifestationen i mitten av maj. Kändes fint att åka ut tillsammans och träffa likasinnade syskon. Efter resan till Sverige trodde jag att det skulle lugna ner sig lite men helt oväntat förändrades allt och förra veckan besökte jag Ethiopien.
Jag åkte dit tillsammans med Pastor Tommy Lilja för att arbeta för PTL Global TV. Han var där för att förbereda för ett par stora kampanjer som är aktuella senare i år och nästa år. Om du frågar mig så tycker jag personligen inte att storstaden Addis Ababa är något paradis precis. I Finland är vi vana med välfärd och vi har så gott som allt. Se på flickan på bilden och jämför med hur du har det. Efter att ha sett vad jag fått se på andra håll i världen har jag slutat klaga på hur dåligt jag har det här hemma i Finland för sanningen är att jag/vi har det alldeles för bra. Egentligen borde vi skämmas.
Vi besökte också PTL’s barnhem med över 230 barn som är omhändertagna. Barn som annars skulle bo på gatan som flickan i den förra bilden. Dessa barn får inte bara tak över huvudet utan också hälsovård och en utbildning, ja, en framtid, ett liv. Fantastiskt att se hur vi kan vara med och hjälpa dessa barn. Jag har kommit underfund med att det är för att vi har det så bra som vi tror att vi inte behöver någon Gud. Människorna i Ethiopien har dock något som vi inte har och det är en passion och en äkta relation till Jesus. De kanske inte har något annat men de klagar inte, de har tro, hopp och kärlek i Jesus.
I fredags då vi var på väg till en samling med Pastorer och ledare från olika församlingar i Addis blev vår bil attackerad av muslimer. Vad som utlöste attacken är okänt, men på bilden är det en som försöker komma in i bilen genom förarfönstret. När vi väl fick honom ur bilen kom hundratals muslimer springande från alla håll och snabbt var bilen omringad av en ropande och högljudd skara muslimer. Jag förstod inte att sådant här kunde ske men jag inser idag att det vi ser på TV är sanning. Vi lever i en värld som blir mer och mer galen och sjuk. Jag tackar Gud för att vi kom helskinnade ur situationen.
I lördags landade jag tryggt och säkert på flygfältet i Helsingfors där Sebastian hämtade upp mig och därifrån körde vi hemåt. På vägen hem stannade vi till i Parola där Gospel Riders medverkade på marknaden och jag var inbjuden för att vittna, spela och sjunga. En händelserik vecka med många inslag, händelser och nyanser. Var det någon som sade att det är tråkigt att vara kristen?
En kort sammanfattning av resan till Etiopien finns på YouTube.


















































