Fagocytos

Jag sitter och försöker pränta in ord i min skalle, inför morgondagens ordprov i mikrobiologi. Jag försökte läsa och samtidigt vila lite, medan sonen var vaken. Resultat: Han kom till sängen och radade ut samtliga 28 låneböcker på sängen och pratade högt, helt för att överrösta mig. Sen körde han med sin buss intill mig och sa:

”Mamma, det här är 12:ans buss. Fammo och jag far med 8:ans buss till Ruisala”. (han blandar så skönt orden på svenska och finska) Sen var det plötsligt hela dagis som åkte med bussen. Han har så skön fantasi och det är kul att se hur hans lekar blir mer och mer invecklade, de innehåller fler detaljer, som han själv hittar på.

Ibland kommer han springande och kramar mig: ”Mamma, här är jag! Jag kommer och kramar dig!”

Fast det är lite svårt att läsa till prov, speciellt då man ska kunna förklara finska termer på finska. Alltså inte som jag är van; man läser ett finskt ord och sen ska man förklara på nåt annat språk. Alla vet vad immunförsvar eller -reaktion är, men det är krångligt när man ska beskriva det som ”immunförsvarets reaktion på en främmande struktur”. osv osv.. Fagosytoosi on solunsyönti. Plasmidi on kromosomin ulkopuolella oleva perintöaineyksikkö, rengasmainen itsenäisesti lisääntyvä DNA-ketju.

Jag hittade en förklaring på svenska om fagocytos, men blev sådär halvklok: När patogena bakterier som lepra och tuberkulos internaliseras genom fagocytos blir de resistenta genom de fagocyter som upptagit dem. Alltså, jag vet vad fagocytos är, men blir knäpp av alla förklaringar! :D

Idag räknade jag antalet kvarvarande skoldagar innan jullov… eller ursäkta mig, distansarbetsdagarna. Nio stycken, utspridda på tre veckor. Hjälp! Sen ska vi ha lov, jul och så börjar praktiken. Jag har ingen aning om jag ska kunna stå/gå/jobba vanligt 7-8 timmar per dag under vår praktik. Och ändå är det praktiken som allt kretsar runt – självfallet. Det här kan alltså vara mina sista studiedagar, som jag är i skolan. På rådgivningen sa dom att jag antagligen blir sjukskriven nån gång i februari. Jag både vill och vill inte! Det känns så … coolt (med tanke på gåvan att bära två barn), tungt (för att det redan är liiite tungt), jobbigt (för att man ska föda) och konstigt. Så definitivt. Vad händer sen, liksom? 

Vi har tre prov innan julen också. Det börjar kännas. Dessutom ska vi flytta om två veckor, datumet är bestämt (även om vi FÅR ha kvar saker i gamla lägenheten till nyår). Ikväll har sambon och jag röjt, städat, han bar ut en massa skräp och tomflaskor, jag lagade mat och plockade det jag kunde, torkade och fixade i köket… Det känns verkligen motbjudande att någon ska kolla hit och granska vår lägenhet (se på den) medan vi ännu bor i den. :( Jag har inte superstökigt, men känner mig under luppen, när jag har annat att fundera på.

Vi ska enas om en bil som räcker för hela familjen (huu, va svårt det kan vara), en vagn såsmåningom och sen packa, flytta, packa upp, läsa till tenter, sköta om William (inte att förglömma älskade sonen!) och fungera i vardagslivet. Det blir en annorlunda jul.

Tack och lov att vi är friska såhär långt. Vi hoppas och ber att det fortsätter så.

Det här inlägget postades i Funderingar, Graviditet #2, Jobb och plugg och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar till Fagocytos

  1. Biologen skriver:

    Bilden du har om fagocytos är väldigt bra! Jag blev bara lite nyfiken över vilken skola du går i eftersom du ska förklara termerna i provet på finska?
    Lycka till i provet!

    • paradox skriver:

      Hej – och tack. :)
      Fagocytos var faktiskt ett av orden som dök upp i dagens prov. Så även plasmid. Och jag tror det gick bra. Jag går en arbetskraftspolitisk utbildning (heter det så, työvoimakoulutus) på Turun ammatti-instituutti, där hela faderullan går på finska, undervisning, prov, ja allt. Jag sökte mig dit med avsikt, för att samtidigt lära mig finskan jag behöver i arbetslivet. Det är lite kämpigt, men går förvånansvärt bra, för mig som alltid haft finskan som första främmande språk.

  2. Monica skriver:

    På tal om pepparkaksbakandet så tycker jag inte att du ska ha dåligt samvete.. du har ju faktiskt mycket att stå i med nu, med studier, flyttande o allt annat! Säkert är fammo glad över att få rå om William oxo!

    • paradox skriver:

      Jag hade mest dåligt samvete igår, men bara för min egen del. Alltså jag beskyller ingen. Känsliga nerver, tror jag. Men det är lite skönt ibland att inte behöva vara så stark. Borde skriva ett nytt inlägg om det här med barn och mor- och farföräldrar, men det missuppfattas så lätt som kritik, och det är inte meningen.
      Jag tror jag ska bygga ett pepparkakshus av färdigköpta bitar, och dekorera det med sonen, sen när vi har flyttat. :D Så det inte blir för ambitiöst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Anti-Spam Quiz: