Idag har jag firat en fyraåring, sett en MONSTER-snöplog (jösses, på min ungdomstid tillverkades inte Valmet som var stora som hus och det gick att vända med dem på en gård, fast de hade en plog framtill!), skottat mer snö och ätit mammas köttbullar. Jag har det bra och njuter av livet. Fast visst saknar jag min andra familj också. Eller vad ska jag kalla den? Mitt barndomshem, mina föräldrar och syskon utgör ju min första familj. Min andra familj kommer inte på andra plats, bara för att jag kallade den så, utan för att den är andra jag haft.
Jag var ute med kamera och stativ. Stativ är roligt, för då får man experimentera med ljus och färger. Katten hängde med, ivrigt jamande och springande efter mig. Jag lovar, ibland förstår han exakt vad jag säger. 
#1 by agda on 31 Januari, 2010 - 21:14
Quote
Jag är en trogen läsare som har en liten fråga. När du nu så ofta talar om att du bor så långt från din familj och att de inte får se William, varför har du inte med honom nu???
#2 by Emma on 01 Februari, 2010 - 9:16
Quote
Wow! Vilken läcker tårta!
#3 by Grahnny on 01 Februari, 2010 - 11:28
Quote
Fina vinterbilder du tagit, mera sådant!
#4 by Bitte on 01 Februari, 2010 - 14:18
Quote
Emma: Ja, den var superfin. Födelsedagsebarnets farmor hade gjort den.
#5 by paradox on 01 Februari, 2010 - 14:34
Quote
agda: Brukar jag säga det ofta? Den här gången handlade det om att jag hade väldigt mycket saker att ta med. Gitarr, tvärflöjt, kläder, födelsedagspresenter osv. Sen tycker jag faktiskt att det är väldigt tungt att åka tåg med William just nu. Pröva själv att åka tåg i fyra-fem timmar med en kille som inte sitter stilla. Ibland behöver (min) mamma eller pappa min hjälp här hemma och jag orkar inte göra samma saker när jag ska upp sex eller sju på morgonen med William. Det är lättare när sambon kommer med.
Sen är jag faktiskt inte bara mamma utan även ett barn själv. Det här är en liten minisemster för mig, på sätt och vis. Får man ha det? Jag har ju min familj och mina syskon här också, jag vill ägna dem tid ibland. Jag har bra kontakt med min familj och står dem nära. Ibland när jag saknar familjen så är det jag själv som saknar dem, inte ”jag och William”, fast det är det också, andra gånger. Vi har en resa på kommande, för hela familjen om x antal veckor, då får Wili se sin mormor och morfar igen.