Pssst.

Har hängt med bloggen.fi (alltför?) länge, vill understöda det lokala. Det är inte hållbart längre. Så: Här är jag.

http://bittesblogg.com

Publicerat i Funderingar | Etiketter | Lämna en kommentar

Hejdå

Jag tar bloggpaus eller bloggslut. Återkommer kanske senare i vår. Det här sättet bloggen.fi stänger av kommentarer och blockerar länder, är dessutom under all kritik.

Det var roligt så länge det varade. Hejdå.

Publicerat i Funderingar | 16 kommentar

Dagens

Dagens Ja!

- Arabia-arvet och lite överbliven chokladmoussé från igår.
- Näpna två små, som lekte fint ihop. Jag slänger upp håret i en slarvig knut. Milja pekar och vill ”gulla” med mitt hår. Åh, lilla söta tjejen. Tänk att hon märker sånt där!
- Tordag! Yay! Stickcafé! Snart-helg!

Dagens Tja…

- Isaac vrålar och vrålar. Är det tänker eller är det den här långtidsmagsjukan? Ungarna verkar må bra, de äter som hästar, men de här bajsblöjorna är horribla. Hur kan nåt lukta så illa och när tar det slut? Nåja, bara fem idag, inte tolv som i förrgår.

- Jag försöker lära Isaac att han inte ska stoppa fingrarna i syrrans mun, för hon tycker det är väldigt behändigt att inte behöva bita på sina egna.

- Hjärtattacken! När jag tvättade Milja, satte jag mig på toaletten, för att klä henne. Och för att inte Isaac skulle gräva i toan. Isaac Vildris fortsatte härja med handduschen och jag försökte få honom att sluta, eftersom den höll på att lossna från fästet på väggen. Då slänger sig Milja ur min famn och jag får tag i hennes tröja i sista sekunden. Håh hååå, hjärtat bankar hårt! Isaac blev mest rädd och sätter igång och stortjuter, antagligen för att han inte fick leka med slangen. Puh, det gick bra i alla fall.

- Det här nappkastandet som försiggår när jag ska lägga dem. Båda kastar nappar bakom dubbelsängen och jag krälar under den och bannas över dammet, över kastandet. Ibland lyckas jag fånga napp

Dagens Mys:

- De somnar. På varsin sida om mig. De små liven. Så ligger de där och snuttar, med sina minihänder och fjuniga huvuden. Andas lugnt. Mina lån från gudarna, våra små underverk. De underbara små, som ger mig gråa hår och samtidigt gör mig så lycklig. Hur kan det vara en så fin gräns mellan kärlek och ilska? :)

Publicerat i Älskade, Hemmet | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Som knopparna

Ja! Där gömde den sig. Djupt under isen, under snön. Våren, knopparna. En krokus eller scilla kanske? Jag hoppas de tumhöga, späda plantorna överlever frostnätterna. Under tiden mörkret råder, passar jag på att beundra Jupiter och Venus, som lyser som två minisolar på himlavalvet just nu.

Ikväll har jag sjungit med kompisar, fått njuta av toner och sångers magiska kraft, fått lära mig nya saker och uppskattat självklarheter.

När jag skulle ladda upp bilder, klickade jag på fel mapp i misstag. Jag fick tag i seglingsmappen. Åh, vad jag saknar havet och sommaren. Är det bara jag? Snart kommer den, värmen. Snaaart!

(blä, jag lovade ju mig själv att jag inte skulle sätta upp såna här sommarbilder än. Sommaren kommer ju inte på ett tag! Men för en som trodde att hon var landkrabba, är det här så vackert, som skön musik.)

 

Publicerat i Skoj!, underbara | Etiketter , , | 1 kommentar

Tvillingliv, del 60

Man vet sannerligen att man lever med de här två fågelkvittrarna! Idag har vi storkokat igen och det är alltid lite kaosaktigt innan maten är serverad och uppäten. Milja storsurar för att hon inte får gräva i roskisen, Isaac ramlar när jag själv försöker slänga i mig maten, jag tar upp och tröstar. Milja skriker för att jag äter och jag matar dem med brödsmulor. De vill riva i lådorna som är högre upp i köket och hittar folie och bakplåtspapper. Nej nej, säger mamma och flyttar dem gång på gång.

I morse hittade jag inga blöjor! Jag vet att vi hade tre oöppnade paket, men alla var försvunna. Jag ringde Mika och han suckade och skrattade lite; William hade gömt dem i sitt skåp! Och de arma byxblöjorna. Isaacs var för full när han somnade, så han hade kissat genom dem och genom byxorna när han vaknade.

Nu har jag placerat bådas spjälsängar framför våra fyra klädskåp, för jag tröttnade på att hela tiden ha kläder över sovrumsgolvet. Då hittade de istället en låda med ojämna sockpar i hallen, så nu måste den tömmas med jämna mellanrum. Eller så smakar de lite på skor och snören i hallen. Idag fick Isaac tag i Miljas bajsblöja och där stod jag med en skitig bebisrumpa och en till med smutsiga knän på golvet. Självfallet försöker den jag inte byter på, hitta på nåt annat istället, som att äta små svart ludd ur pottorna eller ur golvsilen, fast jag försöker hålla den så ren jag kan. Jag tycker ibland att jag flaxar på som ett yrväder, när jag skär grönsaker och ungarna sticker iväg ur köket och jag efter. ”Lägg ner kniven, ta det lugnt, de dör inte, men kolla var de är”, tänker jag högt.

Isaac älskar knappar och försöker ständigt knäppa av och på TVn med touch-knapparna på själva ramen. Det piper ju och lyser så roligt! Däremellan försöker jag lära dem att man inte får kasta saker: ”Bollen får man kasta” – och så hämtar vi den mjuka, stora bollen och de små innebandybollarna. I förrgår försökte Isaac ”kasta” laptopen ett par gånger, vilket ledde till att Windows inte alls startade. Han tog tag i kanten, när han satt i famnen, och lyfte och släppte. Mika, min dataguru, lossade på RAM-minnena och vad allt det var och fixade problemen. Nu har Isaac datorförbud, tills han lägger av med det värsta kastandet.

Jag vet att det här är en övergående ålder. Jag vet att om jag ska sitta en stund vid datorn eller göra något, laga mat eller plocka undan, så har det ett pris. De måste få leka, man kan inte förbjuda allt, så länge de inte skadar sig. Man kan inte stänga alla dörrar, vi bor ju redan i en lägenhet, som känns liten ibland, trots sina 95 kvadratmetrar. Ibland blir jag arg, men många gånger är det lättare att låta dem härja en stund och städa efteråt. Och de är så sjukt glada när de sitter där och plockar!

Det är väldigt, väldigt lugnt att ha ett stillastittande kontorsjobb, jämfört med detta. :D Eller sitta med sin bebis på café och fika och äta med väninnor. Men jag sörjer inte, inte idag i alla fall! Solen gassar på vår balkong, det är 24 grader på där och här inne. Jag har fått mat i magen, kaffe och Dops. Mika jobbar i H:fors idag och jag får backup av fammo ikväll så att jag kan gå med kören och sjunga för åldringarna vid servicehemmet. Onsdagar är sköna dagar. Woop woop! Nu ska vi gå ut och tanka D-vitamin.

PS. Om du har fått en uppdatering från Windows/IE till din dator, så funkar det bra att ladda upp bilder til bloggen i Internet Explorer igen!

Publicerat i Funderingar, Skoj!, tvillingarna | Etiketter , , | 2 kommentar

Pysslarna

Mika gick ut en stund med de två minsta. Jag och William fick en pysselstund. Som han hade väntat tåligt, den lille gossen, hela kvällen. Väntat på att det skulle bli bara han och jag, vänstersaxen, figursaxen, vattenfärgerna och papper. Vi tog gamla reklambland och klippte figurer. Det är faktiskt ett roligt och bra sätt. W hittade skyltar, vi hittade roliga bilder på ruttna bananer och sopbilar. Vi klipper bokstäver och han skriver egna ord.

- Nej, du kan inte läsa, det är japanska! säger han.

Tyvärr blev stunden lite kortare än vi önskade, det är sånt där man borde göra mycket, mycket mer. Och han är så go, den gossen, bara man skulle kunna ge bara honom mer tid ibland. En av tanterna jag träffade idag på babycaféet, berättade att hennes dotter fick identiska tvillingar för tjugo år sedan. Dessutom hade de en storebror som var ett och ett halvt, och det blev mormodern som tog mycket hand om den äldre. Jag vet, jag vet precis! :D (sen frågade jag om döttrarna var goda vänner fortfarande. Det var de.)

Egentligen blev det ju rätt roligt att leka all tre i W:s rum också. Milja älskar täcket och den pratade nallen, båda tvillingarna gillar knappar man kan peta på. Sånt finns på Williams bilar och brandstationer. Isaac är duktig på att trycka på små, små knappar, medan Milja bar slår och bankar med hela handen. Däremot har hon alldeles nyss börjat ”dansa” runt med en spelade nalle. Hon snurrar på stället och det ser så sött ut så man bara smälter!

Det här är ett urval av vad vi läser nu. Ni som bor i Åbo; passa på att låna många böcker, för lånetiden är nästan två månader. Bibban gör om sitt lånesystem. Vi lånade bara 29 (och jag är alltid rädd att det ska komma nån som tycker att vi lånar alla deras böcker och att det är orättvist och att vi inte får ta så många). Fast man får tydligen låna upp till 50 stycken.

Nu blev det pysselöverdos. Jag fick äntligen färdigt ett par vantar, som legat längst nere i stickkorgen. Jag hade bara lite, lite kvar på den ena vanten, men nåt litet fel hade smugit sig in mellan stjärnorna. Sen kom jag på att det inte gör nåt, det är bättre att de blir klara. Tadaa! Det kändes bra!

Publicerat i Älskade, Hemmet, Skoj!, Stickat | Etiketter , , , | 3 kommentar

Utflykt med två

Iiik, iik, datorhaveri! Jag får inte igång den vanliga datorn, utan petar nu på minilaptopen. Det känns konstigt när man är van med en stor skärm, med Photoshop och klar, stor skärm. Och min Spotify och vädertjänsten! Visst är det knasigt hur beroende man blir av teknikprylar? Den här datorn påminner mig förresten om när jag bloggade från BB, för det var just den här jag använde. :D

Idag var vi till Folkhälsans familjecafé, för att få lite ombyte. Twinsen sov till kvart före nio, efter lite välling. Halleluja, hurra! Då passade det bra att åka in till stan på förmiddagen. Men huh, innan vi var där, var det faktiskt lite kämpigt. Det var mycket gråt, försvunna nappar, omkringkastade kläder och krälande barn. Men det gick ju ändå. När vi var ute och på väg, var det inga problem längre.

Det var massor med folk där, minst 15 barnvagnar! Ett par bekanta ansikten och en massa bebisar och barn! De flesta har redan sina egna smågrupper de tillhör, men vi blandade oss med alla möjliga. Tvillinglivet har en tendens att dominera allt prat, fast det inte är meningen. Jag vill ju höra om andras upplevelser också, det är inte lätt ”bara med ett” eller med syskon och så vidare.

Idag tror jag dessutom att vi har lyckats med bedriften att få ungarna att sova bara en gång, istället för två. På hemvägen somnade de små liven, efter att ha blivit beskådade och voivoivasöt:ade av pensionärsgruppen som kom dit efter oss.

Och så var det ett par saker till,  som många kommenterar och frågar:

- Är de identiska? Har ni tvillingar i släkten?

Nej, såklart inte. Det kan man inte vara om det är flicka+pojke. Identisk betyder inte bara lika till utseende, utan även samma kön. Allt, liksom. Och det betyder också att ärftligheten, som det ibland pratas om, bara kan komma från mammans sida, eftersom mamman måste ha två ägg samtidigt. Jag har inget sånt i släkten, det bara sker ibland. Speciellt om man är över 35, är chansen högre.

Det börjar bli riktigt vårigt i stan! Snön har smält på många vägar och gårdar. Solen gassar och värmer. Men det är inga vårvindar som ”smeker och viskar” idag, utan snarare ropar och drar! Nu har twinsen vaknat och drar i mina datorsladdar, det blir dags för mjölk- och fruktstund.

Publicerat i Funderingar, Människor emellan | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Jobb och hemmaliv

Vissa dagar tänker jag mycket på det här med att uppskatta bebistiden. Och jag kämpar för att känna sådär som man borde. Att ”nu är de små och tiden kommer inte tillbaka”. Ibland vet man inte hur man ska göra för att tvinga sig till att njuta, när jag känner att jag bara går här hemma, städar, plockar, torkar, byter bajsblöjor och nej-nejar två nyfikna händer, som vill peta på allt, lyssnar på det eviga gråtandet eller trätandet.

Kanske blev på något sätt mer verkligt för mig, eftersom min mammaledighet tog slut nu. Från och med idag får jag hemvårdsstöd. Föräldrapengen är lite längre för tvillingar, men någon gång tar ju den också slut. Jag har inget jobb att gå tillbaka till och då är det svårare att uppskatta hemmalivet. Just nu får jag mindre pengar, när jag är hemma med två barn, än om jag skulle vara arbetssökande. Och jag tycker det är så jäkla fel! Jag tar ju inte upp två dagisplatser, å andra sidan ”tillför jag inte samhället något”. Det är ju inte sant, jag uppfostrar ju två små individer, två framtidsmänniskor. Och så vill regeringen skära ner så att man ska få ännu kortare hemvårdsstöd, för att driva folk till jobben.

Men vilka menar jobb menar de? Många vill ju vara hemma och väljer det, varför ska man straffas för det? Andra är lite halvofrivilligt hemma, som jag, och försöker leva upp till den där förskönade bilden av hur tuttinutt-gulligt det är med ettåringar dag ut och dag in. Jo, de är hemskt söta, det tycker jag också, men i många bloggar är det BARA det och inget annat och sånt kräks jag på! För det låter, på Facebook, i bloggar och på många ställen, som om de där föräldrarna aldrig skriker åt sina barn, aldrig blir trötta eller arga, för egentligen så är det så ljuvligt hela tiden. Och visst är det det – också. Men varför pratas det så lite i det offentligt, om hur jobbigt det kan vara? Är det tabu att säga att det är tungt att vara förälder?

Nu har jag varit borta från arbetslivet i fyra och ett halvt år. Det är längre än jag nånsin haft ett heltidsjobb (har ju jobbat mer än så, men det har varit tics och blä och halvtid och kämpa vidare). Bortsett från tre månader i skolan, men då var jag fortsättningsvis arbetssökande enligt pappren, eftersom utbildningen skedde i samråd med Kela/Fpa. Ibland blir jag bitter, jag försöker att inte tänka så hela tiden, men ibland kommer de där tankarna fram. Tankar om att jag också skulle vilja ha en karriär. Nån liten en i alla fall. Betyda något utanför hemmet. Att fortsätta vara mamma, en mamma all inclusive. En person utanför föräldraskapet. Det är en välsignelse att man i Finland betalar ut en så lång föräldraledighet, men det har också en baksida. Det är lätt att fjärmas från livet utanför och det blir svårare att komma tillbaka, trots att mammor borde vara de mest eftertraktade: de kan göra många saker samtidigt, man är hungrig på att jobba, man vill göra ett bra jobb helt enkelt och är motiverad på ett helt annat sätt.

Nu ska jag återgå till de små liven, som river sockor, kläder och saker ur lådor, drar i lampor och brevinkast, så kan ni gilla det här inlägget på fejjan. Blädag. Orka. Ja, jag gnäller. Det gör alla föräldrar, även de bästa, även om de inte visar det utåt.

Publicerat i Älskade, Urk | Etiketter , , | 12 kommentar

De där syltasockorna

Yvonne undrade hur långt man kommer i syltasockmönstret med ett nystan. Här är svaret.  Om du använder 7 bröder-garn, gör inte fler än 5 åsar/upprepningar (jag gjorde 6) annars räcker inte ett nystan. De här är gjorda med 55 maskor i resåren, 48 för foten, på 3,5:ans fyrkantiga stickor (knitpro cubics).

Publicerat i Stickat | Etiketter , , | 1 kommentar

Söndagsvisit

Det känns lite somrigt när solstrålarna faller på väggen senare och senare på kvällarna och ritar fina mönster. Ute blir man bländad av snön och ljuset, jag sitter och håller ut händerna när vi åker bil, för ljuset tycks komma från alla håll, när man har två små i baksätet. Vår lägenhet håller redan på att bli supervarm på dagarna, så jag hamnar att dra ner persiennerna och öppna balkongglasen. Ljuset är ljust, men välkommen!

Fågla ti väsnas värr än di bruuk.
Tsänslona val så öim å så mjuk.
Onga om kvälda,
sveittas undi fälda,
knälder och fordrar struuk.

Några gnälliga barn hade vi däremot inte idag. Det är roligt med miljöombyte (miljaombyte.. höh höh) och twinsen plockade glatt med nygamla saker vid fammos och faffas. William fick åka till simhallen en stund och var helt däckad och sprallig efteråt. Han  har ”lärt sig dyka” och jag frågade hur länge han kan vara under vatten.
- En minut! sa han glatt!

Jag är glad för allt, glad att han kommit över lite av sin AAAGH-jag-VÄGRAR-tvätta-HÅRET-aAAAgggh-MAMMAAA-kalabalik. Det är ju inte roligt heller, att dras med den ångesten varje gång man ska duscha. Jag minns att jag själv hade samma problem, när jag var liten och det var svårt att komma över. Jag har hela tiden tänkt att det inte skulle bli så med William, vi försökte motarbeta det när han var yngre, duschade och skojade med vatten. Men ändå blir det inte alltid som man tänkt. Kanske för att vi inte simmat så ofta som man borde och för att det aldrig blev nån babysim för att han hade så mycket utslag på den tiden.

Milja har slutat vara rädd för faffa, men istället tycker hon inte om när man busar eller virvlar runt med henne för hårt eller snabbt. Sen har vi Vettvillingen. Han trivs mest uppochner, han slänger sig bakåt ibland när man har honom i famnen, han försöker göra flikflaks när han sitter ner, så jag undrar vad det ska bli av den här gummimannen. :) En riktig klättrare, om han bara slapp dit han ville.


Publicerat i Älskade, Skoj!, tvillingarna | Etiketter , | Lämna en kommentar