Vi har det väldigt bra på volontärkursen, men skoldagarna är intensiva. Vi är så uppslukade av det vi håller på med att klockan tar skutt på skutt utan att vi märker det. Det är läraren som får hålla reda på pauserna, för nästan ingen av eleverna kommer på idén att titta på klockan! Är man så här motiverad då man är vuxenstuderande, eller är vi speciella?
För tillfället utvidgar vi vårt förråd av viktiga verb och lär oss hur de böjs. Jämsides med det skall vi lära in en bunt adjektiv och några fler substantiv. Allt detta skall utgöra substansen i våra 
talövningar.
Vi har visserligen en bok, men den använder vi inte så mycket. Tonvikten ligger på lösa blad med extrauppgifter som är ganska stimulerande och trevlig utformade. De utgör grunden för våra övningar i att uttrycka oss.
Jag stannade på internatet i går kväll. Jag har räknat ut att för spara in det rummet där kostar med minskade resekostnader så bör jag använda det sex eller sju gånger i månaden. Och i går kväll märket jag att det är bra för studierna att inte ha så mycket annat för ögonen. Jag satt flera timmar med penna och papper och gick igenom det material vi samlat under dagen. Och den lilla läxan, förstås.
Nu börjar klockan närma sig sex på tisdag morgon. Det börjar bli dags att klä på sig och gå över till skolbyggnaden. Där har jag möjlighet till internetuppkoppling, det trådlösa nätverket når inte till internatet. Av förekommen anledning, kan man gissa. Är det uppehållsväder skall jag också ta en promenad före frukosten. Det blev ingen motion i går på grund av regnet…
