Nu har jag suttit på skolbänken de första tre dagarna. Jag började på Volontärkursen i onsdags, alltså en mjukstart med tre arbetsdagar den första veckan. Det var bra för mig, som inte är så van att arbeta med huvudet. Nu klarade jag mig till och med utan huvudvärk!
Då jag summerar ihop vad vi gått igenom på tre dagar ser det inte så imponerande ut i skrift: Vi har lärt oss alfabetet på spanska, att räkna till tjugo och att hälsa. Det som inte syns är allt det som kommit upp ”vid sidan om”. Vi lärde oss en hel del ord i samband med att vi gick igenom alfabetet. Orden i sin tur ledde vidare till kulturen och förhållandena i Nicaragua, dit vi så småningom är på väg. O.s.v.
Vi är en grupp på fjorton personer. Den stora majoriteten är pigga damer i mogen ålder. Vi är bara tre herrar och tre ungdomar i gänget, men sammansättningen har mindre betydelse. Vi har ett gemensamt mål, och jag tror att vi har förutsättningar att bli en riktigt bra och trevlig grupp. De spänningar som alltid finns i början ser ut att släppa ganska snabbt och då vi kommer så långt att vi vågar bjuda på oss själva lite, då vågar vi också börja tala utan rädsla för att säga fel.
Vår lärare är en parant dam på 40+, född och uppvuxen i Nicaragua. Hon är läkare till yrket, men verkar också ha talang som lärare. För min del tycker jag att hennes upplägg på undervisningen passar oss utmärkt. Nu talar hon svenska med oss, men hon har ”hotat” med att så snart vi har ett litet ordförråd kommer hon att helt övergå till spanska. Då får vi hörförståelse, och då vi skall svara, på spanska givetvis, sporras vi att lära oss ord och fraser snabbt. Vi hamnar att direkt ”poner en práctica” det vi lär oss. Det som också sporrar lite är att det verkar som att våra läxor kommer att stå i proportion till vår aktivitet under lektionerna. Slöar vi på dagen får vi jobba på kvällen i stället. Mycket enkel matematik.
Det var första veckan. Kanske jag återkommer i ämnet.
Så kul att ni får lära er ett nytt språk. Hur tycker du spanskan är att lära jämfört med t.ex. engelska och finska? Själv lär jag också spanska på kvällskurs, tredje året i höst, och jag tycker spanskan är ett av de finaste språken som finns. Lättare att lära än både engelska och finska.
Bästa sättet att bli van vid språket är nog när svenskan lämnas helt bort och allt går på spanska. Hoppas att ni snart når dit.
Kommer du att blogga i Nicaragua också? Det hade varit roligt att följa med vad som händer där och ta del av de erfarenheter ni gör.
Lätt och lätt, vi får väl se. Imperfekt kommer att bli svårare än engelskan för mig. Men upplägget är sådant att vi utelämnar imperfekt. Vi kör presens, perfekt och futurum jämsides för att snabbt komma i gång med att tala, och jag tror att det är ett väl fungerande koncept. Imperfekt tar vi om vi hinner före resan, i annat fall kommer det efter. Vi läser också spanska en månad efter att vi kommer tillbaka. Skolåret skall fyllas.
Med stor sannolikhet kommer jag att blogga också där, i den mån jag orkar och hinner. Vår grupp kommer också troligen att starta en blogg någonstans, men det är ännu i diskussionsstadiet. Alla är ju inte intresserade av att skriva…