netas_krypin

I höstas sa jag att jag aldrig skulle flytta, aldrig, skulle inte komma på tanken ens! Jag brukar också säga att jag inte är mer än människa än att jag kan ändra mig, något jag säger men kanske inte riktigt trott på själv. Det ena leder till det andra har jag insett; jag har mitt individuella samtal med min författarcoach och söker i samma veva ett nytt jobb här i stan. Från den arbetsplatsen får jag inte ens ett pip om anställningen tillsatts eller inte. Det var nog droppen som fick min bägare att rinna över! Jag vill verkligen göra något annat än att städa, jag har snart jobbat inom Städservice 6 1/2 år, tiden har gått fort! Att skriva har alltid varit något av en dröm för mig, men nu känns det som att det kan bli mer än bara en dröm! Men för det krävs de rätta förutsättningarna och de finns inte här i stan kan jag känna.

Sagt och gjort, de kan finnas i Göteborg med omnejd?!? Så när lilla gubben pratar om Ica-lager på andra orter i landet och vilka förmåner man kan få om man väljer att flytta dit så börjar en tanke gro i mig. Det är viktigt att förstå att detta var helt och hållet en idé som jag kläckte. En kväll satt jag bara här och tanken slog mig, hmmm, Kungälv – där finns ett Ica-lager och det ligger bara 20 km norr om Göteborg. Min författarcoach bor där och i området kring Göteborg finns flera av mina skrivarkurskamrater. Även författarskolor och liknande skrivkurser finns på orten. Jag vill bara bort från den här stan som inte har några jobb att söka och när man söker bevärdigas man inte ens med ett svar; bu eller bä! För en gångs skull tänker jag inte särskilt mycket utan går på magkänslan och den säger mig helt plötsligt, som en blixt från klar himmel – flytta!!! Tanken är överväldigande, storslagen och inte alls lik mig! Jag inser att jag inte kan säga något åt lilla gubben för det är snart läggdags för mig och vill jag sova något denna natt är det nog bäst jag håller tyst om min vansinniga idé. Nästa dag vid middagen yppar jag mina tankar och precis som jag misstänkte är han redo att flytta på en gång.

Plötsligt är bådas radar inställd på Kungälv!!! Och vi pratar och pratar och pratar och det pirrar i magen, vi går med ett stort leende på våra läppar och våra ögon lyser ikapp med solen. Vi vet vad vi vill men även om hjulet är satt i rullning sedan många veckor tillbaka så går det väldigt sakta nu. Alltför sakta! Jag håller på att tappa mitt tålamod över att det är segt som sirap. När vi har bestämt oss, varför måste det dröja så länge innan vi kan skrida till handling? Jag är beredd att flytta på en gång, ju förr desto bättre! På jobbet förbereder jag för en tjänstledighet jag blivit lovad men inte kan ta ut ännu. Det känns som om mitt liv helt plötsligt står i stand-by-läge, ingenting händer! Jag vågar inte planera något alltför långt bort i tiden, inga större investeringar kan jag införskaffa. Har till och med i mina tankar gallrat ut möbler jag inte vill ha med i ett flyttlass, men ändå bor jag kvar här ännu. Jag har sagt att jag inte heller ska köpa något nytt till lägenheten för det kan finnas risk att det inte passar i en annan lägenhet. Förstå min frustration, mitt tålamod tryter!

Visst, det är inte så att vi aldrig kommer att flytta. Det är bara det att jag trodde typ för en månad sedan att vi redan nu skulle veta ett datum när hela flyttekipaget skulle starta. Som det är nu vet vi att lilla gubben är eftertraktad arbetskraft på Ica-lagret i Kungälv, men det måste finnas en ledig heltidstjänst först innan han kan bli aktuell. Det skulle gå mycket fortare och lättare ifall vi skulle kunna tänka oss Borlänge eller Västerås som får de flesta nyanställningarna nu när lagervolymen ska bort från den här stan och in på ett annat lager. Men jag vill inte dit, det skulle kännas som plan B, något vi valde som nästbäst och med den känslan i magen är jag inte beredd att fara för att bara komma bort härifrån. Även om jag skulle göra vad som helst, nästan, för att kunna flyga och fara just nu! Till sommaren kan jag inte ens ta ut full semester eftersom en dörr till Kungälv helt plötsligt kan öppnas upp för oss och har jag då haft fem veckors semester men tar tjänstledighet innan årets slut blir jag återbetalningsskyldig, inte något att eftertrakta!

Så här sitter jag och drömmer om en tillvaro som känns så avlägsen. Men dock verklig, för det har varit min idé från början, det är jag som har startat allt detta och det känner jag mig stolt över! När jag verkligen vill det jag gör, då är det jag som gör det!
Vad som är helt nytt för mig i denna situation är att jag inte orkar bekymra mig, oroa mig för sådant jag inte vet något om. Att jag inte har något jobb dit jag kommer bekommer mig inte särskilt mycket just nu. Jag ska söka några kurser till universitetet i Göteborg för att i alla fall vara berättigad till CSN-pengar. Stugan i Byssträsk och vad vi ska göra med den orkar jag inte heller tänka på. Den kostar oss inte mycket så vi kan gott behålla den ett tag till och se tiden an vad vi vill göra med den. Det enda jag vet är att när en sådan här känsla dyker upp och känns så rätt och spännande för oss båda då måste man ta den på allvar! Jag vägrar sitta här om 15-20 år och ångra att vi aldrig for iväg och provade på livet på västkusten. Däremot framhåller jag ofta att jag inte är så stolt att jag inte kan komma tillbaka till Umeå om jag inte skulle trivas 1000 km härifrån. Då har jag ändå blivit en erfarenhet rikare och lite klokare på köpet.

Så vad annat kan jag göra än att vänta på samtalet med stort S, då lilla gubben ringer och säger att det finns en ledig tjänst i Kungälv och att de vill ha dit honom. Då lär jag väl få panik, för just nu känns det väldigt overkligt att det skulle kunna bli så! Vi har snart bott i den här trean i 7 år, att packa ner allt i flyttlådor låter inte särskilt roligt men måste jag så gör jag det! Och det mesta ska med! Ja, den som lever får se…