Musli

Har slarvat lite med bloggskrivandet de senaste dagarna eftersom det finns tusen saker som måste göras. Möten, föredragningslistor, textkorrigering och tentläsning. Plus fritid icke att förglömma.

Trots att det finns mycket att göra så har jag den senaste tiden varit mycket medveten om sådan mat som jag inte får äta. Pizza, hamburgare, chips och annat sånt. Det har varit en psykiskt ansträngande vecka under dieten. Men sånt hade man ju räknat med. Det gör det ju tyvärr inte lättare att alla jämt och ständigt uppdaterar facebooken om allt gott de ska äta, vilket pizzaställe de ska besöka osv. Men det är bara att fösöka vara stark!

Resultaten efter vecka tre är
-0.9 kg för mig, alltså
x – 2.8 kg.

Sambon:
- 1.4 kg, dvs
x – 5.6

Nu väntar bägge parter ivrigt på att dieten ska ta slut…

Hade räknat med att det skulle bli bråda tider då man väl kom tillbaka till studiestaden, men jag hade kanske inte räknat med fullt så mycket på schemat som jag nu har. Inte sätter jag mera tid på mitt nya ”projekt” som jag satte på träningen, men på något sätt kändes det mera korrekt att sätta ner tid på träning. Mitt nuvarande intresse kräver inte fysisk, utan psykisk uthållighet, vilket inte heller är ett lätt krav. Men efter att igår ha satt ner kanske 6 – 7 timmar på föreningen så var jag trött, men på fel sätt. Inte lika skönt att ligga på soffan då.

Men detta får jag kanske rått bot på idag då det är Caribia och simning på programmet samt senare under kvällen volley match. Fina saker, passar bra in i dieten.

har pluggat latinska namn som en liten gris från morgonen, och nu ska jag bege mig till akademikvarteren för lunch tillsammans med sambo och vänner. Det är skönt med variation i vardagen.

Så har det gått en vecka till, och resultaten är förtfarande relativt stabila. Under kryssningen måndag-tisdag lyckades jag faktiskt gå upp ett helt kilo, vilket i sig är en prestation som heter duga. Lite pinsamt, men obegränsat med lyxmat och dricka så sätter tydligen sina spår. Som mål efter detta satte jag att tills idag komma ner i samma vikt som förra måndan. Lite slappt, men så ska mn ju leva livet då man kan också.

Resultaten är som följer:
Under veckan har jag minskat från förra veckans resultat med 0.3 kg. Sammanlagt: x – 1.7 kg.
Sambon har under veckan minskat med 2.0 kg. Sammanlagt: x – 4.2 kg.

Jag ligger i lä.

Ja, så var första veckan förbi. Och hyggligt har det gått, just nu är mitt resultat
x – 1,4 kg
medan sambon har lyckats med hela
x – 2,2 kg.

Bra början, ska se hur det går längre fram. Under de första dagarna märktes det ingen större skillnad i mina resultat, utan det har minskat först de senaste två – tre dagarna, medan sambon rasat i vikt från början medan det stagnerat lite igår och idag. Ska bli intressant att stiga på vågen nästa veckas måndag igen. Troligen är inte mitt resultat lika sprudlande bra då, eftersom jag troligen äter ikapp det kilo jag förlorat under dagens kryssning. Blir att jobba hårdare i framtiden igen!

Gällande fettprocenten så har min minskat med 1.7 % och sambons med 1.4 %. Så där är jag i knapp ledning

Imorgon är det alltså invägning igen för att se hur det går med vår diet. Vi har dock fuskat lite och vägt oss varje dag för att se riktningen, men morgondagens resultat är den första ”mellantiden”. Ska inte avslöja exakt hur det går, det tar vi imorgon.

imorgon blir också första dagen som jag kommer att behöva dra till den näst sista punkten i vår överenskommelse, ett undantag i dieten. Är nämligen kryssning på gång, och får man buffé och gott sällskap kan man inte nöja sig med knäckebröd och vatten. Men vi har varit överens om saken redan länge, så förhoppningsvis no problemo.

Ska hoppas kroppen inte överger dietrutinen och att jag sedan är tillbaka på ruta ett. Har ju dock ett trumfkort kvar, nämligen träning. Vi börjar småningom återhämta oss från förkylningen och nästa vecka ska vi inleda vår hard core träning. Står det på pappret i alla fall, men att motionera tror jag nog vi kommer göra utan att klaga.

Sjunde dagen på gång, 43 dagar kvar.

Igår började det. Jag och sambon har bestämt oss för att ta tag i våra liv och bli mer nyttiga. Efter sambons sjukskrivning och sängliggande i x antal månader ska vi nu försöka komma tillbaka till formen pre-accident. I alla fall han, eftersom jag nu slutat träna på riktigt kommer jag knappast nå det målet. Mitt mål är lite mer ödmjukt, minus 5 kg och bättre fett- och muskelprocent. Eftersom jag ändå är relativt hysterisk (som de flesta andra av det kvinnliga könet) kring min vikt, vill jag inte skriva hur mycket jag väger, utan sätter helt enkelt x som nuvarande vikt. Målet är alltså x – 5.

Vid invägningen igår var det alltså x som gällde. Och här är reglerna:
1. Perioden ska hålla på i 50 dagar.
2. Varje måndag sker en ny vägning, och resultaten skrivs upp.
3. Undvika onyttig mat och införa mer frukter och sallad i kostcirkeln. Intaget av kolhydrater ska minskas.
4. Undantag finns, vilket jag och sambon skilt kommit överens om.
5. Börja motionera regelbundet, i olika former.

Denna vecka är dock bägge deltagare mer eller mindre förkylda, så nu är det endast omläggning av kosten som gäller. Från och med vårt tillfrisknande ska vi även bli hurtbullar på heltid.

Vi har dock inte kommit på något straff om den ena inte klarar av målsättningen, men det borde vi kanske fundera på. Kunde vara bra att ha en extra morot så jobbet säkert blir gjort.

En fråga har gnagt i mitt huvud en tid, och det är ifall jag har gjort fel val. Från början kändes det helt rätt, sedan kom lite tveksamhet, igen blev jag överlycklig över mitt beslut och nu tvekar jag igen. Svårt att beskriva känslan, och troligen kommer allt att ordna sig. Hoppas jag i alla fall.

Samtidigt var det mitt val från början till slut, så det känns inte heller som om jag har någon rätt att börja tveka eller fundera. Därför har jag inte heller sagt något till någon. Troligen är det bara mina egna tankar som spelar mig ett spratt, troligen kommer jag att tycka att jag gjort ett bra val.

Det har varit mycket förändringar och händelser i mitt liv det senaste halvåret, men det känns som om jag först nu börjar inse hur annorlunda allting verkligen är. Jag har tidigare bara skrapat på ytan, men nu då jag tillbringat några dagar ensam så har jag haft tid att fundera. Mycket är annorlunda. Jag har alltid varit dålig på att hantera förändringar i livet, ända sedan jag var liten. Har börjat gå smidigare med åldern, men kanske inte helt smärtfritt ändå.

Different good or different bad?

Länge sedan man bemödat sig producera några rader här. Skulle kunna skylla det på tidsbrist, men det vore att ljuga. Motivationen tryter nu då man inte längre hittar eller känner igen sig på sidan. Men satte man ner mer tid skulle man troligen bli lika begeistrad som systern. Vi får se.

För tillfället kretsar mina tankar kring studier. Ska jag försöka snabba på takten och bli klar (i princip) efter nästa år, eller ska jag förlänga studierna med ett år till. Beror så mycket på vad andra tänker och funderar, inte speciellt kul att auskultera i vasa vårterminen om sambon inte på långa vägar är klar i Åbo/ har studerat färdigt och fått jobb i Jukkasjärvi.

Det svåra ligger i att kombinera våra personligheter, då jag mer eller mindre gärna planerar och oroar mig inför framtiden konstant, medan han tycker att planera en kväll mer än tre timmar på förhand är att inte leva i nuet.

Diskuterade dilemmat med en manlig bekant för en stund sedan, och han förklarade problemet med könsroller. Kvinnor överlag oroar sig, medan mannen är chill. En ganska enkel förklaring, men även godtagbar eftersom fenomenet ofta visar sig vara sådant hos alla par i bekantskapskretsen.

Men nu har jag dock bestämt mig för att det idag är lördag, sista lördagen av detta jullov, och nu ska jag njuta. Eller åtminstone inte fundera på studier, eftersom mitt huvud håller på att spränga pga förkylning och eftersom de snart visar Tour de Ski på TV.

Tror bestämt jag ska pröva på placeboeffekten lite. Har haft en tendens att få lite huvudvärk på eftermiddagarna den senaste tiden. Kan bero på en flunssa som jag känner ligger och lurar. Men nu ska jag ha sambon att i smyg byta ut burana mot kalktabletter, glömma att jag bett honom göra det, och sedan blåögd känna att min huvudvärk försvinner i takt med inmundigade kalkbitar.

Placebo is the shit!