Arma dagar

80 minuter tog min nya promenad. Lite tråkig i början men nu tror jag att denhär vändan blir lagom, ett tag framöver. Knäppte på måfå, såg knappt displayen på kameran. Ljuset – och allt -  lämnar mycket övrigt att önska men det var en bra promenad, som jag ska göra till en vana, tror jag nästan kanske…

(Testar med bilder efter varandra, får se om jag lyckas)

Bron bakom huset är en järnvägsbro.

Tänk att bo så nära järnvägen, längs Sveriges längsta raksträcka, dr tågen kör så fort de bara kan…

Söt och sömnig idyll intill kanalbanken.

Nästan takdropp.

Inte ett endaste skidspår eller fotspår på kanalen.

Ingen lust att trotsa badförbudet idag.

Livligt trafikerad farled från juni till september.

Plattland som plattland…

Undrar vad den skylten signalerar?

Tallen visar väderstecken. Måste visa barnen.

Spår, men inte efter människor.

Himmel och plattland och mänskoboningar.

Kanalen är ibland en lindallé. Små figurer ligger och gör sina piruetter i drivan.

Båthus? Knappast.

Suomi-filmi ja heinälato.

Undrar vad man sjösätter här?

Närmare tätorten nu.

Slokande och tvehövdad.

Skyskrapan mitt i byn – ska rivas.

Må he?

Kan det bli eländigare? Det finns ett gäng här, som ägnar sig åt att kasta sönder fönster på offentliga byggnader på helgerna. Skolan är värst drabbad. Och ingen lyckas sätta dit dem. Verkamheten bär upp ett helt glasmästeri, påstås det. Menhär är det vägg bakom så ingen bryr sig om att laga tornfönstrena.

Funderar på att skotta garagetaket…det som skulle bli terass, som det en gång var. Med orangeri och loggia, hade vi tänkt oss. Men det blir inget med de planerna. Möjligheten kan kanske framhållas i annonsen på Hemnet…