Jag har haft vilodag, för tidigt besök, gjort intrång och brutit mot mina principer.

Vilodag
8.50 visade termometern 15,1 grader och solen sken för sjunde(!) dagen i sträck. Helt fantastiskt. Det fick bli bikini idag också. Dock inte ”arbetsbikinin”, nån skillnad mellan vardag och helgdag får det ju vara.

Jag ställde alarmet på 14.30 så jag skulle hinna byta om och förbereda eftermiddagskaffet till dagens besök. Tiden fram till dess gick åt till fotografering och diverse småpyssel bland växtligheten.

Kaffebesök i förtid
Några minuter efter två, hörde jag en bil köra uppför backen. Första tanken var att mina tillfälliga grannar hade återvänt, men bilfärgen var fel. Mitt kaffebesök kom redan nu!

Jag rusade i lätt panik in för att byta om till mer pre­sen­ta­bel klädsel. Som tur hade jag lagt fram kläderna jag skulle ha på mig så ombytet gick på nolltid.

Efter en inledande pratstund ute på trappan gick jag in och gjorde i ordning kaffebrickan. Jag hade lovat kaffe i syrenbersån – förstås. Nya favoritplatsen.

Över kaffe och kex med diverse ostar (som klasskompisen hade med sig tidigare i veckan, tack igen!) pratade vi bort ett par timmar utan några som helst problem. Tiden går alltid fort när man har trevligt.

Intrång
Jag hade ingen lust att byta om till arbetskläder när besöket hade åkt, utan bestämde att jag inte skulle smutsa ner mig(!). Efter att ha vattnat blommor och rivit gräs en stund beslöt jag gå en runda med kameran och ta en titt på ormkadavret. Men det var puts väck! Antingen har nån fågel farit i väg med det eller så har möjligen en mårdhund varit i farten. Bra att det var bortstädat.

Jag lullade vidare ner till stranden och ”fångade” en smutsig knipa. Den var fullt upptagen med att putsa fjädrarna på sommargrannens brygga. Konstigt att sjöfåglar blir smutsiga fast dom ligger i vattnet så ofta.

Efter det gick vägen förbi potatislandet där jag stannade och beundrade potatisstånden innan jag gick över tomtgränsen till sommargrannen. Jag ville gärna se vilka vilda blommor som blommade där. Tack vare att huset är tomt för tillfället tyckte jag att jag kunde ta mig friheten.

I stranden blommade kärrbräsman – en av mina favoriter – och strax nedanför huset fanns en stor fläck med smör­blommor. Då jag gick högre upp strömmade den ljuvliga doften av liljekonvalj mot mig. Ett helt hav av dom doftande små klockorna täckte en slänt.

Längre än så gick jag inte, för Mia talade om att hon minsann hade koll på mig. Hon satt vid växt­hu­set och såg ut som om hon ägde stället.

När vi hade hälsat sträckte hon på sig och gäspade. Hon hade tydligen tagit en siesta nånstans i närheten så vi gjorde sällskap till hemtomten.

Mot mina principer
”Den enda principen jag har, är att inte ha några principer” brukar jag påstå. Det finns en till. Jag slänger ytterst sällan mat. Men idag såg jag mig tyvärr nödgad.

Jag hade tänkt äta Findus’ Pasta al Salmone som jag köpte i torsdags, men när jag öppnade för­pack­ningen luktade den konstigt. Jag slängde ändå in den i mikron och antog att det fanns ost i såsen men hittade inget om det på locket. Mysko.

Smaken, eller rättare sagt frånvaron av smak, var det inget fel på, men efter ett par tuggor beslöt jag ändå ta en titt på bäst före-datumet. 02 2013 stod det på sidan av förpackningen. Bara det gjorde att jag kände avsmak.

Jag har inget minne av att rätten var djupfryst då jag köpte den? I så fall kan jag förstå att en fiskrätt blir gammal på några dar, men om den var färsk kan den ju aldrig hålla till februari nästa år?!? Vad innehåller den då för kemikalier?

Den åkte i ”avfallskvarnen” och ersattes av en påse rädisor, en smörgås och två kokta ägg i stället. Så kallad lättmiddag. Mycket godare och förmodligen nyttigare!