Trots ormbettet är det fortfarande roligt att jaga orm. 
Inlägg märkta ‘Mia’
Inte avskräckt
13 maj, 2013Konvalescent
11 maj, 2013
Runt halv två i eftermiddags hittade jag Mia hopkrupen i verandan. Inte ens Kaspers närvaro (hunden hon gillar) kunde få henne att flytta på sig. Efter en blick på hennes svullna framtass förstod jag varför. Hon hade blivit ormbiten igen (två gånger 2011 och en gång i fjol).
När besökarna hade gått ville hon tydligen vara ute med mig. Hon haltade fram till skottkärran som jag hade lagt en vaxduk över (för att den skulle mjukna i solen) och la sig i skuggan. Men efter en stund bestämde hon sig för att flytta på sig, troligen blev det ändå för varmt.
Hon gnydde ömkligt för varje steg, men tog sig till trappan. Tassen var nu rejält svullen och svullnaden hade spritt sig upp till överdelen av benet. Stackars Mia.
Dörren till vindstrappan stod öppen och det var tydligen hennes mål. Hon ville gå upp och lägga sig på vinden där hon får vara ostörd och känner sig trygg. Hon tog sig förvånansvärt snabbt upp för trapporna, men jag förstår att det måste ha gjort djävulskt ont.
Tjugo över fem gick jag upp och talade om för henne att jag skulle gå bort en stund. Sommargrannen psykologen hade bjudit mig på middag. Hon spann då jag strök henne över pälsen och tittade på mig med stora ögon när jag sa ”kommer snart”. Usch, vilken svikare jag kände mig som.
Drygt två timmar senare var jag tillbaka. Då satt hon på trappan och kom lätt haltande fram och hälsade som hon brukar. Hon hade tömt matskålen och druckit mjölk som jag hade ställt fram på bordet i verandan såg jag.
Så bra, det gick åt rätt håll. Enlig veterinären jag kontaktade 2011 är det viktigt att djuren äter och dricker. Både lever, njurar och hjärta tar stryk av giftet.
Hon följde med in och fick en portion mat till, men den smakade hon bara på och kompletterade med litet torrfoder. Sen gick hon och la sig i fotändan på min säng.
När jag nyss tittade till henne låg hon och tittade ut genom fönstret. Svullnaden har minskat något men sen tidigare vet jag att det tar ett par dygn** innan hon är sig själv igen, förutsatt att inga komplikationer tillstöter.
** 12.5: Jag var onödigt pessimistisk. Redan sent igår kväll ville hon gå ut och idag är hon av allt att döma fullt återställd. 
8.5 – Shorts- och blomväder
8 maj, 2013Jag har haft försynt besök, handlat mer än planerat och plockat vitsippor. Mia har fångat årets första orm.
Försynt besök
Vid lunchtid hörde jag nåt som lät som en knackning på ytterdörren men trodde det var nåt annat ljud så jag fortsatte med det jag höll på med. En kort stund senare hördes en ljudligare knackning så jag ropade ”kom in” som jag brukar.
Trots att ytterdörren stod på vid gavel fick jag varken svar eller besök så jag höjde volymen ett par snäpp. Fortfarande ingen som steg in… Jag insåg att det antingen måste vara nån obekant eller nån som var döv så jag gick ut och tittade.
I verandan upprepade jag mitt kom in och fick en fråga som reaktion: ”Are you dressed?” Aha, det förklarade saken. Vår invandrare har också drabbats av min lediga förmiddagsklädsel tidigare, vilket tydligen har haft en avskräckande inverkan. Av allt att döma har han bestämt sig för att undvika en upprepning till varje pris.
”Yes, of course” svarade jag. Fast det hade jag säkerligen gjort också om jag var i morgonrock. Det är också klädsel enligt min uppfattning. En liten kulturkrock kanske? I USA anses man nog inte påklädd.
Han såg lättad ut när jag visade mig iförd kortbyxor, tenniströja och filttofflor(!). Så dags visade termometern redan 15,5 grader. Det var förresten han som hade fått syn på tibasten (se Skönhetstips) och undrade om jag visste vad det var för växt.
Mer än planerat
På dagens ärendelista stod bland annat två ampelblommor så jag åkte till Tallbo trädgård som jag oftast brukar. Ojojojoj vad många vackra blommor det fanns!
I år ska det vara klarrött på trappan hade jag bestämt. Gissa hur många amplar det fanns med röda blommor? Inte en enda. Det närmaste jag kom var två vinröda violer men då hade jag fått plantera dom själv. Det blev blålila i stället.
Men sen hittade jag många andra blommor i klarrött minsann! Jag fyllde snabbt ett par kassar och jublade högt när jag fick syn på mina absoluta favoriter – Gazaniorna. Det blev en kasse till.
Sen gick jag in i det andra växthuset. Det borde jag aldrig ha gjort… Till slut hade jag fem blomkassar. Plus dom två amplarna förstås. Och en säck mull.
Ganska typiskt tog jag först hand om blommorna när jag kom hem, sist bar jag in maten. Fast det är väl helt logiskt att man tar hand om levande väsen först.
Vitsippor
I samma veva som jag inspekterade tibasten gjorde jag en sväng till vitsipporna. Dom blommade för fullt så jag kunde inte låta bli att plocka en liten bukett.
Fast inte av dom som står på min sida av tomtgränsen. Jag har ju varit hygglig nog att ”dela med mig” av scillan till rågrannen så jag tyckte jag kunde ta mig den friheten. 
Årets första orm
Under tiden som jag var på uppköp hade Mia roat sig med att fånga en huggorm. En huvudlös kropp låg nedanför verandan upptäckte jag.
Jag kan inte avgöra om hon blev biten den här gången också, men i så fall är reaktionen som väntat lindrig. Jag ser att hon har slickat överdelen av sin vänstra framtass ihärdigt och hon verkar lite avslagen, så det är inte omöjligt.
Dom ormrester jag hittade igår morse var nog inte Mia skyldig till. Bara en liten bit av ormen återstod i den lilla hög som nåt annat djur hade kräkts upp. Misstänker att jag vet vilket. Mårdhundarna har ju ”städat” förr, så i morgon är nog dagens ormkropp också borta.
6.5 – Yoghurt och gravstenar
6 maj, 2013Jag har fått kompensation, fröjdas över ”grönsakerna” och har lärt mig nåt nytt. Mia gillar utemöblerna.
Kompensation
Den 30 april bestämde jag mig för att äta en grekisk yoghurt med citron, en relativt ny produkt från Valio som jag gillar. Då jag öppnade locket såg ytan på yoghurten mysko ut och den doftade inte som den brukar, den hade uppenbarligen jäst.
Jag kollade sista förbrukningsdatum och konstaterade att det var långt till den 8 maj. Burk nummer två var i samma skick. Då blev jag sur.
Om jag hade haft kvar inköpskvittot kunde jag ha klagat i butiken, men det hade jag redan bränt upp. I stället letade jag upp sidan för feedback på Valios sajt, angav EAN-numret, fyllde i övriga uppgifter och bifogade en bild.
Den 2 maj fick jag ett mejl där man beklagade den bristande kvaliteten och utlovade kompensation. Idag fick jag en kupong med ett tillgodohavande på 9 €. Ärendet utagerat och en välskött reklamation.
”Grönsaker”
Allt fler ”grönsaker” tittar upp från jorden. Lupinerna har redan fått miniatyrblad, praktlysingen sticker upp små bleka skott, scillan blommar för fullt, narcisserna och tulpanerna har knoppar. Och inom kort slår den gula kejsarliljan ut, följd av sin orange kollega.
Av dom vilda blommorna står vitsippa och gullviva på tur. Vitsippan har förresten kanske redan slagit ut, det är några dagar sen jag såg knopparna. Vilken lycka att bo så att man får uppleva växtprocessen.
Ny kunskap
Idag ringde damen som jag har pratat med angående gravstenen på graven jag har sagt upp. Hon hade lovat kontakta firman som har hand om gravstenar och se till att den kom bort.
Det visade sig att stenen inte får tas bort, det har museiverket bestämt. I och med att församlingen inte har nån speciell plats för ”avlagda” gravstenar ska den stå kvar på sitt ursprungliga ställe.
Tänk vad lite man vet. Jag hade ingen aning om att dom lägger sig i sånt?
För min och övriga anhörigas del spelar det ju ingen roll, men jag kan tycka att det vore en fördel för församlingen att kunna disponera platsen för en ny grav. Men tydligen har museiverket större bestämmanderätt.
Populärt
Mia tycker det är alldeles utmärkt med en ny utkiksplats.
29.4 – Från soffa till kallbad
29 april, 2013Jag har sett faster Aldas soffa, fått nyheter från Jämtland och soltorkat tvätt. Idag har jag ägnat mig åt handarbete. Mia har badat.
Inte riktigt som faster Aldas men kanske lika gammal?
Faster Aldas soffa
Tänk så fel man kan minnas… På min näthinna var faster Aldas (min mormors fasters) soffa av samma modell och snitt som Uddens före detta kökssoffa. Men det var ju helt fel. I lördags såg jag hur den egentligen ser ut.
Frun på udden mittemot firade nämligen sin födelsedag i sitt ”ordinarie hem”. Där har jag aldrig varit tidigare så jag såg min chans då hon hälsade mig välkommen när vi pratades vid tidigare under veckan.
Det var ett stort hus med många gamla och vackra saker. Bland annat faster Aldas soffa. Men oj vad liten den såg ut! Troligen beroende på att jag var ganska ung när jag såg den senast. Och som sagt av en helt annan modell än jag mindes den.
Nu är bilden på näthinnan uppdaterad. Och månadens kakkvot är kraftigt överskriden ska tilläggas. Tack igen för trivsam samvaro och god förplägnad!
Nyheter från Jämtland
För en vecka sen SMSade exet: ”Hej, jä tänkt hör om du lev?” Som svar fick han: ”Jotack, jag är vid liv”. Igår ringde han. Det blev en ganska lång pratstund.
Vi utbytte nyheter om väder, gemensamma bekanta, våra husdjur och hur vi har det. Men det bästa med samtalet var att han talade om att han mår gott. Det värmde mitt hjärta. Hans liv har minsann inte varit nån dans på rosor så han förtjänar verkligen att äntligen få må gott.
Soltorkning
Det soliga vädret på eftermiddagen inbjöd till att torka tvätten utomhus. Premiär för i år och förhoppningsvis standard dom kommande månaderna.
Handarbete
Ju mer jag krattar desto fler ställen ser jag att jag borde kratta. Ganska logiskt egentligen.
Igår tog jag i tu med ”planteringen” nedanför verandan och fortsatte med att städa bort dom vissna irisbladen och gammalt gräs. Idag blev det handarbete.
Jag gillar både lönnar och syrener men begriper inte hur det kommer sig att löven kan klistra fast så till den milda grad när dom har varit blöta och torkat!? För att inte skada dom nya blomskotten och den fina mossan jag vill ha kvar fick jag lov att plocka loss dom för hand. Suck.
Om jag hade varit lite fiffig hade jag tagit bort dom redan i höstas. Man lär så länge man lever sägs det.
Mia har badat
Den kisse jag släppte in vid 22-tiden igår kväll såg inte ut som vanligt. Hon var dyngsur från hals till svanstipp och såg rätt ömklig ut.
Antingen hade hon förivrat sig under en jakt i stranden eller gått ut på det tunna islagret utanför bryggan. I vilket fall fick hon sig ett kallt dopp. Hon som beklagar sig redan när det regnar. Stackars Mia.
Hon spann ljudligt medan jag hjälpte till att torka henne. Men så klart måste hon själv göra ”finishen”. Sen gick hon och la sig. Det var säkert ett påfrestande äventyr. Och nåt jaktbyte blev det troligen inte heller.
En torr och lyckad jakt tidigare på dagen.
24.4 – Omvårdnad
24 april, 2013Silverpilen har fått vård och rotsaksborsten nytt användningsområde. Mia har assisterat.
Bilvård
Efter lunch idag var det dags att lämna över Silverpilen till servicekillarna på macken i Dalsbruk. Dels för att byta däck och dels för att åtgärda några punkter som jag meddelade när jag bokade tid.
En viktig punkt var byte av motorn till den bakre vindrutetorkaren. Tyvärr fanns det ingen begagnad att få tag på, så jag fick lov att investera i en sprillans ny. Det sved i plånboken, men efter att ha kört utan bakrutetorkare på slaskiga vägar i nån månad tyckte jag att vad som helst var bättre än ingen alls.
Gnisslet som hörs från vänster framdäck när jag svänger vänster beror på att bromsbelägget ligger på en aning. På jobblistan hade killarna noterat behov av konditionering, men jag föreslog i stället panikbromsning tills belägget slits ner. Det var menat som skoj, men tydligen kunde det eventuellt lösa problemet menade mackägaren. Där ser man.
Orsaken till att yttertermometern och ena bakdörrslåset inte fungerar var precis den jag hade kommit fram till, ett elfel. På grund av däckbytesbrådska skulle vi vänta ett tag med att fixa det. Helt OK för min del, att låsa upp bakdörren manuellt är jag van vid sen ett par år och termometern är viktigast att ha när det är risk för halka.
Nytt användningsområde
En rotsaksborste kan man göra mycket med. Hittills har den ju fått tjänstgöra när jag fått in skräp i vinter-crocsen men idag fick den en ny uppgift.
Trots att jag har varit bilinnehavare eller -ägare sen jag fick körkortet 1973, har jag aldrig nånsin rengjort fälgarna tidigare. Men nån gång ska ju vara den första, så idag när jag kom hem fick jag för mig att jag skulle göra det innan jag ställde in vinterdäcken.
Det är där rotsaksborsten kommer in. Däcken var torra och därmed var smutsen också det. Alltså var det enklast att borsta bort den (i brist på högtrycksluft). Det tog en stund. 12 års avlagringar blir man inte av med i en handvändning.
Innan jag flyttade hem tillbaka hade Silverpilen ytterst sällan blivit utsatt för vägsalt. I Jämtland rådde nämligen saltförbud så den rost som nu syntes på fälgarna har alltså uppstått sen 2007. Ruggigt.
Jag försökte ringa händige släktingen för att höra om man kan använda samma slags rostlösningsmedel som till igenrostade mekaniska delar, men fick inget svar så jag tog det som ett ja. Generös som jag är, tog jag till i överkant som vanligt men det gör väl inget hoppas jag. Det mesta torkade jag av, men arbetshandskarna är numera garanterat rostskyddade dom också.
Villig assistent
Mia kom knallande ner för skogsstigen medan jag höll på med min fälgrengöring. Av mjölkskålen på bordet i verandan såg jag att hon hade försett sig medan jag var borta. Men nu var hon hungrig. Efter att hon fått mat, följde hon med mig ut igen.
Självklart ville hon hjälpa till. Tur att hon satte sig i ett oputsat däck, annars hade hon också varit rostskyddad nu.
20.4 – Orsak och verkan
20 april, 2013Tack vare eller på grund av en mullvad är sovrummet grundligt städat och fönstren putsade.
Storstädning
Idag bestämde jag mig för att ta bort snöskydden och börja städa på tomten. Men Mia fick mig att ändra på planerna.
Medan jag pratade med mamma i telefon vid lunchtid, ville Mia komma in så jag öppnade köksdörren. För sent insåg jag att hon hade ett levande byte i munnen. Och givetvis släppte hon ner det på golvet för att fortsätta jaga inomhus.
Den här gången hade hon fått tag i en mullvad. Snabba ryck pep den i väg mot sovrummet till och Mia efter.
När jag hade avslutat samtalet med mamma gick jag in för att kolla läget. Det visade sig att mullvaden hade gömt sig under en av plastbackarna jag har under sängen. Eftersom dom står på hjul räckte mellanrummet till för att krypa in under en.
Jag drog ut alla plastbackarna för att Mia skulle få chansen att ta den lilla rackaren men hon var självfallet mer intresserad av att jaga den. Det slutade med att den kröp in under en buckla på korkmattan. Eftersom jag inte har några golvlister, har mattan bucklat till sig när jag har flyttat på sängen. Just så.
Därmed tyckte Mia tydligen att matte kunde överta jakten. Hon gick till matskålen och sen ville hon gå ut. Jag frågade om hon hade glömt ”råttan” men hon bevärdigade mig inget svar.
Jag bestämde mig för att bucklan på mattan nu skulle rätas ut en gång för alla. Jag har funderat på det länge, men det är lättare sagt än gjort eftersom min säng är så tung. Två resårmadrasser plus sängram väger sina modiga kilo.
Enda sättet att lösa det var att lyfta ur den ena resårmadrassen så jag kunde skjuta den andra åt sidan. Innan jag hade fått till det önskade jag innerligt att jag hade haft en stark tvåbent sambo… Tyvärr är min fyrbenta inte mycket att räkna med i såna här sammanhang.
Efter att ha dammsugit golvet, klistrade jag möbeltassar under sängbenen. Sen rätade jag ut bucklan på korkmattan.
Jag hörde ett förtvivlat pip och såg mullvaden pipa i väg till motsatta sidan av rummet. Sen dess har jag inte sett den. Inte Mia heller. Men om den är kvar inne lär hon väl få nys på den.
Det ena ledde som vanligt till det andra. Städningen fortsatte med fönstertvätt innan jag la tillbaka madrassen. I stället för att stå och balansera på sängen kunde jag nu stå inne i sängramen när jag putsade fönstret ner mot sjön. Jag lyfte ner gardinstången och satte i gång.
Efter fönstertvätten dammsög jag resårmadrasserna och sängramen, dammtorkade möblerna och dammade av alla sängkläder utomhus innan jag baxade tillbaka madrasserna. Efter det var det dags för tvätt av det andra fönstret innan jag ställde tillbaka nattduksbordet.
Slutligen dammsög jag resten av golvet, badrummet och verandan för att avsluta med köket. Fem timmars arbete. Puh! Tänk vad en liten mullvad kan ställa till med.
6.4 – Njutbart – mer eller mindre
6 april, 2013Jag ser resultat, är mossigare än vanligt, njuter i fulla drag och har fått ett hedersuppdrag. Mia är en solkatt.
Resultat
Om man inte vet hur stranden såg ut innan, är det svårt att se nån skillnad efter ”avverkningen” men förhoppningsvis är det inte fullt lika lummigt som i fjol sommar. Jag får ta en ny bild i juli i år och jämföra.
Mossigare än vanligt
Igår stympade jag vildäppelträdet. Att kalla det beskärning skulle inget proffs gå med på. Om det klarar min hårdhänta behandling återstår att se.
Eftersom jag aldrig tycks lära mig att jag behöver huvudbonad då jag utför arbete ovanför ögonhöjd hade jag mossa och skräp i både hår och öron. Glasögonen skyddade lyckligtvis ögonen. Trots halsduk och jacka gjorde jag ett antal ”fynd” också innanför kläderna.
Nästa gång blir det keps på. Eller kanske solhatt. Den har bredare brätten.
Idag städade jag bort kvistarna. För att få med mig så stora lass som möjligt hämtade jag skottkärran. Den var lite otymplig att hantera i snön, men det gick. Efter finputsning med kratta (marken är bar runt äppelträdet) syntes det knappt vad jag hade haft för mig. Duktig flicka.
Njutbart
Idag hade Udden sin 31a soldag sen den 1 mars. Det måtte vara rekord? Dagstemperaturen har dessutom legat på 3-4 plusgrader dom senaste dagarna och vinden har varit svag, vilket betyder att dagarna är extra njutbara.
Förutom solvärmen och den vackra, knallblå himlen njuter jag av småfåglarnas konserter allt medan snötäcket krymper. Våren på Udden är oslagbar.
Hedersuppdrag
Igår eftermiddag knackade Oxen/Tvillingen på i ett ärende. Han undrade om jag ville åta mig att koordinera insamlingen till byns blivande 85-åring. Det hedersuppdraget åtog jag mig förstås gärna.
För att få tips på vad jubilaren har på önskelistan mejlade jag till hans döttrar. Alla tre svarade samma sak: ”Inget annat än gäster.” Av Draken/Tvillingens svar framgick också tidpunkt. Det är vanlig tid för eftermiddagskaffe som gäller, så nu vet vi vad vi har för oss vid kaffetid den 15.4.
Solkatt
Taket på ”pumphuset” är extra populärt just nu. Där kan man njuta av solvärmen och ha full koll på allt som händer runtomkring. Mia har blivit en solkatt.
4.4 – Mera sol och vår
4 april, 2013Jag ber om ursäkt, har ställt in sparkåkningen för säsongen, vill ha bättre ordning och har grävt ur ett dike. Mia har flyttat ut.
Ber om ursäkt
Om man är läskunnig klarar man sig långt här i världen brukar jag hävda och om man läser fakta innan man påstår nåt är det ändå bättre.
I gårdagens inlägg (rubriken Språkmissbruk) påstod jag att närbutik inte existerar på svenska. Helt fel! Det gör det visst det om man slår upp det i den senaste utgåvan av SAOL eller i nätversionen. Däremot har jag rätt i fråga om dom övriga när-orden.
Journalisten på ÅU hänvisade till Språkrådets avdelning Mediespråk och får där stöd för ”närproducerad” så nu terroriserar jag en dam där i stället genom att fråga varför dom inte följer SAOL. Hon ville ha ett konkret exempel som hon nyss har fått.
Slutsparkat
Det lär inte bli sparkföre på isen på några månader framöver så sparken fick finna sig i att flytta in i sommarförvar. Men skidorna står kvar i stranden än så länge. Senast igår såg jag en skidåkare glida förbi och skidföret på isen är utmärkt.
Bättre ordning önskas
Jag har inte mycket till övers för administrationen hos Kimitoöns församling. I slutet av förra året sa jag upp skötseln av en gravplats och återsände blanketten med tillstånd från de anhöriga. Trots det fick jag en ny faktura härom dagen.
Dragsfjärds kyrka
Idag ringde jag kontaktpersonen på fakturan och frågade varför jag fick en ny faktura trots uppsägningen? Damen som svarade hade inget bra svar att komma med. ”På min lista är den inte struken” sa hon. Jaha? Ändå var det samma människa jag pratade med när jag sa upp den, men det kan hon förstås ha glömt.
Hon skyllde på sommarvikarier och trodde att uppsägningen möjligen hade gått till nån annan instans för hon hade ingen uppgift om den. Jag påpekade att jag inte heller har fått nån bekräftelse, vilket hon kommenterade med ”Vi brukar inte göra så.” Nehe. Varför inte då kan jag undra?
”Jamen då stryker jag den på min lista” sa hon och tillade: ”om du vill ha en bekräftelse kan jag skicka en.” Jag svarade ja tack och har mycket riktigt fått den via mejl under dagen.
Återigen en gång är det kunden/konsumenten som måste kontrollera och bevaka sitt ärende. Om jag hade glömt min uppsägning skulle församlingen alltså fortsätta fakturera varje år. Vad är det för ordning?
Vårdike
Antingen lider jag av nån upplevelsebrist sen barndomen eller så har jag ett aktivt barnasinne? Att göra eller rensa små diken för regn- eller smältvatten tycker jag är roligt.
Diket mellan skogsstigen och grusvägen var fullt av gamla löv sen i höstas noterade jag igår. Idag rensade jag bort dom och gjorde ett par tilläggskanaler för att få bort vattnet från vägkanten.
Jag lyckades också lyfta bort träspången trots att den fortfarande var fastfrusen i marken och konstaterade att det behövs en del sol och värme för att tina isen som bildar ett stopp i diket. Om det här ljuvliga vädret fortsätter är det nog fritt fram om ett par dar.
Mia har flyttat ut
Dom snöfria fläckarna och solvärmen lockar Mia att vistas ute mer än inne. I vintras var det tvärtom. Vår betyder också spår efter blöta och/eller smutsiga tassar, men det är ju sånt som hör till.
31.3 – Beskärning och vinterskick
31 mars, 2013Jag har köpt nya assietter, fått halvprofessionell hjälp och försöker återställa vintern. Mia har inspekterat.
Nya assietter
Igår tog mamma och jag en tur till Dalsbruk för att ta en titt på påskmarknaden och besöka ett par av butikerna som höll öppet. Tack vare den utflykten är jag numera lycklig ägare till ett halvdussin mönstrade glasassietter som jag har varit spekulant på ett tag. 40 procents rabatt hos Wahlstens passade plånboken alldeles utmärkt.
I Rosala Handelsbod fanns det o så många goda och nyttiga saker på hyllorna. Ett par påsar med ätbart och en lavendeltvål fick följa med hem.
Efter butiksbesöken fortsatte vi till marknaden. Hos Ceracon valde jag ut ett vackert keramikägg men behövde inte betala det. Mamma ville ge det i påskpresent så det fick hon förstås.
Några fler inköp gjorde varken mamma eller jag. Vi avstod också från serveringen, även om lammsoppa lät gott.
Halvproffsig hjälp
I höstas pratade jag med ”den unge gentlemannen” om mina äppelträd och beskärning. Han utbildar sig nämligen till trädgårdsmästare. Bästa tiden för beskärning är i mars eller innan snön smält upplyste han mig om och erbjöd sig hjälpa till när det var dags.
I torsdags SMSade han och undrade om det passade att han beskar äppelträden under helgen då han är hemma på påsklov. Oj! Jag hade totalt glömt hans löfte och blev glatt överraskad.
Idag var det dags. Dom två äppelträden som finns kvar utom vildäppelträdet är säkert inte beskurna dom senaste 20 åren eller mer, så det gällde att ta det varligt.
Vi fokuserade på trädet med röd kanel. Tyvärr är det så högt att det inte går att nå de översta grenarna utan sky-lift eller teleskoparm men det blev en hel del ”avfall” ändå.
Dom andra äppelträden ska jag ”putsa” själv har jag tänkt. I värsta fall dör dom på kuppen, men det må vara hänt.
Vinteråterställning
Min smältvattenkanal har svämmat över för flera dar sen. Det innebär att smältvattnet har tagit sig en bit in på trappan och att det är glashalt vid entrén.
Idag har jag återställt vinterskicket. Ett rejält lager snö täcker isen och kommer att frysa till i natt. Och om och när fukten börjar synas i morgon öser jag på mer snö. Förr eller senare ska ju isen smälta men så länge det är minusgrader på nätterna får snön fungera som broms och halkskydd.
Den 30 mars 2012 syntes krokusknoppar och det var mestadels bart på Udden. I år är det tvärtom – mest snö med enstaka bara fläckar. Våren är lika sen som 2009 och 2010.
Mia på inspektion
Efter beskärningen återstod en hel del städjobb. När Mia såg att jag höll till vid äppelträdet kom hon faktiskt pulsande i snön och beslöt inspektera. Min städning brydde hon sig inte om, men väl dofterna på trädgrenarna.
