Efter att ha firat Thanksgiving blev det att ta det lugnt och packa väskorna inför hemresan. På lördagen åkte jag söder ut till Lake Worth och checkade först in på motellet. Fick lov att byta rum tre gånger innan jag fick ett rum med hyfsat internet. Det går liksom inte att vara flera dagar på ett ställe där uppkopplingen är dålig. Det viktigaste är att Skype fungerar i och med att det är så jag håller kontakten till resten av världen då jag är ute och reser. Då jag är borta har jag kontakt med familjen flera gånger om dagen och jämfört med priserna på mobiltelefonsamtal från USA till Finland är Skype en gåva från Gud. För 10 euro i månaden ringer jag hur mycket som helst till trådtelefoner i hela världen. Motellet var annars helt ok, luktade inte så värst mycket mögel.

Nu firas det Thanksgiving här i USA och nästan allt är stängt och människorna är hemma eller någonstans tillsammans med sina familjer och vänner. Själv sitter jag på mitt hotellrum och tänker på dagarna som varit, ja på hela denna välsignade resa. Jag tackar Gud för att jag har fått vara frisk hela resan och att Han har varit närvarande. Sedan jag skrev senast (för två dagar sedan) har jag hunnit med mycket trots att inga möten varit inbokade. Innan jag åkte från Port Charlotte åt jag frukost med Brother Larry, en mc-broder som har fått uppleva mycket av Guds kärlek och nåd. Han blev bland annat skjuten i huvudet och ansiktet för många år sedan men han är fortfarande vid liv. Man frågar sig hur det är möjligt? Jo, Gud hade en annan plan för hans liv och idag lever Larry för Jesus och är inte främmande för att vittna för de som kommer i hans väg. Vi hade en fin stund tillsammans innan det var dags att köra från Floridas västkust till Floridas östkust, en bilresa jag gjort tidigare och som jag gärna gör igen.

Väl framme på Östkusten checkade jag in på mitt hotell i Fort Pierce och tog en tupplur. En stund senare kom min vän och broder Garry Nutt och hälsade på och vi åkte ut tillsammans. Jag känner Garry sedan 2005 då vi spelade tillsammans i bandet Skinny Molly. Skulle det inte varit för Skinny Molly så skulle jag kanske aldrig kommit i kontakt med Garry. Vi har mycket gemensamt och alltid mycket att tala om. Garry spelar idag bas för en av rock’n rollens legender, Chubby Checker som ”uppfann” twisten. Självklart visade jag min Manne gitarr för Garry och som man säger i Österbotten så var han ”mäkta imponerad”.

Igår åkte jag och Garry till Daytona Beach på en dagslång ”road trip”. Vårt uppdrag var att se på olika platser för Ambassadors For Jesus Christ m/m till nästa års Daytona Bike Week. Denna träff är en av de absolut största mc-träffarna i hela världen och vi har inom Ambassadörerna kommit överens om att vi skall finnas med där nästa år. Vi såg på olika alternativ och frågan lyder: Vill vi vara bland allt fylleri och knark eller vill vi vara där vi kan nå motorcyklister? Jag tror att Jesus vill vara på alla platser men enligt min erfarenhet så är det inte alltid så lyckat att vara där det festas vilt. Vi hittade en bra plats utanför Daytona Beach, en plats som heter Destination Daytona. Det är en som en liten stad som ägs av Bruce Rossmeyer Harley Davidson som är världens största Harley Davidson återförsäljare. Där kommer det även att finnas stånd och vi har ansökt om ett stånd där. Läget är bra i och med att det ligger precis intill I-95 och alla som kommer till Daytona Beach åker förbi där. Det är även ett ställe som alla Daytona Beach Bike Week besökare stannar upp vid. De har även ett helt fält som kommer fungera som parkering för motorcyklar och tidigare år har det varit packat med folk på detta område. Vi ber om saken samtidigt som vi snart kommer att inleda insamlingen av medel för att kunna förverkliga denna evangelisationssatsning.

På väg från Daytona Beach körde vi via några köpcentrum. I och med Thanksgiving så har de något som heter ”black friday”. Då är alla butiker öppna och har specialerbjudanden. Redan två dagar innan butikerna inleder denna kampanj såg vi människor tälta utanför butikerna för att vara först på plats. Utanför Best Buy som säljer elektronik så fann vi människor som redan hade köat en dag för att få en laptop för 100 dollar. Tänk att köa tre dygn, alltså två dagar och två nätter för att köpa en billig PC. Skulle det ha varit Mac så skulle det varit annorlunda

Personligen tycker jag att det är synd att även Thanksgiving spårat ur och blivit ett kommersiellt rally, precis som julen. Thanksgiving är från första början en kristen högtid då man tillbringar tid med familj och vänner för att tacka Gud tillsammans. Abraham Lincoln var mycket tydlig på denna punkt då han proklamerade ut denna högtid under hans tid som president.

Idag då människorna firat Thanksgiving har jag varit ute och åkt. Körde längs med kusten och körde över bron i Jensen Beach till Hutchinson Island där jag stannade och tog mig en promenad på stranden. Fåglarna här är annorlunda än i Finland och det är intressant att se på hur annorlunda saker och ting som Gud skapat är på andra sida Atlanten. I morgon åker jag och Garry på en till ”road trip”, då åker vi till Fort Lauderdale för att träffa en kristen broder som kommer ner från Michigan. På lördagen är det dags att dra söderut till Lake Worth för två möten i Kotikirkko som är en lokal, finsk pingstförsamling. Ser fram emot dessa möten på lördag och söndag. Gud är god och jag är tacksam för både mycket och lite. Jag har fått mycket av Gud och då man börjar se på de små sakerna som man tidigare inte såg på så kan man verkligen inse hur stor och god Gud är. Att leva i tacksamhet är något som inte går att beskriva med ord.

Helgen i Ohio var underbar. Jag minns inte om jag har berättat om hur jag träffade broder Gary Cooper som bjöd in mig och ordnade allt under min vistelse i Ohio. Det var förra året då jag var i Florida, precis som nu och resan började lida emot sitt slut. Jag sade till Gud att ifall det är DIN vilja att jag skall fortsätta komma till USA så vill jag se minst en människa bli frälst innan jag åker hem. Jag vet att vi inte kan kontrollera vem som blir frälst och när utan att detta är helt och hållet något som Gud sköter om men ibland vill man se bekräftelse på att man vandrar i Guds vilja. Tidigare resor hade jag fått be med ett antal människor till Gud om frälsning i Jesu namn och detta är det bästa som kan ske, att se en själ bli frälst och få evigt liv.

Jag har en god vän i Florida som jag spelade med tidigare i bandet Skinny Molly. Han heter Garry Nutt och spelar idag med Chubby Checker. Förra året berättade han för mig om en av hans vänner som var dödssjuk i cancer. Han hette Dennis. Garry hade varit och skött om honom i hemmet och tagit kontakt med Dennis barndomsvän Gary Cooper för att berätta hur illa det var. Cooper körde ner till Dennis och spenderade flera veckor tillsammans med honom. Dennis som inte var kristen slängde ut båda två då de berättade om Jesus. Han ville inte lyssna. Jag blev inbjuden av Garry att hälsa på Dennis och försöka tala med honom om att den enda vägen till himlen är genom Jesus. Det var hemma hos Dennis jag träffade Gary Cooper och jag första kvällen jag besökte Dennis var jag ensam med honom i sitt rum där han låg utmärglad och stirrade döden i ögonen. Jag fick be för honom och jag såg en (1) tår i hans öga. Gud bad mig lämna saken här och  komma tillbaka några dagar senare.

Jag tillsammans med Gary Cooper på flygfältet i Cincinnati

Då jag kom tillbaka några dagar senare frågade jag Dennis om jag får be för honom. Han sade: – Tack, gärna! Jag bad och vet inte vad som hände men Dennis förstod att Jesus ÄR verklig och att han behöver ta emot Jesus och bekänna sin tro för att bli frälst och för att komma till himlen. Dennis blev frälst och kvällen slutade med att vi alla stod och höll varandras händer, tackade Gud och grät. Det var så jag kom i kontakt med Gary Cooper och nu träffades vi igen. Så kan det gå då Gud leder och kopplar ihop människor. Min vistelse i Ohio var underbar och jag kommer aldrig att glömma resan. Jag är inbjuden att åka tillbaka till Ohio nästa år och då blir det fler församlingar. Gud är god!

Jag och broder Skip i Lakeland, Florida

I söndags flög jag från Cincinnati till Tampa, Florida och tyvärr så gick inte allt enligt planerna. För första gången på länge var jag tvungen att betala övervikt för mitt bagage. Jag hade ingenting jag kunde ha lämnat där för att spara pengarna så jag kunde inte annat än betala och det var svindyrt trots att jag bara hade 2,5 kg övervikt i mina väskor. Detta har inte skett med andra flygbolag och nu vet jag att jag skall försöka undvika att flyga med Delta airlines i framtiden. Väl framme i Tampa hämtade jag upp min hyrbil som jag skall ha denna vecka och körde till Lakeland där jag övernattade. Igår steg jag upp tidigt och träffade en broder som jag endast träffat på Facebook tidigare. Han är gitarrist och brukar spela tillsammans med bla. Jimmie Bratcher, Glenn Kaiser och Larry Howard. Hans gitarrsamling var imponerande, närmare 100 gitarrer. Vi hade en fin frukost tillsammans och vi funderade på att göra en turné i Finland och Sverige i framtiden med honom, Glenn Kaiser och några andra. Detta ser jag fram emot, att få spela kristen rock and roll på hög nivå.

Efter att ha spenderat en stund tillsammans med broder Skip åkte jag vidare längs kusten till Port Charlotte där jag övernattat. Idag skall jag träffa en broder här innan jag beger mig ut på vägen igen. Idag skall jag köra från kust till kust och någon gång på eftermiddagen kommer jag att vara i Fort Pierce där jag bor fram till lördagen då det är dags att söka sig till Lake Worth utanför West Palm Beach för helgens möten in den finska pingstförsamlingen där. Lördagens möte går på engelska medan söndagsmötet är på finska. Aningen intressant att tala finska i USA

Morgon kaffe vid poolen

Idag har jag igen fått vakna upp tacksam. Tacksam för mitt nya liv tillsammans med Jesus. Jag tänker ofta på hur det var tidigare då jag hade baksmälla, mådde dåligt och var rädd. Idag är allt annorlunda och jag har frid och jag mår bra. Hade en underbar stund vid poolen tillsammans med en kopp kaffe denna tisdagsmorgon och jag fick berätta för en man om mitt liv och om den underbara och stora ting Jesus gjort i mitt liv.

Sedan senast jag skrev har det hunnit hända mycket igen. Tiden går fort och varje dag är en ny dag. Tänk att få vakna upp till en ny dag och inte behöva ha den där eländiga baksmällan jag brukade dra på mig i mitt tidigare liv. Jag tackar Gud för varje dag som jag får vakna upp och vara frisk och nykter.

Söndagen den 13.11.2011 ordnade Ambassadors For Jesus Christ m/m Gudstjänst i en motorcykelaffär som säljer tillbehör och delar. De har gjort det nu en gång i månaden i ett års tid och det var en mycket givande upplevelse att få vara med om detta. Jag skötte lovsången och vittnade denna varma… skrev redan sommarmorgon men raderade det för det kan ju inte vara sommar i november (?). I alla fall kändes det som sommar. Jag tyckte helheten var bra och det är ju ett alternativ för dem som vill höra Guds ord predikas, lovsjunga och prisa Herren att komma till ett dylikt eller liknande tillfälle ifall man inte vill gå till det som vi väljer att kalla ”kyrkan”. Jag har tyvärr träffat många som blivit stötta i olika församlingar och som på grund av olika åsikter och människor inte längre vill besöka någon ”kyrka”.

För mig betyder ordet kyrka mycket mer än bara en byggnad eller en församling. Då jag hör ordet kyrka så tänker jag först på en stor byggnad men sanningen är ju den att kyrkan ÄR Kristi kropp här på jorden. Alltså är kyrkan helheten av alla kristna som tror på Jesus som sin Frälsare och Herre. Alltså ALLA kristna på hela jorden. Det är kyrkan, alltså är vi en del av kyrkan. Denna söndag i Big Mike’s Harley Stor i Deer Park, Texas var underbar. I och med att många kom med motorcyklar så stod dessa parkerade utanför butiken och några kom in och frågade om butiken är öppen samt undrade vad vi höll på med. Vi meddelade att vi hade Gudstjänst och att de var välkomna in. En del kom in och en del försvann.

Gudstjänsten i MC butiken blev det sista officiella mötet jag gjorde under min vistelse i Texas och detta kändes skönt. Det hade varit full rulle och program ända sedan jag kom till USA den 31 oktober. Nu var det dags för några lediga dagar och vad gör man i Texas då man har ledigt. Jo, först och främst ser man till att man äter en äkta och underbar ”Texas Steak”. Jag kan intyga att biffarna är mycket bättre i Texas än i Finland och även mycket större. Allt är ju stort i Texas. Det har inte bara blivit biff utan jag har även blivit serverad hemlagad mat samt en otroligt god mexikansk fisksoppa.

En annan sak man kan göra är att skjuta vapen. Amerikanerna är rätt intresserade av vapen. Själv har jag aldrig tidigare avfyrat ett handvapen annat än ett luftgevär eller en luftpistol. Jag har liksom inte varit intresserad och jag tycker väl att vapen är lite onödiga. I alla fall så följde jag med några av mina bröder till skjuthallen och jag fick skjuta med fyra olika vapen; 9mm, 10mm, 38 Special och 357 Magnum. Jag tyckte bäst om 357:an men helst av allt skulle jag se en hel värld utan vapen. Det var dock en upplevelse och det bästa av allt var att vi hade roligt tillsammans.

För övrigt gick mycket tid till att sitta ner med Ambassadörerna och göra framtida planer. Vi planerar att åka till Daytona Beach i mars för att evangelisera bland Bikers där. Vi gjorde även lite uppköp och nu är tre st Harley Davidson redo att sändas till Finland för att säljas. Det lönar sig att ha kontakter och någon som finansierar så kan man göra en bra affär då man köper mer än en motorcykel och förhoppningsvis kan vi sälja dessa så att vi kan köpa mera och få affärerna att börja rulla. Detta är något jag startar upp för att sedan ge till min son. Behöver du en HD så är det bara att ta kontakt

I förrgår tillbringade jag dagen med några av Ambassadörerna och min lillabror Sammy Sanchez. Vi åt tillsammans och tog farväl för denna gång. Jag tackar alla mina syskon och vänner i Texas för dessa underbara 18 dagar tillsammans. Igår flög jag till Cincinnati, OH för att i kväll hålla ett möte i en församling i den lilla staden Goshen, Ohio. Min broder Gary Cooper hämtade upp mig från flygplatsen i Cincinnati som av någon underlig anledning inte är i Ohio utan i Kentucky. Alltså besökte jag tre delstater på en och samma dag.

Mötet i kväll gick bra och det var många som kom. Många blev berörda och det skedde många underbara saker. Redan igår kväll fick jag leda en man till Jesus och be frälsningsbönen med honom i ett garage. Denna själ gjorde denna resa värdefull och jag tackar Gud för varje frälst själ. I morgon flyger jag söderut igen och det är dags för den sista veckan på denna resa. En vecka i Florida och jag hoppas att vädret skall vara bra. Kan vara bra med lite sol innan man kommer hem till Finland. Det lär inte vara så varmt där och snart är det jul. Detta är nog den bästa USA resan hittills. Gud är god!

Ja, då har det nästan gått en vecka sedan jag uppdaterade denna blogg. Jag avslutade min förra blogg med att skriva om att vi skulle ut och missionera för de hemlösa under Houstons broar och förse dem med något att äta. Vi gjorde detta och kvällen var unik. Stämningen var god trots att de närmare 200 hemlösa som sökt sig till vår ”kyrka” lever i misär. Många av dem har alkohol- och drogproblem men det finns även de som är troende men inte har något jobb eller någonstans att bo. Det är gripande och sorgligt att se dessa människor. De flesta av dem är utbildade och snälla människor som råkat ut för något i livet som gjort att de har blivit tvungna att bosätta sig under broarna.

Denna kväll kändes värdefull och vi hade verkligen en fin kväll trots att de vi umgicks med lever i misär. Det kändes fint att få vittna för dem om att Gud kan gripa in trots att allt ser mörkt och omöjligt ut. För Gud är ingenting omöjligt. Efter mötet fick vi be för många av människorna och något som verkligen fick mig att inse att det verkligen lönar sig att be för varandra var vittnesbördet om en kvinna som kom fram till förbön denna kväll med svåra smärtor i buken på grund av leverskador orsakade av alkoholmissbruk. Jag bad för denna kvinna och sedan jag kom från Sölvesborg har jag börjat proklamera ut auktoriteten och kraften vi har fått av Gud genom Den Helige Ande i Jesu namn. Undervisningen i Sölvesborg är nog så sann som den bara kan vara (bibelenlig) för denna kvinna vittnade senare om att all smärta var borta. Tack Jesus!

Det händer så mycket under denna resa så jag skriver inte allt som händer från morgon till kväll utan försöker koncentrera mig på de uppdrag vi utför och på saker som fastnat på mitt hjärta. Följande kväll, tisdag kväll besökte jag The Table In The Wilderness som är ett boende och center för alkoholister och drogmissbrukare. De får bo och äta samt studera Guds ord och arbeta på ett lopptorg under sex månaders tid. Vi höll möte inne i lopptorget och alla satt bekvämt i sofforna som var till salu. Kvällen var underbar och många kunde relatera till det liv jag levt. Jag minns själv hur jag tänkte och upplevde saker då jag såg någon som på ett eller annat sätt sluppit ur missbruket. Jag fick hopp. Jag tror att dessa människor fick nytt hopp och vi samtalade rätt länge efteråt och bad för människorna. Några av dem kom ur fasansfulla förhållanden och en pojke som kom fram till förbön var ledsen för att hans föräldrar inte ville ha något med honom att göra. Han var övergiven men det kändes bra att vittna för honom om att Gud aldrig kommer att överge honom.

På onsdagen var det dags för ett möte i Family Church of Houston. De hade bjudit in mig för att vittna och sjunga. Jag besökte dem även förra året och tydligen var de nöjda då jag fick komma tillbaka. Mötet gick bra och det känns verkligen bra att ha någon med mig som sjunger stämmor. Teresa Sutherland, en av Ambassadörerna har varit med mig vid några av tillfällena och det blir liksom helt annorlunda med stämmor. Jag hade mycket att berätta för församlingen om vad Gud gjort i mitt liv sedan jag besökte dem senast. Bland annat om hur jag fått träffa mina biologiska föräldrar och min biologiska släkt och att jag verkligen fått reda på vem jag är, inte bara i världen utan att jag även hittat min identitet i Kristus.

Självklart berättade jag om hela mitt liv i och med att det var många som aldrig hört mitt vittnesbörd tidigare. Jag höll på i två timmar och jag kunde nog ha hållit på ännu längre. Det tar lång tid att berätta hela min livshistoria. Sångerna tar också tid och varje sång berättar om något i mitt vittnesbörd. Family Church of Houston är en fin församling och de har även en skola för barn och ungdomar i alla åldrar. På onsdagskvällen bjöd några av ungdomarna in mig för att närvara i deras kapell på torsdagsmorgonen då de hade morgonsamling.

Jag trodde givetvis att det var ett ”religiöst” rum med gamla tavlor på Jesus och att det var en kör som skulle sjunga. Jag föreställde mig som om det skulle se ut som i ett kapell i någon av Finlands lutherska kyrkor. Det gjorde det dock inte det var en hel övre våning målad i svart och rött med en scen. De lovsjöng Herren precis som i vilken karismatisk församling som helst och det bästa av allt var att ungdomarna hade hand om allting. De predikade, de lovsjöng, de hade sketcher och draman och de bad till Gud. Denna morgon gjorde mig mycket glad. Tyvärr var vi tvungna att lämna morgonsamlingen efter en och en halv timme. Vi fick höra att de ibland kan hålla på att prisa Gud i flera timmar beroende på hur Den Helige Ande leder dem. Jag blev lycklig och glad av att få vara med och bevittna detta. Jag såg ungdomar med en framtid.

Efter att vi varit på morgonsamlingen hoppade jag och broder Victor och broder Samuel i pick up:en med riktning emot Seguin, Texas. Det tog ungefär två timmar att köra dit och vi kom fram till New Life Fellowship Church utanför staden Seguin. Vi samtalade en stund med Pastor Layne Diez som är en av Ambassadörerna i området innan vi åkte till vårt hotell för att vila upp oss inför kvällens möte. Åter igen blev det en lång kväll men ingen verkade ha långtråkigt. Människorna berördes av Guds nåd och kärlek och kvällen slutade med att många kom fram till förbön. I och med att rätt många Ambassadörer kom denna kväll bad jag dem be för människorna medan jag sjöng i bakgrunden. Gud gjorde några underbara saker denna kväll med det får de som fick ta emot dessa mirakel vittna om själva. Det enda jag kan säga är att Gud är god.

Jag hade inga problem med att somna denna kväll. Följande dag, igår åkte vi vidare västerut till San Antonio som är en rätt stor stad. Här checkade vi först in på vårt hotell tog en tupplur innan kvällens möte och denna kväll blev någonting speciellt, speciellt för mig och några av ungdomarna. Mötesplatsen var en lagerlokal där ungdomarna vistades och spelade volleyboll, biljard och korgboll. Det var väl ett 40-tal ungdomar samlade  och jag vittnade om mitt liv och berättade om hur jag började dricka alkohol då jag var i deras ålder. Vartefter mötet pågick talade Gud till mig om några av ungdomarna och jag nämnde en del saker under mötet. Efter mötet bad broder Samuel för alla och senare gick jag fram till några av de ungdomar som Gud talat till mig om och det var faktiskt Gud som hade talat. Jag gick fram till en ung flicka och sade till henne att allt kommer att bli bra och att Gud älskar henne. Hon log och såg förvånad ut men kom senare fram till mig och frågade hur jag kunde veta? Jag svarade henne att Gud talade till mig. Hon var endast 14 år och gravid. Hon behövde få tala med någon och hon behövde förbön och hon behövde Jesus!

Då vi var på väg från lokalen såg jag en flicka stå ensam i ett hörn. Jag gick och sade hej till henne och frågade hur hon hade det. Hon var blyg och tittade neråt. Jag sade till henne att Jesus älskar henne och gick därifrån i och med att de andra redan hade gått till bilen. Jag talade med några till på vägen ut och då jag närmade mig dörren till ett rum som man gick igenom för att komma ut stod denna samma unga tjej där. Jag frågade henne om allt är okej och hon tittade på mig och hon kramade om mig. Hon påpekade försiktigt om det där jag hade sagt om att det finns någon här som inte tagit emot Jesus. Jag frågade henne om hon vill ta emot Jesus och bli frälst och det ville hon. Vi bad tillsammans och hon gjorde sitt livs största beslut och blev frälst. Hon blev även döpt i Den Helige Ande och åter en gång fick jag nåden att se Jesus flytta in i en människa. Guds nåd är stor och vi kan inte förstå oss på hur Han verkar. Hans vägar äro outgrundliga. Med stor glädje och tacksamhet åkte vi därifrån och tog en kvällsbit på en av San Antonios många restauranger. Denna flicka var en av orsakerna varför jag är här och just att hon blev frälst är värt mycket mer än kostnaderna för denna resa. Vi kan inte jämföra priset på någons själ med pengar. Varje själ är värd mycket mera än alla pengar i denna värld. Tänk att få ta emot Jesus och evigt liv. Gud är god!

Då var Lonestar Rally över för denna gång. Jag kom till Galveston redan på tisdag kväll då vi började bygga upp vår avdelning. På torsdagen körde hela rallyt igång och folk från alla möjliga olika håll började söka sig till staden för att delta i detta rally som blivit något av en folkfest. Detta var tionde året i rad som man ordnat Lonestar Rally och träffen bara växer och växer. I fjol uppskattade man att evenemanget besöktes av närmare en halv miljon motorcyklister och i år sägs det att det var ännu mera folk. Några siffror har vi inte hört ännu men staden var packad med motorcyklar och människor.

Detta var tredje året jag fick vara med och i år sjöng jag i vår monter. Det visade sig vara en bra ide för människorna stannade upp och oavsett om de var medvetna om det eller inte så såddes ett frö i deras innersta med Guds ord. En del utställare runt omkring oss klagade på den höga ljudnivån men man klagade ju även på Jesus då han gick fram för 2000 år sedan.

Jag är tacksam över att jag för fyra år sedan kom i kontakt med Ambassadors For Jesus Christ m/m. Skulle jag inte ha varit nyfrälst då så skulle jag nog inte ha trott att det var Gud som kallade mig till att bli en biker. Jag hade ju aldrig tidigare kört motorcykel, inte hade jag heller något körkort. Då jag delade med mig av vad Gud hade sagt till mig så blev människorna runt omkring mig underliga och trodde att jag hade flippat ur. Min fru trodde dock på mig och stöttade mig under denna prövningens tid och jag har lärt mig att då hon är med och inte sätter sig emot, då är det högst sannolikt att det är Gud som talat. Detta har visat sig många gånger under dessa år. Hon inte bara världens bästa fru utan hon har även en profetisk gåva. Jag väntar med iver och spänning på den dagen då vi tillsammans börjar resa runt och tjäna Herren. Den dagen kommer, detta har Gud sagt till mig.

Oavsett att jag blev avrådd från att blanda mig med dessa ”bikers” ordnade allt sig och snart var jag ledare för Ambassadors For Jesus Christ i Europa. Jag fick även mitt körkort och en Harley Davidson. Inget av detta skulle ha varit möjligt utan Guds välsignelser. Senare inledde jag även ett underbart samarbete med Pastor Ulf Mannebäck och Church on Wheels Europe. Då hette de ännu Biker Church men bytte senare namn till Church on Wheels för att förverkliga visionen om att inte bara nå bikers utan även annat motorintresserat folk. Under dessa år har kontakter till olika klubbar knutits, till både kristna och icke kristna sådana. En glad överraskning var en dag nu i Galveston då jag såg ett bekant ryggmärke. Det var God’s Squad och det stod Finland på västen så jag ropade till mannen. Det var en av bröderna från God’s Squad som var i Texas och besökte Lonestar Rally. Fint att få tala lite finska också trots att man är i USA.

Under dessa dagar delade vi ut ett tusental skivor med fyra låtar från min nya skiva, biblar och olika traktat med information om Jesus och hur man blir frälst. Det viktigaste budskapet vi spred under dessa dagar var att JESUS ÄLSKAR DIG! Vi fick samtala med många människor och många stannade upp och lyssnade. Vi fick be för människor och berätta för individuella personer öga emot öga om Jesus och vi fick vara lyssnare. Det är viktigt att lyssna på människor man möter om deras liv och deras behov. Det är då Den Helige Ande verkar i oss och ger ord rakt in i denna person vilket leder till en andlig reaktion och saker och ting börjar ske. Det har verkligen känts värdefullt att vara med dessa fyra dagar i Galveston.

Jag har inte bara fått träffa icke kristna människor utan även fått träffa många kristna som har samma vision och samma längtan om att nå andra människor med budskapet om Jesus. Jag träffade även några av våra egna Ambassadörer som jag aldrig tidigare träffat och det känns bra att vara med i detta gäng. Det är som en enda stor familj där kärleken till varandra är påtaglig. Dessa bröder har tagit otroligt bra hand om mig dessa dagar och jag är tacksam för allt.

Något som verkligen varit till välsignelse för mig är syster Teresa Sutherland. Hon har sjungit med mig och det har varit mycket välsignat. Inte bara för att hon sjunger bra och har lärt sig alla mina låtar utan även för att jag har fått känna av att jag inte varit ensam där framför alla människor som stirrat på mig. Jag har fått känna av att detta är något som vi gör tillsammans och precis så var det ju också på Jesu tid. Jesus skickade ut sina lärjungar två och två. Det är stor skillnad på att sitta och sjunga i en församling och att sitta på en sådan plats som en stor motorcykelträff och sjunga om Jesus.

Nu är dock rallyt över för denna gång och vi har redan börjat planera inför nästa år. Vi har inte bara varit välsignade utan vi har också haft roligt. Vår glädje finns i Herren och denna glädje har gjort det möjligt att utföra detta uppdrag för dagarna har varit långa. Tidiga morgnar till sena kvällar. Massor av ljud, oljud och människor över allt. Nu är jag hemma hos broder Cele Monreal i Houston, Texas och har fått sova sedan kl. 21.00 igår kväll till kl. 07.00 idag. Jag fick åter igen vakna upp till en ny dag i mitt liv. Tänk vad Gud kan vara god. Att man inte behöver tänka att man måste stiga upp, att man måste göra det här, eller att man måste dittan eller datta utan att man får vara tacksam för att man får göra allt detta. Gud är god!

Dock finns det inte mycket tid till att slappa. Idag glider jag iväg på hojen, först till Pasadena, Texas för att träffa en familj. I kväll åker vi till centrum av Houston för att spela, sjunga, vittna, predika och be för de hemlösa som bor under stadens broar. Redan på eftermiddagen börjar vi breda smörgåsarna som vi skall dela ut och det blir ungefär 200 smörgåsar. Detta uppdrag känns verkligen värdefullt och som jag skrev tidigare är det fint att se de som tidigare varit uteliggare men idag har fått ett nytt liv och arbetar för att hjälpa andra hemlösa att hitta rätt i livet. Gud är verkligen god!

Igår morse steg jag upp vid halv sex och gjorde mig färdig för den långa resan över Atlanten. Allt gick väl på Kastrup flygplats i Köpenhamn och snart satt jag ombord på ett Lufthansa flyg till Frankfurt. Förra gången då jag flög från Stockholm måste jag byta terminal och gå igenom säkerhetskontroller och allt det där men nu kom jag in till samma terminal och kunde ta en kopp kaffe och en macka i lugn och ro.

Normalt brukar jag vara uttråkad ombord på den långa flygningen över Atlanten men denna gång gick det faktiskt bra och jag hade trevligt tillsammans med gänget Fadern, Sonen och Den Helige Ande. Jag läste mina studier, skrev ett prov och fortsatte läsa Bibeln och umgås med Gud. Under denna resa fick jag en insikt i många saker som jag inte tidigare haft. Bland annat läste jag mycket som Paulus skrivit och Romarbrevet är ju bara ett fantastiskt brev. Tänk vilken omvändelse Paulus fick vara med om. Från att förfölja och ta livet av kristna så mötte han Jesus genom Den Helige Ande och det blev en total omvändning för honom och han blev den som skrivit flest brev i hela Bibeln som är Guds ord. Det är ju så det står skrivet. Den som kommer först skall komma sist och den som kommer sist skall komma först.

Detta tycker jag är fantastiskt. Det handlar ju inte om huruvida man studerat teologi eller hur mycket prästvigd och beläst man är. Det handlar om Guds vilja och om vårt hjärta. Det handlar om omvändelsen och passionen för Jesus. I Först Korintierbrevet skriver Paulus om detta med att Gud kan kalla vem som helst, även den som i världens ögon är ett hopplöst fall. För Gud finns inga hopplösa fall:

1 Kor 1:27-30: ”Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.

Detta får man faktiskt se många gånger om och om igen i kristendomens historia. De skriftlärda ältar på med sina lagar medan de som Gud rest upp och dragit upp ur fördärvet blir till något i Guds rike. Paulus är ju ett fantastiskt exempel på detta. Dock vill jag inte framstå som någonting eller bättre än någon annan men se på hur jag levde förr och hur det såg ut för fem år sedan. Jag var alkoholist, narkoman och då läkarna gett upp allt hopp fick jag möta Jesus som förvandlade allt. Idag får jag nåden att resa runt och vittna om Honom och vad Han har gjort i mitt liv.

Paulus var äkta! Han såg sina medmänniskor med Guds ögon. Han älskade dem med Guds hjärta och han såg mötte dem med Guds barmhärtighet och Jesu passion. Hur många kristna är det idag som är beredde att själva gå i döden för någon annan. Ännu värre: Hur många kristna är det idag som är beredda att själva bli fördömda och skilda från Kristus för någon annans skull? Brevet till Romarna inleder Paulus så här:

Rom 1:1-3: ”Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning.”

Vi får försöka komma lika långt i vår relation med Jesus som Paulus. Man får helt klart den visheten då man lever hans brev att han korsfäst sitt kött och att han vandrar i Anden. Det är ju då vi vandrar i Anden som vi kan se saker utifrån Guds perspektiv och också älska våra fiender. Vi kan inte vara i Anden och i köttet samtidigt och då jag ser på mig själv och på kristendomen idag så är det med stor oro. Köttets gärningar är synliga och påtagliga i mängd och massor men var finns Andens frukt. Den finns där men min bön är att den först och främst skall börja synas mer i mig och att vi som kristna skall leva mer i Anden och mindre i köttet. Paulus är klar på denna punkt och det är lätt att se om man vandrar i Anden eller om man är i köttet.

Köttets gärningar, Galaterbrevet 5:19-21: ”Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläaror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Andens fruk, Galarterbrevet 5:22-36: ”Andens frukt däremot är kärlek, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

Detta var nu några av de sakerna jag satt och mediterade över på 11000 meters höjd. Emellanåt tittade jag ut genom fönstret och visst är det fint uppe i luften. Speciellt fint var det då vi flög över Grönland. 11 timmar senare landade planet i Houston, Texas och en timme senare mötte broder Sam Eby mig på flygplatsen. Det var inga problem i tullen heller de frågade om jag är här i affärer och jag svarade ärligt: - Ja, jag är här i Guds affärer! Det kunde konstatera att jag då har mycket jobb och sade välkommen till USA. Jag passade på att vittna för dem och gav dem varsin JESUS LOVES YOU CD som vi kommer att dela ut nu denna vecka på Lonestar Rally i Galveston, Texas.

På väg från flygplatsen kunde jag konstatera att man firade Halloween denna kväll. Vi besökte Family Church i Houston som ordnade ett kristet alternativ till Halloween. Ett bra initiativ tycker jag. Sedan körde vi via broder Victor Flores och sade hej innan vi åt middag tillsammans med broder Cele och hans fru. Nu är jag hemma hos Cele och klockan är nu här 06:28. Jag somnade genast jag lade mig igår kväll. Jag hade då varit uppe i över 24 timmar. Nu är jag äntligen här och Gud är god!

Då var höstkonferensen vid Folkkyrkan i Sölvesborg över. Igår var det två möten, ett klockan 11 och avslutningsmötet hölls klockan 15. Paige Junaeus predikade på båda mötena och jag måste säga att hon har en fantastisk livsberättelse om hur Jesus en gång i tiden frälste henne och hennes vandring med tillsammans med Jesus är ytterligare en fantastisk livsberättelse. Hennes liv innehåller mycket underbara saker men det innehåller också sorg och smärta. Vi har ju inte blivit lovade att allt skall vara lätt men vi har däremot fått löftet om att Gud alltid skall vara med oss.

Paige berättade om då hennes bror, pappa och syster dött hur hon lärde sig hantera detta. Det var ju alltid en chock och sorg då någon hade lämnat jordelivet. Först förstod hon inte varför saker kunde hända och varför Gud tillät dessa men vartefter hon lärde känna Jesus mer och mer så började hon också förstå att Jesus är uppståndelsen. På avslutningsmötet predikade hon ur Lukas 8 om då Jesus väckte upp Jarius dotter och behandlade detta med att Jesus verkligen ÄR uppståndelsen. Precis som Jarius förstod inte heller Paige saken innan hon verkligen insåg att Jesus ÄR uppståndelsen och livet. Jesus sade ju till Jarius att hans dotter inte är död. På samma sätt kunde Paige ta emot orden från Jesus om hennes anhöriga som gått bort. Det är ju det här som är målet, det eviga livet. Bibeln säger ju att vi skall leva om vi så än dör. Detta är nog en stor tröst till oss alla som mist en nära människa. Dock finns det ju en liten hållhake och det är att man är frälst och tror.

Detta med tron har vi även fått höra Pastor Tommy Lilja predika om denna helg och visst är det så. Snickaren snickrar, kirurgen opererar, bagaren bakar och den troende tror. Vi behöver inte göra något annat än tro på Jesus för att få det eviga livet.

Efter det sista mötet var det dags att ta mitt pick och pack och åka vidare. Min vän och broder Nils hjälpte mig till tåget i Sölvesborg. En timme och femtio minuter senare var jag på flygplatsen i Köpenhamn. Nu har jag sovit här en natt och gått igenom mitt bagage och allt det där. Nu är det dags, om en stund börjar det som jag väntat på sedan den 1 december förra året då jag kom hem från min förra USA resa. Mission America 2011, ett äventyr i möjligheternas land. Jag känner för det Amerikanska folket och trots att de har GUD på sina pengar så betyder inte detta att alla är frälsta och  får komma till himlen. Det behövs tro också och inte enbart God Bless America. Därför åker jag dit för att tjäna Gud och för att evangelisera tillsammans med mina sykon i Ambassadors For Jesus Christ Motorcycle Ministry.

Ja, det finns egentligen inga ord som kan beskriva hur denna dag varit. Tidigt i morse lämnade jag mitt hotellrum och promenerade iväg till Folkkyrkan här i Sölvesborg där jag avnjöt en kopp kaffe i gott sällskap innan vi samlades med lovsångsteamet för att gå igenom dagens första lovsånger. Vi inledde med två låtar som jag väl kände igen och kunde utantill. Det känns liksom tryggare att spela låtar man kan och då man inte behöver tänka på spelandet och hur låten går kan man hänge sig mer till Herren. Det var en mäktig inledning på dagen och Paige Junaeus började undervisa om Den Helige Ande klockan 08.30.

Undervisningen pågick hela dagen fram till lunch och åter igen fick man äta god mat i församlingen. Inte en enda gång har jag varit besviken på maten i denna församling, den är tillredd med kärlek. De har även lärt sig att då det blir min tur i kön så öser de upp en lite större portion än de vanliga. Är man stor och finne, ja då får man också mera mat än om man är liten och svensk

Efter lunch höll Pastor Tommy Lilja ett seminarium som mer eller mindre spårade ur. Tro mig inte fel nu. Det spårade ur av Den Helige Andes närvaro och redan i ett tidigt skede fick Tommy nog ge upp en del av sina egna anteckningar. Jag respekterar Tommy väldigt mycket som förkunnare, inte för att han är väl utbildad men för att han känner Den Helige Ande och lyder Anden. Hela tiden ända sedan igår morse har vi blivit serverade andlig mat som verkligen har varit till uppbyggelse. Jag måste vara ärlig och säga att jag tycker att ifall man går på ett möte i en kyrka så skall man gå därifrån glad, uppmuntrad och uppfylld av Den Helige Ande. Tyvärr har jag suttit på många möten där man klagat och pekat på hur det inte får vara och även förkunnat sig själva mer än Jesus. Då blir det direkt fel och det är nog inte många som blir välsignade av sådant. Uppmuntran och undervisningen att verkligen få veta och lära känna oss själva som de vi är i Kristus är mycket viktig för vårt välmående. Tänk att vi som kristna alla är konungar och präster med EN överstepräst.

Efter Tommys seminarium samlades vi några finländare och satt och talade en stund. De tyckte att jag skulle berätta min livsberättelse och självklart berättar jag om jag blir tillbedd. På ett mäktigt sätt kändes det fint att sitta där tillsammans med finska syskon varav två från den församling jag tillhör och ett par andra syskon i Kristus. Vi var alla överens och jag måste säga att jag kände av att jag älskar mina syskon. Detta var en relativt ny upplevelse för mig men det kändes gott. Vi var alla i en och samma Ande och det är ju så Jesus vill att det skall vara. Jag tror att vi alla kände av lite samma saker.

Kvällsmötet blev en andlig explosion och det var nog första gången jag har sett Tommy predika på ett sådant sätt som han gjorde i kväll. Den Helige Ande var närvarande och efter predikan slutade det i något som för en del skulle ha sett ut som kaos. Det var kaos men ett heligt kaos. Gud var närvarande i Jesus Kristus genom Den Helige Ande och folk låg på golvet och prisade Gud. Själv tänkta jag falla bakom trummorna med gitarren i högsta hugg. En fantastisk kväll och dag, lång men mycket välsignad. Som tur ställer man om klockan i natt och i morgon får man sova en timme längre.