Hand i Hand

Den totala tystnad här på bloggen den senaste månaden har berott på flera besök i södra Finland, möhippa, sjukdom (en oerhört seg förkylning hos fröken vår), mycket bröllopsplanering och till slut en bröllopslördag då jag äntligen fick min prins.

Den senaste månaden har inneburit så mycket roligt och underbart, kan bara tänka tillbaka på allt med ett leende och skatta mig oerhört lycklig! Den har också inneburit lite stress och lite sömn. Stunder med gamla vänner, familj och mycket, mycket mer… Nu är vi iaf tillbaka och börjar småningom vara ikapp nutiden också. Det tar sin tid att komma ifatt när man haft så mycket att fundera på och hålla i händerna vid sidan om en vardag med en ettåring. Men vi reder upp lite vart efter.

Dagen då vi blev man och hustru är iaf en av de absolut lyckligaste dagarna i mitt liv! Det blev precis så underbart som vi tänkt oss, om ännu inte lite bättre. Nu ser vi fram emot att få tag i massor med bilder från dagen så att vi kan uppleva allt igen, för det gick ju så snabbt. Men utan alla vänner och släktingar och utan all hjälp vi fått på vägen skulle det inte ha blivit en så underbar vigsel och bröllopsfest. TACK! Och tusen tack för alla fina ord och gratulationer vi fått!!! Det går helt enkelt inte att beskriva hur glada och lyckliga vi är över att ha fått dela dagen med varandra, men också med våra allra närmaste. Så det absolut minsta vi kan säga är tack!

Låt mig presentera Herr och Fru Nordling

Du Är Allt

(Och eftersom jag inte har tid att sätta mig in i hur man får in ett YouTube klipp här så länkar jag bara till sången som fick ögonen att tåras under vigseln, Tack Lena!)

Idag sken solen redan tidigt på morgonen. Men jag fick iaf en lite längre sovmorgon (än de senaste dagarna) ända till kl. 8.  Termometern visar på 10 grader och när jag var ut efter posten kändes det faktiskt underbart varmt och skönt. Idag är en riktig vårdag! Hoppas bara våren kommit för att stanna och att vi kan och hinner vara ute så mycket som möjligt idag!

Tomat och gurka. Ja, det är godis här hemma hos oss. Om fröken vår får bestämma. Vi kan alltså inte äta sallad förrän all annan mat är uppäten. Annars blir det skrik och inget ska ner utom gurkan och tomaten. Det kan hon i sin tur äta hur mycket som helst av. Och vem är då nöjd, om inte mamma!

(Edit: ”absoluta” ska det självklart stå men nu får det vara så där eftersom jag inte har tid att editera om. Men ni förstår ju säkert ändå!)

Matar lite. Vill du mamma smaka? Nej dockan vill ha lite mer. Måste nog kolla själv att det är bra mjölk i flaskan. Titta, kan ju både kolla in barnprogrammet och mata dockan samtidigt!

Vår dotter fick så mycket otroligt fint i födelsedagspresent från höger och vänster. Tusen tack alla! Vi uppskattar verkligen att hon blivit ihågkommen med både kort och presenter. Tack!

Korten tittar vi på varje dag där de visar upp sig i hallen. Hon pekar, tittar och säger ”dä, dä”. Några måste vi ibland ta ner och titta på (därför saknas någon på bilden) men det är mycket varsamma små händer som handskas med sina födelsedagskort.

Har inte riktigt på koll vilken del i följetongen ”liten blir stor” det borde vara. Men kanske tre, eller fyra. Men vi säger tre! Här kommer nu del tre med bilder där en tidning (lika stor på alla bilder) figurerar som måttstock.

Kommer ni ihåg de här bilderna?

ca 2ooo g

ca 6400 g

ca 9000 g

Nu pratar jag igen om de vingliga små stegen som tas här hemma varje dag. Men jag tycker ju att det är så spännande!

Ser ni att det går framåt?

Nu blir det igen lite ett-års inlägg. Hoppas ni inte blir uttråkade av allt för mycket sådant, men just nu, så nära inpå årsdagen så blir det mycket sånt och man minns gärna också förra året vid samma tidpunkt, av någon orsak.

Igår var det rådgivning för ett-åringen och vågen visade på prick 9000 g, och längden på 72,8 cm, huvudomkretsen 44,8 cm. Det betyder att kurvorna visar på en jämn och fin tillväxt. Mycket bra så! Det var en livlig flicka som lekte med leksakerna och visade duktigt upp alla sina färdigheter, att stå, ställa sig upp, krypa, gå, pincettgreppet satt perfekt, kastade bollen och vinkade glatt. Pratade gjorde hon inte så mycket utan där fick mamma säga vilka ord hon kan istället och berätta om hur dagarna för oss ser ut. Lite tårar kom det när vaccinen skulle pickas. Men med tutten och puppe gick de väldigt snabbt över och den glada flickan var genast tillbaka.

Även jag som mamma fick fundera över mina mat- och motionsvanor. Helt okej kan jag tycka så här i efterhand att de faktiskt är med tanke på att det inte finns så mycket tid till motion just nu, hoppas på förändring till sommaren i alla fall. Lite fundersam blev jag också över att rekommendationerna för barn är fettfri mjölk och inte lättmjölk. Visst har jag hört det förr men att det också skulle gälla en ettåring hade jag inte på klart. Vilken mjölk ger ni åt era barn? Som annars äter mångsidigt och hälsosamt och rör på sig dagligen samt vistas utomhus dagligen?

Nästa rådgivningstid är först om ett halv år. Hoppas att tiden går mycket, mycket långsamt tills dess. Vill ju nästan att tiden ska stanna lite grann just nu!