Marias ord (och inga visor)

Fick smickrande nog tag emot en blogg award av bloggkompis Yvonne. Det där med ”kreativ” blogg kan man ju diskutera, men lite smicker är ju aldrig fel. Skickar inte denna award  vidare, eftersom de flesta redan har fått den. Men med priset följde en uppmaning om att berätta sju saker om sig själv.

1. Några ord om min karriär som bloggerska. Började blogga hösten -06, var då under en tid en riktigt aktiv bloggare och inläggen sprutade ur mig varje dag. På den tiden var jag mammaledig och mycket av det ”sociala liv” jag hade utspelades på bloggen. Idag är det annorlunda, inläggen färre, men livet utanför bloggen lite mera aktivt. Tack och lov.

2. Denna award fick jag nog på gamla meriter, för numera är bloggtorkan ganska närvarande här.

3. Har väldigt svårt att komma på sju saker om mig själv.

4. Just nu går en av mina söner här omkring och väntar på ”sin” tur vid datorn. ”när är du klar…” ingen lugn och ro här inte.

5. Avskyr när folk ”läser över axeln” på mig, må så vara tidningen i kafferummet, maken som kikar över axeln vid datorn, eller sonen som inte kan läsa som står och kollar vad jag ”skriver”.

6. Har fobi för stora tjocka läskiga blad, alltså blad som man hittar på läskiga blommor och sånt.

7. Är lat. Riktigt lat, innerst inne. Men har inte svårt att få mig iväg på träning.

Idag har vi haft en riktigt underbar vinterdag. Första solskensdagen på evigheter känns det som. Den där första vinterdagen när man kan solen värma på nästippen är alltid lite speciell. Jag känner livsandarna väckas till liv. Tankarna börjar kretsa kring projekt som väntar på att bli utförda här hemma. Tankarna blir överlag mycket lättare och jag ser framemot en av de årstider jag tycker mest om. Vårvintern. Jag skulle vilja vara ledig några veckor och bara vara ute på isen, skida och njuta. Nu går ju inte det, men nästan en vecka ledig har jag att se framemot sportlovsveckan.

Idag prickade jag lämpligt nog in en förkylningsdag. Så istället för att nöta i skidspåret blev det en promenad i solskenet. Väl så, skönt ivarjefall att kunna konstatera att vintermunderingen kändes lite i varmaste laget i solskenet . Nu är det raka spåret mot ljusare tider.

(bilden är min egen)

Så här såg det ut i andra-sjöskogen igår när jag var ute på en skidtur. Planen var egentligen att skida ett långpass idag, men efter en titt på väderkartan blev det ändrade planer. Tur var det, idag vräkte snön ner och jag är halvkrasslig. Idag blir det vilodag med lördagsgodis och melodifestival senare ikväll.

Pratade med en klok dam igår och fick förklaringen till varför jag tycker det är så roligt att skida nu igen. Jag har hittat en ny platå att stå på, en motionärsnivå. Har haft lite svårt att få in att jag numera är en motionär som inte behöver ha så bråttom runt spåret. Numera hinner jag njuta av både utsikt och själva skidåkningen.

Det händer sig inte så ofta nuförtiden, men ibland kommar jag mig iväg på bio. Lika störd blir jag varje gång jag hör någon prata under filmen.

Av någon konstig anledning kom jag att tänka på ett mardrömsbiobesök för sisådär en sju år sedan. Det var den första Harry Potter filmen som gick på bio, och jag hade smart nog, bokat in oss på en eftermiddagsföreställning. Massor av barnfamiljer. Söker rätt på platserna i den stora biosalongen. Hamnar så klart bredvid en av de tusen barnfamiler (det var tiden innan egna barn…) Filmen börjar och pappan i stolen bredvid börjar halvtyst läsa texten för sin son. Med en monoton röst, dessutom är han halvkass på att läsa och knagglar sig igenom viss ord. Så höll han på, genom heeela filmen. Mina mördande tankar får inte tyst på honom, ej heller min ilska som pyr omkring mig tystar honom. Så där sitter jag, genom hela filmen och det enda jag kan koncentrera mig på är hur mycket jag hatar pappan i stolen bredvid. Sen dess har jag inte varit på eftermiddagsbio.

Vårt fågelbord är flitigt besökt av Domherrar denna vinter. Håller lätt koll på dem genom köksfönstret. Upp till 7 par har jag räknat in samtidigt. Någon fågelkännare är jag inte, men dessa kan man ju inte ta miste på.

Vinter. Otroligt härlig vinter vi har!  Härligt väder, underbara skidspår som lockar fram värsta skidlusten. Länge sedan jag njutit så här mycket av att få ”susa” fram i spåret.  Helgens saldo stannar på 30 km. Totalt i vinter 90km, ser ut som jag skall klara av målet som var 100 km =)

Utlovade en kommentar om boken ”midvinterblod” av Kallentoft, vilken stod på listan över jullovslitteratur. Har nog läst den, men inte kommit mig för att dela med mig av mina tankar.

Den är helt klart läsbar. Inte den där deckaren som jag är olidligt spännande som jag läser ut på två dagar, denna tog något längre att läsa. Vilket jag räknar in i skalan över hur bra en bok är. En bra bok går snabbt att läsa, eller hur?

Språket är bra, lite poetiskt åt det poetiska hållet ibland. Tror att Månn skulle gilla språket Någon tidning hade recenserat den ”Skippa Larsson, läs Kallentoft istället”. Det håller jag kanske inte med om, men smaken är ju som baken.

En sak som jag störde mig på…men det kan jag inte skriva här utan att avslöja för mycket. Men klart godkänd är den. Ska snart hugga tag i nästa bok av samma författare. Har bara lite annat att läsa först

Det var väl en bra bokanalys av en f.d. litteraturvetare

Lördagens ”mildväder”, dvs när kvicksilvret började närma sig de -15 igen begav jag mig ut på en härlig skidtur. Lugnt och skönt i spåret. Det enda ljud som hörs är stavarnas monotoma knarrande och skidorna som glider i spåret. Inte ens de egna hjärtslagen överröstade tystnaden igår. Hade med lilla kameran för att få dokumenterat lite under skidturen (har ju numera inte så bråttom att jag inte hinner stanna…) Tyvärr dog batteriet efter bara tre bilder. Mitt batteri räckte som tur var mycket längre Kan bjuda på några  vinterbilder ivarjefall. Kändes nästan som att jag var uppe i Lappland igår. Tänk att ha ett ”mini-lappland” bara utanför stugknuten. Vad bra vi har det!

Idag tog jag det lilla lugna, var ut på en promenad i vad som kändes som sommarvärme. Otroligt fint var det, när solen sken över vidsträckta vyer. Tyvärr ingen kamera med idag, så de bilderna spar jag i minnet. Nu är batterierna (både mina och lill-kamernas ) laddade igen, så nu ska jag väl orka med en arbetvecka till.

Kylslaget och mysigt vinterväder är det nu. Köldgraderna bet skönt i kinderna när jag promenerade till jobbet. Så vackert det var när jag gick hem vid 16-snåret. Världen verkade på nåt vis stå stilla, bara knarr under skorna som hördes.  Egentligen stör mig kylan inte så mycket, var t.o.m. ute på en skidtur med den äldre av småpojkarna igår. Med full vintermundering är det svårt att frysa när man åker skidor. Men någon speciellt ansträngande tur var det å andra sidan inte.

Men nu när kvicksilvret kryper ner mot  -30, tror jag att jag stannar inne resten av kvällen. Kryper ner under filten och börjar läsa ”fyrvaktaren” som jag fick i julklapp. Så kan jag läsa hela natten om jag vill. Skönt att ha fredagarna lediga =)

Förstår inte att det gått TIO år sedan millennieskiftet. Vart har alla år tagit vägen? Ska försöka sammanfatta dem och se om jag verkligen har koll på åren.
2000; avslutar skidkarriären,  tar studenten, träffar min blivande Make, flyttar till V-botten och börjar plugga.

2001; flyttar ner till Småland, fortsätter plugga.

2002; förlovar mig, flyttar upp till Norrbotten, fortsätter plugga.

2003; första barnet föds, är mammaledig.

2004; är mammaledig halva året, byter inriktning på studierna forsätter  plugga.

2005; pluggar köper radhus och gifter mig.

2006; studerar, andra barnet föds, är mammaledig.

2007; forsätter studerandet…

2008; blir äntligen klar med studierna, köper hus och flyttar tillbaka till Ö-botten, börjar jobba, går in i väggen.

2009; är sjukskriven, är på arbetsprövning, är arbetslös och börjar jobba.

Ja, det blev ju tio år det där (rätt så komprimerade…). Rätt så intensiva år har det varit. Får se hur följande decennium blir.