Sånt här väder älskar jag – trädgrenarna är täckta med snö, de ser ut som sockerglaserade bakverk, allt är vitt, vackert och ”tyst”. Det är också mycket jobb, fysiskt jobb som gör musklerna gott och gårdsplanen framkomlig. Man ser snabbt resultat av sitt skottande! Och jag har en alldeles förträfflig liten assistent som går med sin röda spade i handen och flyttar snö från ställe A till ställe B, oftast dit där jag just skottat färdigt … Gulle, så liten och duktig!
Efter att vi skottat färdigt brukar vi belöna oss med en kälktur. Mette älskar att sitta vid ratten och ”styra”. Jag behövde verkligen inte lära henne att åka kälke, när hon första gången studerade åbäket i pulkabacken för ett par veckor sedan tog hon raskt tag i ratten, svingade upp det andra benet över bänken och meddelade att lite fart skulle sitta bra nu! That’s my girl! I dag blev det bara en liten tur via roskishuset, postllåden och den oplogade cykelvägen med en lång backe helt nära oss. Det var så mycket snö överallt att kälken inte gled alls bra, inte ens när jag satte mig bakpå för att bidra med lite tyngd blev farten ens nära hisnande.
Det har blivit ett långt uppehåll i bloggandet för min del. Sorry. Före jul fanns det så många andr saker att göra när barnen sov att jag inte hann. Och sen hände det så mycket att jag inte visste var jag skulle börja skriva. Så nu skriver jag helt enkelt om i dag och struntar i att det varit jul och nyår och tomtar och slalompremiär och skridskopremiär. Visst, det finns foton från allt det roliga. Men just nu tänker jag bara sätta ut ett till, mitt mellandagsprojekt:
Henkka fick det svartbruna legoslottet till julklapp och byggde det med stor iver i mellandagarna. Jag ville också bygga, så jag byggde ett eget, det till vänster, med hjälp av originalritningar, men med de bitar som vi råkar ha hemma. Alla slags bitar har vi inte, så så fick jag improvisera och bygga något ditåt. men jag tycker att slutresultatet är ganska bra, tillräckligt lika för mig. Och Ebba var eld och lågor, ett eget slott att leka i (eftersom hon inte får röra storebrors, åtminstone inte när han ser). Hon är förvånansvärt skicklig på att leka och inte söndra bräckliga legoskapelser. Och sån fantasi hon har, mitt intresse för en legogrej svalnar genast när jag byggt den klar, så det är ju roligt att Ebba vill leka med de färdiga husen.
