Nybörjarundervisning ht 2010-vt 2012
Nybörjarundervisningen vid min skola har alltid prioriterats. Delningar av årskursen har oftast förekommit i modersmål, matematik och småslöjd. För det mesta har det varit så att klassläraren har haft båda grupperna och gjort samma sak i båda grupperna eller också att två olika lärare haft varsin grupp och arbetat på egen hand med gruppen.
Hösten 2010 tog jag emot en etta vid min skola. Jag skulle ha en grupp i modersmål och lärare B en annan. Efter önskemål från oss båda fick rektorn organiserat det schemamässigt så att vi hade våra lektioner samtidigt. Vi beslöt oss för att arbeta som kompanjonlärare.
Vi hade fem lektioner modersmål i veckan samtidigt. Av dessa lektioner hade vi skolgångsbiträde i klassen fyra lektioner. Två lektioner hade vi även tillgång till specialläraren. I början av hösten gjorde specialläraren en kartläggning av elevernas kunskaper så att vi skulle ha en grund att stå på när vi planerade vår undervisning.
Den första tiden var både Lärare Boch jag i klassrummet samtidigt. Orsaken var delvis att vi ville lära känna eleverna, delvis berodde det också på att vår skola renoverandes och det fanns dåligt med extra undervisningsutrymmen. Ordentliga klassrum för delningar fick vi först efter höstlovet när vår skola var färdig renoverad. Under denna period lärde vi oss mycket om eleverna eftersom många gånger var det så att en lärare höll i trådarna för undervisningen och den andra läraren observerade klassen och de enskilda eleverna. Sedan gick vi båda runt i klassen när eleverna började med olika övningar. Specialläraren tog ut de ”svagaste läsarna” och arbetade i liten grupp med dem.
Så småningom började vi göra så att Lärare B tog några elever med sig och arbetade med samma stoff som vi gjorde i klassen. Oftast var det de elever som behövde mest stöd med läsinlärningen. När vi fick tillgång till ett ordentligt klassrum utökades gruppstorleken. Klassen anpassade sig till det systemet att vem som helst kunde arbeta i ett annat klassrum och att grupperna och gruppstorlekarna hela tiden varierade.
Vi arbetade hela tiden med samma stoff och samma uppgifter i vår läsebok och övningsbok, men beroende på vem man hade i gruppen så kunde det hända att metoderna varierade. Med tiden började det bli naturligt att de som inte arbetade i klassrummet kom tillbaka till klassrummet när de hade gjort färdigt de uppgifter som vi hade planerat att de skulle göra. Jag hade skrivit på tavlan vilka arbetsuppgifter som de skulle göra och eleverna vande sig vid att läsa vad som stod på tavlan eller be en kompis eller vuxen i klassen att läsa det. På så sätt fortsatte eleverna naturligt med övriga uppgifter i klassen. Vanligtvis bestod detta av läsförståelseböcker, ABC-häfte eller pulpetbok. De duktiga eleverna i den grupp som Lärare B hade blev snabbt klara med sina uppgifter och kom tillbaka till klassen, medan de som behövde mera hjälp med uppgifterna oftast var hela lektionen med Lärare B. Då fick de sitta i en liten grupp där de snabbt fick hjälp med sådant de behövde. Ibland kunde Lärare B ta extra läsövningar med dessa elever.
Med jämna mellanrum kunde klassen vara helt tillsammans medan Lärare B tog ut en elev i taget och kontrollerade bokstäver och läsning. På så sätt kunde vi direkt ge mera hjälp till de elever som behövde.
När vi tog emot denna grupp hade vi fått höra att det var en ”svag” grupp och att många hade problem med att förstå standardsvenska i förskolan ända fram till sportlovet. Men med detta arbetssätt fick vi koll på de ” svaga” eleverna och kunde stöda dem i deras läs-och skrivutveckling i ett tidigt skede. De ”duktiga” eleverna fick även de mera utmaningar på detta sätt. Alla elever fick i princip smågruppsundervisning i modersmål. Detta avspeglar sig även i lästesten som specialläraren gjorde på våren. Vi var mycket nöjda över de framsteg som eleverna gjorde och rekommenderar även detta arbetssätt för andra skolor.
Nu i tvåan har vi även fortsatt att arbeta på detta sätt i modersmål Lärare B och jag även om vi inte har lika många lektioner tillsammans. De lektioner som jag har ensam använder jag till skrivstil och diktamen, samt mycket högläsning.
Vi har även börjat använda samma system nu i årskurs 2 i matematik. Lärare C och jag varierar grupperna och alla elever får vara med båda lärarna. Vi har ett skolgångsbiträde hela tiden med oss som finns i den grupp där en mycket långsam elev finns. Ibland kan skolgångsbiträdet gå tillsammans med eleven till skilt rum. En lektion i veckan har vi även tillgång till specialläraren.
Denna klass klarar bra av detta system med olika lärare, olika grupper, olika arbetsrum.
Även i årskurs ett i år har två kompanjonlärare. De har ett lite annat sätt att arbeta eftersom den gruppen kräver det. De arbetade inte lika länge tillsammans i klassen. I år är de flesta ettor i klassen, medan en liten grupp arbetar tillsammans i ett annat klassrum. Beroende på gruppen hamnar man att fundera ut vilket arbetssätt som fungerar bäst.
![IMG_1481[1]](http://bloggen.fi/malenamolinjobbar/files/2013/03/IMG_14811-e1363252235682.jpg)
