Idag har vi då första september – en dag som nog alltid kommer att ha något speciellt över sig åtminstone för mig - och för min son. Han såg dagen ljus fredagmorgon kl. 8.37. Det om det.

Nu är det onsdag och Assarliddag! Idag får vi naprapat Bengt Aspfors dit och han kommer att prata om hur fett, proteiner och kolhydrater beter sig i vår kropp. Endast två timmar får han på sig. Och det finns hur mycket som helst att prata och skriva om det vi sätter i oss under de år vi förunnas att leva här på jorden.

Hans rubrik är ”Är LCHF vägen till hälsa?” eller någonting ditåt. Jag har från tre olika bibliotek lånat en hel del böcker, speciellt då om LCHF. Dessutom har jag köpt ett par, som jag nämnt om i tidigare blogginlägg. Anna Helléns bok ”LCHF-husmanskost, den goda vägen till hälsa och viktminskning” är redan slut på förlaget, så en ny upplaga är under upptryckning. Dessa böcker kommer jag att ta med till Assarlid och sätta fram på ett bord att bläddra i och kanske låta sig inspireras att pröva några nya recept.

Några av mina egna favoritrecept har jag också kopierat upp. Det blir även smakprov på två sorters bröd, äggplättar och tonfiskröra. Naturligtvis blir det också kaffe!

Mitt favoritbröd kommer från och med nu att bli knäckebrödet. I måndags bakade jag det första gången, inspirerad av Fisken Svea i bloggen ”Mitt akvarium”. Alldeles för gott! I måndags hade jag inte hemma tillräckligt med solrosfrön. Jag tog det jag hade, ca 2 dl rostade solrosfrön och fyllde på med skalade sesamfrön. Lite salt satte jag också till. Det fina med LCHF-recept är ju att det går att blanda lite hur som helst – med lyckat slutresultat.

Kanske vi träffas på Assarlid kl. 13.00 idag. Du är så välkommen!

Ser att det är hela tre veckor som jag inte skrivit ett endaste ord på bloggen. Och ändå finns det rätt många som ännu söker upp mig ser jag i statistiken. Tack till er!

Visst är jag i full gång. Och det finns så mycket som jag skulle vilja  göra och som borde göras. Jag är i gång med någonting hela tiden – för det mesta. Med välbehövliga vilopauser emellan.

Det har blivit en hel del bärplockande och -saftande här. Vi är flere familjer som ska dela på bären  och saften under det kommande året. Alla våra frysar är fulla som bäst. Det känns bra att ha att ta till.

De två senaste dagarna har jag hoppat över simningen i ån. I stället har jag cyklat och promenerat med rollatorn.

Läser ockå mellan varven. Om kost, alldeles speciellt om LCHF-kosten. Har här hemma just nu rätt många mycket intressanta och givande böcker – både lånade från bibliotek och köpta. I förrgår fick jag hem från AdLibris två böcker: Anna Halléns ”LCHF-husmanskost” och Lars-Erik Litsfeldts ”Diabets? Nej tack!” Jag njuter i hela kroppen när jag får en ny bok i min hand – en bok som jag vet att ger mig någonting som jag just då behöver. Dessa två böcker kommer jag att ha nytta och glädje av i flere, flere år, har jag på känn.

Båda böckerna har massor av enkla och goda recept. I Anna Helléns bok saknar jag nog uppgifterna om hur många energiprocent av fett, proteiner och kolhydrater som ingår i bokens recept.

Jag har redan bakat ett recept på fröbröd i Anna Helléns bok. Enkelt, snabbt och gott blev det. Det är mitt frukostbröd just nu. Nu ska det på allvar börjas att pröva olika recept från alla de böcker jag samlat på mig.

Annars vill jag påminna om att det blir LCHF-prat på Assarlid inkommande onsdag 1.9 kl. 13.00. Naprapat Bengt Aspfors kommer till Assarlid då över rubriken: ”Är LCHF en väg till hälsa?” Aspfors har studerat näringslära från grunden och i många år också fungerat som tränare för toppidrottsmän. I vintras höll han i Arbis regi en mycket grundlig kurs om hur kolhydrater, proteiner och fetter fungerar i vår kropp. Efter den kursen och de lärdomar jag där fick blev jag mycket mer motiverad att strikt skära ner på kolhydraterna.

Bl.a. de lärdomarna har även gett resultat. 13 kg på 1 år och 8 månader ner i vikt. Betydligt mera kunde det vara om jag inte skulle göra avsteg så ofta och om jag ännu skulle kunna minska på mängden mat. Äta mig lagom mätt, 80 % mätt, fick vi som råd på kursen med Bengt Aspfors, när deltagarnas obligatoriska fråga kom om hur mycket man får äta!

Annars har jag en kär syster, som under de senaste 5 månaderna har gått ner i vikt hela 25 kg! Jag tjatade länge, länge på henne och slutligen gjorde hon det kloka beslutet att försöka. Och hon håller sig strikt från kolhyraterna, endast lite grönt! Jag lyfter på hatten åt henne. Många, många hälsovinster har hon fått!

Jag lär ska ha lovat henne senaste höst i september när vi firade hennes 60-årsdag på Kivitippu i Lappajärvi att om hon går ner 20 kg så ska jag bjuda henne på en övernattning där en gång till. Och det löftet ska uppfyllas nu i september!

Nu blir det en stadsresa för mig. Kvällen hade jag tänkt tillbringa i Jeppis också. Kulturens & Handelns Natt pågår ända till midnatt. Men, men….. Lovade sitta barnvakt i stället. Min dotter behöver också slippa ut på egen hand för några timmar. Barn och barnbarn är ju det bästa i våra liv. Det gäller att ställa upp. En annan gång får jag en hjälp jag behöver.

Igår fick vi, som samlats på Assarlid, närmare 30 personer, en ordentlig dos information om epilepsi och hur det kan vara att leva med epilepsi. Katri berättade mycket personligt om hur hon klarar av att leva med sin sjukdom. Envis som hon är låter hon inte sjukdomen hindra henne att leva ett liv som alla andra. Visst lät hon oss förstå att det många gånger är otroligt jobbigt när anfall kommer på anfall och den otroliga tröttheten som följer och slår ut henne för flere dagar. Det är bara att ta nya tag igen.

Det som igen framkom tydligt att du som brukare/patient måste veta en hel del själv och våga stå på dig. Det var härligt att få höra när hon berättade om när hon under ett läkarbesök slog knytnäven i bordet och fordrade att nu skulle hon ha en remiss utskriven till universitetssjukhuset i Kuopio. Hon tyckte att hon fått vara försökskanin tillräckligt länge med byte av mediciner och med ingen av medicinerna upplevde hon några förbättringar.

Läkaren bara tittade stort på henne och stammade fram att visst kan hon skriva en remiss! Och nu går Katri på regelbundna kontroller i Kuopio.

Problemet med beviljande av färdtjänst enligt handikappservicelagen var också uppe på tapeten. Cleopatra skrev i maj ett argt blogginlägg just om detta – att färdtjänst inte beviljas åt en person med epilepsi och som inte får köra bil. Tyvärr försvann det i cyberrymden i samband med den stora kraschen.

Igår kväll ”på seinon” när jag piggnat till igen googlade jag med orden epilepsi och färdtjänst. Många träffar fick jag, både från Finland och Sverige. Och fick konstaterat att få ett positivt färdtjänstbeslut är mycket svårt.

En intressant studie hittade jag från Finland, en pro gradu-avhandling, skriven av Ann-Sofi Elisabeth Blom, maj 2008 vid Helsingfors universitet. Avhandlingens namn: Vem har rätt till färdtjänst? – en studie av socialarbetares bedömningar i svensk- och tvåspråkiga kommuner. (Denna länk fungerar: www.vaasa.fi/Link.aspx?id=1063957) Intressant läsning, faktiskt. Orsak att skaka på huvudet finns sannerligen åt många socialarbetares motiveringar för avslag. I studien fick 43 socialarbetare ta ställning till och göra beslut, med motiveringar och argument, till 4 fiktiva ansökningar om färdtjänst. En ansökan kom från en kvinna med epilepsi.  Av dessa skulle 56 % (24 st) ha beviljat färdtjänst, 35 % (15 st) gett avslag och 9 % (4 st) tar inte ställning.

Två socialarbetare, som skulle ha beviljat ansökt färdtjänst, hänvisade till att de hade konsulterat länsstyrelsen i ett liknande ärende och fått svaret att klienter med epilepsi borde beviljas färdtjänst enl. handikappservicelagen. Och enl. ställningstagande från länsstyrelsen ska klienter med epilepsi anses gravt handikappade. På samma sätt var det i de övriga tre fallen.

Personer med funktionshinder lever nog inte i ett jämlikt samhälle. Tyvärr är det bara att konstatera fakta än en gång.

Katri delade också ut oss två broschyrer, utgivna av Epilepsiförbundet: Första hjälpen vid ett epilepsianfall och Frågor och svar. Katri konstaterade också, och vi som hör till andra förbund, nickade instämmande, att information på svenska är svårt att få. Vill vi ha mera ingående information om någonting är det nog bara att läsa den finska texten.

Och till slut, efter väl uträttat värv, avtackades Katri med rosor av invalidföreningens ordförande Maire Paavola.

På Assarlid skall ännu, troligtvis i början av september, ordnas ett tillfälle om vad vi blir friskare av att äta. LCHF ligger ju mig speciellt varmt om hjärtat just nu när jag på nära håll får följa med ( mina egna och min systers) vilka hälsovinster vi har att få av att radikalt minska på kolhydratintaget. Nu gäller det att få tag i en föreläsare. Finns det förslag?

Ett foto på Katri här på bloggen fick jag också tillstånd till. Tidigare fick jag lov att sätta ut ett foto på Facebook.

Katri Eklund-Rönnqvist avtackas av ordf. Maire Paavola

 
Citat: ”Med den rubriken ska Cleo ” hålla låda ” som hon brukar säga på Assarlid den 4.8 kl 13. Fick förfrågan av Jakobstadsnejdens invalider om att ställa upp och berätta om sin sjukdom, tackade förstås ja eftersom hon redan tidigare haft infotillfällen i skolor för några år sedan.”

Läs mera vad Cleo skriver på sin egen blogg Cleopatras allehanda.

Jag är glad över att Cleo antog vår förfrågan om att komma ut till Assarlid för att berätta om sina erfarenheter av att leva med svårbehandlad epilepsi. Jag har på känn att epilepsi är en sjukdom som vi inte personligen kommer i kontakt med alltför ofta.

Åtminstone jag själv har känt endast en annan person som haft epilesi och varit med om två av den personens stora anfall. Det var när jag studerade ett år i Vasa och vi hyrde varsitt rum hos en änkefru. Den tiden pratade man inte öppet om sina sjukdomar, så varken hyresvärden eller jag visste om att hon hade epilepsi. Vi blev helt förskräckta en morgon när hon krampade ordentligt och vi inte visste vad det var. Läkare tillkallades och anfallet hade redan gått över när läkaren anlände. Vi fick ju en förklaring. Det mest bekymmersamma var väl nog att varken hon eller jag talade om saken senare. Själv gick jag hela resten av vår studietid tillsammans och var rädd för att hon skulle få nya anfall. Jag kände mig så hjälplös. Vad skulle jag ta mig till? Kunde jag göra någonting? Ett anfall till fick hon. Vi var hos släktningar till henne som kände till henne och hennes sjukdom så allt gick väl – för min del.

Nog är det bra att få information av en som själv lever i ”ett helvete” som Cleo själv uttrycker det. Nu blir det hon, som jag tack vare bloggen lärt känna och träffat personligen ett flertal gånger, kommer att delge oss hur det är för henne att leva med en så oberäknelig sjukdom som epilepsi. Medlemmar i afasi- och strokeföreningen i Jakobstadsnejden är också inbjudna. Vem som helst är välkommen med. Också du som just nu läser dessa rader!  Vi ryms nog. Möjlighet att ställa frågor har vi också. Tid för kaffe och bulla blir det naturligtvis också.

Hur bekant är sjukdomen epilepsi för just dig?

Igen var solen på Jakobs Dagfirarnas sida. I skuggan kunde det kännas lite kallt och blåsigt men solen värmde skönt. Jag har fått uppleva en avkopplande dag. Gick och flanerade runt på torget och på gågatan. Träffade flera vänner som jag stannade upp och samtalade en stund med. T.o.m. två bloggare träffade jag på, Yvonne och Yvonne. Mat blev det på After Eights innergård.

Fem böcker följde med mig hem. Tre ”nygamla” – utbytesböcker från stadsbiblioteket, i tre helt olika genres:

• Philip Yancey:    Livlinor. En bok om människor som hjälpt mig att överleva
• Eeva Kilpi:           TAMARA
• Marie Hermanson:   Hembiträdet 

Mest intressanta idag, ur min synpunkt sett var följande ”stånd” eller bord:

SDP-bordet:

Här träffade jag på flere bekanta personer, som bjöd på kaffe, småbröd och karameller. Glada och på gott humör var alla. Inte minst Steven Frostdahl. Steven har ett tufft jobb framför sig de närmaste månaderna. Han är ung och energisk och har talets gåva, viljan att påverka och förändra. Önskar honom all framgång.

Kunde bara inte heller låta bli att köpa Jakobstads svenska arbetarförenings 100 års-historik ”I trots och längtan”, sammanställd av Alf-Erik Helsing och Pekka Toivanen. Mina 30 första år var jag ju jakobstadbo och vem vet när jag är det igen. Men kända ansikten såg jag också på fotona i boken vid genombläddring.

Bokbord

Stannade också upp vid K-G Olins bord med alla hans böcker. Köpte ingen bok, eftersom vi redan har flere av hans böcker och jag kunde inte minnas vilka.

Vid följande bord blev det handel. ”Kyss öve, pappa”  kåserisamling av ”Patti” = Patrik – Sundqvist. En alldeles nyutkommen bok, som recenserades i ÖT för för några dagar sedan.

Concordia bordet

Här stannade jag också upp en god stund. Glada unga människor bjöd på sockerärter, smakade bra, mina första denna säsong, och på morotsslantar. Här kunde jag inte heller låta bli att plocka åt mig en del broschyrer. En omöjlig tidsoptimist är jag när jag uppskattar den tid jag skulle vilja lägga ner på läsning av både det ena och det andra. Jag borde ju känna mig själv vid det här laget, efter alla år jag levt med mig själv!

Dagen på torget avslutades för min del med att jag satt och lyssnade till Dennis Rönngård och Tobias Granbacka.

Nu har jag då äntligen prövat på det jag i flere år har tänkt göra. Använt mig av servicelinjen, som subventioneras av Pedersöre kommun.  Fr.o.m. detta år trafikeras linjerna från Esse och Purmo varje vardag, bestämda tider. Här,  på sidan 3, finns mera information om de två linjer som finns. Det var bekvämt att bli avhämtad hemifrån. Inte behövde jag heller själv lyfta in min rollator. Mera tid för resan måste reserveras för nya passagerare tas upp under vägen med avstickare från huvudvägen och resrutten från Esse går via Bennäs. Efter 40 min. steg jag av i centrum av Jakobstad. I taxibilen var vi idag sammanlagt 7 personer. Trevlig stämning var det. På gott humör var vi alla och vi pratade – och skrattade …… På hemvägen var vi sex personer, samma som kommit med. Men nu var vi trötta och rätt tysta, nöjda med att komma hem igen. Kl. 15.20 var jag hemma. Inte blir det min sista resa med servicelinjen, har jag på känn.

Den som har beviljad färdtjänst behöver inte betala någonting för resan. Övriga betalar busstaxa. Taxan Ytteresse-Jakobstad är 5 €. Här hittas busstaxorna.

Mig veterligt finns det också servicelinjer både i Jakobstad och i Larsmo. Hur det är i Nykarleby och i Kronoby känner jag inte till.

Idag vaknade jag tidigt. Redan igår kväll beslöt jag mig för att skippa morgonsimturen och ersätta den med en morgonpromenad. Så blev det, Vaknade 45 min. innan telefonen skulle ha väckt mig. Upp och ut! En 16-minuters promenad blev det. Det räckte för att vakna ordentligt och komma igång med denna nya dag.

Mera gående ska det bli denna fredag. Servicelinjen ska provas. Ca kl. 9.40 plockas jag upp hemifrån. Vad jag ska hitta på i Jeppis vet jag ännu inte. Biblioteket ska besökas och 4 böcker ska bytas ut mot andra. Program finns det ju nog i centrum tillräckligt av också.

Undrar om bilar också kan få värmeslag ? Igår var jag så nöjd med mig själv och han jag bor med också för den delen. Jag fick bilen rengjord och uppstädad både utifrån och inifrån. Men när jag skulle starta den för första etappen till Nedervetil, ville den inte vara med alls. Han jag bor med fick liv i motorn, men ljudet motorn släppte ifrån sig lät inte alls bra. Så bilen har fått stå och först på onsdag nästa vecka har vi fått tid för genomgång.  Enligt verkstaden borde det nog gå att köra. Kanske det ändå är bäst att ta det säkra före det osäkra och låta bilen stå still till onsdag.

Redan efter en dag utan tillgång till egen bil börjar jag känna mig strandsatt här på mitt Langkulla. Kanske blir det att pröva servicelinjen i kommunen för en stadsresa. Borde ha gjort platreservering redan i dag före kl. 16.00. Försöker kanske strax på morgonen ringa och höra om jag ryms med och om jag är på stadshumör då efter nattens sömn.

Att prova använda mig av servicelinjen har jag inte gjort. Har haft det i tankarna redan i flere år.  Det har bara inte blivit av. Bekvämast är det ju att få vara oberoende. Kanske ska jag pröva på nu – äntligen. Flere erfarenheter rikare blir jag ju också. Kanske får jag erfarenheter som jag kan dela med mig av åt andra också. Desto mer servicelinjen blir använd desto bättre flere bilar kan vi kanske få tillgång till med tiden med flere rutter.

 Här ska jag försöka experimentera att få in flere foton – så som jag skulle vilja ha dem. På förhand har jag nog på känn att det inte kommer att lyckas. Så mycket tid med att få fotona i lämplig storlek kommer jag nog inte att satsa på detta experiment.

På facebook har jag satt in rätt många foton. Det gick enkelt och snabbt. När jag kom underfund med hur det fungerade.

Fotona är från onsdagkvällens pick-nick, då vi firade Bodil som fyllt jämna år,  på Max-Line taxin.  Det blev en upplevelse på många sätt för oss som var med. Fotona får ”tala”  för sig själva. Och mera foton och text hittar ni även här på Gretas populära  blogg.

Rutten  för taxin börjar i Nedervetil,  Haavisto, ett antal kilometrar förbi Seljesåsen, 12 km längs tre olika åar, en av dem Perho å (rätta mig, jag kan ha uppfattat något fel) , men Perho å är nog rätt. I Kaitfors blev det paus för gruppfotograferande. Mat och dryck i överflöd!

Maarit gör Bodil fin!

Kusinerna Bodil och Greta

Bodil och Gun i en "eldig" dans

Färdrutt Haavisto-Kaitfors, Nedervetil

Solnedgång i varmt och fint väder

Tur med vädret hade vi sannerligen. Ljumma vindar blåste. Några regndroppar kom det så taket kom på. På återvägen åkte taket av igen. En fin solnedgång fick vi också uppleva.  Just nu , kl. är 15.56, kommer det en ordentlig regnskur här i Ytteresse. 

PS 1! Jag har frågat om någon av de närvarande absolut inte vill komma med på bloggen eller på FB. Ingen nekade!

PS 2! Det gick som jag gissade! Sex sista fotona syns i layouten tre i bredd.  ”Frissamt” men det är väl en världslig sak – som så mycket annat i detta livet.

”Plötsligt är man ett kolli och det måste gå det med”