MED MAJAPIIS ÖGON

Faktiskt så har jag det just nu, LCHF-njutningsmetoden på hjärnan – hur länge är en annan femma. Och så är jag -faktiskt – besviken och lite sur på vår lokaltidning ”Österbottens Tidning”. I onsdags och i torsdags samlade dr Annika Dahlqvist ca 1 000 personer till tre föreläsningar, två i Vasa och en i Nykarleby. Nästan 500 personer mötte upp i Nykarleby, rekord i den skolsalen enligt rektorn för Nykarleby arbis. Inte ett ord i ÖT. Inte heller i VBL – åtminstone inte i nätupplagan. Nog kunde en intervju ha gjorts med Annika Dahlqvist! Alla har inte tillgång till Internet. Många skulle ha läst det som skrivits – i ÖT och i VBL!

Jag är inte besviken och sur för egen del. Jag har följt med på Internet en hel del om vad som skrivits om LCHF- och GI-metoderna i flere års tid. Och vet att metoderna fungerar – rättare sagt den nya livsstilen det egentligen gäller. Men det finns många, många som ännu inte känner till LCHF-metoden alls och vilka alla hälsovinster vi kan få, om vi bara själva bjuder till.  Och tänk vilka inbesparingar av skattemedel på sikt.

Det är fint att få ta del av nedanstående kommentar, som jag läste på Dr Annika Dahlqvists blogg:  http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/

”Tack för föreläsningen – och det var verkligen trevligt att träffas! Du är guld värd, och för mig som LCHF-rekommenderande läkare är det befriande att ibland träffa också likasinnade kollegor. Speciellt dig som kämpar i första linjen.
Det händer saker i Finland också. Vi får se sedan när anmälningar och hot börjar.. .

Skrivet av Leena Furubacka den 29 januari, 2010 kl. 12:08 # ”

Det är mycket, mycket glädjande att Leena och Marina Furubacka ställer upp och vill föra budskapet om vinsterna med att äta på LCHF-baserat sätt. I minneslistan har jag sett att de redan är efterfrågade som föreläsare vid marthornas träffar. Kustens Röda Hattar kommer att vid sin februariträff 16 februari också att få ta del av deras kunskaper och inspireras att fortsätta på inslagen väg eller – i bästa fall – övergå till den.

Själv har jag i ca tre veckor försökt minimera kolhydratintaget. Med hälsovinster som följd.  Jag har betydligt mera energi. Min vänstra fot är lika ”smal och nätt ”  som den högra. Vänster fot brukar till kvällen svullna upp ordentligt.

För tillfället deltar jag också i en arbiskurs i Jakobstad enligt nedanstående:

”LCHF – LIVSSTIL SOM KOMMIT FÖR ATT STANNA? (830213)

Gymnasiet ti 19.00-21.15

Bengt Aspfors 19.1.2010-23.2.2010, 18 lektioner

Kursavgift 18 €

Max 25 deltagare. Low Carbon, High Fat, dvs lite kolhydrater, mycket fett. Hur ska vi leva för att uppnå optimal hälsa? Vilken kost krävs för att vi ska upprätthålla en bra livsstil? Ska vi äta mycket eller lite kolhydrater, alternativt mycket eller lite fett? LCHF är nu en verkligt het potatis, såsom GI var för något år sedan. Kom med på kurs och lär dig mer om kostens betydelse för att vi ska må bättre.”

I ovanstående kurs är jag också med i. Intressant som bara den att få grunderna i hur kroppen reagerar rent fysiologiskt på det som vi matar vår kropp med. Och jag blir bara mer övertygad om att jag är på den rätta vägen vad gäller matintag.

Jag lever nog och är i full gång – som tidigare – igen. Det var nog en tid här i julhelgen som som jag bara var hemma och tog det lugnt. Men den perioden är över, tack och lov.

Motionerar för fullt. Försöker lära mig mera om LCHF-njutningsmetoden. Följer den ganska strikt för tillfället också och börjar se resultat på vägen.

Ikväll bär det av till Nykarleby och föreläsningen med Annika Dahlqvist. Det är fullsatt och läste just på nätet att de igen fått flytta kursplats!

Skrev just en kommentar på den här bloggen, som just öppnats av Anna Berglund. Kommer med stort intresse att följa hennes väg i programmet Efter tio i Sveriges TV.

Kanske vi ses i kväll? Så säg gärna hej. Mig är det ju lätt att känna igen på min ”ankliknande gång” som en läkare skrev i ett läkarintyg för något år sedan.

Och förresten – har redan idag tagit en snabb rollatorpromenad i kölden och blåsten. Uppfriskande! Och nu ska jag vara i Jeppis kl. 11.00 på vattengymnastik. Och kl. 12.40 blir det ögonläkarbesök!

Full dag med andra ord! Ha en fin dag alla!

Ett stort och varmt tack till julgubben som också hann besöka oss på Langkulla och förgylla kvällen för både stora och små. Fammos lilla Ronja var inte alls blyg eller rädd för julgubben utan ville gärna komma nära och känna på det vita, långa skägget och satt gärna stilla en stund i hans famn. Mommos båda pojkar var lite mera avståndstagande och tittade med lite skrämda ögonen på den främmande gubben som uppenbarat sig med flere stora säckar. Treåringen hade med spänd förväntan sett fram emot besöket. Presenterna tog han och lillebror försiktigt emot med trygga pappan strax bakom sig.

Också jag ansluter mig till den stora skaran som vill önska just DIG en sådan jul som passar dig och som du vill ha. Alla får inte den jul de skulle önska sig. Det är vi alla fullt medvetna om också.

Min jul blir just sådan som jag vill. Jag har för första gången i mitt hittills levda liv förstått att ta det lugnt. Är inte slutkörd inför kvällen då vi ”alla” samlas hemma hos oss! Så någonting har jag lärt mig.

EN GOD OCH GLÄDJEFYLLD

 JUL!

Tack, Greta, för receptet på ditt ”Fina fröbröd”. Det var ju jag som var ”nån” som frågade efter det. Jag hade fått smaka på det på basaren i Esse baptistkyrka och föll pladask för det. Bagaren till det brödet fanns på plats och hon berättade att receptet hade Greta haft på sin blogg någongång i slutet av senaste år.

Enklast för mig var ju att få receptet direkt av Greta och jag tyckte att också andra skulle kunna få glädje av det, varför hon snällt, snäll (på riktigt enl. Stefan Einhorns definition) som hon alltid är, satte in det igen på sin blogg.

Det lyckades perfekt. Jag som inte är någon bagare lyckades få till det. Och enkelt var det. Visst tänkte jag när degen var färdigt knådad i maskinen att detta blir till ingenting, bara två hårda limpor som inte jäser alls. Men de jäste fint och fick fin, hård skorpa på. Saftiga och goda inuti blev de båda bröden!

Nästa gång blir det dubbel sats. Kanske blir det att baka bröd än en gång innan julen.

Jag är en känslomänniska. Lever på hur det känns. Inte så lätt alla gånger ska jag ”säga”. Men idag kändes det helt rätt.

Ove Snellman, socialnämndsmedlem, överräcker blomsterkorg åt pensionärerna och personalen

Personalkör

Jag har, tillsammans med Ove Snellman, också hemma från Ytteresse, deltagit – och ätit, ordentligt - i julmiddagen med program på Esselunden. Detta var sista gången i Pedersöre kommuns historia – under överskådlig tid framöver åtminstone, på detta sätt som socialnämnden representeras på kommunens olika inrättningar och boenden, vilka har hört under socialnämnden. Nästa år finns det ingen socialnämnd i Pedersöre kommun. Den stora social- och hälsovårdsnämnden, med 25 medlemmar, 4 från Pedersöre, tar över all verksamhet.

Susann Sandbacka, vik. föreståndare

Till traditionen har hört att en eller ett par representanter för socialnämnden besöker inrättningen eller boendet, har med sig en blomsterkorg eller flere, beroende på inrättningens storlek, med en hälsning från socialnämnden. Förhoppningsvis fortsätter den nya nämnden också på något sätt också vår tradition.

"Stämningsskapande"

Visst är det en alldeles speciell stämning på ett åldringsboende. När det är ett ställe där både boendena och personal trivs. Stämningen måste upplevas. Jag är inte den som kan beskriva den så att andra förstår vad jag menar. Jag satt och hade tid att titta, fundera. Och tycker om det jag ser – hemtrevligt är det på hela Esselunden. Det vet jag också från flere tidigare besök. Och tänkte att här skulle jag kunna tillbringa min sista tid, i ett eget rum, om och när den tiden kommer att jag inte klarar mig själv i självständigt boende. Och det har jag sagt mina nära att det inte är deras uppgift att börja ”passa upp” mig, tvätta mig, byta blöjor på mig. Och jag hoppas att jag har det förståndet att stå fast vid det när den dagen är inne. Och om den kommer.  

Ikväll igen kommer jag mig inte i säng. Nu går mina tankar 37 år tillbaka i tiden. Då var det natt, mellan lördag och söndag och den natten behövde jag ingen sömn! Min flicka föddes kl. 5.23!  Vilken underbar känsla att se och känna sitt barn för första gången. Och hennes blick när hon tittade mig rakt i ögonen!

Nu blir hon 37 år, på självaste Nobeldagen. Två pojkar har hon själv fött. Livliga - som barn ska vara i de åldrar de är nu.

Mitt barn, min flicka gratuleras på det allra varmaste!

Glada socialnämndsmedlemmar!Från vä: Roger Eriksson, kom.styr.repr., skymnd soc.nämndmedl. Johanna Holmäng, Pia Kass-Anttila, Ove Snellman, soc.dir. Stefan Näse, ordf. Guy Käcko, soc.n.medl. Birgitta Kaipio, Alf Snellman, kom.dir. Mikael Sandås. Frånvarande: Camilla Tarvonen och Daniel Victorzon

Nu är – nästan – min period på 9 år över som medlem i Pedersöre kommuns socialnämnd. I kväll hölls det sista sammanträdet. För min del återstår ännu att tillsammans med Ove Snellman överlämna en blomsterkorg till åldringar och personal på Esselunden. Samtidigt kommer vi att delta i julmiddagen där. Det är ett trevligt uppdrag!

För min personliga del har det varit intressanta och givande år som socialnämndsmedlem. Jag är glad och tacksam för att ha haft förmånen att ha fått vara med. Kanske har jag kunnat bidra med något. Åtminstone i handikappärenden har jag kunnat bidra, det vet jag med mig. Och det känns bra.

Hela socialcentralen i Pedersöre blir fr.o.m. 1.1.2010 en del av det gemensamma social- och hälsovårdsverket, vilket skall betjäna Jakobstad (värdkommun), Pedersöre, Nykarleby. Larsmo och Jakobstad. Här kan vi följa med vad den nya, stora social- och hälsvårdsnämnden håller på med och vad de besluter.

Som sista punkt på dagens föredragningslista sätts punkt för socialnämnden i dess nuvarande form. Samtidigt gjordes återblickar på verksamhetens utveckling under de gångna åren sedan socialnämnden inledde sin verksamhet 14.2.1977 i sin nuvarande form. Storkommunden, Pedersöre, Purmo och Esse, hade bildats 1.1.1977. De glada minerna kommer från återberättade episoder, som inträffat under nämndens sammanträden.

Soc.nämndsordf. Guy Käcko ger och får en ordentlig tackkram av Bitti Vik, avgående föreståndare för Pedersheim

Efter sammanträdet blev medlemmarna i socialnämnden och företrädare för kommunens ledning och de anställda bjudna på julmiddag. Samtidigt avtackades föreståndaren för Pedersheim, Bitti Vik, för sin tjänstgöring på 17½ år. Nu ser hon framemot nya, spännande utmaningar.

Vik. chefen för äldreomsorgen Marina Bock blickar in i framtiden!

På sedvanligt sätt blev ”alla” avtackade. ”Ordet” användes av socialnämndens ordförande Guy Käcko, socialdirektör Stefan Näse, kommunstyrelseordförande Henrik Sandberg, kommunstyrelsens representant i socialnämnden Roger Eriksson och sist men inte minst av Marina Bock. Marina Bock sitter, liksom flere andra av de ”talande” på flere stolar: kommunfullmäktigemedlem, kommunstyrelsemedlem och just nu vik. för chefen för äldreomsorgen. Marina Bock lyfte upp de anställda och blickade framåt i tiden, framförde förhoppning om att från kommunledningens sida skulle det visas intresse för att personalresurserna räcker till och en klapp på axeln och en fråga om hur läget är, skadar inte heller.

I övrigt så blev jag förärad hela tre liter råmjölk idag. Det blev kalvdans – gott blev det! Lite för lite salt bara. Och så bakade jag bulla på en liter. Goda de också. Så jag är nöjd med dagen som gått.