Hur flyttar man en alzheimersjuk utan sjukdomsinsikt ut från sitt egna hem?

Idag har jag spelat piano så fingrarna blödde, nej glödde. Det var en slags välgörenhetsgrej för alzheimersjuka och morsan tyckte att jag skulle medverka då jag ändå spelar piano så fint ;) Visst, visst. Nåväl stofilen, morfar alltså som det ju handlade om, har under det senast året gått neråt, neråt och han har inget minne alls kvar att skylta med. Finns inte mycket kvar alls.

Han går till exempel ut om nätterna i bara nattkläderna på och någon random ylletröja utanpå. Planlöst vandrar han runt om i närbygden och en tidig morgon hittade en förbipasserande honom sittandes på en parkbänk. Morfar visste inte alls var han var eller vart han riktigt var på väg eller varför han över huvud taget satt där. Bara satt. Det blev polisen som eskorterade honom hem den gången och det är inte enda gången så har skett. Så det går neråt, neråt bara.

Stofilen har diagnostiserats som alzheimerssjuk och har ett slags plåster på ryggen som ska bromsa upp sjukdomen. Så har knappast skett för han är fortfarande jättevirrig.

Hur är det riktigt meningen att vi ska handla som nära anhöriga? Stofilen bor fortfarande kvar i sitt egna hem och ser  ingen anledning att flytta till något servicehus, då han själv inte inser alls att minnet sviktar. Kan man inte tvinga honom att flytta på grund av de hälsovådliga omständigheterna? Eller?

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | 2 kommentar

Säkert en generationsfråga

Goafton kära ni :)   Tänkte bara ge er ett fint vårtips, ett som ni inte kan förbise, nämligen; konstblommor. Både inne i inredningen och varför inte utomhus också. Vissnar aldrig, nej de blommar alltid lika vackert. Inte samlar de damm heller som någon ”klok” förståsigpåare någon gång har påstått. Denna har väl köpt sig en billig kvast från loppis då kan jag tro ;) Nej satsa på nytt och fint istället så har ni prakt som ni kan ståta med i åratal. Era vänner kommer att ta växterna för riktiga, så det är bara att ta äran åt sig där ;)

Ha ha, hembiträdet L trodde på riktigt att mina senaste inköp var levande varelser. Hon försökte vattna dem och Petski ville ha blomskott. Hon sade att hon har så dåligt med blommor hemma, så visst jag klippte av halva blomman och gav henne. Delad glädje är ju dubbel glädje, eller hur gullungar :)

Petski förstod iallafall missä mennään och tog inte illa upp till skillnad från hembiträdet L då ;)   Vet inte, kanske en generationsfråga där.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Exempel på dygd

He he, den här våren kan jag se fram emot med tillförsikt. Inga oönskade kattungar kan slinka sig förbi i år, eller befruktas i våra katter eller whatever. Alla våra fem honkatter är nämligen steriliserade, låt gå för att det var stofilen som skötte om det.

Så se oss som ett exempel på dygd, vi som har koll på våra katter och inte låter dem springa och ligga runt hur som helst :)

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Vem har samvete att handla på Ikea, på gammelstofilens bod

Fy fan. Läste just Ikeas broshyr och kollade in deras billigsoffor och billigsängar. Visst, man kan väl göra sig ett och annat ”fynd” där, men fan gullungar inte vill ni väl stöda barnarbete heller?!  Jävlars Ingvar Kamprad, har gubben inget samvete alls i sin gamla skröpliga kropp. Som om han inte hade slantar nog att gotta sig i utan att små barn utomlands måste fortsätta att slava för honom.

Nej gullungar, satsa på något genuint istället då ni väl ska handla. Gammelgubbens Kamprads billiga plastskålar klarar ni säkert er utan, satsa hellre på konkurshotade tupperware istället. Verkar vara ett tryggare alternativ det.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | 2 kommentar

Rika barn

Hemma igen. Lillprinsen har börjat på curling, hans senaste must. Och visst är det trevligt när ens avkomma sysslar med lugna koncentrationskrävande sporter också ;)

Men men, rika barn och deras hobbyer. Het potatis, tell me about it. Här där vi bor har väl alla gott om pengar så ingen ser väl snett ifall man sysslar med lite mera annorlunda hobbyer, men överlag tycks det väl annorlunda. Det är väl pengar som borde gå till Eritrea också, kan jag tänka ;)   Så därför tänker jag inte skriva desto mera om det här och nu.

Inte lyckas vi rika heller alltid gå i raka fotspår. Gothprinsessa, Annie Lennoxprinsessa, klassens värsting. Där räknade jag upp dem. Lägg också till att en av dem skippade skriftskolan. Endast Lillprinsen har (hittills) lyckats upprätthålla en look som är gångbar inom finare kretsar. Goth och Lennox är big no-no.

Så jag får väl säga som alla andra dödliga - vi kämpar vidare.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Vi genuint rika vs nyrika

Hej gullungar, länge sedan sist. Men aldrig att jag glömmer er, minns det <3

Nu tänkte jag skriva av mig lite här om hur det är att leva som rik, alltså välbemedlad. Nu får ni hålla i er och inte genast hoppa på mig ifall livsstilen inte faller er på läppen. Läs bara om ni vill ;)

Så här:

1. Rik är inte något man blir, man föds till det. Visst man kan vara nyrik, men de nyrika faller under en helt annan kategori, just de nyrika. Och för dem gäller helt andra regler då de har ett behov av att hela tiden  visa på  sin (nyuppkomna) status. Vi genuint rika har inget som helst behov av att hela tiden visa på att vi är just rika. Vi fick det så att säga med oss i modersmjölken, det är för oss ett helt normalt läge.

2. Man får tiggarbrev eller tiggare dyker upp bakom dörren. Breven kommer oftast från Röda korset och tiggarna bakom ens port kan i princip komma varifrån som helst. Och pengar vill de alla ha, det verkar som att majoriteten tycker att mina pengar är deras pengar.

Det räcker inte med att man förklarar att man redan understöder Amnesty och att man har två fadderbarn ute i världen. Nej mycket vill ha mer, det är vad man kan säga om tiggarna. Så döm inte ut oss rika där, minns att det finns gott om hyenor här i världen som utan skrupler vill roffa åt sig av vår egendom. Det märks bra på att det finns ingen övre gräns på vad tiggarna emottager som gåva.

Och när får man egentligen en riktig redovisning om vart pengarna far? Jag tror det finns mycket ohederlighet här om man börjar syna saken i sömmarna.

Shit, jag kunde skriva hur mycket som helst om det här men nu kom Lillprinsen och måste iväg, så verkligheten kallar. Chiao gullungar <3

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Vi behöver inte tolerera skrikande ungar på flygplanet

Julen och nyåret är över och snart tvångssteriliseringarna av alla katterna också. Livet återgår till det normala alltså. Till normaliteterna hör ju också att man vill resa bort lite så här dags på året, ja det kommer vi att göra också nu någon gång här i januari.

När man ska resa söderut betyder det ju alltid flygresa. Det i sin tur betyder skrikande, störande ungar instängda i samma plan som en själv i timtal. Läs här om ni tvivlar. Jo jo, Katrin har också varit med så hon vet vad hon snackar om.

Det är ju nästan så man börjar fundera om man ska orka stå ut med det ännu en gång. Vad är det riktigt med dagens föräldrar som inte kan hålla koll på ungarna? Är det faktiskt okay att de små får sitta och sparka i sätena och gasta som mistlurar, eller ännu värre kasta mat runt sig? Nej, det är det inte. Långt ifrån.

När ska vi egentligen införa barnfria flyg? Det handlar bara om kreativitet och visad respekt för sin omgivning.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | 4 kommentar

Mission sterilisering

Gårdagen blev verkligen the same procedure as every year, tack till värdparet och övriga gäster. Nå, åtminstone råkade inte bankiren bryta något den här gången och ingen annan heller för den delen, så det blir ju långsamt åt det bättre ;)

Imorgon väntas veterinären hit igen, den här gången har han åtminstone ringt och förvarnat. Jag har också tänkt till lite där och egentligen är det ju ett briljant tillfälle att få ordning på den här prekära situationen vi hamnat i, med fem osteriliserade honkatter i hushållet.

Så, imorgon kommer vi att ta emot veterinären med öppna armar, hoppas han har överseende med att det blev lite konstigt förra gången ;)

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | 4 kommentar

Om nyåret (helt perus)

Jag är ingen fan av att fira nyår. Visst yeah, fram till elvaslaget går väl de flesta fester an, men efter elvaslaget brukar nerförsbacken börja, neråt, neråt. Ja ja, det följer samma spår varje år, säg inte emot mig, jag vet vad jag talar om här.

Ain´t that sad. Och i år: same procedure as every year, skulle jag tro. Fårse vem som bryter vilken lem, vem som hånglar med vem, och vem som tror att någon hånglar med den och den.

Fast annars är väl den här totalt onödiga helgen, utan några som helst anor helt okay. Helt perus. Ifall man kan ta den som en sådan dag. Helt perus.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Jag trodde att det var Jehovas vittnen, men det visade sig vara mycket värre

Igår hände något förfärligt. På ljusa förmiddagen ringde det på dörren och på trappan stod två människor, en man och en kvinna, båda med allvarlig uppsyn. Helt klart trodde jag ju att det var Jehovas vittnen igen. Men nej.

Den ena visade sig vara stadens veterinär och den andra kanske någon form av kontrollant. Jag vet faktiskt inte då det aldrig klarnade för mig vem hon riktigt var.

Gubben (veterinären alltså) sade sig ha fått anmälan om att vi hade fem osteriliserade katter i hushållet. Ja? Vafan? Daahh!!

Okay, men är vi enda här i landet som har det så ställt, frågade jag. Gubben ändrade inte en min och svarade inte på min fråga. Då sade bankiren, som också hade dykt upp bakom mig att vem fan är det som gör sådana anmälningar mot hederligt folk?! (Heder åt bankiren där som egentligen aldrig har gillat katterna.)

Veterinären rörde fortfarande inte en min och jag började tro att gubben var lite enkel av sig. På riktigt. Kärringen däremot klämde tillslut ur sig att det var en släkting till oss. En ur familjen sa hon. Va fan!, sa jag och hon spände blicken i mig.

Det utbröt förstås ett tumult i dörröppningen. Bankiren gjorde sig beredd att sjasa iväg gestapomänniskorna från vår trappa när kärringen tillslut fick ur sig att det var stofilen som gjort anmälan om oss. Tala om att hugga sin egen släkt i ryggen i juletider!

Nå, veterinären och kärringen var inte lättskrämda av sig och de gav sig inte iväg så lätt. Tillslut blev de ändå tvugna att sticka eftersom ingen av katterna syntes till efter att vi alla stått och lockat på dem i en halv timme.

De lovade att återkomma efter nyår. De sade också att stofilen redan hade betalt för alla steriliseringarna i förskott. Gammelgubben måste verkligen ha blivit senil, tänkte jag.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , | Lämna en kommentar