KÄRLEKEN OCH RÄDSLAN
Rädd att mista den man älskar och behöver – vem är inte det?
Denna rädsla i vårt eget inre är det stora hotet mot vår kärlek.
Kärleken och rädslan driver bort varann
oförenliga som eld och vatten.
Rädslan missförstår och förebrår, bygger fängelser av skuld och krav
snärjer in en själv i onda drömmar.
Och den närhet som man längtar efter blir till avstånd, främlingskap.
Rädslan skapar det man fruktar.
Det man mest behöver kan man aldrig ta sig, aldrig köpa eller förtjäna.
Kärleken är gåva…helt och hållet gåva
lika oförtjänt som livsnödvändig.
Den som törstig tvingar till sig kärleksdrycken
finner flaskan tom i sina hårda händer.
Ingen älskar därför att han måste, därför att han står i skuld
eller en gång gett ett löfte.
Kärleken är evighetens barn som föds i nuet
ur ömsesidig tillit – ett manna att ödmjukt ta emot och dela
dag för dag.
(KÄRLEKEN EN BRO, Dikter av Margareta Melin)
