Aug 21
I går på morgonen kändes tydligt att vi börjar närma oss slutet av sommaren. Daggen i gräset kändes som ett litet regn och det var endast 8 grader på termometern när jag styrde mot jobbet. Vi ha snart lykta denhä såmarin, alltså avslutat sommaren.
Lykta i betydelsen avsluta, göra slut på, har numera helt fallit bort i min dialekt. Ännu för ca 40 år sedan minns jag att det användes då min mommo sade: ”E ska itt tööv leng förrän an ha lykta andi biilin”. Vem som avsågs med uttalandet minns jag inte, men hon trodde sig alltså veta att bilen snart skulle vara körd till skrot.
augusti 21st, 2012 at 06:26
He e no lykta he! Det brukar maken säga när han nekar någon något!
augusti 21st, 2012 at 07:25
Förutom dialekter så är det väl också ett gammalt svenskt ord. Det finns ju en psalm som börjar med ”När dagen lyktat har sin gång.”
augusti 21st, 2012 at 07:58
Heidi
Just det uttrycket har jag inte hört, men jag ska ta det i användning, så får jag se hur motparten reagerar.
AH
Jo, det är nog ett gammalt svenskt ord som inte mera är i användning.
augusti 21st, 2012 at 09:40
Lykta betyder bla. att stänga och avsluta men också att fälla en slutgiltig dom och att ta livet av (t.ex. en insekt). Så har vi ju ändalykten, det sista slutet.
augusti 21st, 2012 at 11:13
munin
Jag tänkte nog på ändalykten också, som är ett slags slut.
augusti 21st, 2012 at 11:16
Bakom lykta dörrar brukar en del saker avhandlas …
augusti 21st, 2012 at 11:24
Av någon underlig anledning heter det ”bakom lyckta dörrar”… . Varför inte ”lykta” kan en inte begripa.
augusti 21st, 2012 at 11:26
Var tvungen att googla lite på detta från språknämnden:
”Ordet lyckta kommer här av ett verb lycka ’stänga’, som i dag enbart används i perfekt participformen lyckta och just i frasen bakom lyckta dörrar. Ordet är besläktat med lock som i grytlock. Det finns ett substantiv till detta verb, lycka, med betydelsen ’mindre inhägnad åker eller äng’, men det har i dag en begränsad dialektal
användning”.
augusti 21st, 2012 at 01:00
Nu då ja rannsakar mitt minne kommer jag på att mamma brukade prata om engslyttjona (ängslyckor), där man kunde bärga hö och ha någon liten lada. Det var tydligen det som som språknämnden hänvisar till i kommentaren ovan.
augusti 21st, 2012 at 03:32
Ett intressant ord som nog använts dialektalt förr men som är ett gammalt svenskt ord som, enligt en etymologisk ordbok som jag har, kommer från det fornsvenska verbet ”lykkia” som betyder stänga, på isländska ”lukja”.
Jag kom också att tänka på ordet lycka i betydelsen ängslycka som i samma bok också betyder inhägnad, täppa, inhägnat område, d.v.s. ett stängt område. Förr var det ju vanligt att kreaturen gick lösa i skogarna och då inhägnade man områden dit man inte ville att djuren skulle komma. Man stängde ute, istället för som idag, stänga in kossorna.
augusti 21st, 2012 at 04:01
Precis samma tanke som jag hade här ovan om engslyttjona, men intressant att man stängde korna ute. Vi hade i alla fall våra kor inhägnade i lyttjon eller jäälon.
augusti 21st, 2012 at 07:56
Jäälo är också ett annat fint dialektord. Min granne har det ordet i namnet på sin fastighet som köptes för några år sedan, just för att bevara ordet.
augusti 22nd, 2012 at 04:47
Det är ju en vanlig benämning på de små åkerplättarna i skogen. Vi har också villan på en tomt som har jäälo som efterled.
augusti 22nd, 2012 at 07:22
Gärde som inhägnad är besläktat med gård och betecknar också en skiljevägg – t.ex. vårt mellangärde.