Nu har man tänkt till på skarpen igen inom Finlands miljöcentral. Nu har skiten blivit miljöfarligt på riktigt. Har man utedass i skärgården, skithusi me klinkon ( enligt Öjadialekt ) får man inte efter 2016 gräva ner skiten i skogen mera!!

Man måste göra upp en plan på hur man ska ta hand om skiten efter det, det ska finnas att tillgå ( visas upp vid behov, ifall man får för sig att komma och kolla dig ) i din skrivbordslåda, ve och fasa om den inte finns. Ännu har man inte bestämt om om det blir sanktion om sådan ( läs; plan ) inte finns, men vänta bara, kanske det rentav blir inlåst i häktet, vem vet?!

Nu ska man börja kompostera skiten. Man kan bygga ( komposten ) av lera eller annat, trä duger inte som kärl för skiten mera. Ifall man bygger av lera får man inte släppa ut kisset rakt ner i marken utan en låda gjord för det ändamålet måste finns under. Sen kan man späda ut det och t ex vattna mormors sallad och blommor med det. Skiten ska i kompost som har tät botten. Sådana finns att inhandla på butiker!

Även torrdassens skit bör komposteras. Är torrdasset i användning måste man även ha en annan kompostlåda att kompostera i , alltså dubbelkompostera! För att avfallet ska komposteras får man inte sätta färska saker i den. Om man anväder en kompost året om bör man ha flera komposter. Efter att man haft komposten ett år har det blivit mull, därefter kan man använda den i trädgårdslandet etc…

Men, vänta nu; hur har vi det med korna som måste gå ut på ängarna sommartid? Hur blir det med deras skit då? Dem rinner det ju skit ur mest hela tiden…. Hm, antagligen får vi börja sy stora tygpåsar som vi måste binda fast under baken på så att vi får tömma dem flera gånger per dag, för att sätta i dynghopen! Tänk er att en bonde kan ha ca 100 kor, fr om då får han nog börja bo ute med korna om han ska hinna tömma alla påsar så att skiten inte rinner ut på marken! Men kopisset då?

Veterligen har alla skitit och pissat så länge de funnits på denna planet, fr om när har det blivit farligt? Ska vi ta hand om ALLA djurs avföring numera? Nej, herregud, stig ner från era höga pallar och använd sunt bondförnuft för fan, experter!!!

Gott nytt år på er bloggfolket! Cleo har varit på långsemester från bloggandets värld! Men, irritationen tog överhanden nu igen, därför blev det ett litet inlägg igen! Cleo hade tänkt avsluta bloggandet för gott, men se det gick inte!

Idag skriver vi 11 juni, åtminstone om Cleo tittar i almanackan, men tittar man ut ser det och känns inte riktigt så! Men egentligen spelar det ingen roll nu, hos Cleo är det STORA FLUNSSAN som tagit överhanden! Först hade gubben en liten förkylning, Cleo i snabb takt därefter, man måste ju se till att man sköter om varandra i dåliga som goda tider! Sen kom sonens studentkalas, och sen SLOG STORA TRÖTTHETEN  OCH FLUNSSAN BENEN UNDAN OSS!

Gubben var och uppsökte läkare p ga sin femtielfte förkylning sedan december. Väl inne hos fabbo dottorn berättade han sina sju sorger och åtta bedrövelser! Doktorn nickade, lyssnade på hjärtat, frågade om han fått  skita osv. Till sist uttryckte han lugnt och sansat; Gud tar nog hand om de sina, ingen får mera än han orkar med?! När gubben kom hem och förklarade för Cleo hur läget låg till fick hon lyfta upp käken, den höll nämligen på att ramla ner över knäna! Aldrig någonsin har Cleo upplevt något liknande, eller jo visst har han ( gubben ) råkat ut för en tydligen för högt skolad läkare tidigare också! Sådana läkare är en trygghet att ha, att luta sig mot när stormen darrar, särskilt när man är riktigt sjuk!

Cleo läste här nyligen om en man som hade fått diagnosen epilepsi! Han hade berättat om det för sina nära vänner för att de skulle veta om det ! Döm om hans förvåning när de sa; men du är ju inte dum i huvudet?!!!!

Att folk är så okunniga och ointelligenta ännu i dessa tider går över Cleos förstånd! Från och med när har man blivit dum i huvudet om man får en sjukdom? Blir man dum i huvudet också om man får diabetes, depression eller? En sjukdom får man ta emot, den väljer man inte! Att få diagnosen epilepsi eller vilken sjukdom som helst är inte fråga om att man har fått 40 graders feber, typ! Detta är frågan om en livslång, allvarlig sjukdom som man får lära sig att leva med. Diagnosen i sig är grym för många, likt cancer, fast de inte går att jämföra med varandra. Här är det fråga om en acceptans som man ska gås igenom, som vissa aldrig lär sig, andra gör det  ganska snabbt, beroende på vilken typ av människa man är!

Att få en sådan reaktion av sina nära vänner är som att trampa på det allra heligaste, vänskapen, förståelsen över den andras svåra situation! Det är jobbigt nog som det är, innan man kommit så långt att man börjar inse; det här är mitt liv nu! Att männskan av idag saknar empati, medkänsla är svårt att förstå?!

Därför ser Cleo att det ännu finns enormt mycket att göra idag för att informera om sjukdomen! Problemet sitter bara i det att folk inte anser sig ha tid, inte behöver veta om något sådant, det kan ju aldrig drabba dem! Där visste de inte hur fel de kan ha, en vacker dag sitter de i samma skitskuta som hotar att dra ner dem till bottnen. Va, hur kunde detta hända mig? Hjälp, var ska jag hitta information om detta etc……………

Gubben och Cleo var på bio igår kväll. Reklamerna hade just börjat innan filmen skulle börja. En reklam kom om Mercedes Benz bilar, i slutet av reklamsnutten såg man en Mercedes köra i självaste Jakobstad och parkera en bit från biografen. En yngre man kommer gående mot biografen, öppnar ytterdörren och vandrar in.

Efter en stund ser man att han öppnar dörren till biosalongen! Efter en stund ylar en yngre dam till, allas blickar dras till den kostymklädde unge herremannen och damen! Herremannen går till damen, söker något i sin ficka, knäböjer och frågar henne inför allas blickar; vill du gifta dig med mig? Allt som skett syns på bioskärmen, den unge herremannen hade en fotograf med sig hela tiden som filmade händelsen! Efter att han friat till henne och fått sitt ja ( hur skulle hon ha täckts säga annat inför en halv biosalong med folk ) åker de iväg och filmen kan börja! Här har ni att ta efter unga herremän, sämre än så kan ni ju inte vara eller?! allt detta hände på riktigt, det var ingen reklam

Efter att filmen var slut kollade gubben för säkerhet att han fick med sig rätt fru när han for hem! Antagligen var han rädd för att någon annan kanske skulle ta mall av den unge mannen? Cleo skrattade åt honom så hon trodde hon skulle pissa ner sig och sa; vem vet, kanske du skulle få en bättre med dig om du inte kollade så noga!

Cleo var ute på vinterns första spark tur i förrgår, 6 km. Det känns minsann idag, går och vaggar som en anka och är styv som en sågbock mellan benen! När hon kom till bybutiken dit färden gick trodde hon att sista dagen var kommen, hjärtat dunkade så det tänkte komma ut genom bröstet, det svartnade för ögonen. Flåsade som en val som kommer upp ur de stora djupen!

Tydligen är kondition något som inte är bestående? Kan tydligen inte låta bli att ha bråttom vad hon än gör, går, cyklar eller sparkar så är det högsta växeln som gäller! Tror bestämt att hon ska ta sig en tur idag igen, då behöver hon inte stiga upp på några dagar, hi hi

Årets mörkaste dag ska vi genom detta år också, den råkar ju vara idag om ni inte visste det! Hos Cleo har det tack och lov kommit lite snö under nattens gång, lite ljusare är det då fast det är den mörkaste dagen. Tur är det att snö finns på marken så att julgubben kan komma fram med sin släde och renar!

Cleo vaknade natten till igår, hade tänkt stiga upp och avsluta sin blogg för gott, men lat som hon är så orkade hon inte slita sig upp ur den varma sängen! När hon upplyste sin gubbe om att hon tänkte avsluta den frågade han, vaffö he?! Nu ser det i varje fall ut som om den skulle fortsätta tills ………

Cleo vet inte när ni skriver som bäst, eller när era bloggar ” ploppar ” upp i huvudet på er? Cleos kommer ofta på nätterna om hon råkar vakna, man tänker så bra i mörkret och i tystnaden när inget annat ljud finns i stugan som kan irritera ens tänkande!

Nu önskar Cleo er en lugn och skön jul, med god mat och gott sällskap, simma lugnt och dränk er inte .

P.S . Till sist vill hon ställ er en fråga som intresserar henne, hur kom er blogg till? Svaret på Cleos ska ni få nästa gång hon behagar dyka upp här! Goooooooooood Juuuuuuul, hoppas julgubben hittar Cleo i år, många år har han glömt henne!

Här verkar det som om man  får börja fungera som recept skrivare! Eftersom dagens unga har annat för sig, ter det sig som, blir det att ta det från A-Ö, så att de kan förstå allt man menar!

Har skrivit om renkött, hur gott det är osv. Nu ställer alla frågor hur man tillreder det, men ska jag börja förklara det för envar får Cleo börja ta betalt!

Idag verkar alla ha det så stressigt, Cleo inberäknad fast hon BARA är hemma, konstigt! Ni andra som jobbar har en chef som ni vill blidka med att göra så bra som möjligt ifrån er, så att pengapungen behålls fylld. Värre är det när man själv ställer som sig som chef över sig och ställer onaturligt hårda krav över sig, när man inte ens är frisk!

Oj, nu kom hon visst ifrån det hon skulle skriva, det är tyvärr lätt hänt, till saken

När man har med kött att göra är det sällan kort tid man talar om, att göra långkok i helgerna är en trevlig sak, då kan man inte slå ifrån sig att ” jag har inte tid ”. Alla har tid bara man ids ställa till på förhand ev en eller två dagar tidigare! Tajmning, har ni hört talas om det? Förbannad blir man när man läser dagens kokböcker och det står att ett långkok ungefär tar 1-1½ timme, glöm det, då äter ni halvklart kött å bannas å svär över att ni inte kan koka. 2-3 timmar talar man om, om man ska njuta av kött som smälter i munnen eller rinner av benen!

Köp er en gryt kokbok till julen och så är det bara att börja samla krafter med en kaffekopp och ev lite chokladpraliner som smälter i munnen! Men när ni läser recepten, kolla tidtabellen, så sätter ni åtminstone ½- 1 timme till på kokandet! Då uppnår ni det bästa resultatet

Cleo älskar att koka och baka, mest långkok och ugnsrätter som klarar sig själva, bara man kollar att det man kokar har tillräckligt med vatten så det inte börja röka så att ni inte ser en halvmeter framför er och brandvarnaren ylar så det hörs ända till grannen. Går det riktigt illa kan ni bli både döva av ylandet samt få röksakdor, så försök undanhålla er från det! Vatten är alltid bra, förutom om båten blir fylld, då sjunker den, he he

Mera ingående recept blir det inte här, vill ni ställa frågor får ni ta er hit så kokar Cleo gärna med er en regnig dag! Oj, vad lovade hon nu? Fråga snällt kanske det lyckas!! Gör inte som denhär kocken på bilden, står och

säger abra kadabra, färdigt, det lyckas inte kan Cleo tyvärr säga!

Cleo skrev redan att hon varit på besök till Faraonernas land. Med sig hade hon förstås också gubben, han tycktes slarva på sig faraos hämd. Två dagar efter hemkomsten fick han en sån sju tusans flunssa som inte setts förr och inte senare hos Cleos

På vårt hotell jobbade mest gubbar, eller yngre spolingar som skulle läras till folk. En endaste kvinna såg Cleo och hon var tydligen en liten pikkupomo på stället, sprang som ett fittlöst får och kollade allt och alla. Klart att man måste ha kvinnfolk också på en arbetsplats vad sku det bli till annars? Skulle en karl göra något där fanns det alltid fem- sex andra vid hans sida som som var med som kollare, en som kollade att han faktiskt gjorde det han skulle, en som kollade att kollaren gjorde sitt osv osv.

Men om man ska vara riktigt ärlig var de armadis lata. Skulle man gräva en grop ( med skyffla ) stod det fem kring gropen och tittade på, de började från morgonen men gropen blev inte större fast de stod där hela dagen. Skulle man ha en taxi fanns det två upplockare som frågade om man skulle ha en taxi, sen prutade man en stund med dem om priset tills man ansåg priset var ok.

Då slarvade en av gubbarna en till taxin, sen fick man sig en skjuts ni aldrig upplevat i hela ert liv. Fort som fan gick det, Cleo som satt så att hon såg hastighetsmätaren fick börja se ut genom sidorutan så hon inte skulle skita ner sig. Cleo älskar nog fart, men när man kör 100 på en väg som är både krokig och guppig börjar det kännas lite obehagligt. Sen nitbromasde de hela tiden så att de inte skulle köra  varandra i arslet.

En sak som Cleo även lade märke till på dessa gubbar som fanns överallt, de hade otroligt långa skor, typ Pippi Långstrump skor. Sådana som också Cleo en gång i tiden bara älskade. Ju högre dessa gubbar var i rang ( räknade hon ut alldeles själv ) desto ” pjukkoari ” skor hade de! Cleo satt mången gång och funderade varför de inte hade bekvämare skor eftersom de jobbade minst 14 timmar om dagen?

Varför de över huvudtaget hade dessa skor blev ett grubbleri, men efter att ha funderat några dagar kom Cleo på det ultimata svaret! De har så små pittar  att de måste kompensera det med pjukko skoan! Vad tror ni om den teorin? Om det är den riktiga sanningen vet inte Cleo, för hon slapp aldrig under deras långa pyjamas! De små spolingarna som skulle läras till folk fanns mest i matsalen, många av dem hade tydligen fått något skräp i ögat, varje gång en utav spolingarna kom förbi Cleo blinkade han…. Till sist blev Cleo irriterad på hans eviga flörtande så hon slutade se på honom. Lite märkligt kan tyckas att gubbarna flörtade med turisterna, då av den kvinnliga sorten förstås, skulle deras egna fruar bli upptäckt för att blinka eller prata med en okänd man skulle hon vara otrogen mot sin man!! Sen skulle det bli ett helvete för den kvinnan att leva.

Typiskt karlar

Människor är intressanta varelser att betrakta när man har möjlighet till det. Ett trevligt sätt att slå ihjäl tiden med om man väntar på något t ex. Cleo med gubbe har varit på två veckors ” göra ingenting ” vilket betyder i klarspråk, resa! Under två veckors tid har man gott om tid att betrakta människors. Vissa är smala som stickor, skulle de inte ha så vida öron kunde de gott gömma sig bakom en stör. Vissa är stora och vida, bilringar hänger och slänger överallt. Så finns det de som är dubbelgångare till någon person man känner.

På Cleos resa hade vi en dubbelgångare till en taxichaufför som brukar köra Cleo mellan staden och hemmet. Lika krulligt hår, lika kropp, det enda som skilde sig från Cleos ” äkting ” till chaufför var att dubbelgångaren hade en son med sig! Trevligt att ha denna oäkting att betrakta så glömmer man inte sin egen chaufför så lätt .

En katt hade vi också utanför vårt rum som var en exakt kopia av vår sedermera hädangångna katt HipHop. Katten gillade gubben något enormt, den gubben är som en magnet när det kommer till djur. Schvish så sitter de i hans famn, spinner så vackert och tittar honom djupt in i ögonen, det är nästan så att Cleo blir halvt avundsjuk. Inte tar han henne i famnen och tittar henne djupt i ögonen om hon inte sätter sig dit med makt .

Så hade vi även ”blekfisen ” som en yngre dam fick heta. Hon satt dessa två veckor i solen utan att ändra färg det minsta.Vissa gånger under solparasoll, vissa gånger täckt med en tunn tygstycke. Man var tvungen att ha solglasögon på om man skulle titta på henne, så pass blek var hon att man bländade sig på henne om man var utan. Dessutom såg hon ut att ha kommit direkt från 30-talet. Skulle man satt henne i en biofilm från trettio talet hade hon passat in som hand i handske!

Så hade vi dykinstruktören Amgard, som lärde sig Cleos namn på nolltid p ga att hon försvann från gruppen en kväll när vi var på kvällssnorkling! Cleo hann inte med gruppen som simmade till revet där vi skulle snorkla, utan lämnade efter och började istället förfölja dykare som också hade lampor som hon såg på djupet. Amgard fick ropa efter Cleo och hämta henne till den egna gruppen, annars hade hon väl dykt ner utan dykutrustning med dykarna! .

Varje gång han efter det såg henne vid stranden kom han och sa; hej Cleo. När vi skulle åka hem gick Cleo ner till stranden, där hittade hon  ” sin ” Amgard som blev glad att se henne. När hon berättade att hon ska åka hem idag såg Cleo att mungiporna på honom ramlade ner; du måste komma hit i nästa år också, sa han. Cleo kunde inget lova men tog honom i hand och sa hej då, vi ses kanske någon gång i framtiden!

På två veckor hinner man ” lära sig känna ” en massa människor, vissa fastnar i ens minne bättre än andra. Goda skratt har vi fått mången gång av att betrakta alla människor som fanns på vårt hotell. En var utav oss människor har våra märkligheter som vi knappt vet om själva, som säkert intresserar andra betraktare!

En smygregklam har ramlat in under tiden Cleo varit borta med vinden. Undrar var sjutton den kommit ifrån?

Smygreklamen: Whiter theet just with a smile!!