taotaosom "famlar omkring utan koll, mellan ett och noll"

Taxichauffören vinkar oss till sig på Arlanda. När det är dags att stuva in barnvagnen har han ingen aning hur det skall göras, men han kanske lär sig snart ty det första han säger när vi satt oss är:

Jag har fantastiska nyheter, jag skall bli farfar! och det är pojke!

-

I flyget har jag läst DN. Där talas om glidarkillar och pluggprinsessor. Prinsessorna jobbar ihjäl sig i skolan, men lyckas även bättre vad betyg beträffar. På universitetsutbildningarna, även statusutbildningarna, får de dock sällskap av nästan 50% killar som följt minsta motståndets lag fram till högskoleprovet.

-

Missy Higgins – Katie

-

Anledningen till flygresan var min farmors begravning.  På densamma hade jag läst en dikt som inte var riktad från mig och heller inte återspeglade mina känslor, ändå visste jag nog innerst inne från första stund den kom på tal att jag skulle läsa upp den.

-

Fick först höra om min farmors död via en ingift släkting som sent en kväll rest över halva Göteborg för att banka på min dörr. Mobilen gömd i sängen hade då tagit emot 22 missade samtal, men populär är väl inte riktigt rätt ord för mig själv.

-

Mobilen kom sedan på tal i samband med mina långlänkar. Varkendera syster kunde rubba min ståndpunkt, men stör mig på hur jag lät en tala för döva öron medan den andra ändå engagerade de små grå.

-

Att vara smart innebär inte bara att lära sig saker, det kan även handla om att förstå vad man bör lära sig. Likaså kanske en Nick Naylor kan vinna en argumentation utan att vare sig ha rätt eller omvända mig.

-

Att kvinnor borde få samma lön som män för likvärdigt arbete torde inte mången ifrågasätta idag. Ändå är detta något som jag knappast lär verka för i mitt yrkesliv. Vart man än vänder sig finns strider att utkämpa och jag brukar om möjligt välja endast de som ger avkastning. Lär då även i fortsättningen bara tacka och ta emot.

-

Taxichauffören var dock en enerverande typ. Hans otroliga stolthet förtog mycket av min vilja att bli arg, men efter de första tio minuterna blev pojkarnas förträfflighet bara för mycket för mina späda axlar.

Har dödat tid senaste dagarna med att jämföra dissekera elva live-uppträdanden av en och samma låt och artist med varandra. Vill nämligen ha tag på låten, men hatar kompet i de officiella versionerna som ger låten en powerballadkänsla. Så här långt har jag lyckats eliminera åtta framträdanden, men frågan kvarstår vilken jag skall välja av:

1) piano – mjuk, känslosam, några publikrop i början på låten, nästan falskt på ett ställe

2) piano – riktigt bra ”perussuoritus”, lite åt sårbara hållet fram till slutet då hon för en kort stund tappar karaktären

3) piano + elgitarr (+bas?) + backup vocals – sjunger lägre och lite annorlunda än alla andra gånger, argare(?)

Märker att varken mitt språkbruk eller beslutsförmåga tycks mogen uppgiften, men vad kan man?

Detta var från början tänkt som en kommentar, men blev så långt att jag tyckte det förtjänade att dras fram i ljuset. Tidigare har jag eftersökt vilken yrkesgrupp som vore bäst lämpad att fatta beslut i dagens samhälle och Björn har hävdat att det borde vara journalister. Hans senaste kommentar lydde så här:

” Har fundera på dedär. Eftersom journalisterna ändå vet bäst är det lika dumt som oekonomiskt att några politiker ska fatta svåra beslut bara för att journalisterna ska kunna kritisera dem sönder och samman och få lagarna ändrade. Lika bra kunde man fråga oss med det samma. En sorts platonsk samhällsordning med journalisterna överst.”

Mitt svar:

Nu tycker jag att du är slarvig med ordvalet. Att ”veta bäst” och att ha rätt är långt ifrån alltid samma sak. Dels är det väl så att den som ”vet allra bäst” nog väl är ”yrkeskommentatorn” som spenderar all sin tid på nån tidnings websida och har åsikter om allt och alla, det var inte det som jag i första hand tänkte vända mig mot dock.

För att tydliggöra min egentliga poäng/tanke kan jag ta ett exempel: En järnväg skall byggas. En massa experter tillkallas för att räkna ut hur mycket den skall kosta. Man kommer till en viss summa. Kommer järnvägen att kosta så mycket? Njäe, för att man ens skall få en 50% sannolikhet att järnvägen inte skall kosta mer än man säger måste man ta summan man räknat ut och addera ytterligare 40%.

Om vi sedan utgår från att ni faktiskt har rätt när ni dissekerar en fråga skulle jag hävda att det ofta beror på att ni redan tack vare tiden har fått ett facit, hade ni tvingats ta beslutet i första hand är det betydligt mer osäkert om ni gjort rätt val (här försöker jag på intet sätt säga att ni vore sämre än politikerna).

Ett orosmoment med journalister som självvåldshärskare vore sedan förutom i tidigare inlägg yttrad oro över partiskhet i rapportering även den brokiga skara som ni trots allt tillhör. Även om ni alla kanske har en mac, en manchesterkavaj och ett ekologiskt kaffe-beroende så finns det trots allt flera varianter av er. Den typ jag tidigare fokuserat på har varit den lågavlönade, sanningssökande, grävande journalisten som jag tror de flesta av oss ändå kan se som någonting mestadels positivt. Sen finns det ju dock även den trötte nyhetsrapporteraren som sköter sitt jobb, men knappast skulle sätta sig in i ett ämne tillräckligt djupt för att få en fullödig förståelse innan denne skall fatta beslut. Vidare återfinns wannabe (roman)författaren som i väntan på att den briljanta idén skall dyka upp endast är intresserad av att utveckla sitt språkbruk och struntar i innehållet. Därutöver, och mest skrämmande, är sist lösnummerssäljaren: ”SEX CHOCK i JAKOBSTAD – den nya rondellen kommer kosta 600k euro istället för 550k” eller ”EU ORSAKAR DEPRESSION – DAGS ATT GÅ UR! Sven-Åkes fru lämnade mannen för semesterflört på Mallorca”.

Annars håller jag med om att det kunde vara trevligt att byta ut politiker mot (för beslutsfattandet) oavlönade journalister. ;-)

Sen en liten tanke som kanske kan ses som ett lätt slag under bältet. Som jag (miss?)förstått det skall du enligt Platon bidra till att uppfostra alla andra beslutfattares barn, men inte dina egna. Hur tror du att du skulle tackla det, du med ditt ”Aaderas bååne…”?

Avslutar dagen med fisksoppa och en milk stout, ganska oväntad, men mycket lyckad kombination.

Sista lektionen i ”traffic and urban planning” idag. Tyvärr. Vet inte om kursen alltid varit så fantastisk, men jag har trivts. Dessutom har något förunderligt skett, jag har börjat ställa frågor till föreläsarna. Utan att förstå var/när/hur/varför har jag gått från att alltid sitta tyst till att ställa kanske en tredjedel av alla frågor från klassen. Besynnerligt.

Vidare har jag gått från att endast störa mig på föreläsarnas dåliga engelska så stör mig nuförtiden minst lika mycket på överförenklingar/resonemangsbrister/okunskap hos de som för ordet. Exempelvis blev jag väldigt irriterad på en dansk som hävdade att det är fantastiskt ur miljösynpunkt att bygga en bro. Kanske att det stämmer för det mesta, men han kan inte slänga ur sig något sådant endast baserat på att en bilist som kör på bron orsakar mindre utsläpp än om han tagit färjan (saker som fallit bort ur beräkningen är då bl.a. miljökonsekvenserna/resursutnytttjandet vid själva brobygget samt det att trafiken över sundet kommer öka rätt rejält som en följd av bron). Sen får jag inte in i min skalle hur regionsförstoring skall vara så otroligt positivt och dess status som en universell sanning. Här går vi en kurs som till inte obetydlig del går ut på att få en förståelse för att tid är pengar och därför bör man bygga nya, mer snabbtransporterande vägar, sen bygger man vägarna på sådant sätt att de människor som tidigare har bott i närheten av sin arbetsplats tycker det vore trevligt att bosätta sig 10 mil därifrån. (ok, på något sätt har det väl visats att regionsförstoring skall vara bra ur ett ekonomiskt perspektiv, men varför har jag en krypande känsla av att allt bara är ekonomiska kullerbyttor där nånstans mellan BNP, bil-, bensin- och bostadspriser??).

Sen funderar jag även över vem som borde ha makten för att vettiga beslut skall fattas. Länge hade jag tanken att mer mångsidiga ingenjörer nog hade en lämplig mix av tekniskt kunnande, praktiskt sinneslag och någonslags samhällsförbättrande perspektiv, men min tro börjar falna. Vem som skall ersätta dem står dock öppet. Yrkespolitiker känns obehagligt och fel, ekonomer är ett stort no, no, samhällsvetare för inåtriktade,  ”socialister” för mycket prat och liten verkstad, arkitekter för …alternativa och andra, tja, vad har de för kunskap?*

*hoppas ingen tar illa vid av mina hastigt påkomna karikatyrer

I väntan på ett vettigt inlägg:

märker till min förtrytelse att ett famlande mellan ett och noll förvandlats till en fråga om ett och två. Trodde inte att jag var så dum. Hur mycket värde skall jag dock lägga på ett löfte till mig själv ingått för snart tre år sedan? Borde hursomhelst bestämma mig snabbt om jag inte skall förlora än mer ”momentum” (rörelseenergi låter bara för dumt för att vinna över svengelskan).

På min ipod har i många år funnits en låt som räcker i 9 minuter och 39 sekunder. Det är väldigt länge för en enda låt.
Sen dess har sångaren kortat ner sina låtar,
och håret,
och ikväll var det en ny person som stod på scenen framför mig.
Det var inte för hans skull jag var där. Det var för ”the swell season” (personerna från filmen ”once” för er som inte känner igen gruppnamnet). Som förband hade de dock en grabb som påminde om Johnny Cash, fast sprudlande av glädje, om två såna motpoler kan samexistera. På något sätt var det som om det var första gången han stod inför en publik, åtminstone en som tyckte om honom, och man rycktes med. Ordentligt.

Huvudkonserten med Glen Hansard & co må ha varit bra, kanske t.o.m. på min topp 5 lista över bästa musikupplevelser någon gång, men det jag tar med mig från ikväll är en livsglädje och ett live-uppträdande signerat Josh Ritter (som tyvärr inte gör ikväll rättvisa på nåt av sina youtube-klipp).

PS. Tyckte det var extra kul när jag upptäckte Daniel Lemma sittandes i publiken. Kvalitetsstämpel liksom.

Lever och frodas för närvarande i ”prokrastineringens” förlovade land. Intet ont i detta, men kanske en aning oroväckande med tanke på att jag skall skriva examensarbete i vår och först nyligen fick klart med ett jobb. Känns som att jag borde kunna göra saker bättre denhär omgången (även om nuvarande resultat inte är helt fy skam). Det känns…

så här.

Det sägs att det är utvecklande att pröva på nya saker.

Överdoserade just på http://www.phdcomics.com/ och föll som en följd av detta av stolen. Varning! Om du har mer än tre års universitetsstudier bakom dig bör du inte besöka sidan innan en viktig tenta/inlämningsuppgift.

I förrgår började EOS-skidningen (hade jag fortfarande gått i lågstadiet). Det är nästan så att jag längtar tillbaks till den företeelsen (även om den nog nästintill lyckades döda allt mitt intresse för skidning).

’Twas a night an eternity, or a month and a half, ago

Slumped in from of a pile of work a friend says: this calls for a poem

Ok… I say

We need the feeling of battles lost, nightswimming and hopelessness that grow

…but also birds twittering, frogs burping, old garments washed and the place you call home

Now I’d better take over, if I may?

That’s all fine what you’ve said (yeah right)

But we’re here to bring forth ideas (not to pick a fight)

Let’s just focus on what we’ve got, or not

A piece of history, some design, what we plot

I’d probably think better in the light of day

But for now this is what I’d say:

”Grey as far as grey can go

the fires are distant, long time ago

the stores are empty, all but a few

what once was commerce has moved away

but still in the midst a stream runs through

lightening up the grey”

Well the grey has surely gone away, but is it better to replace it with blue?

Perhaps so, if the world’s only coloured by my Swedish goggles, new

Sadly I haven’t much time to look forward to one exciting week

A way to shrink 5.11 into 4.99 I desperately seek

To get one more amazing year

Before utterly awesomeness awaits for the rest of life

I wish… but each iteration makes me draw more near

Of getting… (perhaps the cost of disinfecting a surgeons knife?)

Who am I kidding wishing my sisters job until the spring

Finding new ways and places to praising the King

Oh, in a way I’d wish that school could continue in this leisurely pace

Not chasing, but simply counting the cars

Still, in some time, perhaps tomorrow, I’m likely to rejoin the race

Aiming for… but barely making pars

Want more days at Marstrand in the sun

Want more days indoor just turning a page

Want all of the Murakami, the play and the occasional run

Want a secret getaway route from the cage

And just because this presentation of thoughts is kind of lame

do not mistake what’s real for what is space consuming junk

please just forgive me if unclear is my aim

I’m a glögg drinking person with a smile of expectation

creeping up.

Mental checklista efter presentationen till den överfulla salongen (200+ åhörare):

Se till att inte vifta med händerna för mycket - jadå

Rör på dig på scenen (förutom när du sagt att vi gör några ”stopp”) – jovisst

Titta på åhörarna (och inte på väggen strax bakom) – över förväntan

Skämta med publiken - fick faktiskt fram något gott skratt (YES!!)

Försök inte prata i micken medan du svänger på huvet då det bara blir brus – visst

Sammanfattningsvis: mycket nöjd med den egna delen av presentationen och vår presentation totalt borde även vara på bästa tredjedelen av projekten -> hyfsad chans att folk kommer ihåg oss (även om det är massvis med projekt för dem att lyssna till)

(nästa grupp börjar presentera…)

Hmm, KJ är betydligt naturligare nu än han varit tidigare, vi får konkurens…

”-…här i slutet vill vi inspirera er och visa på lite skisser vi gjort över hur det kan komma att se ut… (deras projekt var att göra konstgjorda kanaler där bäckar tidigare funnits i staden) …och detta gör vi till tonerna av deportees ”under the pavement” ”

Där och då förstår jag att det arbete som vi lagt ner under halva höstterminen samt den dryga veckan sen vi kom tillbaks plötsligt blev värdelöst. Ingen kommer komma ihåg oss, för hur slår man ”under the pavement – the beach” spelat vid exakt rätt tidpunkt? det går inte.

”…Ja nu skulle det egentligen vara Xs tur, men hon håller fortfarande på och förbereder sin presentation, så därför föreslår jag att vi tar fem minuters paus och därefter får Simon ta sin presentation istället”

”Ursäkta jag var lite sen… …jag ville jobba med Gustafsberg så därför har jag föreslagit någonting på Exxon Mobils tomt här (ca 2km från vad som med god vilja kan betecknas som Gustafsberg)…”

[visar upp sitt projekt som går ut på att bygga en monumental, futuristisk byggnad över en högriskindustri och lägga Uddevallas nuvarande samt potentiella framtida kulturutbud i detta komplex]

”…Jag tycker att det är mycket viktigt med hållbar utveckling så därför föreslår jag en massa solpaneler (här i skuggan) samt tycker det vore intressant att se om man kan få elektricitet från elproducerande fiskar.”

(och så fortsätter det, men inte så länge för trots allt är hennes projekt betydligt kortare till omfattningen än alla andras).

Detta är alltså hämtat från redovisningen strax innan jul. Kursiv stil är så nära citat mitt minne kan frambringa, parenteser () är egna kommentarer och [] är bara en liten sammanfattning. Detta är sent på fredag eftermiddag och tidigare har lärare och inbjudna gäster varit väldigt tuffa mot att allt skall vara ekonomiskt genomförbart, genomarbetat och tidigare i kursen har vi identifierat ett av de största problemen med staden till att vara för lite folk som rör sig inne i stadskärnan bland kulturinstitutionerna (hennes projekt ligger en bra bit utanför).

När presentationen är över kryper jag ner i stolen för att undvika blodsplatter när hon sågas av vid fotknölarna och kastas ut till den på frihet länge utsvultna åhörarskaran.

Chefen för planavdelningen ställer sig upp: ”-Detta var det klart…

(jag hukar mig lite till)

”…BÄSTA projektet av alla vi hört idag!!!”

(ett sus går genom mitt huvud, tänker att jag visserligen visste att han var galen, men inte SÅ galen)

…

Andra kritiker ställer sig upp, en efter en prisandes projektet och jag försöker utläsa om svenskarna utvecklat någonslags super-ironi som jag ännu inte förstått, utan framgång.

Vissa saker skall man inte förstå, bara acceptera att de skett.

Blev just klar med översättningen av vårt projektprogram, undrar om X fått klart sin engelska version än (som alltså borde varit klar ett dygn innan ovan nämnda presentation).

är denna blogg. Kanske att det blir bot och bättring i Göteborg. Inget lovat dock.

Våt katt upphöjt i tre var ungefär hur jag kände mig ikväll kring 9-tiden. Först tillbringar jag 1½h i en bassäng med vatten precis överallt runtomkring mig. Efter att ha hoppat ut, tagit på mig torra kläder och druckit lite för att återställa vätskebalansen skall jag bara cykla hem (vilket tar ca 1h). Möts av regn. I massor. Hade faktiskt kollat på väderleksrapporten som för omväxlings skull visat på en del sol, så denna gång var jag inte förberedd på vädret utan blev våt. Mycket våt.

Tur att det finns glögg som återställer värmen i kroppen.

Dessutom, klarade äntligen av en höger-rollning och fick nästan in lite rutin på det hela.

Imorgon är det onsdag!

Mår illa. Ingen svininfluensa på gång dock (vad jag vet) utan bara jag som sett Lilja 4-ever (för första gången). Hade bespetsat mig på att inte direkt tycka om handlingen samt att kanske ha en vag olust känsla, men verkligt fysiskt obehag kom ändå riktigt som en överraskning. Nåja, nog om det.

Firade en vital 150-åring i helgen med tårta och Duke Ellington konsert, sämre musikval kunde helt klart ha gjorts.

Apropå musik, just nu: Rachael Yamagata – the reason why

Vill säga nåt mer, men detta är inte rätt fora, så fram tills att jag kan uttrycka mig utan göra mig förstådd säger jag god natt.

Årets första snöflingor låg i luften, men dagen till ära hade jag iklätt mig mina tunna converse. Matti som gick bredvid mig hade kängor, men pratade om att han hade behövt broddar. Framme i konditoriet tänker M ta en kölapp, men lyckas dra ut hela rullen från apparaten, fredagen den 13nde… fick i vart fall en neutral nummer 28 eller nåt sånt. När det blir vår tur framme vid disken ligger en kvarglömd kölapp där, nummer 13. Från konditoriet till skolan är det ½-1km av bilar, skrikande däck, skruvar på marken, dörrar, trappor och en massa folk, överallt folk. Dessutom har jag en väska på axeln som inte vill hållas där.

På något sätt kommer vi fram i ett stycke trots att det känts som om vi utmanat ödet. Alla studenterna stämmer upp i Happy Birthday och tågar in till den väntande läraren som verkar mycket förvånad, men ändock glad.

- ”Tack, tack, men varför?” frågar hon skrattande.

- ”Nämen vi tyckte bara att vi skulle fira din födelsedag” säger hon som dragit igång det hela.

- ”Men idag är inte min födelsedag, den var för ett par veckor sedan” svarar läraren

Jaja, god tårta var det i vart fall.

Ok. Bloggen.fi fick för sig att helt byta system utan att meddela mig på förhand. Inte speciellt nöjd med varken det ena eller andra, men antar att jag så småningom skall få ordning på denhär sidan och även skriva här. Kanske. Alla gamla inlägg återfinns numer på http://gammal.bloggen.fi/jon/

Arrivederci

Edit: verkar ha fått över alla gamla inlägg nu. Visserligen lite störande kodning som blivit synlig på en del gamla inlägg, men, men…

Vänta två timmar på att bli insläppt till tvättstuga. Systerpromenad. Kajakvältning. Cointreauspetsad glögg.
Något trögstartad dag, men i slutändan väldigt bra.