taotaosom "famlar omkring utan koll, mellan ett och noll"

Det sägs att det är utvecklande att pröva på nya saker.

Överdoserade just på http://www.phdcomics.com/ och föll som en följd av detta av stolen. Varning! Om du har mer än tre års universitetsstudier bakom dig bör du inte besöka sidan innan en viktig tenta/inlämningsuppgift.

I förrgår började EOS-skidningen (hade jag fortfarande gått i lågstadiet). Det är nästan så att jag längtar tillbaks till den företeelsen (även om den nog nästintill lyckades döda allt mitt intresse för skidning).

’Twas a night an eternity, or a month and a half, ago

Slumped in from of a pile of work a friend says: this calls for a poem

Ok… I say

We need the feeling of battles lost, nightswimming and hopelessness that grow

…but also birds twittering, frogs burping, old garments washed and the place you call home

Now I’d better take over, if I may?

That’s all fine what you’ve said (yeah right)

But we’re here to come with ideas (not to pick a fight)

Let’s just focus on what we’ve got, or not

A piece of history, some design, what we plot

I’d probably think better in the light of day

But for now this is what I’d say:

”Grey as far as grey can go

the fires are distant, long time ago

the stores are empty, all but a few

what once was commerce has moved away

but still in the midst a stream runs through

lightening up the grey”

Well the grey has surely gone away, but is it better to replace it with blue?

Perhaps so, if the world’s only coloured by my Swedish goggles, new

Sadly I haven’t much time to look forward to one exciting week

A way to shrink 5.11 into 4.99 I desperately seek

To get one more amazing year

Before utterly awesomeness awaits for the rest of life

I wish… but each iteration makes me draw more near

Of getting… (perhaps the cost of disinfecting a surgeons knife?)

Who am I kidding wishing my sisters job until the spring

Finding new ways and places to praising the King

Oh, in a way I’d wish that school could continue in this leisurely pace

Not chasing, but simply counting the cars

Still, in some time, perhaps tomorrow, I’m likely to rejoin the race

Aiming for… but barely making pars

Want more days at Marstrand in the sun

Want more days indoor just turning a page

Want all of the Murakami, the play and the occasional run

Want a secret getaway route from the cage

And just because this presentation of thoughts is kind of lame

do not mistake what’s real for what is space consuming junk

please just forgive me if unclear is my aim

I’m a glögg drinking person with a smile of expectation

creeping up.

Mental checklista efter presentationen till den överfulla salongen (200+ åhörare):

Se till att inte vifta med händerna för mycket - jadå

Rör på dig på scenen (förutom när du sagt att vi gör några ”stopp”) – jovisst

Titta på åhörarna (och inte på väggen strax bakom) – över förväntan

Skämta med publiken - fick faktiskt fram något gott skratt (YES!!)

Försök inte prata i micken medan du svänger på huvet då det bara blir brus – visst

Sammanfattningsvis: mycket nöjd med den egna delen av presentationen och vår presentation totalt borde även vara på bästa tredjedelen av projekten -> hyfsad chans att folk kommer ihåg oss (även om det är massvis med för projekt för dem att lyssna till)

(nästa grupp börjar presentera…)

Hmm, KJ är betydligt naturligare nu än han varit tidigare, vi får konkurens…

”-…här i slutet vill vi inspirera er och visa på lite skisser vi gjort över hur det kan komma att se ut… (deras projekt var att göra konstgjorda kanaler där bäckar tidigare funnits i staden) …och detta gör vi till tonerna av deportees ”under the pavement” ”

Där och då förstår jag att det arbete som vi lagt ner under halva höstterminen samt den dryga veckan sen vi kom tillbaks plötsligt blev värdelöst. Ingen kommer komma ihåg oss, för hur slår man ”under the pavement – the beach” spelat vid exakt rätt tidpunkt? det går inte.

”…Ja nu skulle det egentligen vara Xs tur, men hon håller fortfarande på och förbereder sin presentation, så därför föreslår jag att vi tar fem minuters paus och därefter får Simon ta sin presentation istället”

”Ursäkta jag var lite sen… …jag ville jobba med Gustafsberg så därför har jag föreslagit någonting på Exxon Mobils tomt här (ca 2km från vad som med god vilja kan betecknas som Gustafsberg)…”

[visar upp sitt projekt som går ut på att bygga en monumental, futuristisk byggnad över en högrisk industri och lägga Uddevallas nuvarande samt potentiella framtida kulturutbud i detta komplex]

”…Jag tycker att det är mycket viktigt med hållbar utveckling så därför föreslår jag en massa solpaneler (här i skuggan) samt tycker det vore intressant att se om man kan få elektricitet från elproducerande fiskar.”

(och så fortsätter det, men inte så länge för trots allt är hennes projekt betydligt kortare till omfattningen än alla andras).

Detta är alltså hämtat från redovisningen strax innan jul. Kursiv stil är så nära citat mitt minne kan frambringa, parenteser () är egna kommentarer och [] är bara en liten sammanfattning. Detta är sent på fredag eftermiddag och tidigare har lärare och inbjudna gäster varit väldigt tuffa mot att allt skall vara ekonomiskt genomförbart, genomarbetat och tidigare i kursen har identifierat ett av de största problemen med staden till att vara för lite folk som rör sig inne i stadskärnan bland kulturinstitutionerna (hennes projekt ligger en bra it utanför).

När presentationen är över kryper jag ner i stolen för att undvika blodsplatter när hon sågas av vid fotknölarna och kastas ut till den på frihet länge utsvultna åhörarskaran.

Chefen för planavdelningen ställer sig upp: ”-Detta var det klart…

(jag hukar mig lite till)

”…BÄSTA projektet av alla vi hört idag!!!”

(ett sus går genom mitt huvud, tänker att jag visserligen visste att han var galen, men inte SÅ galen)

…

Andra kritiker ställer sig upp, en efter en prisandes projektet och jag försöker utläsa om svenskarna utvecklat någonslags super-ironi som jag ännu inte förstått, utan framgång.

Vissa saker skall man inte förstå, bara acceptera att de skett.

Blev just klar med översättningen av vårt projektprogram, undrar om X fått klart sin engelska version än (som alltså borde varit klar ett dygn innan ovan nämnda presentation).

är denna blogg. Kanske att det blir bot och bättring i Göteborg. Inget lovat dock.

Våt katt upphöjt i tre var ungefär hur jag kände mig ikväll kring 9-tiden. Först tillbringar jag 1½h i en bassäng med vatten precis överallt runtomkring mig. Efter att ha hoppat ut, tagit på mig torra kläder och druckit lite för att återställa vätskebalansen skall jag bara cykla hem (vilket tar ca 1h). Möts av regn. I massor. Hade faktiskt kollat på väderleksrapporten som för omväxlings skull visat på en del sol, så denna gång var jag inte förberedd på vädret utan blev våt. Mycket våt.

Tur att det finns glögg som återställer värmen i kroppen.

Dessutom, klarade äntligen av en höger-rollning och fick nästan in lite rutin på det hela.

Imorgon är det onsdag!

Mår illa. Ingen svininfluensa på gång dock (vad jag vet) utan bara jag som sett Lilja 4-ever (för första gången). Hade bespetsat mig på att inte direkt tycka om handlingen samt att kanske ha en vag olust känsla, men verkligt fysiskt obehag kom ändå riktigt som en överraskning. Nåja, nog om det.

Firade en vital 150-åring i helgen med tårta och Duke Ellington konsert, sämre musikval kunde helt klart ha gjorts.

Apropå musik, just nu: Rachael Yamagata – the reason why

Vill säga nåt mer, men detta är inte rätt fora, så fram tills att jag kan uttrycka mig utan göra mig förstådd säger jag god natt.

Årets första snöflingor låg i luften, men dagen till ära hade jag iklätt mig mina tunna converse. Matti som gick bredvid mig hade kängor, men pratade om att han hade behövt broddar. Framme i konditoriet tänker M ta en kölapp, men lyckas dra ut hela rullen från apparaten, fredagen den 13nde… fick i vart fall en neutral nummer 28 eller nåt sånt. När det blir vår tur framme vid disken ligger en kvarglömd kölapp där, nummer 13. Från konditoriet till skolan är det ½-1km av bilar, skrikande däck, skruvar på marken, dörrar, trappor och en massa folk, överallt folk. Dessutom har jag en väska på axeln som inte vill hållas där.

På något sätt kommer vi fram i ett stycke trots att det känts som om vi utmanat ödet. Alla studenterna stämmer upp i Happy Birthday och tågar in till den väntande läraren som verkar mycket förvånad, men ändock glad.

- ”Tack, tack, men varför?” frågar hon skrattande.

- ”Nämen vi tyckte bara att vi skulle fira din födelsedag” säger hon som dragit igång det hela.

- ”Men idag är inte min födelsedag, den var för ett par veckor sedan” svarar läraren

Jaja, god tårta var det i vart fall.

Ok. Bloggen.fi fick för sig att helt byta system utan att meddela mig på förhand. Inte speciellt nöjd med varken det ena eller andra, men antar att jag så småningom skall få ordning på denhär sidan och även skriva här. Kanske. Alla gamla inlägg återfinns numer på http://gammal.bloggen.fi/jon/

Arrivederci

Edit: verkar ha fått över alla gamla inlägg nu. Visserligen lite störande kodning som blivit synlig på en del gamla inlägg, men, men…

Vänta två timmar på att bli insläppt till tvättstuga. Systerpromenad. Kajakvältning. Cointreauspetsad glögg.
Något trögstartad dag, men i slutändan väldigt bra.

Köpt denna vecka:
Adobe creative suite 4 (photoshop, indesign etc.) samt 2,5liter glöggkoncentrat. Känns som jag har lite att förgylla fritiden med ett tag. Först måste jag dock få fast sadeln på cykeln igen efter att ha tappat den idag.

Har haft en skön vecka. Med tanke på att det var sista veckan med 150% studietakt och att jag fick springa mellan två presentationer på fredagen är det kanske inte vad jag hade förväntat mig, men likväl hur det blev.  En delorsak är säkert helt enkelt att denna vecka varit otroligt enkel jämfört med den förra under vilken jag hade tid med 15 timmars sömn totalt under 6 dagar, men framförallt tror jag det har att göra med humor och bra folk i gruppen. Tror inte att jag skrattat så mycket under ett grupparbete som jag gjort under denhär veckan. Tror inte heller att jag varit med om att alla varit lika skönt avslappnade. Efter att på två dar ha diskuterat oss fram till denna tavla

…kom vi även lättsamt fram till konsensus om hur det skulle presenteras. När vi så står framför klassen strax innan presentationen skämtar nån i gruppen om hur kritikerna startar upp motorsågarna och egentligen var det nog vad vi alla trodde skulle hända. Vi brydde oss dock inte och var nöjda med att vi haft kul. I slutändan fick vi sedan till vår förvåning mest lovord av alla hittills.

Passar på att lägga in lite extra bilder från dethär skolåret när jag ändå håller
på:

Sitter uppe och försöker få till vettig engelska från de andra gruppmedlemmarnas alster till ett projekt som skall in imorgon. Vanligtvis har jag inte något emot liknande göromål (skönare än att producera vetenskapligt korrekta diskussioner till varför man uppmätt höga kolvärden, men låg syreåtgång för att bara nämna ett exempel), men just idag känns det lite trögt. Anledningen är jag redan gjort det här en gång för exakt samma stycke. Den första gången tog det mig runt en timme att förstå vad en specifik gruppmedlem menade med sin text och ytterligare lite tid att sen skriva om det från scratch (med alla relevanta fakta och hypoteser inbakade). Tyvärr var jag dum nog att säga till om att jag ändrat texten (som han då såklart inte var nöjd med).
Nu sitter jag alltså stirrar på meningar skrivna av mig själv, men totalt lösryckta från sitt sammanhang och med i bästa fall oväsentliga små stycken på svårbegriplig engelska däremellan.
Värst är nog att vi skall träffas inom gruppen imorgon innan vi skickar in arbetet för att gå igenom det en sista gång. Funderar dock helt klart på att ljuga om vilka delar jag ändrat på och hoppas att han inte märker nåt för jag är inte säker på att vårt vitsord tål en till inblandning från hans sida…

Uppdatering: Hallelujah, en timme efter att jag skrev dethär inlägget mailar gruppmedlemmen oss andra och meddelar a) vad han skrivit på sin senaste uppgift b) att han inte tänker dyka upp idag när vi ska träffas c) att vi får ändra allt vad vi tycker är nödvändigt i hans text.

Visserligen medförde detta att jag inte fått nån sömn inatt (eftersom den nya texten fick radereras till 60%, ändras vad beträffar meningsstruktur, stavning och logik i argumentationen på återstående delar samt att jag fick skriva till nästan lika mycket som det som raderats fast nu om det han borde ha skrivit istället), men å andra sidan går det nu till min glädje att läsa sig igenom hela rapporten.

(Lite intressant är också att han lyckades skriva en hel vetenskaplig förklaring till teorin bakom övergödning i en sjö utan att referera till en enda källa. När vi sedan frågar honom om detta, uppger han (rätt glatt) att han nog haft en källa, om vi tycker att det är nödvändigt kan vi googla den.
Informativt eller hur?) 

So, at the start of the volleyballgame everyone in the team shakes hand with each other and say ones name. Thus, one girl in the team walks around: “-Hi, Hiro *shake hand*, Hi, Hiro *shake hand*” and so on. Same thing all over again until she arrives at me: “-Haha! I know you!”

Ok, so I was one of the people she played with last year. I must’ve made some kind of impression though, when the first thing she does when she sees me is start laughing. Not sure how I really feel about the reaction, but I’ve decided to treat it as a positive thing. Being seen as a fun person to be around (which I guess it must be seen as) must be good, right?

While I was at the gym I also took the opportunity to some strength stuff like olympic moves, it’s been ages since I did those. Even got so carried away by fun smashes and Edinburgh nostalgia that I did some crazy stuff like bum bounces, now, who doesn’t remember those?

(om jag ska fortsätta att ta fram kritorna emellanåt måste jag komma att inhandla större skisspapper. Just nu känner jag alltför väl igen mig i liknelsen om en elefant i en porslinsaffär när jag försöker dra ut färgerna)

”…du blir antagen till kursen.”
-Ka-chi-ii-ih-ing! (ljudeffekt)
Känns nästan som jag börjar lära mig hur de här sakerna fungerar. Vet inte om jag tycker om det, men det är helt klart användbar kunskap. Nu ska jag fira med att ta igen lite av den sömn jag förlorade inatt på det bortkastade arbetet (och sedan blir det till att ta på sig regnkläderna och åka ut till en sjö för allehanda provtagningar kvällen lång).

Gjorde misstaget att cykla till Holmens marknad idag. Misstag, inte i den betydelsen att jag definitivt borde gjort något annat eller att det var slöseri med tid. Nej misstaget bestod i att jag hittade fyra böcker jag även tog med hem. Två av dessa från en av mina favoritförfattare vad lätt sommarläsning beträffar. Såklart kunde jag sedan inte hålla mig utan skippade t.o.m. en orienteringsträning till förmån för att läsa ut boken. Fann läsningen högst intressant, inte bara för att den var bra skriven utan kanske framförallt för att den påvisade rätt stora kulturella och sociala skillnader mellan när den var skriven (1950-talet) och dagens samhälle. Skulle egentligen vilja diskutera dessa nu när jag ännu har boken i färskt minne, men tyvärr har jag en par sidors inlämningsuppgift jag ännu inte börjat på som borde vara klar i morgon. Säg den som lär sig när man måste börja arbeta…
(Fast i dethär fallet har jag faktiskt en sorts ursäkt iom att jag skall släppa den kursen bara jag kommer in på en annan. Tyvärr har intagningsansvarige där haft annat för sig på sistone än att svara på mitt mail).

Det är intressant hur man ibland väntar på att tiden skall rusa fram utan att man till en början tänker på det. Idag var en sådan dag. Rastlös största delen av dagen utan att jag egentligen tänkte på det. Tills klockan slog halv sju. Började packa in träningskläderna i väskan och märkte hur anspänningen steg. Cyklade till gymet och tankarna började cirkla runt som en bil i Indycar (för övrigt en av de mest onödiga ”sporter” som finns).  Böt om och märkte hur ett leende började spela i mungipan, första volleybollträningen för säsongen, äntligen, det var det här jag väntat på hela dagen. Fysiken, där jag alltså brukar träna, har fyra volleybollpass under veckan, ändå är det något speciellt med måndagarna. Viss ära för det bör nog tillskrivas M, som drar passet. M är den evige studeranden som knappt minns när han slutade gymnasiet, ändå blir han ”bara” en vanlig lärare när hans studietid väl är slut. Han är den sköna sortens typ som jag vet att garanterat kommer håna mig om jag missar en smash. Å andra sidan hånar jag honom än mer när han sätter en serve i nät. Båda vet vi att den andre inte menar det minsta ont i de ord som kan slängas ut och tar varandras gliringar med ett leende. Det är där nånstans charmen med måndagarna ligger. Alla gör sitt bästa, men alla vet även att det är ett spel vi spelar, inte en kamp om liv och om död (förutom i luftdueller mot vissa utvalda personer).

Det var kul att vara tillbaka. Att se A, L och alla de andra. Spelet var kanske aningen ringrostigt och musiken var ovanligt grå, men jag vill dit igen, ibland är två timmar bara för kort.