När jag skrev föregående inlägg insåg jag att jag inte kommit på att skriva om beröring ännu. Även detta en sak som jag alltid vill få med på mina grundkurser. Beröring handlar egentligen om hantering och omsorg och vana vid detta är något av det dyrbaraste vi kan ge våra hundar, enligt mig.

Vi vill lära och visa våra hundar att beröring är något tryggt.
Oftast är beröringen behaglig, lugnande och alldeles ofarlig. Som vid lugn borstning, skön massage och trevligt mys.
Men hantering kan också vara lite otrevlig för hunden ibland. T.ex. när vi håller fast tassen för att klippa klorna. Eller när vi behöver putsa dens öron eller sätta ögondroppar.

För det senare är det första ytterst viktigt! Om hunden är van vid beröring och uppfattar beröringen och hantering som något lugnt och tryggt, så kan den också acceptera de gånger det inte känns alldeles behagligt. Först måste vi vänja hunden vid beröring, det ska vara belönande att bli rörd. Och det ska löna sig att bli ihållen. Våra händer ska få känna genom hela hunden. Vi kan titta på dens tänder. Vi kan titta i öronen. Vi klämmer lite på ben och tassar. Känner ryggraden. Känner svansen. Vi ska också kunna vidröra stjärten och könen.

En hund som avslappnat och lugnt tar emot beröring får sedan sakta men säkert vänja sig vid att bli hanterad. Det gäller då för oss att bibehålla samma positiva och mycket lugna stämningar som vi har under beröringen. Först kan det handla om så små saker som att flytta en tass. Vända hunden ner på sida, om den ligger ”på magen”. Hunden kan hantera trycket om vi behöver ”hålla ner” hunden. Hunden accepterar ett lätt drag i svans och öron. Osv. osv.

Beröringen lär hunden sig naturligt och snabbt t.ex. genom regelbunden borstning redan som valp. Valpen ska också kunna slappna av när vi stryker och smeker den. Man låter händerna vandra över hela hunden och är uppmärksam på om hunden spänner sig vid vissa områden… Då vet man att det är ett lite känsligare område och går varsamt fram.
Hanteringen kommer också naturligt som man hamnar att reda upp pälstrassel och/eller när man kan börja vända och virda lite på den avslappnade valpen man har i famnen.

Berörings- och hanteringsvana är en viktig del av vår omsorg om hunden. Vi kan ge den den pälsvård den behöver. Vi känner dens kropp och kan upptäcka om något känns fel. Vi upptäcker också om hunden reagerar vid något område som annars inte brukar vara beröringskänsligt. Vid regelbundna genomgångar kan vi hitta t.ex. fästingar innan de hinner göra skada. Vi kan gå genom hunden för att upptäcka eventuella sår om den varit med om något. Vi kan assistera veterinären och alla undersökningar blir lugnare och mindre stressande om hunden är van vid hantering.

Men om man hoppat över det och redan har en vuxen hund? En vuxen hund som smidigt tar ett steg undan beröringen och/eller stelnar till? Eller en hund som upplever beröring som otroligt triggande och ”går igång” av den lugnaste smekningen? Då får man börja från början. Man måste vara medveten om att hunden nu ska ”övertygas”. Den har redan lärt sig (själv) något helt annat, så nu behöver vi lära om. DET måste bli nästa inlägg, för längre än såhär orkar knappt någon läsa.

Känn (på) era hundar