Poster taggade halsband
Koppelval
Postat av hundstund i Agility, svar till..., 29 augusti, 2011
Det är himla roligt när man får frågor! Då vet man att åtminstone en där ute kommer att få nytta av det man skriver 
Mireille undrar:
En fråga till, finns det regler på vilket koppel man ska ha då man tränar ex. agility eller lydnad?
Är det bra att gå med hunden i valpskola först, innan man börjar med annat eller lika bra att lära sig grundreglerna hemma?
Vi börjar med koppel-frågan:
När man tävlar i agilty har man inget koppel på hunden. Den ska vara helt ”fri”. Inga halsband och inga selar. Inte ens ”fästing-halsbandet” får vara på på tävlingsbanan. Före och efter tävlingsprestationen får du ha hurdant koppel du vill. Det som man kan tänka på är att kopplet med fördel kan vara enkelt att ta av och sätta på.
Lydnad då… Jag hade ett ”spontant” svar på lut – men ville gärna hitta det i skrift också… Vilket jag inte gjorde! Hur är det möjligt?? I bästa ”Vem vill bli miljonär”-anda, så använde jag en livlina och frågade en vän. Hon hade samma svar som jag, så nu förlitar vi oss på vår gemensamma kunskap:
I toko-lydnad finns inte destomera bestämmelser. Du kan välja själv: allt från ett rosa fluffigt fusk-päls halsband till en metall-kedja. Men halsbandet får inte strypa hunden. I bruks-lydnad så rekommenderas ett ordentligt läderhalsband, halvstryp eller en metall-kedja – men kedjan får inte heller här användas i strypande ”läge”.
Under inlärning är det upp till var och en vad man använder för koppel. Dock ska vi komma ihåg att hundar är vanedjur. Om du använder ett halsband riktigt första gången på ett hundprov – på en ung och orutinerad hund – så kan det mycket väl hända att den inte förstår vad du säger… För ni har fel halsband för sammanhanget
Nu blev detta redan så långt att jag väljer att återkomma med svar på ”andra delen” av din fråga lite senare.
Ta hund om er!
Strypa sina tillgångar…
Postat av hundstund i Grundliga grunderna, Hundperspektiv, 12 juli, 2011
Tjoho! En ny hundkurs med nya bekantskaper och dessutom en ny omgivning.
… men som alltid ett par oförstående ansikten när jag ber deltagarna att lämna stryp-halsbanden hemma: Jag önskar selar eller breda behagliga halsband. Liksom så många gånger förr fick jag kommentaren att ”alla andra” skolare på ”alla andra” kurser säger precis tvärt emot. Man blir i princip utskäld om man kommer med något annat än halvstryp, strypkedja/ läderögla eller retrieverkoppel.
Desto större orsak att någon fisk simmar motströms då 
Att beröva sin hund möjligheten att andas är obehagligt och stressande. Dylika halsband används uttryckligen för att orsaka hunden smärta och obehag. Varför i hela fridens namn VILL vi det ???
Trevliga och behagliga hundstunder önskar jag oss alla.
… och så kopplet.
Postat av hundstund i Hundfilosofi, Valpkurs, 17 augusti, 2010
Jag ser kopplet som en billig och effektiv livförsäkring för hunden, en livlina. Hundar är djur med mer eller mindre starka instinkter… Kopplet gör att vi kan koppla av lite och ändå vara säkra på att hunden inte hamnar under en bil eller hamnar i någon annan olycka. En livlina alltså. Inte en ratt och inte kontakt-tråden mellan förare och hund. Kopplet kommer till sin rätt när vi använder det så lite som möjligt, det hänger bara med.
På kurs är ett flexi-koppel inte lämpligt att använda. De är klumpiga och otympliga i handen och det tar förarens uppmärksamhet från hunden. Till vardags har jag dock mycket bra erfarenhet av flexi-kopplet! Nyckeln är att stop-knappen ‘aldrig’ ska användas. Du ska med hjälpa av rösten och kroppen hålla kontakten med din hund. Flexi-kopplet är sedan livlinan om något oväntat händer.
Tillsammans med Flexi-koppel rekommenderar jag att man använder sele åt hunden. Den längre linan gör att hunden hinner få upp mera fart… Så när kopplet tar slut blir knycken hårdare. Det är något vi inte ska utsätta hundens nacke för.
Och notera alltså satsen med kontakt-hållandet här ovan… Om verkligenheten är den att hunden går 5 meter framför dig och drar i kopplet – utan att du kan få kontakt med den, så är flexi-kopplet inte rätt koppel för er. Kontakten kan brista för vem som helst – men om den inte alls finns där på promenaden så behöver ni träna först.
Så kom på kurs med ett ‘vanligt och lagom långt’ koppel. Ju längre det blir, desto mera extra-koppel har man att hålla reda på. Å andra sidan kan det vara bra med den där extra 30 cm vid vissa övningar. Själv tycker jag om läderkoppel. Det ska vara bra kvalitet så lädret är mjuk och smidigt också fast det är ett grövre koppel. Lädret sitter bra i handen och vi behöver inte vara rädda för att få brännskador om kopplet skulle glida i våra händerna. Det är inte bara för hundarnas del vi ska undvika obehag på träningarna.
Trevliga HundStunder!
Halsband eller Sele
Ibland funderar jag över om detta är något jag ens borde lägga mig i. Men å andra sidan måste jag vara ärlig mot mig själv. Därför måste jag, för min egen skull, då igenom detta på mina kurser/skolningar. Det finns alltid sådana som inte vill vara av samma åsikt som mig och det kan jag inget åt. Men jag har åtminstone försökt.
På mina ‘kurser’ för valpar och unghundar så önskar jag att man använder vanliga breda halsband eller selar åt hundarna. Lämna strypkopplet/ stryphalsbandet hemma. Jag brukar säga att de enda hundarna (och förarna) som får använda strypversionerna är de som aldrig drar i kopplet. I unghundsgrupperna finns det sällan sådana hundar.
Stryphalsband är framtagna uttryckligen för att orsaka obehag åt hunden. Jag kan för mitt liv inte förstå hur någon – som vet detta – ens vill använda ett sånt halsband? Stryphalsband orsakar hunden obehag och smärta. Jag vill inte att hunden ens i misstag ska förknippa det obehaget med samarbete och andra hundar. Detta är en ytterligare orsak, förutom obehaget i sig, till att jag inte vill att man har stryphalsband på speciellt valpkurser / grundkurser.
Senare, som sagt, i ‘högre klasser’, där hundarna verkligen inte drar i kopplet, så spelar det inte heller någon roll vad man har.
Retrieverkoppel (allt i ett koppel) är praktiska att ha vid apportering då de är lätta att trä över huvudet på hunden när den skickas på en apportering – Men det är ju inte det vi gör.
Ett vanligt halsband sitter där det sitter. Är det tunt kan det också orsaka onödigt obehag åt valpen när den fjanttar runt. Använd gärna en lite bredare variant som orsakar mindre obehag och är snällare mot hundens hals/nacke och rygg.
Sedan finns det också något som heter ‘halvstryp’. Beroende på hur smalt eller brett det är och på hur mycket det stryper så gäller samma saker som jag skrivit om halsband ovan.
Sele är toppen för den hoppande och studsande unghunden och valpen. Minst obehag för hunden och minst risk att få skador på ryggraden. Dock kan det ta lite tid att vänja sig vid selen för både hunden och matte/husse. Hunden kan till och med vägra gå framåt först, då det är ”band överallt”.
Även den vuxna hunden kan med fördel använda sele vid promenader!
För valpens/ unghundens bästa så rekommenderar jag alltså, å det bestämdaste, sele eller ett bredare halsband med spänne.
Trevliga HundStunder,
också för hunden!
besökare…
Senaste kommentarer