Jag ser kopplet som en billig och effektiv livförsäkring för hunden, en livlina. Hundar är djur med mer eller mindre starka instinkter… Kopplet gör att vi kan koppla av lite och ändå vara säkra på att hunden inte hamnar under en bil eller hamnar i någon annan olycka. En livlina alltså. Inte en ratt och inte kontakt-tråden mellan förare och hund. Kopplet kommer till sin rätt när vi använder det så lite som möjligt, det hänger bara med.

På kurs är ett flexi-koppel inte lämpligt att använda. De är klumpiga och otympliga i handen och det tar förarens uppmärksamhet från hunden. Till vardags har jag dock mycket bra erfarenhet av flexi-kopplet! Nyckeln är att stop-knappen ‘aldrig’ ska användas. Du ska med hjälpa av rösten och kroppen hålla kontakten med din hund. Flexi-kopplet är sedan livlinan om något oväntat händer.
Tillsammans med Flexi-koppel rekommenderar jag att man använder sele åt hunden. Den längre linan gör att hunden hinner få upp mera fart… Så när kopplet tar slut blir knycken hårdare. Det är något vi inte ska utsätta hundens nacke för.
Och notera alltså satsen med kontakt-hållandet här ovan… Om verkligenheten är den att hunden går 5 meter framför dig och drar i kopplet – utan att du kan få kontakt med den, så är flexi-kopplet inte rätt koppel för er. Kontakten kan brista för vem som helst – men om den inte alls finns där på promenaden så behöver ni träna först.

Så kom på kurs med ett ‘vanligt och lagom långt’ koppel. Ju längre det blir, desto mera extra-koppel har man att hålla reda på. Å andra sidan kan det vara bra med den där extra 30 cm vid vissa övningar. Själv tycker jag om läderkoppel. Det ska vara bra kvalitet så lädret är mjuk och smidigt också fast det är ett grövre koppel. Lädret sitter bra i handen och vi behöver inte vara rädda för att få brännskador om kopplet skulle glida i våra händerna. Det är inte bara för hundarnas del vi ska undvika obehag på träningarna.

Trevliga HundStunder!