Poster taggade belöning
Haltande hund!
Postat av hundstund i Guldkorn, Konster, Okategoriserade, 13 maj, 2011
Idag är det fredagen den trettonde… Det påstås vara en otursdag. En dag då man t.ex. kunde råka ut för en liten olycka…
Detta är alltså en perfekt dag att börja lära din hund ett nytt trick! Lär den halta!!
All tid och allt samarbete du satsar på din hund får du tusenfallt tillbaka. Det blir en ”god cirkel”. Jumera tid du lägger ner på att utveckla samarbetet med hunden – desto enklare blir det för din hund att förstå dig – och enklare för dig att förstå din hund.
Ju bättre ni förstår varandra och kan samarbeta – desto snabbare får ni resultat i träningen. Det lönar sig för hunden – som har ”enklare” att få sin belöning och det lönar sig för dig – för DIN hund förstår vad DU menar !
Så, lär din hund t.ex. att halta!
Jag bifogar en kort youtube-video som förklarar hur du kan göra.
Lycka Till och framförallt: HA (H)UNDERBART ROLIGT !!
Target-lock, del 1
Postat av hundstund i Agility, Egna hundar, Grundliga grunderna, 10 januari, 2011
I mitt förra inlägg skrev jag att jag introducerat ett target-lock åt Rallybruden. Detta gör jag för att få henne att arbeta lite mera självständigt, för att hon inte bara ska arbeta runt mig. Jag försöker alltså ta bort fokus från mig – bl.a. genom att erbjuda target-locket som alternativ.
Targetlocket innebär att jag nu lär / har lärt Rallybruden att markera ett litet (10×10 cm) plastlock. Det är ‘målet’ för hennes beteende. När jag sedan ska lära Rallybruden att springa genom agilitytunneln är det ”bara” att sätta locket i andra ändan och ‘på vägen’ så gör hon det hon ska. Samma sak när Rallybruden ska hoppa upp på agilitybordet, jag lägger locket på bordet och hon vet att det är dit hon ska söka sig.
Alternativet kunde vara att jag går till andra ändan av tunneln och lockar på henne… Men, då är det jag som är i fokus och det ville jag ju inte.
Samma target-lock kan man använda om man vill lära hunden att hoppa in bakluckan eller gå till ett bestämt hörn i köket. Targetlocket använder man alltså i början av inlärningen. Det blir ett hjälpmedel för att hunden ska göra nya beteenden. När hunden har gjort beteendet ‘med hjälp’ flera ggr, så kan man ta bort locket. Vi tar agilitytunneln som exempel: Först springer hunden genom tunneln bara för att locket finns i andra ändan, den ser inte ens tunneln. Sedan springer hunden genom tunneln, för att snabbt komma till locket. Så småningom när hunden ser tunneln, så vet den att locket brukar vara i andra ändan… Locket = belöning. Vi tar bort locket, men belönar narturligtvis ändå. Nu behövs inte locket som draghjälp, för hunden har blivit medveten om vad det är den gör. ”Det lönar sig att springa genom tunneln.”
Targetlocket lär jag in såhär: Jag gick ner i källaren hos mamma och ‘lånade’ ett gammalt plastlock. Jag utrustade mig med MÅNGA SMÅ godbitar. I närheten av hunden släppte jag ner locket på golvet. Rallybruden tittade på locket och jag utbrast ”Bra” och gav henne en godbit. Jag sparkade genast till locket med foten lite, hon tittade på locket och fick igen ett ”Bra” och en belöning. Jag tog upp locket och satt ner det igen. Hon tittade på locket. Jag berömde och belönade. Minst 10, gärna 30 gånger ska detta upprepas. Med lite paus emellan.
Mitt mål var/är att hon ska stampa på locket med tassen. Så efter en liten introduktion så ‘lade jag in lite mera energi’ i utförandet. Jag blev ivrigare och mer energisk, varpå hon också blev det… Och eftersom hon har benägenhet att använda tassarna tog det inte länge innan hon började stamppa till locket med sina tassar. Jag berömde och belönade VARJE kontakt med locket, också då hon bara tittade på det med nosen… Men tassarna fick mera entusiastisk beröm och uppskattning.
Så långt har vi kommit nu:
Genast locket placerats / släppts på golvet så tar hon sig an locket med tassen.
Nu gäller det att flytta locket längre och längre bort från mig. Locket behöver också få ett tydligt ‘kommando’. Ordet jag ska använda kommer att vara ”okej!”. Ordet behövs så att locket inte blir en godisautomat. För bruden lönar det sig att stampa på locket bara till följd av tillåtelsen ”okej!”. I annat fall så uteblir belöningen. I och med tillåtelsen ”okej!” så kommer det lite tålamods- och vänta-träning som bonus. När jag kommit vidare i träningen ska jag uppdatera precis hur jag gjorde fortsättningen.
Glupska hundar…
Postat av hundstund i Grundliga grunderna, Hundfilosofi, Valpkurs, 8 september, 2010
Godisbelöning är inte ett problem i sig, men det kan locka fram ett och annat oönskat beteende hos hunden… Om vi låter det göra det.
Ett ‘problem’ är att hunden börjar hoppa upp, för att få sitt godis: Hoppa efter handen för att nu! få godis eller för att få ännu mera godis. Problem två kan vara att hunden ”äter upp” handen på sin förare… eller åtminstone tar små bitar av den i sin iver efter godbitarna.
Dessa problem är våra, inte hundens. För hunden är det enkelt: Hunden är smart och gör bara – men mycket – sådant som går att göra och som ger resultat. Så länge det lönar sig att hoppa efter godis, så gör den det. Så länge det funkar att sluka godiset och nästan husses hand också, så gör den det. För den får sin belöning och för hunden så är det ju det som är huvudsaken.
Vi får helt enkelt visa och förmedla åt hunden hur vi vill ha det. Tålmodigt och vänligt:
Jag ställer mig med godis i händerna och visar dem åt hunden. Börjar den hoppa vänder jag lugnt sidan åt den, eller tar ett steg bakåt… eller så står jag bara stilla och förmedlar vänligt att ”Det där funkar inte”. När hunden för en halvsekund står med alla fyra tassarna på marken, så utbrister jag ”bra!” och släpper ner/ger den en godis. Upprepa, upprepa och upprepa. Det krävs knappast många gånger innan hunden står där och viftar på svansen – för den vet att det är det som lönar sig.
För att hunden inte ska sluka mina händer så kan jag ta en hel köttbulle i handen. Jag visar bullen åt hunden och ger den en liten bit. Sedan håller jag ett fast men ”öppet” grepp om bullen och låter hunden smaka. Så länge den slickar och tar försiktigt får den fortsätta äta, samtidigt som jag lugnt berömmer hunden med mitt ”braaa”. Om hunden blir för hårdhänt, försvinner handen. Utan förmaningar och utan ”fyyy:n”. Handen är snart tillbaka och hunden får fortsätta och jag berömmer. Blir det för hårdhänt försvinner handen igen. Handen behöver inte försvinna långt, utan bara bort från hundens nos (30 cm?) och den ska snart vara tillbaka. Även den glupskaste hund kommer inom rimlig tid att äta försiktigt – för den vet att det är enda sättet att få godsakerna.
Var tålmodig och god. Tjata och gräla inte. Det ENDA ordet som behövs för dessa övningar är ”bra”, inget: ”sluta”, ”ner”, ”stop”, ”hoppa inte”, ”skyll dig själv” osv. osv.
Var rak och tydlig i kroppen. Se vänlig och lite klurig ut. Var förväntansfull och beredd! När som helst ger hunden det ”svar” som du var ute efter och då gäller det att vara snabb med berömmet och belöningen.
Det är också ett bra alternativ att överlag ibland släppa ner godiset på marken åt hunden, i stället för att ge det i munnen. Släpp det dock så att hunden genast hittar det och får sin belöningen. När hunden inte vet om godiset kommer uppifrån, eller hittas på marken har den heller ingen orsak att hoppa – utan avvaktar för att se. Den vet inte heller om du tänker släppa godiset eller ge det i munnen, så den avvaktar i stället för att ta sig an din hand.
Lugna hundstunder 
Godis-tankar (motivation)
Postat av hundstund i Agility, Grundliga grunderna, Hundfilosofi, Hundperspektiv, Valpkurs, 7 september, 2010
När vi ska jobba med hunden, lära den något mera och/eller något nytt så är vi ju ganska osmarta om vi inte utnyttjar allt vi kan för att få hunden så intresserad, fokuserad och motiverad som möjligt. Godbitar är ett alternativ. Lek/bus ett annat alternativ och någon högt omtyckt (lek)sak ett tredje. Och nej, man måste/ska/behöver inte alltid använda någon typ av extra belöning, se t.ex. detta inlägg. Men nu, nu skriver jag om godisbelöning … som man kan göra till en hel vetenskap i sig 
De flesta hundar gillar godbitar. De doftar gott och smakar gott och tillfredsställer ett grundläggande behov (hungern). Godbitarna kan hjälpa till att bygga upp förväntan, då hunden genast blir entusiastisk när vi förbereder träningen genom att förse oss med godbitarna.
På samma sätt som det är för vem som helst av oss, så finns det godare godbitar och mindre goda godbitar. Vidare så kan omväxling vara trevligt. Själv föredrar man också lingonkaka framför pepparkakor vissa dagar – och sedan vice versa. Så, varför inte låta hunden välja godis? Med jämna mellanrum, eller till och med inför varje träning!
Ta två eller tre alternativ. Låt hunden dofta på och smaka en liten bit av varje. Sätt sedan ner alternativen en bit från hunden och låt den gå fram och ‘välja’. Hundar är raka och ärliga, det som är godast tar den först.
En grundregel är att godiset ska vara mjukt. Det ska inte behöva tuggas, utan det ska slinka ner med detsamma, så belöningen blir omedelbar. Om vi har skarpa (stora) godisar så måste vi också ge hunden matro. Och medan den tuggar och äter, så tappar vi lite av den kontakt som vi just då håller på bygger upp.
En annan viktig aspekt är att bitarna ska vara små, småsmå. Om hunden är mätt efter fem bitar, så är den inte heller lika motiverad att jobba för godbitarna. Godbiten ska vara så liten och så god att hunden ”bara måste få mera!!”. Vidare, om bitarna är för stora, så kommer hunden att vara ganska (över)full efter en träning och kanske inte må särdeles bra – helt i onödan.
Själv använder jag i huvudsak knackkorv, köttbullar och broilerbullar. En knackkorv skär jag i ungefär 40 bitar – ibland t.o.m. 60 (ja, en knackkorv, inte en grillkorv). Blodplättar och ost är två andra alternativ jag använder mellan varven. Jag kan också tipsa om godbitar för katter som man hittar i mataffärerna: t.ex. finns det en produkt som är 100% tonfisk. Korta runda ‘stänger’ som jag delar ännu mindre.
Gott, smått, mjukt och helst köttigt, alltså.
En hund tänker och reagerar snabbt. Om vi vill att träningen ska vara så effektiv som möjligt så måste vi också vara snabba att belöna. En hund behöver få veta genast när den gör rätt, för annars så hinner den testa något nytt. Vi är lite för långsamma i våra händer – så tillsammans med godis-belöning behöver vi också använda en signal som ”betyder” godis. Ord som ”bra!”, ”yes!” och ”duktig!” är mycket gångbara alternativ. Man kan också använda en klicker eller hitta på något annat. Huvudsaken är att ordet/ signalen kommer genast hunden gör det den skulle och så skyndar vi oss att ge hunden godbiten.
En hund som gärna tar emot godbitar hemma, men inte gör det på träning bland andra är antagligen stressad. Det är SÅ mycket som händer helt plötsligt att hunden omöjligt kan slappna av och ta emot godbiten. För en hund måste vara trygg och säker för att kunna äta.
I dessa fall gäller det att lugna ner hunden först. Man blir ofta tvungen att backa undan och vänta. Sätta sig med hunden och själv vara lugn. När hunden sedan i den situationen klarar att ta en godbit, så avancerar man lite.
Sen finns det också hundar som är helt ointresserade av mat. De har ingen aptit. Då är det bara att ty sig till något av de andra belöningsalternativen.
Beakta godbitarna vid utfodring av hunden (minska övrigt foder de dagar ni tränar mycket). Ge heller inte hunden mat inför en träning, då mister godbitarna en del av sin charm.
Goda Hundstunder
besökare…
Senaste kommentarer