Ibland får jag själv känslan av att jag hakat upp mig… jag säger samma sak om och om igen.
Jag tycks för tillfället vara inne i ett sånt ‘upprepnings-skede’. Ämnet är valpar, promenader och koppel. Delvis som en följd av valpgrupperna jag drar – men faktiskt också så att det kommit på tal med folk jag pratat med i telefon och folk jag träffat i andra sammanhang.
Här kommer då min syn på saken, så finns den formulerad i text också.
Jag ser ingen orsak att gå koppel-promenader (längs vägarna) med en valp som är yngre än 5 månader.
I många fall kan man gärna vänta ännu längre.
Men hur ska man då lära valpen att inte dra i kopplet?
- Valpen ska inte lära sig att inte dra i kopplet. Valpen ska lära sig att ni två går tillsammans. Den ska vilja röra sig tillsammans med dig, för att du är ett trevligt sällskap och ni trivs ihop. Valpen har ingen orsak att ‘dra iväg’ bort. Du har kontakt med valpen (hunden) och den har beredskap att lyssna på dig.
Hundar behöver ju motion!
- Javisst. Det är viktigt med motion och det är viktigt att valpen får utveckla sin motorik genom att röra på sig. Men att trava fram längs vägen utvecklar inte motoriken. Det nöter. För att utveckla motoriken och för att få motion så ska valpen leka och utforska sin omgivning. Ta sig fram i lite oländig terräng. Det allra bästa är om man har ett ställe där valpen kan vara okopplad. Ni kan busa och leka. Ni kan utforska skogen tillsammans – då går det utmärkt att ha valpen kopplad. Gå bredvid stigarna, i fri terräng. Det ger bra motorisk-träning och valpen är uppmärksam på dig, eftersom det inte finns någon väg eller stig som tar er framåt. Du ger riktningen.
Men valpen måste ju bli van att ha koppel på, och halsband och sele!
- Ja, det är viktigt!! Halsbandet kan man ha på också inomhus mellan varven. Likaså selen faktiskt. Och kopplet också! Sätt på selen och koppla fast ett ganska kort lätt koppel som får hänga efter hunden. Med tanke på risken att fastna behöver ni inte ha det på under den våldsammaste leken. Men med jämna mellanrum: när ni ”bara är”, när valpen får en tuggpinne att tugga på, låt det vara kvar på en stund när ni kommer in osv. osv.
Men det är ju därför jag skaffat hund, för att ha någon att promenera med!
- Hur trevligt är det då att hela promenaden gå och ”brottas” med hunden om var den ska gå – om att den inte ska dra i kopplet osv. osv.?? Nej, se först till att ni kan röra er tillsammans med en naturlig kontakt – ‘utan koppel kontakt’. När det funkar är det bara att koppla fast och njuta av promenaden och njuta av sällskapet.
Typ så 
(Det kliar i fingrarna, jag skulle gärna publicera inlägg oftare! Men ibland måste man prioritera lite vad man lägger sina resurser och sin fokus på…)
#1 av serenity, 6 oktober, 2010 - 20:28
NU måste jag bara få fråga en svårlöst gåta för mej — Valp eller inte -1,5 års golden som är hur god som helst -får springa löst över ängar å in på skogsvägar kutar av sej har hur kul som helst — men nu kommer vi till problemet –vi svänger hemåt å då kommer vi till den punkten då kopplet behövs igen … Min kära Maxi biter i kopplet nafsar mej i handleden –jag säjer bestämt nej – försöker att vända ryggen åt busfasonerna men inga resultat som är godtagbara för min del ..sluter med att matte blir arg –tar tag i nackskinnet-å lägger busen på rygg .. håller å håller ibland kan proceduren upprepas 2-3 ggr innan vi går hem -jag på dåligt humör Vad Maxi tycker sa han inte –Varför ? å vad gör jag för fel ?
#2 av hundstund, 6 oktober, 2010 - 22:18
Tack för förtroendet. Något detaljerat svar kan jag inte ge… Det skulle vara mycket fel mot både dig och hunden, då jag inte sett situationen och inte känner er. Men! En ‘allmän’ reflektion kan jag alltid dela med mig
. … Jag började skriva och det blev långt för att vara en kommentar. Är det ok för dej om jag gör det till ett blogginlägg??
#3 av serenity, 8 oktober, 2010 - 09:09
Jo men visst GÖR precis som du finner det bäst – Jag väntar med spänning –Tack på förhand