Valpviktigheter?
Postat av hundstund i Grundliga grunderna, Valpdoft, 16 januari, 2012
Ni har säkert hört om facebook 
För en tid sedan stötte jag på en status där skribenten frågade sina vänner vad de tycker är viktigt att lära valpen.
De hade då nyligen skaffat hund och funderade en hel del på var de skulle börja.
Hon var inte intresserad av automatiska svar som ”sitt och ligg”.
Det var riktigt intressant att läsa vad folk hade för åsikter – och hur otroligt olika det kunde vara!
Så, nu frågar jag er:
Vad tycker ni skulle vara viktigt att lära sin valp?
2012…
Postat av hundstund i Okategoriserade, 3 januari, 2012
… är här!!
Låt det bli ett (H)UNDERBART år !!!
Show debut!
Postat av hundstund i Egna hundar, Guldkorn, 18 november, 2011
Senaste inlägget skrev jag sista augusti och vips är datumet adertonde november.
Det har varit en späckad höst, så bloggandet har fått komma i ‘sista tass’. Följdaktligen har det inte blivit av. Men jag har åtminstonde ibland tänkt på att blogga Framdeles ska jag igen försöka skärpa mig lite.
Vår alldeles egna Tuffingen utställningsdebuterade för ungefär en månad sedan.
Det var spännande. Den egentliga orsaken att vi deltog var att vi ville träna och testa lite inför en kommande ”stor” hundsutställning. Jag ville inte att den skulle bli vår debut.
Tuffingen visade upp sig fint när hon fick stå stilla. Men det var allt för spännande att röra sig, så hon vågade inte riktigt fokusera. Utan snusade i mattan och galopperade och hoppade och drog i bandet… Tur var väl det, så det blev RIKTIGT tydligt vad vi behöver öva 
Trots den ojämna rörelsen räckte det till för att hon skulle bli bäst av juniortikarna – och fick delta i bästa tik -ringen. I bästa tik uttagningen krävde domaren att hunden skulle röra sig i trav – det är liksom en förutsättning på utställningar. Tuffingen fortsatte snusa och hoppa… Så vi var ganska chanslösa och fick snart stiga åt sidan. Men vi var riktigt nöjda med dagen!
Racerbruden har starr…
Postat av hundstund i Agility, Egna hundar, Hundperspektiv, 31 augusti, 2011
Visst har vi gått framåt i agilityn Racerbruden och jag. Det är nu 8 månader sedan vi inledde träningarna – med uppehåll och en löp-paus så innebär det knappa 6 månaders träning.
Med tanke på att jag träffar Racerbruden nästan endast på de ledda skolningarna, en gång per vecka, så får jag väl vara nöjd med våra framsteg. Men det är något som inte har ”funkat” som det ska… Det gick så himla lätt i början – men så blev det svårt och Racerbruden blev lite osäker mellan varven. Det har funkat bra ändå, jag är relativt duktig på att berömma och peppa så hunden har utanvidare ”växt” igen och tagit nya tag. Men ändå…
Så fick vi då konstaterat att Racerbruden har starr på höger öga. Det är grönstarr: som inte orsakar något tryck eller någon smärta – den påverkar ”bara” synen.
Vi har ju anat en ”fläck” och jag har beaktat den på så vis att jag haft överseende och låtit saker ta den tid de tar. Vi har inte bråttom någonstans.
Nu tänker jag dock annorlunda och får tänka om gällande många saker.
Det är kanske inte det vettigaste att göra ”som vanligt” och låta det ta tid. Utan det smartaste är förståss att anpassa träningen och göra det så enkelt för henne som möjligt. Hur gör man det då?? Ja, det är den stora frågan!
Jag måste tänka och fundera. Om det finns någon där ute som har erfarenhet av att träna en ”enögd” hund i agility så får ni gärna höra av er!
Valpskola ??
Postat av hundstund i Grundliga grunderna, svar till..., Valpkurs, 30 augusti, 2011
I ett tappert försök att lära mig att skriva kort och inte behandla många saker på en gång, huller om buller. Så lämnade jag igår andra delen av en ”läsarfråga” obesvarad. (Känns lite proffsigt att använda ordet läsarfråga! )
Nu tar vi alltså nya tag:
Är det bra att gå med hunden i valpskola först, innan man börjar med annat eller lika bra att lära sig grundreglerna hemma?
På denna fråga så svarar jag: Både och!
En av fördelarna med valpskola är att man får träningstips och -idéer. Vad kan man träna och hur.
Där finns också en utomstående observatör (skolaren) som förhoppningsvis kan handleda dig och t.ex. hjälpa dig att förstå varför ”det” inte fungerar. Många av oss är t.ex. otroligt omedvetna om vårt kroppsspråk: våra handrörelser och vårt ”knyckiga” sätt. Skolaren kan berätta för dig hur det du gör ser ut från sidan… Då blir det enkelt att förstå varför hunden inte förstår – vi skärper oss och så lyckas det bättre!
I valpskolan har hunden också möjlighet att lära sig fungera bland andra hundar. Den ser att den inte är ensam fyrfoting i världen: Det är inget farligt, konstigt, speciellt med andra hundar. Och den får förhoppningsvis lära sig att det är roligt att jobba med matte/husse också fast andra hundar finns runt omkring.
Valpskolan kan vara mycket bra med tanke på hundens socialisering: Att den behöver få lära sig att vara med och fungera på många olika ställen i många olika situationer.
Men: Också när man deltar i valpskola så måste man förstå att den egentliga träningen sker där hemma.
Det är svårt för valpen/ unghunden att koncentrera sig på vad den gör under valpskolans lektioner. Det som finns runtomkring lockar och stör. Hemma kan hunden slappna av och verkligen förstå vad du försöker förmedla – och den lär sig. Sedan när den kan något tillräckligt bra, DÅ lyckas det också med alla störningar på valpskolan.
Första gången en valpgrupp träffas så vet hundarna inte ens vad de heter… Och fast matte hävdar att Fido kan ”ligg” där hemma på köksmattan, så stirrar Fido oförstående på henne, viftar med tassarna och hoppar efter godisen
Så. Träning där hemma och träning i grupp kompletterar varandra!
Vi måste lära hunden allt vi vill att den ska kunna: Om vi vill att hunden ska förstå att ”sitt” inte bara betyder sitt hemma i vardagsrummet – så måste vi se till att träna och öva det på andra ställen också. Med olika störningar, i olika miljöer.
Så – Jag tycker definitivt att det lönar sig att delta i valpskola OCH att träna grunderna hemma.
Beroende på vilken hunderfarenhet man har – så kan man börja träna hemma redan innan. Fundera på vad du vill få ut av valpskolan. Är det den sociala biten: att hunden ska lära sig att vistas bland hundar och människor? Är det skolarens tips och hjälp du vill ha? Eller är det utmaningen att behålla kontakten med din hund och jobba vidare med sånt ni kan också med störningar runt omkring?
Med önskan om många valp-glada hundstunder!
Koppelval
Postat av hundstund i Agility, svar till..., 29 augusti, 2011
Det är himla roligt när man får frågor! Då vet man att åtminstone en där ute kommer att få nytta av det man skriver
Mireille undrar:
En fråga till, finns det regler på vilket koppel man ska ha då man tränar ex. agility eller lydnad?
Är det bra att gå med hunden i valpskola först, innan man börjar med annat eller lika bra att lära sig grundreglerna hemma?
Vi börjar med koppel-frågan:
När man tävlar i agilty har man inget koppel på hunden. Den ska vara helt ”fri”. Inga halsband och inga selar. Inte ens ”fästing-halsbandet” får vara på på tävlingsbanan. Före och efter tävlingsprestationen får du ha hurdant koppel du vill. Det som man kan tänka på är att kopplet med fördel kan vara enkelt att ta av och sätta på.
Lydnad då… Jag hade ett ”spontant” svar på lut – men ville gärna hitta det i skrift också… Vilket jag inte gjorde! Hur är det möjligt?? I bästa ”Vem vill bli miljonär”-anda, så använde jag en livlina och frågade en vän. Hon hade samma svar som jag, så nu förlitar vi oss på vår gemensamma kunskap:
I toko-lydnad finns inte destomera bestämmelser. Du kan välja själv: allt från ett rosa fluffigt fusk-päls halsband till en metall-kedja. Men halsbandet får inte strypa hunden. I bruks-lydnad så rekommenderas ett ordentligt läderhalsband, halvstryp eller en metall-kedja – men kedjan får inte heller här användas i strypande ”läge”.
Under inlärning är det upp till var och en vad man använder för koppel. Dock ska vi komma ihåg att hundar är vanedjur. Om du använder ett halsband riktigt första gången på ett hundprov – på en ung och orutinerad hund – så kan det mycket väl hända att den inte förstår vad du säger… För ni har fel halsband för sammanhanget
Nu blev detta redan så långt att jag väljer att återkomma med svar på ”andra delen” av din fråga lite senare.
Ta hund om er!
Namnet, namnet, namnet…
Postat av hundstund i Grundliga grunderna, Hundfilosofi, 28 augusti, 2011
För en tid sedan var jag på kurs med en ”erkänd och erfaren” hundmänniska och -tränare. Som en parentes i kursen kom även hundens namn på tal… Det där lilla, men ack så viktiga.
Han gick runt bland deltagarna och frågade vad deras hundar heter. Vid tillfället var hundarna ”lediga” och stod eller satt och tittade sig omkring. När matte/husse sade hundens namn så iakttog han hunden. Han tittade efter en liten reaktion. Något som tydde på att hunden lystrade till sitt namn, eller åtminstone reagerade på att deras människa sade något… Om jag minns rätt reagerade två av femton hundar.
Han gav gruppen ett krasst, realistiskt och dåligt betyg
Många ursäktade sig med att det ju var så många andra hundar där. Eller att hunden inte ”var beredd”.
Hundens namn ska vara ”viktigt” för hunden. Det ska vara något den väljer att lystra till – för den vet att det lönar sig.
Namnet (och du) ska vara viktigare än alla andra hundar och hunden ska alltid vara ”redo” att reagera på sitt namn. Beredskapen ska vara positiv och framåt.
Något som är viktigt borde man följaktligen eftertänksamt lära åt hunden.
Det som är viktigt och som alltid ska löna sig, borde man inte använda i tid och otid.
… och blott och endast – i yttersta nödfall – i ett negativt sammanhang.
Eller hur?
Vandrar vidare i koppelfunderingarna
Postat av hundstund i Agility, Hundperspektiv, svar till..., 13 juli, 2011
Som alltid när jag försöker uttrycka mig kort (inte min starka sida), så försvinner nyanserna… Allt är inte svart-vitt, bara nästan
Hundekipage (människa + hund) som inte använder kopplet att slita och dra i kan utanvidare använda även strypande koppel. Om hunden kan hålla sig lugn och människan inte heller har för vana att knycka och rycka i kopplet – så är det ju inte någon fara.
Följande fråga kom som en kommentar till mitt tidigare inlägg:
Blev lite fundersam här. Jag använder sele på min hund .Men när vi tränar agility brukar jag byta till stryp-koppel (hemskt ord) strax innan vi börjar. Detta för att jag tycker det är så enkelt att lösgöra hunden. Nu är det viktigaste inte vad jag tycker och min bekvämlighet utan vad som är bäst för hunden. Morgan ”drar” inte när han är i koppel.
I miljöer och situationer där vi vet att vår hund inte drar i kopplet tycker jag att vi kan använda vilket koppel som helst. Just i agility, eller t.ex. i jaktsituationer med retrievrar, där det underlättar om hunden smidigt kommer i och ur kopplet är en ”ögla” en behändig lösning.
Följaktligen kan man försöka tänka på att dessa ggr hålla kopplet med bara pekfingret – det ska räcka med det. OM hunden av någon orsak knycker så slinter kopplet av fingret i stället för att strama till om halsen. Om du har som vana/ behöver snurra kopplet flera varv om handen så är stryp-koppel inte rätt alternativ.
Strypa sina tillgångar…
Postat av hundstund i Grundliga grunderna, Hundperspektiv, 12 juli, 2011
Tjoho! En ny hundkurs med nya bekantskaper och dessutom en ny omgivning.
… men som alltid ett par oförstående ansikten när jag ber deltagarna att lämna stryp-halsbanden hemma: Jag önskar selar eller breda behagliga halsband. Liksom så många gånger förr fick jag kommentaren att ”alla andra” skolare på ”alla andra” kurser säger precis tvärt emot. Man blir i princip utskäld om man kommer med något annat än halvstryp, strypkedja/ läderögla eller retrieverkoppel.
Desto större orsak att någon fisk simmar motströms då
Att beröva sin hund möjligheten att andas är obehagligt och stressande. Dylika halsband används uttryckligen för att orsaka hunden smärta och obehag. Varför i hela fridens namn VILL vi det ???
Trevliga och behagliga hundstunder önskar jag oss alla.
Hunderbar sommar
Postat av hundstund i Hundfilosofi, Skäll..., 11 juli, 2011
Ja visst har vi en alldeles underbar sommar-sommar!! Nu har jag haft nästan en månads blogg-paus, men nu får det minsann räcka. Ny fart och nya möjligheter.
Jag har den gångna månaden varit som turist på två hundutställningar. Och flera gånger slog mig samma tanke: Var är matte/ husse?
Det är en sak om hunden har en bekant/ kunnig handler OCH hunden känner sig trygg i situationen. Sedan blir det då en helt annan sak om hunden tycker tillställningen, de andra hundarna och/eller handern är läskig… Då hjälper det inte hur mycket handlern vet om utställningar och utställningsdomare och den aktuella rasen. Om hunden inte känner sig trygg så kommer den inte att visa upp sig.
Det var alltså det senare jag såg exempel på: Fina vovvar som stod med låg svans och kikade om de kanske skulle få syn på sin egen människa. När handlern bad hunden att röra på sig rörde den sig undvikande, osäkert och frånvarande… Skäms på de mattar och hussar som sätter sin vovve i den situationen.
Om din hund ska vara med på en utställning: gör det helhjärtat och visa den själv! Det krävs lite engagemang från din sida: Turista på en utställning för att se hur det går till och för att ta reda på vad du förväntas göra. Träna lite med din hund, för att konceptet ska kännas bekant. Delta och ge järnet.
Det finns också frimodiga och glada hundar som gärna låter sig visas av ‘alla’ ! Inga problem, då kan matte/ husse själv ta ledigt och titta på! Men om din hund inte riktigt har lust att vara med – och ändå av orsak eller annan ska vara det – se då till att vara där med den!
besökare…
Senaste kommentarer